Har dom senaste dagarna börjat fundera mer och mer på Lillys prat. Eller rättare sagt avsaknaden av det. Har försökt hålla mig lugn men det har börjat komma gnagandes nu. Rickard tycker jag stressar upp mig alldeles för fort över saker med barnen men jag kan inte rå för det. Är så rädd att det ska hända dom något och att dom inte ska ha det bra.
Men åter till hennes tal. Hon sägar inte ens mamma och pappa. Låter som hon gör det ibland men inte så hon går och ropar på oss. Sen pekar hon bara och låter ungefär, öh,öh, vad det är hon vill. Vi förstår för det mesta vad hon menar. Men sen förstår hon väldigt mycket. Man kan be henne göra saker och hon gör det. Hämta snutte, var ska strumpan vara, frukost, klä på oss, duscha osv. Listan kan bli väldigt lång men det känns som om hon förstår mer åldersmässigt. Jag hoppas verkligen det kommer snart.
Tycker det har varit lite "småsaker" som man oroar sig över. Mollys tal och nu även att vi ska in och kolla hörslen. Vill inte behöva oroa mig över det med Lilly också. Men det är klart. Barn= livslång oro att dom inte ska ha det bra.
Oj, vad många etiketter jag har:-o
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar