Peppar mig själv med en egen mini-Naturfotofestival

Lite sådär lagom irriterad idag. Den förbannade katten som bara fortsätter och fortsätter att sitta utanför vårt sovrumsfönster och skrika. Jag har ingen vitpeppar kvar eftersom den offrades för att se om det hjälpte. Kattfan sitter mitt i högen så jag förmodar att det inte gav någon verkan ute. Den håller på att göra mig tokig.
Lilly är sjuk och jag har missat andra föreläsningen denna veckan. Detta kan jag säga inte känns alls bra. Fruktansvärt kinkigt om precis allt, båda tjejerna. Känns som om jag snart klättrar på väggarna även om jag var en runda på Ikea igår.
Insåg väl min irritation när jag postat två riktigt tunga inlägg med mycket text och mycket känslor i tidigare idag. Kände dessutom lite tyck synd om mig när jag för några minuter sedan insåg att jag inte skulle få se Once Upon a Time, fotboll ni vet. Då är det rätt skönt att bara få kräka av sig lite till, även om det inte är någon som orkar lyssna mer på mig idag.

Men jag måste försöka gasta upp mig lite nu. Naturfotofestival på lördag och detta ser jag fram emot väldigt mycket. Kommer att bli många knottriga armar, minst två, på mig tror jag eftersom jag lätt får wow-rysningar av fantastiska naturbilder. Får väl bjuda på några egna så länge, även om dom långt ifrån är sådan där wow som jag har sett smakprov på till lördag. 

 

Tyvärr tagna med gamla kameran men jag gillar dom ändå.

Och så några med nuvarande kameran. Behöver jag säga att jag grävt i arkivet. Men nu mår jag genast bättre efter att under en timmes tid fått sitta och titta och välja några som kanske kan glädja mer än bara mig.

Rökats vara eller icke vara

Är det ett bra sätt att förbjuda rökning på offentliga platser?

Till en viss del tycker helt klart att det är det. Jag vill kunna vara ute på till exempel en uteservering och äta utan att behöva få massa rök på mig från någon rökare som inte tänker. Jag vill kunna vistas på en lekplats med mina barn utan att behöva plocka fimpar efter andra för att någon rökare inte orkade gå bort och slänga den själv. Jag vill kunna sitta ute i en park och lapa sol utan att bli utsatt för rök.

Jag har valt att sluta röka för att jag inte vill ha det i mig och då skulle jag vilja att alla respekterar det också. Det görs naturligtvis inte eftersom många rökare hävdar sin rätt att få röka överallt eftersom detta är deras rättighet. Men min rättighet som icke rökare finns inte och det är en sak som rökare fnyser åt. Min rättighet som icke rökare att få bestämma att jag inte vill utsätta mig för denna stinkande, äckliga rök finns inte. Men du som rökare har själv valt att utsätta dig för detta och det är ditt val. Inte mitt även om jag inte har något val alls.

“Man kan be snällt att dom flyttar sig”. Jo visst kan man göra det om man vill ta emot snäsiga kommentarer om att dom minsann står var dom vill. Och kommer jag ut från till exempel en affär så tycker jag faktiskt inte att jag ska behöva be horden av människor som har samlats precis utanför och som blossar för glatta livet flyttar sig. Man kan tycka att vuxna människor skulle kunna visa varandra lite respekt men just vad gäller detta sa har det verkligen gått troll i det. För rökare känner sig utsatt av påhopp och detta verkar skapa en kedjereaktion av att hävda sin rätt att få röka ännu mer. Blir lite av ett moment 22.

Respekten gentemot varandra är allvarligt skadad i många avseende. För hade respekten mot varandra funnits hos alla rökare hade det inte varit ett problem. Hade rökare rökt där det inte skadar någon annan, mer än dom själva, hade det inte varit ett problem. För hur hårt rökare än går fram och hävdar sin rätt att få röka så går det ändå inte att komma ifrån att det är dom som måste visa respekten när det är dom som har gjort ett aktivt val att röka.

Att vi sedan har respekt mot varandra borde vara en självklarhet i alla avseenden. För som många rökare nu hävdat, för att lyfta problemet från dom själva kanske, så borde parfym också förbjudas. Här handlar det om ren respektlöshet från den som häller på sig en massa parfym. Och detta är hemskt att hamna vid någon som formligen stinker parfym. Det går knappt att andas och det är så tårarna börjar rinna. Men det är inte skadligt, om du inte är astmatiker. Illaluktande människor är en annan återkommande grupp som tas upp. Även detta är inte så trevligt men det är fortfarande inte skadligt för andra.

Så ja, jag är för ett förbud av rökning på offentliga platser. Men främst på platser där man vill kunna sitta och njuta som uteserveringar, parker, torg och lekplatser. På dessa ställen vill jag kunna sitta utan att få äcklig rök på mig.

Jag har generaliserat ganska mycket och det är faktiskt så att många rökare visar den respekten som jag efterlyser. Men som vanligt är det så att dom som blankt struntar i alla andra är dom som även förstör för dom andra. Men det ska bli spännande att se hur långt detta förbud kommer.

Det är så in i helvetes fel alltihopa

Jag får en klump i magen och mår nästan lite illa när jag läser om mobbning. Mobbningen i sig själv är fruktansvärd men när man sedan ser att barnets föräldrar får hämta denne för att det blivit utsatt för glåpord i två dagar så gör det mig så illa.

Inte nog med att detta, och många fler med denne, utsätts för saker som en som aldrig blivit utsatt för mobbning ens kan föreställa sig. Ord som man till en början med försöker få att rinna av men som sakta bryter ner muren. Ord som tränger in och växer, likt svulster, och jobbar sig in i varje cell för att sakta bryta ner. Skratt och fniss som ekar i en korridor och blickar som pekar på just dig. Självkänsla som plockas ner i små bitar innan dom sprids med vinden.

Följande går att läsa i skollagen:

“ Skyldighet att förebygga och förhindra kränkande behandling
7 § Huvudmannen ska se till att det genomförs åtgärder för att förebygga och förhindra att barn och elever utsätts för kränkande behandling.
Plan mot kränkande behandling
8 § Huvudmannen ska se till att det varje år upprättas en plan med en översikt över de åtgärder som behövs för att förebygga och förhindra kränkande behandling av barn och elever. Planen ska innehålla en redogörelse för vilka av dessa åtgärder som avses att påbörjas eller genomföras under det kommande året. En redogörelse för hur de planerade åtgärderna har genomförts ska tas in i efterföljande års plan.
Förbud mot kränkande behandling
9 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för kränkande behandling.
Skyldighet att anmäla, utreda och vidta åtgärder mot kränkande behandling
10 § En lärare, förskollärare eller annan personal som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till förskolechefen eller rektorn. En förskolechef eller rektor som får kännedom om att ett barn eller en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling i samband med verksamheten är skyldig att anmäla detta till huvudmannen. Huvudmannen är skyldig att skyndsamt utreda omständigheterna kring de uppgivna kränkningarna och i förekommande fall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att förhindra kränkande behandling i framtiden.”

Jag, som i min enfald verkligen vill tro att det finns något gott i oss människor, inser att denna lag inte fungerar. För kan ett barn bli utsatt i två dagar för mycket kränkande beteende från andra barn så efterföljs inte lagen. Och det hemska i det hela är att detta barn inte ska straffas en gång utan två gånger. För det är precis vad följden blir när det även ska läggas skuld för den utsatta eftersom det är denne som får åka hem/byta skola eller vad det nu än må vara. Jag har ingen som helst förståelse hur man kan välja att göra på detta viset. Så läser jag vidare i skollagen.

“Förbud mot repressalier
11 § Huvudmannen eller personalen får inte utsätta ett barn eller en elev för repressalier på grund av att barnet eller eleven medverkat i en utredning enligt detta kapitel eller anmält eller påtalat att någon handlat i strid med bestämmelserna i kapitlet.”

Jag kan faktiskt inte riktigt läsa ut vad som menas men vid första anblicken fick jag det till att den var ställd till mobbarna. Att det var förbjudet mot repressalier mot mobbarna. Om, jag säger om, det skulle vara på det viset blir det ännu mer sjukare. Skydda dom som mobbar och släng ut offren. Jag blir så fruktansvärt ledsen och arg att det inte kan finnas ett system som fungerar och som hjälper den drabbade istället för att ännu mer kasta skit på denne.

Min fråga är var dom vuxna finns i det hela. Det måste vara så att personal på skolan har sett eftersom det troligtvis varit någon av dom som ringt föräldrarna till den mobbade. Alltså är andra vuxna, föräldrar till dom som mobbar, så jäkla likgiltiga över att deras barn förstör andra barn? För visst måste det vara så att dom får reda på detta från skolan? Som förälder kan man inte vara så jäkla blåögd och inte tro att ens eget barn gör dumheter för det gör alla barn. Men är det dumheter som resulterar i att dom skadar andra barn så är det en sak man måste ta tag i, oavsett om man känner sig bekväm med det eller inte. Det är en del av att uppfostra ett barn, att vara en förälder som visar vad som är ok och inte enbart står vid sidan om som en vän och klappar på axeln. Det är inte bara godbitarna som måste vårdas utan det är dom andra delarna också. Vi som vuxna är dom som ska föregå med gott exempel.

Det finns lagar som är till för att skydda. Dessa är till för att följas. Det går inte att skylla på indragningar och dylikt. För att dra paralleller med mitt eget arbete i vården så kan vi inte strunta i Hälso- och sjukvårdslagen eller Socialtjänstlagen för att vi får indragningar och inte hinner med på samma vis. Så varför verkar det vara ok att göra det i skolan? För den följs definitivt inte om en förälder måste hämta hem sitt barn för att andra barn mobbar denne. Det är så in i helvetes fel alltihopa. Och det är fasen allas ansvar att se till att det inte blir på detta viset.

Hur vet hon sådant?

Samtal i bilen mellan två tjejer i ung ålder (obs, är du äckelmagad så läser du på egen risk).

Vi kan kalla dom M och L, varav M är äldst och har nått skolålder medans L har några år dit.

L: Var kommer kiss från?
M: Det kommer när man dricker. Sen går det neråt såhär (förmodar att hon visade alla svängar och annat som troligtvis finns i magen) och kommer nästan enda ut. Du förstår där finns ett litet avlångt hål vid snippan som kisset kommer ut ur. Så när kisset har fått vänta en stund så öppnar hålet sig lite, lite också kan man kissa. (Jag kan se henne framför mig, nickandes mycket nöjt när detta berättades)
L: Jaha. Var kommer bajs från då?
M: Du förstår det är när man äter så blir det bajs sen.
L: Och det kommer ut från rumpan, inte snippan.
M: Ja, precis. För i rumpan finns ett litet hål som när man bajsar blir mycket större eftersom bajs kan bli såhär långt (hon måttade säker en jättekorv med händerna).

Vi det här laget hade L tröttnat på samtalet och satt säkert och filosoferade om en massa annat och visade säkert därför inte sin syster den uppmärksamheten som önskades. Detta resulterade därför i att storasyster sa hennes namn, ungefär var tredje till fjärde ord. Ju längre det gick ju mer irriterad lät hon. Jag förstår henne när hon nu hade massa viktiga saker som hon kunde berätta vidare och lära nästa.

M: Men krystar man inte så blir hålet inte större och då stannar bajset kvar. Så man måste krysta.

Här kom då den kloka moderna in med ett litet pedagogiskt inlägg, vi kan väl kalla det yrkesskada.

-Det är ju bra att man kan bestämma själv för annars skulle det komma bajs hela tiden. Men det är viktigt att bajsa när man känner sig bajsnödig i vanliga fall men det är bra att man kan hålla det inne när man sitter i bilen såhär.

Modern blir allt som ofta väldigt förvånad hur mycket hon vet. Hon vet att det är mycket som snurrar i dotterns huvud men ändå är det svårt att förstå att hon blivit så stor och verkligen vet så mycket. Efter en tripp till affären ikväll tittade modern upp mot himlen och fick se himlafenomenet som varat några dagar.

-Ser du dom två starka stjärnorna där borta sa hon och pekade. M nickade. Det är inga stjärnor utan det är faktiskt två planeter. Venus och Jupiter. Häftigt va?
Jag tror kanske att det var så att det var moderna som tyckte detta fenomen var häftigas men tanke på vad hon tycker om Jupiter. Och att få se den med blotta ögat blev nog lite wow.
M: Jupiter är den största planeten.
Och där kom det igen. Hur vet hon sådant? Men moderna nickade stolt.

Jävla skitkatt

Helvetes, förbannade kattjävel. Herregud fattar han inte efter 4-5 veckors skrikande att Signe inte är intresserad av ett nyp.

Han sitter och skriker utanför vårt sovrumsfönster halva nätterna, nästan varje natt. Det låter som om ett barn är ledset emellanåt. Går vi ut springer han iväg för att komma och börja om lagom när vi krupit ner under täcket igen. Här luktar dessutom kattpiss i hela huset och detta kommer utifrån. Äckligt är vad det är. Jävla skitkatt. Vi har varit så glada att Signe inte verkar släppa till längre men nu är det fan så man nästan önskar att hon gjort det för att bli av med honom.

Jag brukar inte klaga på katter men i natt var droppen som fick bägaren att rinna över. Hoppas kära maken får tag i kommunjägaren så han kan fånga in honom för här är han inte välkommen.

Det är skrämmande att folk lägger så mycket tid på förakt mot andra

Det är så jäkla pinsamt och patetiskt att folk ska ha så jäkla mycket fördomar om precis allting.

För tillfället formligen rasar en mycket hårresande debatt på nätet. Och allt har kommit upp över en kvinna som visade sin orakade armhåla i tv. Detta verkar störa en hög med människor i vårt land som dessutom verkar tycka att det är fritt fram att öppet utföra mobbning för ett sådant oacceptabelt beteende. Att totalt se ner på någon beroende på sitt val att inte raka sig är så jäkla sjukt att det inte går att beskriva.

Enligt dessa personer är det för det första äckligt med hår och dom som väljer att ha håret kvar är überfeminister som aldrig duschar, luktar illa och är allmänt oknullbara eftersom dom dessutom hatar män.
“Att kvinnor ska vara kvinnor” säger en hel del om vad porrskadade fjortisar tycker. För som vanligt ska vi foga oss efter vad det manliga könet tycker eftersom det är honom vi ska behaga. Vill han ha oss som lena renrakade så ska vi naturligtvis bara tacka och ta emot och vara glada eftersom någon vill sätta på oss. Är det verkligen ingen som hör hur jäkla fel det låter? Jag trodde vi blev påsatta för att vi själva ville det med någon som tycker om oss precis som vi är. Som vi själva har valt att vara, med eller utan hår. Och skulle det nu vara så att jag varit singel och om någon valt att inte sätta på mig om jag inte varit rakad så lovar jag att det hade varit hans förlust, big time, inte min.

Det som oftast tas upp är just det normala. Det är tydligen normalt för oss kvinnor att vara renrakade. Ledsen att behöva säga det men det är inte normalt att vara renrakad utan det är normen som säger att det är normalt att vara renrakad. Förstår ni skillnaden? Normen är den som tala om hur saker ska vara oavsett om vi bestämt det eller inte. Lite som “att alla andra gör det så då måste det vara så”.

Det är skrämmande att folk ska lägga så jäkla mycket tid på förakt över hur andra ser ut. På sjuka ideal som media skapat som i princip förstör ungas syn på verkligheten. I en fungerande verklighet skulle det inte spela någon roll om hur andra ser ut och då hade inte en mängd unga personer känt att dom var tvungna att bli något dom inte är. Tänk om all den energin som läggs på att se ner på andra och trycka ner andra hade lagts på något positivt istället. Så mycket bra alla hade kunnat uträtta då.

Jag skulle våga påstå att mina vänner inte har en aning om vilka dagar jag är rakad och vilka dagar jag är orakad för jag är precis samma person båda dagarna. Kanske något att tänka på.

Det jag försöker komma från har sakta smugit sig in igen

Jag har valt att ta steget ut i vida världen och komma vidare. Jag lämnar ett arbete som jag kan på mina tio fingrar vilket ger en lite otäck känsla av ovisshet. Jag lämnar ett arbete som jag egentligen tycker väldigt mycket om. För jag tycker verkligen om kontakten jag har med mina gamlingar, men inte så mycket allt som läggs på runt omkring. Men för att inte klappa ihop så tog jag då i alla fall detta beslutet. Det var liksom dags.

Så fick jag frågan om jag inte skulle gå med i Röda Korset styrelsen för ett tag sedan. Detta har jag sagt nej till tidigare men nu kändes det mer lockande. Så jag hoppade på det tåget och är nu då styrelseledamot i vår krets.
När en av värdinnorna för cafét, som sett mig många gånger när jag kommit och hjälpt någon av dom äldre, ville att jag skulle berätta om min utbildning såg hon alldeles förskräckt ut när jag berättade. Detta när jag sa att jag bytte karriär helt.
”Är det verkligen genomtänkt” frågade hon mig och jag tog det som en väldigt fin komplimang.

Och då slog det mig samtidigt. Delar av det jag försöker komma ifrån genom att just byta karriär har jag nu under några veckors tid sakta smugit in i mitt liv igen, utan att jag ens har tänkt på det. Dom där bitarna med att få hjälpa andra kommer jag nog inte att komma från. Jag tror helt enkelt att det är en del av mig oavsett vad jag tycker om det. Men kan jag göra det såhär och må bra av det så är det bara bra. För det var det som gjorde att jag “tog slut” innan. Att all tid som man ville lägga på dom äldre bara drogs mer och mer från dom och det lades mer och mer andra uppdrag på oss.

Så nu är jag här och jag inser faktiskt att jag kan göra en hel del. Jag tror jag har otrolig fördel av att ha “insyn” från insida i kommunen och på så vis kunna hjälpa på andra sätt.

Det är ingen som kan anklaga mig för att inte ha haft en spännande år med nya härliga människor runt mig. Vem hade trott att jag faktiskt skulle bli färdig att börja plugga? Vem hade trott att jag skulle sätta mig i en styrelse för några år sedan? Inte jag i alla fall.

Lilly eller LILLY?

Man inser 4,5 åringens envishet när hon inte ger sig att jag skrivit henne namn fel.

Lilly är tydligen helt fel och detta gick inte att förklara för henne att man kan skriva med stora och små bokstäver. Det var tydligen även för många bokstäver. Kan väl säga att jag gav mig eftersom jag tyckte det var en liten onödig diskussion.
LILLY ska det vara och inget annat. Så nu vet jag det. 

Zombi-invasion?

Skräcken man känner när man vänder sig om och ser en zombi går inte att beskriva. Lättnade man känner när man inser att det är ens egen spegelbild är ännu bättre. I alla fall den lilla stund som man inser att det inte är en invasion på gång men sedan blir reaktionen en helt annan. “Hur fan ser jag ut?” Med mörka ringar runt ögonen och en ganska tom blick gick jag vidare med en väldigt zombilik gång men tunga asande steg. Dock har jag inga armar rakt framför mig, det är jag alldeles för trött för.

Efter en mycket intensiv natt med en 39 graders Lilly i sängen har det inte blivit mycket sömn. Jag har i princip lyckats sluta ögonen och svävat bort när hon har vaknat och varit ledsen. Hämtat vatten i tid och otid samt ett litet missöde med en liten kräkning mitt i hallen. Troligtvis av att hon inte ätit något speciellt på hela dagen igår och sedan druckit en massa vatten i natt. Hon har dessutom ont i magen men det tror jag mycket väl kan vara av samma anledning. Men äta vill hon inte så jag får väl ställa mig och göra något som hon verkligen tycker om så hon kommer igång med lite mat. Jag hoppas hon piggar på sig idag för en sådan natt till skulle göra förvandlingen ett steg närmare.

Fy fasen vad jag är duktig

Alltså jag måste bara säga det själv. Fy fasen vad jag är duktig. Ibland måste man klappa sig själv på axeln och sträcka på sig och verkligen suga åt sig av sin “duktighet”. Det är bara att inse att vissa saker är värt att lyfta fram, i alla fall när man kommer ihåg dom, och detta är definitivt en av dom.

Jag firar åtta år idag. Åtta år som rökfri. Kanske inte alltid luktfri men jag stinker i alla fall inte rök. Så för åtta år sedan tog jag mitt sista bloss och har inte tagit ett enda bloss sedan dess. Och det gör mig jäkligt stolt att ha klarat av. Inga återfall trots ett riktigt illa anfall av abstinensbesvär, som dessutom kom cirka ett halvår efter lagda cigaretter. Detta är ett anfall som jag kan minnas känslan av ännu idag. Hur det började pirra i fingrarna och hur det sedan spred sig i hela kroppen och riktigt sög tag i en. Jag blev alldeles darrig och jag skulle nog med säkerhet ha tagit ett bloss då om jag hade haft några. Efter det kan jag förstå missbrukares sug för jag kan säga att det “vanliga” röksuget som man hade när man varit utan en stund är inget mot det anfallet jag hade. Men jag tog mig igenom det också så jag vet att det går.

A, vad fasen jag klappar mig lite på andra axeln också.

Fototriss ~I fokus~

Just nu är det nästan bara en sak som är i fokus. Med värmande sol och klarblå himmel är det våren som är i antågande och mycket handlar om att följa dess steg in i vårt liv. Så därför blir min tolkning på veckans tema både i fokus i bilden och i fokus ute.

Fler trissar hittar du HÄR

Kaffe som kommer från kaffeautomater är varmt och man blir fet om man äter skräpmat varje dag

Men vad fan var min första tanke. Ska man inte ens kunna njuta av denna bruna, bubblande läckerheten längre utan fundera på sin egen dödlighet. Sedan läste jag mängde som behövdes och kände mig ganska lugn då inte ens jag kommer upp i dom mängderna.

Coca Cola och Pepsi har nu ändra sitt recept i USA för dom innehöll för mycket av ett ämne som var cancerframkallande. När jag läste detta började min puls gå upp lite och jag började känna efter lite extra efter små defekter. Hittade dock inga nya defekter på mig så jag andades ut igen. När jag sedan läste mängden spolades min oro bort som vårfloden sköljer bort isflak. För att det skulle vara skadligt skulle man behöva dricka 1000 burkar á 33 centiliter = 330 liter cola. Jag snittar ett glas per kväll ungefär och kan därmed vara väldigt lugn.

Min andra tanke var naturligtvis att det bara kan hända i USA. Detta land av helt osannolika tankar som inga andra riktigt förstår. Att allt måste vara specificerat in i minsta detalj för att folk helt enkelt verkar vara totalt korkade, ursäkta men helt ärligt, för att förstå själva vad man får och inte får göra med saker och ting.

Stoppa ingen levande i mikrovågsugnen för då dör det, kaffet som kommer från kaffemaskiner är varmt eftersom kallt kaffe är jäkligt äckligt, man dör av cigarretter och man blir fet av att äta på Mc Donalds varje dag.

Sunt förnuft för en annan men tydligen inte för dom. Så nu kan vi då lägga till ytterligare en sak då. Dricker du 330 liter cola finna en ökad risk för cancer. Fast den risken tar dom bort nu då eftersom dom hellre ändrar receptet. Helgerån, skulle jag säga. Konstigt att det inte står varningstexter i städerna. Andas du denna luft har du större risk att dö än om du dricker 330 liter cola. Det vill säga om du nu inte spricker först för där lär väl den största risken finnas i den mängden.

Vuxenpoäng

Ibland blir man vuxen fort. Som när man till exempel blir styrelseledamot i Röda Korset. Då känner man sig vuxen. Och det är jag nu då.

Inte nog med att jag blivit ledamot nu är jag även utbildningsansvarig och inköpsansvarig. Här snackar vi många vuxenpoäng. Så nu är frun ganska vuxen eftersom ICA-kortet är väl det som ger mest vuxenpoäng och det har hängt med länge.

Så nu ska jag ner och städa i lokalen eftersom vi snart kommer att öppna en mycket större second hand än den som finns inom kort. Invigning och inbjudan kommer senare.

Tack för att ni finns

Vilka otroligt fina ord jag har fått av er efter mitt lilla bryt häromdagen. Ord som värmer och stärker mer än ni kan ana. Jag önskar så att jag nu kan ta alla dessa ord och gnida in i mig och nästa gång jag börjar känna såhär kunna ta fram dom och bevisa att jag har fel. Jag har fel så in i helsike och bevisen finns i era ord. Jag vet inte hur jag verkligen ska komma över min dåliga självkänsla men jag önskar att jag bara hade kunnat ta den och slängt den på tippen och låtit den ligga där och skrumpna som något gammalt bananskal. Men just nu känns det riktigt bra och jag hoppas att jag kan hålla kvar den känslan länge.
Några av era otroligt fina ord som jag bara måste dela med mig av (fler kommentarer finns i inlägget) och hoppas att ni inte blir arga för att jag publicerar dom utanför facebook.

“Alla är vi olika och alla är vi unika på vårt egna lilla vis. Du är speciell för att du är du, och ingen vill heller att du ska va på något annat vis.Älskade syster ;))”

“Önskar att du fick träffa en arbetskamrat till mig, som just nu pluggar! Hon fattar inte hur himla mycket hon kan, lägger tid på att fundera på vad andra tycker!! Undra just om hon egentligen har tid till det, med tanke på så mycket plugg hon har! Siffror älskar henne, precis som hennes man å 2 härliga tjejor gör. Hon bor i en villa har 2 bilar, fina syskon och många vänner och arbetskamrater som gillar henne precis för den hon är! Hon gör det hon vill göra just nu, hon har tagit steget vidare ut i världen. Hennes nya arbetsgivare kommer att älska henne! För att hon är som hon är! Vill du ha telnr till henne, så hör av dig! Hon har himla massa gemensamt med dig!!! ♥”

Den kommentaren fick mig att gråta som ett litet barn. Tårarna bara rann och rann och jag hulkade och hulkade. Den tog mig liksom ända in i själen.

“Jag har inte träffat dig så mycket en blev jätteförvånad när jag läser ditt inlägg... Känner igen mig själv i mycket du skriver ... Du ska veta att jag tycker att du verkar vara en så jäkla skön tjej, jag blev så impad och t.o.m lite avis på dig när vi träffades hos Pia sist... Du utstrålade så mycket glad, trygg människa... Och så vågade du sjunga singstar... medan jag satt och mesade mig... Nä du, Nettan, jag tycker du verkar vara en super
Tjej :-D Tänk inget annat! Kram !!!!”

Så tänk vilka härliga människor jag har runt mig. Så jag vill bara säga tack för att ni finns och tack för att ni får mig på andra tankar närdet blir på detta viset (av någon anledning som jag själv inte vet). Ingen nämnd och ingen glömd utan ni är alla underbara.

 

En liten saga: Flickan i vattnet, del 4

Läs först Del 1, Del 2 och Del 3.

Pierre slog händerna för öronen och fortsatte skrika. Han försökte stänga ute varelsens röst men ju mer han försökte ju mer ekade det i hans huvud. Luften runt omkring honom kändes laddad och vibrerade. Han kände hur Anna höll om honom och känslan av hennes andedräkt mot hans kind fick honom att tro att hon försökte prata med honom. Han hörde inga andra ljud utom det som fanns i hans huvud. Han lyfte handen och pekade bort på varelsen.

Anna höll om honom. Hon försökte prata med honom men han verkade inte höra vad hon sa. “Pierre, vad är det? Vad är det som är fel”. Hon upprepade sin fras några gånger men fick ingen respons allt att han hörde henne. Hon kände hur luften verkade tätna runt dom och blev varmare. Hon trodde först att det var adrenalinet som pumpade runder i hennes kropp som gjorde henne varm men insåg att det det verkligen var luften runt dom. Pierre lyfte sin darrande hand och pekade bort i den tomma gången. Sedan exploderade världen.

Pierre pekade på varelsen som stod i gången. Hans hand darrade och han kände hur luften tätnade ännu mer runt dom. Vibrationerna gjorde honom illamående när dom pressades mot honom som vibrationerna av en pumpande bastrumma. Dom slog emot honom, hårdare och hårdare. Strimmorna som löpte på hans ben och upp på hans bål pulserade aggressivt i honom. För varje vibration trodde han att dom skulle sprängas och för varje vibration kände han hur dom sakta drog sig, millimeter för millimeter, längre upp. Han visste inte ens om han hade slutat skrika för det enda som var verkligt var varelsens mantra i hans huvud och dom starka vibrationerna som träffade honom men större och större kraft. Så särade varelsen sakta på sina tunna blå läppar. Han hörde fortfarande bara dess mantra inne i huvudet men han såg hur varelsen nu nästan hade öppnat munnen helt. Det såg ut som om den skulle skrika. Det gjorde den inte utan istället gjorde den en häftig utandning. Det var då allt exploderade.

Anna slängde sig på Pierre och försökte tvinga ner honom, liggandes, men han satt kvar där på knä och pekade i den tomma gången. Hon tog skydd bakom honom, blundandes och med händerna hårt tryckta mot öronen. Hon kände tryckvågen träffa henne och hon kände smärtan när den trängde in och ut på andra sidan. Det kändes som om varje organ i hennes kropp hade blivit omskakat och hon kräktes häftigt på det svala affärsgolvet.

Närmast varelsen började burkar och flaskor explodera. Explosionen spred sig längst med gången och varje burk- och flaskas innehåll med enorm kraft trycktes utåt. Han hörde glas som sakta krackelerade för att sedan splittras i tusen bitar som föll utåt och neråt mot golvet medans innehållet spred sig som vatten i ett sprinklersystem. Hylla efter hylla exploderade varorna. Han kände hur Anna försökte pressa ner honom mot golvet men han satt stelt kvar och pekade på varelsen som nu med bestämd kraft stängde sin mun. Tryckvågen hade nu nått fram till Pierre och slaget han fick mot magen när den träffade fick honom att vika sig dubbel medans det, för honom, sakta vibrerade genom hans kropp och ut på andra sidan. Han försökte kasta upp men inte ens en liten salivsträng lämnade hans mun. Han hörde nu ljuden i affären igen och tittade upp i den tomma gången. Bakom honom hörde han hur Anna kräktes häftigt. Det kändes som en evighet som hade passerat men allt hade gått på mindre än en minut. Han föll ihop och fångades av mörkret.

Pierre slog upp ögonen. Ett ljust sken bländade honom och han stängde snabbt ögonen igen innan han på nytt vågade öppna dom, lite sakta. Ljuset som mött honom kom från ett lysrör i taket. Han satt sig upp och det smärtade i hans mage som om någon hade givit honom ett hårt slag. Varje muskel kändes som om dom var ihopdragna och protesterade vilt när han nu ville töja ut dom igen. Han svängde benen över sängkanten och hälarna slog emot kall stål när dom blev dinglades några centimeter ovanför golvet. Sängen gav till ett litet lätt gnisslande när han nu satt och belastade helt andra delar än han gjort för en stund sedan. Han tittade sig runt och förstod genast var han befann sig.

Sakta reste han sig upp. Med rädsla av smärtan han känt i morse satt han försiktigt ner sitt ben men blev glatt överraskas när han inte kände något. Han gick mot den stängda dörren och tog i det kalla handtaget. Han drog dörren mot sig och med en lättande suck gav den efter för hans ansträngning och öppnades. Pierre gick ut i korridoren och han hade inte hunnit mer än några steg förrän han möttes av en halvspringande sköterska. “Nämen godmorgon, vad roligt att du ville vakna nu” sa den äldre kvinnan till honom med ett enormt leende. Hon var liten och satt och utstrålade en enorm värme. Hon la sin mjuka varma hand mot hans armbåge och vände honom bestämt mot rummet igen. Så satt han åter på sängen, med fötterna dinglandes några centimeter ovanför marken. “Vänta här så ska jag hämta doktorn” sa hon och gick ut från rummet.

Det dröjde inte länge innan kvinnan kom tillbaka, nu med en annan kvinna. Kvinnan var lång och väldigt smal och hade nästan korpsvart hår som var klippt i en rak page och så mörka ögon en människa kunde få. Han drog häftigt efter andan och ryggade nästan undan när hon sträckte fram sin hand. “Jag är dr Bark. Hur mår du?” frågade hon. Han nickade henne till svar och hoppades att hon tog det som ok. “Jag har följt dig sedan du kom in för några dagar sedan och vi har väntat på att du skulle vakna”. “Några dagar?” lyckade han få fram. Herregud, hur länge hade han varit borta egentligen. “Anna?” frågade han. “Var är Anna?”. “Hon mår bra och vilar upp sig. Hon har fått lite skärsår efter explosionen ni var med om men hon är omplåstrad och kommer bli bra igen”. Han nickade av lättnade. “Vi har behandlat dig för en blodförgiftning som du troligtvis har fått tidigare i veckan. Du har svarat bra på behandlingen och den är nästan borta.” Han tittade ner på sitt ben och möttes nu av synen av hans ben som det sett ut för… Han funderade en stund och visste inte hur länge sedan men innan allt konstigt började hända honom. En lättnade började sprida sig i honom. Men han hann inte mer än känna lättnade innan något annat välbekant kändes i hans kropp. Ett sakta pulserande som drog sig omkring hans hjärta. Som en hand som sakta kramade kände han pulsationerna och han var tvungen att titta ner för att se att dom inte syntes utanpå. “Jag måste hem” sa han hest. “Det kan jag inte tillåta” svarade doktorn honom. “Jag måste hem” sa han igen. “Ni kan inte hålla mig kvar här om jag inte vill” sa han och såg hur dom båda kvinnorna tittade på varandra. Och han visste att han hade rätt. Doktorn nickade. “Jag ska bara ordna några papper först” sa hon och gick ut från rummet.

När han en timme senare gick ut från sjukhuset visste han precis vad han var tvungen att göra. En del av honom ville inte och försökte övertala honom att låta bli men den del av honom som visste var den del som var starkast. Nu skulle allt få ett slut.

Fortsättning följer…………

Är det inte det ena så är det det andra

Obs! Känsliga läsare varnas.

“Är det inte det ensa så är det det andra sa flickan som hade näsblod”

Detta talesättet är ganska målande av vad som hände i morse. Med en hastighet av en kran som rinner öppnade sig lite blodkärl i näsan på mig. Och det formligen forsade och jag satt där och försökte fånga det i handen av någon anledning. I handen bildades en liten röd pöl och nu kom det svåra momentet. På samma sida som jag satt och försökte fånga upp mitt näsblod fanns även pappret. Det slutade med att kära maken fick komma till undsättning för att jag inte skulle blöda ner det jag hade på mig.

 
Lyckades inte fånga upp allt utan där kom lite på golvet också. Ser ut som något CSI skulle kunna analysera. Dock mår jag bra och det brukar inte dom som råkar ut för saker i CSI göra.

Please Mr Hussey

The Mission, The Mission, The Mission. Wayne Hussey, Wayne Hussey, Wayne Hussey. Just i skrivande stund ger det mig våta drömmar. Riktigt våta drömmar. Det visar sig att dom kommer att göra en spelning i Prag och en i Budapest till sommaren. Det var så våta drömmar att jag under en litet klimaxögonblick var ute och kollade flygresor till Prag. Detta säger inte lite om hur mycket jag vill se dom men tanke på vad jag anser om flygmaskiner, fina att titta upp på när man står på marken (undra om Stesolid räknas som narkotika?). Sedan insåg jag vad det var jag höll på med och överlade med mig själv att det troligtvis inte var så långt att köra. Och 918 km på 11 timmar och 17 minuter känns helt ok. Dock innehöll vägen säkert 20 vägtullar, bara i Tjeckien, men jag tror vi lägger i en högre växel för att vinna lite på lotto nu.

När jag hade lagt ner allt detta jobba på hur vi eventuellt skulle kunna ta oss ner, kallas väl inte klassmamma för inget av mina klasskamrater, så ställer kära maken en väldigt korkad fråga.
“Vad kostar biljetterna”. Say what, ska man kolla dom också? Så nästa uppdrag var att luska på detta då. Skulle ha frågat mig nu hade jag kanske ryckt på axlarna och sett ut som ett frågetecken. För jag måste erkänna att tjeckiska är jäkligt svårt att läsa om jag nu inte ska säga omöjligt. Hittar ingenting, någonstans om detta. Så jag skulle vilja veta hur fasen man söker upp konserter utomlands för en annan som är så jäkla berest i konsertandet har inte en aning. Jag menar det är ju faktiskt så att Danmark, där jag varit på konserter som längst “utomlands” är liksom inget svårt att hitta på våra egna biljettsiter. Men tjeckiska är tyvärr lite värre och allt förvärras av min dåliga tjeckiska också.

Nu väntar jag på att Mr Hussey ska släppa bomben “Vi kommer till Köpenhamn”. Ja herregud vilken upplevelse det hade varit. Det är den upplevelsen jag har allra överst på min att göra lista. Jag skulle men glädje och hopplasteg bockat av det.

So, please Mr Hussey come and visit us. You know, the dance goes on and on and i like to dance here in Copenhagen. (Ursäkta min dåliga engelska men man vet ju aldrig var the man läser).

Jag vill inte känna såhär

Jag hatar verkligen min dåliga självkänsla och självförtroende. Att jag alltid, och jag menar verkligen alltid, måste börja fundera på varför andra vill ha med mig. Jag kan inte bara känna att fasen vad roligt. Först blir det den reaktionen men sedan kommer alltid det där andra krypandes. Hur kommer det sig att andra vill ha med mig jag som är så grå och tråkig. Jag känner mig ful och jag är tjock. Så istället för att bara kunna njuta av det så blir det bara en massa analyserande om just varför andra vill ha med mig. Jag litar på mina vänner när dom bjuder med mig men ändå kommer det där gnagandes om varför. Jag skulle bara vilja ha roligt, som jag brukar ha när jag är ute men, detta eviga men, jag kan nästan aldrig slappna av helt eftersom jag på något vis väntar på dödsstöten. Och jag avskyr verkligen det.

En klasskompis sa till mig igår att hon tyckte jag skulle bearbeta min flygrädsla så jag kunde följa med till Shanghai nästa vår för hon ville verkligen att jag skulle följa med. Jag blev ju givetvis glad men i samma stund så kom den där känslan. Varför vill hon ha med mig, grå och tråkig. Jag vill bara känna mig glad över det utan att känna tvivel. Jag misstror inte mina vänner på något vis utan det är min egen känsla. Känslor som jag inte vill ha men som ändå kommer. Jag vet inte ens hur jag ska bli av med det och jag börjar faktiskt tro att det inte går efter så många år. Jag vill vara jag men jag vill vara nöjd med att vara jag. Så tramsiga bekymmer men ändå känns dom så stora. Jag vill inte känna såhär.

Ett litet äventyr

Jag är fasen nästan så nära en naturbegåvning som man kan komma. I alla fall om man bortser från det lilla missödet igår men då var jag ju rookie.

För idag måste jag få skryta lite för idag är jag väldigt nöjd. Den där lilla trucken som jag körde fast med igår har idag varit en av mina favoriter. Så jäkla häftig att köra. Det är riktigt häftigt att man kan vända precis där man står med dom flesta truckarna också.
Så nu har jag klarat uppkörningen med fyra truckar av fyra möjliga och det känns helt ok. Så nu ska jag bara klara teorin nu i dagarna också så kan jag stoltsera med truckkort på ståstaplare, skjutstativstrucken, motviktstrucken och ledstaplaren. Detta var något jag hade svårt att tänka mig när vi började igår, innan man fick in snitsen på det hela.

Nu är det skönt att vara hemma även om det var gränsfall att vi kom hem. Bussen var totalt död i morse när vi kom ut till den. Så den stackars busschauffören, tillika klasskamraten, fick stå och vänta på bärgare som kunde starta den medans vi slussades bort till den lilla lagerlokalen som nästan varit vårt hem i två dagar. Hela förmiddagen var han iväg för när den väl startade skulle den ju gå ett tag innan han fick stänga av den. Så det blir nog att köpa en liten blomma till honom nu eftersom han ställt upp så mycket. Först att köra rundor på oss och sedan allt krabb med bussen. Tror nog dom andra skulle hålla med mig.

Snart ska jag krypa ner i min egen säng men kära maken bredvid mig. Jag kommer att sussa gott till ljudet av hans andetag. Det känns att det är några timmar att ta igen efter nattens missade skönhetssömn.

Lyxigt, men ändå

Sköna sängar, check. Skön kudde, check. Skönt täcke, check. Ändå här jag sovit riktigt uselt. Jag ska vara glad om jag sovit en hel sammanhängande timme i natt. Halv sex gav jag upp att ens försöka så nu sitter jag här färdig i mörkret och väntar på att min rumskompis ska vakna så vi kan börja städa här. Sedan väntar en ordentlig hotellfrukos och nya äventyr med trucken innan vi bussar hemåt. Trevligt att vara borta men inte om man inte kan sova. Vill krama kära maken.