Jag gästbloggade

Jag fick en förfrågan om jag ville skriva ett gästinlägg om barnlöshet, ur vilken vinkel jag ville.

Jag blev otroligt smickrad att bli tillfrågad och började genast fundera vad jag skulle skriva. Som vanligt blev det ju så att när jag väl började skriva så flöt det bara på. Det svåra var nog snarare att inte sväva ut och gå in i en massa detaljer. Detaljer som säkert hade lyft inlägget lite men jag ville främst förmedla känsla. Jag tror jag fick fram den hyfsat bra.

HÄR kan du läsa mitt inlägg om du vill.

Oumbärlig som hon verkar tro att hon är

Jag förstår om livet känns ledsamt, tomt och allmänt hopplöst för er just nu. Jag vet att det kan känns lönlöst att gå upp om mornarna och att trycka på den där lilla knappen som startar upp livet.

Jag vet att The Bloggerska, som ni har ett sådant craving efter, har varit lite frånvarande.

Jag vill egentligen inte erkänna det men ibland måste man prioritera the real thing så att säga. Det är hårt men ett måste. Men snart, mycket snart, kommer Bloggerskans liv att återgå till det normala och då kommer hon att stilla era begär.

Ja, eller hur? Oumbärlig som hon verkar tro att hon är.

  
The real thing…

Roccoballe, så genialt

“Idag blir det Roccoballe” stod det att läsa.

Jag tror kanske bara det är vi 70-talister som ens förstår det där. Det är vad jag tror i alla fall för egentligen har jag inte en aning om det. Harkel, harkel.

Låt mig bli en pedagogisk sak och förklara följande genom att dela upp ordet.

1. Rocco = en person av manligt kön som exponerade sin kropp genom att spela in sig medan han tryckte upp sin stora balle i trånande kvinnfolk med hjälp av en liter glidmedel.

2. Balle = ett utmärkt skånska ord för ett manligt organ men det talar inte om storleken. Det gör dock den första delen av ordet.

Så nu stäpper jag ner min hårt uppsatta knut från nacken och lägger mina glasögon för nu har jag lärt er ordets betydelse.

Nu återstår väl bara att återgå till hela Roccoballen istället. Och jag kan väl säga så mycket som att jag har kommer nog inte kunna äta fläskfilé utan att tänka på den där Rocco som jag naturligtvis bara har hört talas om, jag är ju en fin flicka, och det kan hända att jag snart garvar ihjäl mig för på något vis känns det som om jag inte säger sanningens ord. För fläskfilé är precis vad en Roccoballe är.

Jag måste säga att jag är lite avundsjuk på att det inte var jag som kom på det briljanta namnet. Nej, det var naturligtvis allas vår Meekatt och jag surfar bara lite på vågen. Roccoballe, så genialt.

Här är det torka som får Sahara att verka blött

Jag hittar ingen inspiration alls och jag avskyr det. Jag kollar tidningar för att kanske få något litet intressant att skriva om men inte ens där känns det som om det finns något där heller.

Så jag hoppas att det snart kommer en rejäl störtskur som ger denna torka vätska att börja gro.

Har inte gjort sin plikt och förmedlat viktiga saker till omvärlden

Bloggen ber om ursäkt för att ägarinnan varit lite slarvig och inte gjort sin plikt och förmedla viktiga saker till omvärlden.

Men ägarinnan anser att hon har en giltig anledning att det varit lite lite uppmärksamhet till bloggen dessa dagar.

Idag har hon liksom spenderat sin dag halvliggandes i soffan, iklädd mjukisbyxor, tröja, morgonrock  och täcke. Stackars, stackars henne som varit lite sjuk och denna sjukan bara flög på henne i gårkväll. Frossa och feber men inget mer.

Så ägarinnan har varit lite off skulle man kunna säga. Men hon måste bara säga att det där Netflix som finns nu, där man kan välja filmer och titta på hur mycket som helst, verkligen varit toppen under dagen. Man skulle kunna säga att det blivit några filmer under dagen, där nerkrupen under täcket.

Ägarinnan mår nu lite bättre som tur är så nu kanske det kan bli lite ordning igen. För detta duger ju inte, sådant slarv.

Ordning och reda, pengar i morgon.

Help, I need somebody

Jag vet inte riktigt men jag tycker jag har hamnat i en liten sådan där tråkig svacka igen. Jag kommer inte på något bra att skriva om även om det kliar i fingrarna. Jag tänker och tänker men det är inte något som riktigt faller mig i smak.

Så jag tror helt enkelt att jag behöver lite hjälp för att komma tillbaka till mitt esse igen. Och jag behöver hjälp av er.

Ge mig ett ord att skriva om så jag kommer igång. Ge mig många ord så jag kommer igång ännu mer. Det blir helt enkelt en lite raljera-utmaning igen.

“För att bevisa att man (iaf en ordexkrementproducent som jag), kan raljera över precis vad som helst, så gör vi nu så här:
En kommentar från dig kära läsare med ett ämne som jag ska skriva ett inlägg om.
Ju mer kortfattad din beskrivning är, desto bättre. Ett enda ord räcker, exempelvis "Snor" eller varför inte "Makaroner". Jag kommer att välja sju ämnen bland er som kommenterar.”

Ni är många som säkert känner igen den men denna gången känns det som om den hade gjort stor nytta också.

Så ge mig lite nytt att skriva om nu så jag kan komma igång igen. 

Idag vill jag bara säga följande

Idag blir det inte långrandigt. Idag vill jag bara säga följande.

Bloggen, frugan, kära maken och tjejerna önskar er en riktigt god jul. Ta vara på varandra och njut av gemenskapen. Och du, kör du så ta det lugnt ute på vägarna.

En stor kram till er alla som är inne och tittar till bloggen. Ses på andra sidan matkomat.

Gratisreklam

Jag undrar om folk inser hur mycket gratisreklam de hjälper företag med.

Tänk er följande:

Ett företag har en sida på facebook som folk kan gilla. Företaget anordnar en tävling där vinsten är, säg en sak för 200-500 kronor. Det företaget begär är att du ska gilla sidan plus att dela på din sida. Detta är för att fler ska se dess sida och göra samma sak. Jag är inget mattegeni men jag kan ändå tänka mig antalet som detta tävlingsinlägg genererar.

Jag postar och av mina vänner postar 10. Av dessa 10 postar 10 vardera av dessa vänner osv. Säg att det når 10 000-20 000 personer som aktivt är med och delar och gillar. Denna reklam betalar företaget kanske 200-500 kronor som vinsten är.

Så det är bara att inse. Är man företag och vill ha lite gratis reklam ska man anordna en tävling/utlottning för det är sjukt hur snabbt det sprider sig på facebook.

Och ja, det händer att jag också är med och sprider fast då ska det vara något verkligt speciellt.

Och det får mig osökt att tänka på att bloggen faktiskt har en egen fan-page på facebook.

 

Klicka på bilden så kommer du dit (förhoppningsvis) och kan givetvis gilla. Fast jag har ingen fancy utlottning eller tävling utan tycker väl mest att du ska gilla för att du gillar. No strings attached.

Skulle nu inte länken fungera så heter sidan något sådant enkelt som bloggen heter, The one and only Nettan. Vi, bloggen och jag, hade blivit mycket glada.

Gilla mig för den jag är

Jag känner mig nog allt lite mediakåt. Något som har vuxit litegrann med tiden tror jag. Så nu går jag här och funderar på hur jag ska få utlopp för detta. Det är ju aldrig bra att gå och ha sådana känslor instängda så det är väl bara att skrida till verket och låta den lilla narcissistiska sidan få spelrum.

Så jag tror jag ska starta en sida på facebook. En helt egen sida som jag själv får bossa över. Naturligtvis är det trevligt om jag får några med mig också. Gillar lite tanken att folk trycker på gillar. Man skulle kanske kalla det för någon slags egoboost.

Sen önskar jag mig förstås en sådan där ruta från facebook också. Detta kan kanske bli lite kärvare det där men skam den som ger sig vilket troligtvis kommer att vara jag om en stund.

Så klicka in dig på The one and only Nettan och gilla mig gärna. Av de anledningar jag gett dig där uppe eller för att du helt enkelt gillar litegrann. 

Jag ger er den röda tråden

Nu är det ju så att nästa vecka borde firas med pompa och ståt. Det pratas om att fira i dagarna tre men detta är fasen större och borde få hela veckan helt klart.

Det är i alla fall vad jag, Dr Nettan, anser. Sedan kommer då den andra, Mrs. Plettis, och förstör allt genom att implementera det omöjliga i det hela. Fira går väl bra men hur ska du fira. Det blir lite tråkigt om det varje dag fram till den speciella dagen bara går in och säger:

Joho, grattis. En dag närmare.

Det kan liksom bli lite tråkigt i längden. För det är ju faktiskt så att jag är ingen kom-påare vad gäller att fira med pompa och ståt. Ett evenemang varje dag kanske tänker jag? Vad för evenemang då svarar den andra. Ja sedan fortsätter det så så jag lägger nog ner. Jag vill ju inte få djupare funderar-rynka mellan ögonen än där redan är.

Bloggen fyller 4 år nästa vecka (och jag glömde uppmärksamma det förra året så jag anar en lite over kill kompensation här). Så nu tänkte jag såhär istället, efter att lagt ner detta med dagliga evenemang som bara hade blivit pannkaka, att jag ska minsann visa mitt rätt jag. Jo, jag vet, det kommer inte bli lätt men ett försök i alla fall.

Mitt rätta jag är helt enkelt 10 helt oförglömliga inlägg som bara måste läsas. Så tänkte jag innan jag såg att jag matat in 2330 inlägg. Men då får det bli 10 helt oförglömliga inlägg som bara måste läsas som troligtvis kommer att visa mitt rätt jag, Dr Nettan och Mrs. Plettis. För ibland kan jag känna mig ganska personlighetskluven eftersom min  röda tråd här är:

Skriv det som faller dig in.

Här kommer i alla fall de inlägg som är jag, helt utan inbördes ordning förstås. Har du andra favoriter som du bara inte kan glömma så skriv gärna det. Det är ju ganska svårt att välja bland alla briljanta inlägg.

Dag 8 ~Ett ögonblick~
Ett ögonblick som förändrade allt efter lång, lång väntan

Dag 21 ~Ett annat ögonblick~
Ett annat ögonblick som från en blixt från klar himmel förändrade allt

Spidder Gigantus
Ett möte, öga mot öga

Only In Amerikat?
Ja, hur är det nu med sexet?

Vem ger dig rätt att förlöjliga andras känslor?
Förlossningsrädda pappor

Mohahaha, jag tror jag dör av uppfinningsrikedom
Jäkla sadister

Den kända mannen
Oförglömligt härliga drömmar

Jag gift med en tysk porrstjärna från 70-talet…
När man ska vara sådär kvicktänkt

Varför kan vissa inte inse att ALLA har samma värde?
En White trash-analys

Tillåt mig att skratta
Har Herr Stadsminister gett ett svar ännu?

Naturligtvis finns där massa andra som säkert är bättre än dessa. Men dessa ger den röda tråden, svamleri på hög nivå om allt och inget.

Bonus:
Jag dammade av sidorna och började läsa
Nu och då

Jag skulle kunna ge minst 20 bonusar men de tar vi en annan dag. 

 

Nu fick jag med mig hela tidnings-konkarongen

Lite lätt melankolisk just nu.

En av mina favoritbloggar har flyttat. Bara att lägga in den nya adressen tänker ni förstås. I vanliga fall brukar jag, tummen-mitt-i-handen-med-tekniska-grejer, inte ha några problem att bara lägga in den nya adressen eller nya bloggar men se det sket sig. Det sket sig rejält vill jag säga eftersom jag nu fick med mig hela tidnings-konkarongen som hon bloggar på nu istället. Så upp ploppade den ena nya artikeln efter den andra men ingen Tant Skarp.

Nu fick jag dessutom ett nytt projekt eftersom jag nu var tvungen att plocka bort tidningen som favorit. Ja, och hur var det nu man gjorde? Jag klickade rundor lite men ingen redigeringslista eller något liknande kom upp. Jag suckade för mig själv och förbannade åter igen den där tekniska genen som föll bort någonstans på vägen. Hur kunde det bli så fel?

Efter lite mer klickande, suckande och onda ögat mot datorn hittade jag det äntligen och kunde plocka bort sidan.

Ett problem löst men det återstår fortfarande ett. Hur fasen jag får in henne på min favoritlista. Det löser sig säkert hoppas jag men inte kommer det vara jag som hittar lösningen i alla fall. Muttrar lite.

Och på tal om tekniska saker så har min power-knapp på dator stannat i intryckt läge. Den har liksom kilat sig fast under kanten. Jag funderar på hur jag ska få igång den i morgon. Måste ju ha en dator. Muttrar lite till och förlitar mig på kära makens kompetent. Jag har mutat honom med en 2 kilos helgskinka så han har lite att ge igen liksom.

Bilden lånad på Google

Bloggutmaning ~Engagera er~

Jag tycker minsann att det är dags för en ny bloggutmaning igen. En nygammal blir det eftersom jag gillar den. Och jag känner att jag vill ha lite andra ögon på det hela. Så kom igen och utmana mig.

“För att bevisa att man (iaf en ordexkrementproducent som jag), kan raljera över precis vad som helst, så gör vi nu så här:
En kommentar från dig kära läsare med ett ämne som jag ska skriva ett inlägg om.
Ju mer kortfattad din beskrivning är, desto bättre. Ett enda ord räcker, exempelvis "Snor" eller varför inte "Makaroner". Jag kommer att välja sju ämnen bland er som kommenterar.”

Tant Skarp briljanta utmaning går ett varv till hos mig. Och får jag många ämnen, vilket jag verkligen hoppas på, så väljer jag kanske mer än de sju hon valde blad i sin första utmaning.

Och du, det är fritt fram att sno utmaningen så utmana på. Men glöm inte att ge mig ett ord eller ämne först.

Och så gick det en dag till

Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig.

Jag har några ord kvar på raljerarutmaningen och jag försöker få in dom. Men när jag sitter där och börjar skriva så kommer något helt annat upp i huvudet och plötsligt är det ett inlägg om något helt annat än vad det skulle vara från början. Som vanligt med andra ord men jag har ju ändå en utmaning at ta på allvar här.

Jag har avverkat:
Klåda
Farlig åtrå

Jag har följande ord kvar att raljera över och dessa kommer att komma. Jag har inte glömt:
Ost
Änglar
Timeouthörnor
Byahåla

Och naturligtvis är det fritt fram att lägga in fler ord till mig.

Ord 1, Klåda

Finns det något värre än när det mitt på ryggen börjar klia. Att försöka nå stället uppifrån går inte utan man kan känna att hade fingrarna varit 2 centimeter längre hade det gått. Att nå det underifrån går inte heller för antingen är valkarna för stora eller så är fingrarna dom 2 centimeter för korta även där. Och medans man gör den ena konstiga vridningen efter den andra och säkert ser ut som en kossa som försöker klia sig på rumpan så sitter den där lilla elaka saken och gnager på ryggen. Gnager och gnager bara för att den kan och på något vis hånar den för att man inte har en kossas vighet.

Så till slut står man och gnider ryggen mot en dörrkarm samtidigt som man försöker hitta rätt ställe. För likt dom centimeterkorta fingrarna är det på något vis precis som om det är riktigt svårt att hitta rätt. Men så hittar man rätt och kan med ett ljudligt stön febrilt gnida ryggen mot karmen samtidigt som man men halvslutna ögon fortsätta att utstöta små njutande läten. Så där står man och troligtvis är det inte den stoltaste stunden man har i livet och definitivt inte den vackraste. Och just då, när man stått och gnidit sig mot karmen och träffat det där kliande stället ungefär varannan gång och varannan gnidning kommer det där lilla stönandet, som den snygga 23 åringen kommer runt hörnet. Inte för att det egentligen spelar någon roll eftersom man har sitt på det torra men på någon vis är har man hamnat i den där tantsjuka ålder. Åldern då dom där små parvlarna på 20-25 är sådär härligt läckra och då vill man kanske visa sin bästa sida. Inte för att det spelar någon roll men helst vill man inte stå men halvböjda knän med ryggen mot karmen och med halvslutna ögon utstöta små stön och mmm:ande. Låter man inte tantsjuk innan så gör man det säkert då. Och just i det ögonblicket när den där snygga 23 åringen kommer så slutar det klia på ryggen och man utstöter det där lite längre stönet samtidigt som man ser snyggingen stå där. Och tro fasen att klådan då lyckas flytta sig ner till hålfoten och blir en sådan där stickande klåda som man inte kan ignorera. Så från att ha stått och gnidit sig mot dörrkarmen är man nu tvungen att slänga upp foten på benet och få av sig skorna. Så fortfarande med ryggen mot dörrkarmen och med lätt böjda ben men nu med foten uppe och fingrarna frenetiskt fnattande mot foten och den där blicken som är lite lost vill du nu bara sjunka genom marken.
-Lite yoga säger snyggingen.
Du nickar och dagen är räddad när du inser att snyggingen nu tror att du är en hurtig filur.

Oj vad jag känner mig lyckligt lottad att ha en egen klipinne för att slippa sådan här pinsamheter.    

Ni har mycket att vänta

Kommande ämnen kommer att bearbetas efterhand:

Klåda, farlig åtrå, ost och änglar.

Detta är de ämnen jag har fått från min raljerar-utmaning. Och det är fritt fram att komma med ännu fler förslag till ämnen jag ska försöka raljera i. För visst måste där finnas ämnen som ni vill att jag ska skriva om eller skriva mer om. Meddela mig dessa.

Jag underkastar mig er vilja

Jag tycker det är dags igen för en liten utmaning och jag gillade verkligen att underkasta mig er vilja senast så jag hoppar på att ni åter igen vill hjälpa mig.

“För att bevisa att man kan raljera över precis vad som helst, så gör vi nu så här:
En kommentar från dig kära läsare med ett ämne som jag ska skriva ett inlägg om. Ju mer kortfattad din beskrivning är, desto bättre. Ett enda ord räcker, exempelvis "Snor" eller varför inte "Makaroner". Jag kommer att välja sju ämnen bland er som kommenterar.”

Så passa på att få vara den som sitter med piskan om får bestämma. Ge mig några trevliga ämnen nu som jag kan sätta tänderna i. Hit me.

Tant Skarp var den som startade denna utmaning första gången.

Skofetisch eller bara skogalen? Utlottning på rabatt på skor.

Vad säger ni? Jag har traskat på här i 3,5 år och inte haft en enda utlottning av något slag. Det är inte riktigt min grej men nu har jag minsann kommit över en grej som jag tyckte skulle passa utmärkt till en sådan sak.

Så vad sägs om att få 150 kronor i rabatt hos Heppo.se. Rabatten gäller till den 15 maj så skynda, skynda. Allt du behöver göra är att gissa på följande fråga.

Vad blir summan av min och kära makens skostorlek tillsammans?
Exempel 30 + 35 = 65.

Ni har fram till den 5 maj på er. Då drar jag en vinnare om det är fler som har svarat rätt. Är det ingen som svarat rätt drar jag på alla svar, så generös är jag. Tänk på att jag måste kunna nå er på något vis om ni vinner.
Jag kräver inte att ni länkar till inlägget om ni har egen blogg med det är ju alltid trevlig.

Så vad väntar ni på? Det kan inte bli enklare att tjäna 150 kronor.

Det måste vara rosa

Jag vill göra min blogg lite ljusare men hittar ingen bra bakgrund. Jag är ju lite kräsen också eftersom jag vill ha det i rosa nyans som jag alltid har haft det. Så är det litet rörigt och ser lite konstigt ut ibland så är det bara för att jag inte kan bestämma mig.

Det är vid sådan tillfällen jag skulle vilja vara kunnig och lägga egna html-koder med en massa fina bakgrunder. Men jag får väl nöja mig med att jag nuförtiden faktiskt kan klistra in dom på rätt ställe. Det är alltid något. Men jag få kolla vidare och jag tror nog att det finns en massa sidor som man kan få gratis bakgrunder på så Google, here I come. 

Hmm, från sökord till fetisch

Jag tycker det är roligt att kolla sökorden för min blogg. För det mesta kan jag ofta relatera sökord med inlägg men ibland funderar jag faktiskt på vad jag har skrivit.

Att ha en inlänk på sökordet “blöjor vuxna” gör mig väldigt fundersam hur dom har hamnat här. Jag kan inte påminna att jag skrivit om detta men det är klart, jag har varit aktiv skrivande i över tre år så det är kanske inte så konstigt att jag inte kommer ihåg alla inlägg. Men det skulle faktiskt passat tillsammans med fetischen för jättepyjamaser, ni vet sådan där one piece, som vuxna väljer att springa med utomhus. Det om något borde väl ändå vara förargelseväckande beteende. Det är bara en suggermummy eller suggerdaddy som fattas till det tillsammans med ett jättenappflaska eller något liknande. För att inte tala om “swing of love”, ett måste i allas samlingar .

Men som jag sagt tidigare, i något klokt inlägg eller två, så får alla ha sina fetischer så länge dom inte skadar någon annan på något vis. Men jag vill helst slippa veta om det är min granne som har en blöjfetisch.

Jag tror att alla människor har någon sorts fetisch. Kanske inte av anledningen som Freud ansåg:

“ Fetischen kan vara allsköns
olikartade föremål som alla har det gemensamt
att de utgör substitut för moderns frånvarande
fallos: foten, en sko, en bit päls, hår,
underkläder eller andra objekt.”

Och kanske inte heller som orden från början ansågs betyda: “föremål som representerar eller anses inneha en magisk-religiös kraft eller makt”. Fast tar man denna första betydelsen så stämmer det ju ändå ganska bra med den sexuella fetischen, frånsett från det religiösa då. En sexuell fetisch är väl något som man blir väldigt tänd på och detta kan väl påminna om en dragningskraft.

Men alla fetischer är inte av sexuella slag även om det är det man kanske först tänker på. Jag kan inget om skor men visst brukar man säga att någon har skofetisch om den personen har väldigt mycket skor. Detta betyder ju inte att denne tänder på sina skor. Eller det gör dom kanske? Det blir kanske som en kick som kan påminna om sexuell njutning när man köper skor om man gillar det?

Hur som helst så tror jag i alla fall vi alla har någon fetisch, sexuell eller ej. Rätta mig gärna om jag har fel men tänk efter en gång extra innan ni säger att jag har fel.

Jag tillhör dom stora nu som får gästblogga :-)

Med en liten skräckblandad förtjusning kunde jag läsa ett litet meddelande i min logg i morse.
En officiell inbjudan att gästblogga. Hjälp, är det inte bara dom stora bloggarna som blir inbjudna till sådant. Det är Kissie, Pussie, Fuckie (eller vad dom nu heter) och jag.

Jag kände mig mycket hedrad att få ett sådant uppdrag för på något vis måste det ändå vara ett kvitto på att det är ganska ok det jag skriver. För jag inbillar mig i alla fall att man inte bjuder in någon att skriva om man inte gillar det som skrivits innan på något vis.

Problemet var vad jag skulle skriva om. Jag har gått och funderat hela dagen men inte fått fram något så värst bra. Jag skulle väl tro att det är för att jag just gått och funderat på det eftersom mina inlägg ofta skrivs i stunden hetta så att säga. Så när jag satt mig ikväll hade jag dom första raderna klara. Så började jag sakta skriva men det kändes så krystat på något vis, troligtvis eftersom jag hela tiden tänkte på vad ägaren skulle tycka om det. Jag skrev och suddade och skrev och suddade. Till slut fick jag säga till mig själv att det inte var värre än att svamla här. Låt fingrarna dansa över tangenterna som det passar och bara följ med. Det brukar aldrig sluta där jag tänkt från början men det gör det så mycket mer naturligt. Så jag lät fingrarna dansa och mycket riktigt så började det flyta. Det blev visst om lite ironi och nostalgi när det från början skulle ledas in på slumpen. Men som vanligt gjorde slumpen att det slutade helt annorlunda.

Är du nyfiken på mitt gästinlägg hittar du det HÄR hos Tant Skarp.