SAMLARMARKNAD?

Körde förbi en skylt som var formad som en pil. På den stod följande att läsa:

SAMLARMARKNAD

Av någon anledning kom jag att tänka på att detta måste vara något som hade passat den lilla telningen. För är det något hon kan så är det att samla.

Att rensa på hennes rum går inte för det är omöjligt att slänga saker. Hon ska ha allt kvar. Det spelar liksom ingen roll om det är en blompinne, naturligtvis i två delar, eller om det är korkar till tuschpennor som blivit slängda. Saker som den kloka modern inte alls förstår sig på vad de ska användas till ska sparas. Det kan hända att man kan kalla de där sakerna för skräp helt enkelt. Samlarperiod pågår ständigt.

Stenar är tydligen kanonbra att samla på och får man inte ta in dem så kan man fylla jackan med dem. Skramlar fint i tvättmaskinen sedan. Lite maracastoner där. Samlarperioden fortskrider med olika intensitet. Och ibland är de fasen för stora för jackan också.

Sedan är det detta med saker som hon gjort själv. Som till exempel de där klippta snöflingorna. Nu var det dock inte själva snöflingan som var det som var det viktiga i detta sammanhanget. Nej, nu var det de klippta småbitarna som lämnade hålen i snöflingan som var samlarobjekten. Vet ni hur mycket klippta småbitar det blir av en snöflinga? Det blir några stycken. Och hur mycket blir det inte av tio snöflingor? Åt helsike för mycket. Och dessa skulle sparas. Till vad vet jag inte men efterhand som de hamnat på golvet så har det hungriga snabeldraken ätit upp dem. Ops, liksom. Nu är den samlarperioden slut. Den varade så länge snabeldraken var hungrig och till snöflingeperioden var över.

Det är även testa att samla på levande saker. I ett tappert försök, efter att mamman satt ner foten och meddelat att levande saker samlar man absolut inte på inne, lyckades hon få ihop en hel hög med sniglar med skal på. Dessa radade om upp på sopborsten på trappan ute. Ja sedan hade hon ett jäkla göre med att verkligen få dem att vara samlade på den där borsten för är det något sniglar inte är så är det dresserade att stanna på plats. De är helt enkelt väldigt rymningsbenägna. Och det där med att sniglar tar sig fram i snigelfart stämmer inte heller riktigt för de försvann snabbt i olika riktningar allihopa. Denna samlarperioden varade inte så länge som tur var. En halv dag eller något liknande innan hon gav upp eftersom de inte ens stannade innanför den uppbyggda inhägnaden. De var verkligen otroligt rymningsbenägna.

Så den där pilen med ordet:

SAMLARMARKNAD

Hade lika gärna kunnat vara en snitslad bana hem till den lilla telningens. Men jag tror den ledde till någon helt annanstans för ännu har det inte blivit anstormning till Hålan. Men man vet ju aldrig.

Emigrera till Mallorca, handbollsproffs och en svart Opel med rött streck på

Kära mor hittade ett brev som hon hade med sig förra gången vi träffades. Det har legat här och jag har liksom dragit mig för att ge mig på maskinen som står här bredvid mig och som förvandlar det där fysiska brevet till cyberbrevet. Men till slut tog jag mod till mig och gav mig på det tekniska åbäket. Och efter enbart några minuters frustration över att jag fick det i format som bloggen inte alls gillade fick jag till slut till det.

Ett litet reportage om mig och syster yster. Jag har skrivit den översta delen genom intervju med henne och hon har skrivit den nedre om mig. 

Alltså jag måste säga att jag dör nog lite av gullighet och pinsamhet på en och samma gång. Jag måste varit omkring 13 år eftersom Janne var med i bilden och syster är 2 år yngre än mig.

Älskar att hon har svarat rock på musik hon gillar och på grupp svarar hon Milli Vanilli. Var är rocken liksom? Hon hamnade dock inte på Mallorca men i Norge. Inte heller blev hon handbollsproffs.

 Jag har lyckats få tag på ett hus där jag bor med man och barn och vi har en hund som vi uppfostrat själva. Jag har dock en liten tanke på att det säkert hade gått bättre om någon annan hade uppfostrat doggen. We have failed på det planet om man säger så. Janne var mina drömmars man länge. Som en trånande liten flicksnärta gick jag som katten runt het gröt så fort jag såg honom. Det var till och med så att jag nästan spann i hans närhet. Men jag fick honom aldrig. Han var ju så gammal, sju år äldre än mig. Har jag nämnt hur gammal kära maken är? Säg en sju år äldre. Kan ju vara lite beroende på hur gammal flicksnärtan är. Jag hade ju hunnit komma upp i den mogna åldern på 15 år när jag träffade honom. Laglig och allt.

Hur mycket ler du nu?

Inte för att skryta men jag har gjort det alldeles själv

Låt mig säga att jag är faktiskt klokare idag än jag var igår.

Detta med tanke på att jag idag har lärt mig en teknisk detalj. En tekniks detalj som troligtvis alla som är lite tekniska på något vis redan vet. Detta innebär troligtvis alla.

Många lägger ut bilder på sina sms-konversationer, frågor om spel eller bara skryt över att de vunnit med över 300 poäng mot någon i wordfeud. Jag har liksom gått och funderat på hur man gör detta men inte kunnat lösa det.

Så jag har väl kommit fram till att det är något som alla med ajfåns kan göra. Någon lite sån där finess.

Jag hade fel. Nu visar det sig att man kan göra sådant med alla lurar. Dra mig baklänges alltså vill jag utbrista. Jo, helt ärligt kan man det. I´d kid you not eller något liknande.

Jag är verkligen kass på sådant här. Men för att mildra min totala okunnighet så var det faktiskt kära maken, den tekniska nissen i da family, som kom tidigare och var alldeles lyrisk över att han löst detta problem. Så jag var faktiskt inte ensam, otroligt nog. Vi var lite efter båda två helt enkelt (och nu kan ni börja andas och torka tårarna efter ert skrattanfall över vår otroliga okunnighet).

Inte för att skryta men jag har gjort det alldeles själv. Och skulle någon kunna ordet så meddela mig gärna.

Åh, jag får nästan rysningar av vällust

Jag har helt enkelt vågat vägra mobilfodral.

Allt på grund av den enkla anledningen att det inte funnits några tillräckligt fina. Jag är inte kräsen på något vis men det kan hända att jag bara har lite krav.

Och dessa krav är hur enkla som helst och innehåller fyra bokstäver.

R.O.S.A

Så enkelt, så enkelt. Denna färg som überfeministerna hatar och troligtvis vill utplåna. Men inte jag. Jag bara älskar denna färg. Inte så att jag väljer att gå i rosa leopardfärgade tights eller något liknande utan bara sådana där vanliga saker.

Jag vill ha rosa när jag köper saker, praktiska saker. Pennfodral, miniräknar, träningslock och så vidare. Enkla saker.

Jag hittade ett mobilfodral när kära maken beställde senast men av någon anledning vägrade han betala flera hundra för det. Men hallå, det var ju faktiskt bling-bling på det också. Det där argumentet bet inte på honom.

Så jag har helt enkelt vägrat mobilfodral. Fram till idag. Men det kan ha att göra med att det är rosa också. Vackert pastellrosa.

Åh, jag får nästan rysningar av vällust.