Not to do list

Vissa saker ska man bara undvika. Och som den medmänniska jag är så kan jag säga följande:

1, Vill man ha rena kläder så ska de tvättas utan saker i fickorna. Ett kvarglömt trosskydd i skjortsfickan är inte att rekommendera. I alla fall om man inte är ute efter byxor som ser ut att vara fulla med bebiskräks. Och den tiden är ju förbi för längesedan.

2, Står man i duschen och får hår i munnen så är det en bra idé att inte ta ut det utan att tänka sig för. Balsamindränkta händer smakar inte gott alls. Inte nog med att det smakar väldigt illa man har smaken kvar väldigt länge också. Det kan förstöra kommande middagar faktiskt. Jag borde har tänkt mig för, jag har ju ingen speciell vass tunga som behöver mjukas upp. Den är ganska mjuk och snäll redan från början. Så inga balsamindränkta fingrar är att rekommendera att stoppa i munnen.

3, Var väl förberedd när du sätter dig och tittar på film med en snart 7-åring. Varför?
A, Är det en film hon sett innan så räkna med att du vet de sista 30 minuterna innan 2 minuter har gått av filmen. Ett jäkla minne som berättar in i minsta detalj hur det går. Det spelar ingen roll att man ber henne låta blir att berätta vad som händer för 1 minut efter händer det något nytt som måste berättas hur det går senare.
B, Är det en film hon inte sett innan så räkna med att hon kommer att ställa frågor. Massa av frågor. Hela tiden. Konstant faktiskt. Varför, när, hur, hurdå i ett ständigt flöde. Mest varför får jag nog säga och det är inte alltid lätt att svara på varför de väljer att göra på ett sätt och inte ett annat. Jag vet ju liksom inte vad manusförfattaren hade att välja på, alls.

4, Se till att ställa klockan i tid om det är så att ni väntar besök från sotaren. Annars kan man mötas av en väldigt leendes sotare när man väl öppnar dörren. Detta kan bero på att när man vaknar med ett ryck och tänker “Jäklar, sotaren” och sedan lämnar sängen i all hast och går genom storarummet precis när sotaren går utanför fönstret. Kanske inget konstigt alls om, jag säger det ingen om, man inte har en pinal på kroppen. Man är lika klädd som den dagen man först anlände till denna jord och tog sitt första andetag. Helt jäkla naken med andra ord. Men han verkade väldigt glad i alla fall och jag fick inte någon stämning för blottning eller förargelseväckande beteende. Alltid något. Obs! Vi har fortfarande samma sotare nu så då. Undra om han själv valt placeringen.

Så är det så att ni springer omkring och funderar på dessa normala saker så behöver ni inte fundera längre. Jag har gett er svaren. Det enda jag gör om och om ingen är punkt nummer 3. Men det är enbart för mysighetsfaktorn med att ha en 7 åring uppkurad vid sin sida vid detta soffhäng. Men de andra sakerna avråder jag er att testa. Så nu vet ni det viktiga.

MILF-material

Nu är det så att en Milf är alltid en Milf. Alltså är det den snygga tjejen från högstadiet som efter tre ungar fortfarande är sådär äckligt snygg. Det är en Milf enligt mig.

Nu är det ju inte så visar det sig. Jag kan väl säga att jag aldrig har sett mig själv som något Milf-material och inte haft en tanke på att bli det heller. Nu är det kanske inget normala människor går och funderar på eller önskar att de ska vara heller. Men nu är det ju så att jag faktiskt inte är sådär normal ändå så jag har tänkt tanken och funderat på hur det skulle kännas att bli Milf-ifierad.

Nu vet jag. När ett lammkött på omkring 20 visade mycket intresse blev jag först lite sådär osäker och tittade mig runt för att se vem han tittade på. Där var liksom ingen. När han sedan kom fram och kramades lite på ett sådan där speciellt jag-vill-mer sätt, inte på något äckligt sätt utan bara på ett väldigt fint vis, så kände jag mig väldigt Milf-ifierad.

Och jag kände mig inte som ett objekt eller något sådan utan jag kände mig bara helt otroligt smickrad. Dels för att där fanns en uppsjö med småjäntor och dels för att jag aldrig varit med om att få ett lammkötts blickar. Ja, jag var otroligt smickrad av vad som hände.

Jag avböjde vänligt med bestämt och han gick men jag kände hans blick på mig under kvällen.

Så nu vet jag hur det känns och jag tar det enbart som en komplimang. För så långt har jag kommit. Att våga tro att jag faktiskt kan dra blickar på mig av anledning som inte är för att fnissa utan för att tycka om det de ser. Det är ett otroligt stort steg jag har tagit och det känns så underbart. Kanske finns det hopp att jag någon gång kommer att gå ut bland folk med huvudet högt och vara riktigt stolt över mig själv. Att inte fundera på om andra tittar av avsky eller för att de vill titta.

Så ja, det som hände var en skön känsla för mig.

 
Ett leende förlänger livet och det är gratis också. Keep on smiling.

Vem ska lägga den där nästa-kund-pinnen?

Det känns som om vi behöver reda ut lite viktiga saker.

Vi snackar riktigt viktiga saker som är lite avgörande för hur dagen ska fortsätta. Kanske inte riktigt men vi kan låtsas för annars känns det lite si och sådär att diskutera det (i en ensam monolog typ).

Du står i affären och har lagt upp dina varor på bandet, naturligtvis så att kassörskan har streckkoden från sig för att underlätta dennes jobb, och det är då den stora frågan uppkommer.

Vem ska lägga den där nästa-kund-pinnen? Är det du som har lagt upp varorna eller det är nästa person i kö som ska lägga upp sina varor? Jag har märkt att det verkar vara lite delad mening om detta. Inget jag diskuterar med folk i kön precis men jag märker, jag är lite observant och troligtvis lite knasig som ens funderar på det. Men jag vet vad jag tycker i denna viktiga fråga.

Alltså jag tycker ju det naturliga är att jag som lagt upp varorna ska lägga nästa-kund-pinnen. Detta enbart för att det visar att jag är klar med vad jag ska göra så att nästa kan börja lägga upp utan att fundera på om det är så att jag möjligtvis kommer att rensa hyllan ovanför bandet från tuggummi och halstabletter och fylla bandet ännu mer. Det är liksom jag som visar att “varsågod, nu är det din tur”. Ja, jag vet. Hur schangtil är inte jag.

Det kan ju hända att det finns andra åsikter om detta och det är självklart att andra får ha det. Jag kan ju inte tvinga er att har rätt alltid (blinke, blink eller något).

Som med så mycket annat finns det slamkrypare även i denna viktiga fråga. För mitt resonemang är vattentätt så länge där inte står en person som inte har några varor med sig till kassan utan ska köpa dem när denne kommer fram. Då kommer den viktiga frågan upp igen. Vem ska då lägga dit nästa-kund-pinnen?

Vad säger ni nu, va? Kan man lägga en nästa-kund-pinne utan att ha lagt upp några varor? Här känner jag mig lite kluven faktiskt för det där är inte så självklart. Men jag tycker nog ändå att det är kunden som är först i kön som ska lägga den där überviktiga nästa-kund-pinne.

Så nu har jag hjälpt till att reda ut denna viktiga fråga angående nästa-kund-pinnen. Nu kan alla sova gott i natt.

Passerar revy

Hur snabbt kan man uppdatera tolv dagar?

Det började med några löprundor. Jag sprang och njöt. Sedan sprang jag och hade några allvarliga samtal med Ulrik. Sedan sprang jag inte mer på ett tag utan hade högersidigt soffläge med dumburken på 24/7 med de mest konstiga sporter. När världsrekordet i högersidigt soffläge var satt började jag åter igen bli upprätt. Jag hade nu utvecklats till att ta mig fram gåendes ute igen och livet började sakta återkomma. Sedan sprang jag igen och nu fortare än någonsin.

Så snabbt kan man uppdatera tolv dagar.

Det är skönt när det börjar kurra i magen igen. Kurra av att man är hungrig och inte för att man behöver spraya toan. Jag har dessutom hört att det är risk för torka så kaffet kommer att bli dyrt i en snar framtid så jag fortsätter att dricka te istället. Så pass mycket att jag idag köpte nytt.

Mitt i allt detta elände har vi dessutom fått möss i skafferiet.

What to do, what to do?

Spökar det?

Ibland händer det att man får rysningar från nacken enda ner till fötterna.

Ett litet samtal som Lilly startade i bilen:

L: Vi har en ny kompis på skolan. Jag kommer inte ihåg riktigt vad hon heter. Men Emma brukar jag leka med.

J: Är Emma också en ny kompis på skolan?

L: Nej Emma är min låtsaskompis och hon är osynlig. Hon är ett spöke.

J: Jaså. Var är hon då?

L: Hon bor på mitt rum.

J: Jaså. Hur länge har hon gjort det?

L: Hon kom när jag var bebis. Och hon är alltid snäll.

Alltså det där samtalet, som var lite längre än detta, gav med rysningar. Hon pratade så naturligt om den här låtsaskompisen som var ett spöke, precis som om det inte skulle vara några konstigheter med det. Hon har nämnt låtsaskompisar innan men aldrig på detta viset.

En gång i tiden hade jag dragit hit någon som hade kunnat ta bort den där spöket eftersom jag stenhårt hade trott på att det varit så. Men med åren har jag mer och mer blivit en tvivlar, som i och för sig inte riktigt vet vilken sida jag tror på. Jag är kanske lite av en spökenas kappvändare, som tar den sidan som känns mest ok för tillfället.

Men detta kändes kusligt och mina nackhår stod i givakt hela vägen hem. Jag vill ju tror att det bara är en helt vanlig låtsaskompis med denna gången känner jag ett litet sting av tvivel på grund av sättet hon berättade på.

Men det är ju skönt att veta att hon är väldigt snäll i alla fall så jag inte behöver vara rädd för att Lilly ska sitta framför en brusande tv innan någon otäck sak drar in henne i en annan värld. Det är ju alltid en tröst.

Välkommen tillbaka till fjortisnivå

Språkförbistringar är just språkförbistringar. Är man dessutom skånska, det vackraste, så vet man inte riktigt varför vissa väljer att namnge vissa saker på vissa vis.

 
Låt mig bara säga att en Krämare inte är en lampa i alla fall som IKEA vill få oss att tro. En Krämare är, hur ska jag säga det för att inte chocka alla jag som alltid är så finkänslig, en person eller annat levande väsen som efter kålsoppan måste springa på toan hela tiden. Han är en riktig Krämare. Eller jag kan säga att Tuben, alias doggen, är en riktig Krämare när han sitter ute med böjd rygg och konstig min även för en hund.

Och hur kan Ford döpa en av sina bilar Kuga. Det är något helt annat i en skånskas öron. Vem har inte hört uttrycket, som jag dock inte kommer att verken översätta eller förklara, “Huga dig så ska jag kuga dig”. Jag har dock provkört en sådan och det är ett skönt åk, det kan man inte säga något annat om. Men när ska de börja tänka på att vi skåningar också ska känna oss bekväma med saker?

Välkommen tillbaka till fjortisnivå. 

Master and Servent?

Vi rollspelar väl alla på våra egna vis.

Vissa drar på sig sjuksköterskedräkten och med ett klatschande ljud drar på sig handskarna för att vara lite omvårdande.

Vissa drar på sig polisuniformen och haffar uslingar och brottslingar som muddras framåtlutande mot en bil.

Vissa leker helt enkelt bara den enkla leken av master and servent. Dominitrixa och slav, så enkelt så.

Vissa tar helt enkelt med sig sina roller hem från sitt faktiskt jobb. Dock borde detta vara lite schizofren kan man tycka. Jag menar, hur läckert skulle det inte vara att få hem Wolverine i sängkammaren? Kanske lite förutsatt att man inte hade haft vattensäng då. Man vill ju liksom bli blöt av rätt anledning.

Men hade man kunnat slappna av?

“Älskling du får gärna pilla men helst inte med händerna. Jag vill ju inte att du ska råka släppa fram vilddjuret i dig just då precis.”

“Kom gärna insmord med dina svällande muskler och pulserande ådror och gärna dina välodlade polisonger men lämna klorna kvar på jobbet. Det är de sista lakanen som är hela.”

Ibland är det till och med så att vaniljsex låter mer praktiskt. Patetiskt men sant.

Så säg mig nu, hur lyder din Lassie-historia?

Jag har sprungit på en hel del jag mötte Lassie-trådar på sista tiden. Jag hade ingen aning om vad det var när jag först gjorde det men börjar nog få kläm på det. De är riktigt roliga att läsa i alla fall.

En jag mötte Lassie är när man kan berätta hur man på olika vis “känner” eller sprungit på kända personer. Det är i alla fall vad jag har kunnat läsa mig till att det är. Och som sagt så är de riktigt roliga att läsa.

Så jag tänkt jag skulle utmana er och se om ni har några jag mötte Lassie-historier liggandes på lager. Jag har faktiskt några stycken som jag kan dela med mig av innan det är er tur.

1. Min mormor och morfar ägde ett kafé i de norrländska skogarna en gång för länge sedan. Dit kom en 3-årig blivande konung med sitt följe och den där lilla ungen var så bortskämd att han fick springa rundor på borden utan att någon sa något. Min mormor höll på att krevera och kunde inte förstå hur den lilla skitungen fick göra på detta viset. Jag har hört berättelsen några gånger.

2. Jag är släkt med Jussi Björling men dock har jag inte fått hans pipa. Kanske lite men inte är den stämd i alla fall.

3. Min bästa kompis, från högstadiet, mamma hade fistävlingar med Kikki Danielsson när de var mindre.

4. Shanti Roney springer man ofta på när det är marknad i Hålan. Dock är han ofta så jäkla skäggig då så man känner knappt igen honom. Kan kanske vara för att han inte vill vara med i några Lassie-trådar.

5. Min syster har haft en liten fling med ICA-Ulf, way back om man säger så.

6. Eagle Eye Cherry brukar jag köra förbi när han kommer gåendes med sina sopor, mitt ute i de skånka skogarna.

7. Min syster delade en öl med Markoolio och vill inte slänga flaskan på väldigt länge efteråt.

8. Jag gick i skolan som var granne med Kikki Danielssons hus. Dock använde hon det bara som sommarhus då så det var inte ofta man såg henne. Det var på den tiden hon faktiskt var känd för sina sånginsatser och de flesta av oss kunde text och koreografi till Bra Vibrationer.

9. Min syster är barndomskamrat med Anna Sköld, sångerskan i Wizex.

10. Min kusins mans kompis var tillsammans med Frida Snell som vi var på kräftskiva tillsammans på. Hon sjöng inte för oss med drog av ett rejält dragspelssolo.

Så det var några av de jag kunde komma på nu.

Så säg mig nu, hur lyder din Lassie-historia?

Har inte gjort sin plikt och förmedlat viktiga saker till omvärlden

Bloggen ber om ursäkt för att ägarinnan varit lite slarvig och inte gjort sin plikt och förmedla viktiga saker till omvärlden.

Men ägarinnan anser att hon har en giltig anledning att det varit lite lite uppmärksamhet till bloggen dessa dagar.

Idag har hon liksom spenderat sin dag halvliggandes i soffan, iklädd mjukisbyxor, tröja, morgonrock  och täcke. Stackars, stackars henne som varit lite sjuk och denna sjukan bara flög på henne i gårkväll. Frossa och feber men inget mer.

Så ägarinnan har varit lite off skulle man kunna säga. Men hon måste bara säga att det där Netflix som finns nu, där man kan välja filmer och titta på hur mycket som helst, verkligen varit toppen under dagen. Man skulle kunna säga att det blivit några filmer under dagen, där nerkrupen under täcket.

Ägarinnan mår nu lite bättre som tur är så nu kanske det kan bli lite ordning igen. För detta duger ju inte, sådant slarv.

Ordning och reda, pengar i morgon.

Dagens töntigaste

Humör:Kan inte klaga speciellt mycket. Känner mig lite sådär neutral.
Gjort: Oj, vad har jag inte gjort idag. Varit och vänt i skolan (föreläsaren sjuk), handlat, hämtat barn, färgat håret, skvallrat med syrran, fixat middag, bloggat blaha, blaha and so on.
Planer: Lägga upp fötterna i soffan och dra filten över mig och spana in kvällens CSI.
Ser på: Ett otroligt stökigt skrivbord. Hm, jag borde städa undan lite här. Det kommer i och för sig en morgondag också. 
Lyssnar på: Katatonia “Dead End Kings” (underbara som måste upptäckas för er som missat dem).
Läser: Tant Skarp och Aftonbladet. Ibland även mellan raderna
Dricker: En kopp Indian Chai-te till kvällens CSI
Äter: En grapefrukt till teet som intas till kvällens CSI 
Bästa: Ny färg i håret 
Sämsta: Vågen visade bara 2 hekto ner fast jag har börjat träna också. Lite surt faktiskt.
Barn: Ja, 2 stycken ;-).  
Väder: Töväder men fortfarande vitt.
Dagens bild:

Handklovar a´la amerikan style

Låt mig slå er med häpnad och överraska er totalt genom att säga:

Jag har funderat lite på detta med sängar. Vissa sängar får man vissa associationer till. Eller jag får det i alla fall vilket måste överraska alla.

För av någon anledning, troligtvis den att jag är jag, så ser jag bara handklovar framför mig när jag tittar på vår nya sänggavel. Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. För det är faktiskt så att jag har inga liggandes och kära maken är verken polis eller väktare. Kanske ska rota i städskrubben för jag undrar om där inte ligger några sådana där plastremmar till sopsäckarna a´la amerikans polisstyle.

Eller så kan jag göra det enkelt och bara sudda bort den där bilden och inse att jag kanske behöver hjälp ;-).

Jag ger er den röda tråden

Nu är det ju så att nästa vecka borde firas med pompa och ståt. Det pratas om att fira i dagarna tre men detta är fasen större och borde få hela veckan helt klart.

Det är i alla fall vad jag, Dr Nettan, anser. Sedan kommer då den andra, Mrs. Plettis, och förstör allt genom att implementera det omöjliga i det hela. Fira går väl bra men hur ska du fira. Det blir lite tråkigt om det varje dag fram till den speciella dagen bara går in och säger:

Joho, grattis. En dag närmare.

Det kan liksom bli lite tråkigt i längden. För det är ju faktiskt så att jag är ingen kom-påare vad gäller att fira med pompa och ståt. Ett evenemang varje dag kanske tänker jag? Vad för evenemang då svarar den andra. Ja sedan fortsätter det så så jag lägger nog ner. Jag vill ju inte få djupare funderar-rynka mellan ögonen än där redan är.

Bloggen fyller 4 år nästa vecka (och jag glömde uppmärksamma det förra året så jag anar en lite over kill kompensation här). Så nu tänkte jag såhär istället, efter att lagt ner detta med dagliga evenemang som bara hade blivit pannkaka, att jag ska minsann visa mitt rätt jag. Jo, jag vet, det kommer inte bli lätt men ett försök i alla fall.

Mitt rätta jag är helt enkelt 10 helt oförglömliga inlägg som bara måste läsas. Så tänkte jag innan jag såg att jag matat in 2330 inlägg. Men då får det bli 10 helt oförglömliga inlägg som bara måste läsas som troligtvis kommer att visa mitt rätt jag, Dr Nettan och Mrs. Plettis. För ibland kan jag känna mig ganska personlighetskluven eftersom min  röda tråd här är:

Skriv det som faller dig in.

Här kommer i alla fall de inlägg som är jag, helt utan inbördes ordning förstås. Har du andra favoriter som du bara inte kan glömma så skriv gärna det. Det är ju ganska svårt att välja bland alla briljanta inlägg.

Dag 8 ~Ett ögonblick~
Ett ögonblick som förändrade allt efter lång, lång väntan

Dag 21 ~Ett annat ögonblick~
Ett annat ögonblick som från en blixt från klar himmel förändrade allt

Spidder Gigantus
Ett möte, öga mot öga

Only In Amerikat?
Ja, hur är det nu med sexet?

Vem ger dig rätt att förlöjliga andras känslor?
Förlossningsrädda pappor

Mohahaha, jag tror jag dör av uppfinningsrikedom
Jäkla sadister

Den kända mannen
Oförglömligt härliga drömmar

Jag gift med en tysk porrstjärna från 70-talet…
När man ska vara sådär kvicktänkt

Varför kan vissa inte inse att ALLA har samma värde?
En White trash-analys

Tillåt mig att skratta
Har Herr Stadsminister gett ett svar ännu?

Naturligtvis finns där massa andra som säkert är bättre än dessa. Men dessa ger den röda tråden, svamleri på hög nivå om allt och inget.

Bonus:
Jag dammade av sidorna och började läsa
Nu och då

Jag skulle kunna ge minst 20 bonusar men de tar vi en annan dag. 

 

Heureka, jag har funnit det

Att hitta den säkraste fyrsiffriga kombinationen kan väl kanske räknas som en riktigt upptäckt? Av 10 00 möjliga kombinationer kan de nu peka på den kombination som är mest säkrast efter att gått genom en databas med över 3,4 miljoner stulna koder. Två val finns då tydligen:

1. Att låta dem som har denna kod fortsätta att ha en säker kod
2. Gå ut och tala om vilken kod det är

Nu behöver man kanske inte vara ett geni för att välja nummer 1 eftersom det känns som den mest logiskt. Men se där blev det lite felgissat. Forskarna har naturligtvis talat om vilken fyrsiffriga kod som är den mest säkra i världen. Ja, det vill säga i alla fall tills den yppades.

Av 10 000 möjliga har jag valt den som är säkrast eftersom den inte blir stulen. Jag vet faktiskt inte varför forskarna väljer att tala om den men tanke på att den troligtvis inte kommer att vara så värst säker längre:

1. Alla som befinner sig i kodstjälarbranschen kommer troligtvis att börja försöka med denna kod nu. Hade jag varit i den branschen hade det varit min första tanke i alla fall tills den inte kommer att finnas längre, se punkt 2. 
2. De som nu har koden kommer nog troligt att byta ut den, se punkt 1. Och i och med detta så har forskarnas jobb att gå genom 3,4 miljoner koder varit förgäves eftersom den säkraste koden idag, innan de publicerade den, är inte den säkraste i nuläget.

Godmorgon Einstein. Det finns kanske en anledning till att man inte blev forskare med tanke på att man inte behöver vara forskare för att vara ett geni eller som i detta fall en helt vanligt normaltänkande person. Herregud, säger jag bara.

 

Idag måste man vara mer än bara en god vinkännare

Jag är inte bara mamma, skulle jag mycket väl kunna börja detta inlägg med men det passar faktiskt inte in.

Idag måste man vara mycket mer än bara en god vinkännare när man ska välja tillbehör till köttet. Idag måste man även vara en god potatiskännare fick jag erfara. Hade planerat en god potatisgratäng men några sådan potatisar fanns inte. Så jag planerade in något helt annat.

Någon sött liten ruta med information hittade jag på många av påsarna. Jag valde med omsorg där jag stod. Jag försökte hitta smakerna och se vilken som smakade bäst men det är svårt när man inte tidigare ens har tänkt på att potatis smakar väldigt olika. Kan kanske bero på att jag tidigare enbart köpt sådan där plockepotatis och detta är kanske inga delikatesspotatisar precis. Men jag gjorde till sist mitt val.

 
Det blev riktigt gott att koka dem först och sedan grilla dem med lite flingsalt på. Sedan vet jag ju inte om det hade varit lika gott med någon annan potatis men jag fick för mig att denna var riktigt smarrig för att det var någon sorts delikatess. Det kan vara så att den grillade ytterfilén och tzatzikin gjorde pricken över i:et också. Rap.

Número dos

Vissa saker man skriver om kan bli lite pinsamma. Kanske inte så pinsamma før mig men snarare før den som kanske læser. Så med denna lilla hint så kan det vara læge att hæmta skæmskudden med en gång. Att vara på semester ær deijligt. Det enda som inte ær så værst skønt ær detta med att uppsøka huset. Det dær hemlighuset menar jag nu. Jag kan helt enkelt inte førstå varfør det ska vara så jækla svårt att bara gå in och klæma ut en hallonkabel. Nejdå, då ær det bættre att gå runt och ha ont i magen istællet før att njuta av en stund i avskildhet. Inte ens nær jag ær omkring folk jag kænner ær verkar det vara lætt. Det ær tur jag ska hem redan på fredag då. Får kanske sæga till kæra maken att se till att det finns både katrinplommon, laktolus och ett och ett annat microlax hemma ;-).

Här snackar vi mer än 4 sekunders njutning

Ibland är ord överflödiga men vissa är nöjda med 4 sekunder. Jag föredrar i alla fall 2 minuter.

Garantera häng vid skålen så vågar du chansa?

Nu är det längesedan jag kom med något gott recept så därför är det väl dags. Så följ detta enkla recept och jag lovar en lyckad kväll.

1 skvätt olja, ej oliv
2 skvättar smör, gärna flytande
3 skvättar hårda majsfrön

Värm allt under lock i i kastrull på spisen ca 3-4 minuter. Viktigt att ha locket på hela tiden och inte bli nyfiken när det börjar väsa för sakerna hoppar runder där i och jag kan garantera att man inte vill ha dessa innanför tröjan. Se till att rista lite i grytan.
Häll upp i en skål och häll på lite salt. Ät och njut och var beredd att dricka lite eftersom det där lite salt ofta kan hända att det blir lite mer eftersom det först inte smakar så mycket.

Jag har hört att det finns färdiga små paket att stoppa i mikron som ska ge samma resultat. Detta rekommenderas dock inte eftersom mitt recept är garanterat mycket smarrigare. Tidsmässigt nästan det samma. Du kan dock inte passa på att gå på dass när du gör mina men med tanke på att vi är människor med tid så hinner man nog göra det innan.

Jag kan garantera häng vid skålen så vågar du chansa?

Jag smekte den sakta och monstret fick liv

Ibland kan man bli lite stolt. När det gäller tekniska saker kan man dessutom bli mycket stolt.

Datorer är bra saker att ha. Man kan viktiga saker som att skriva i bloggen, logga in på facebook och just fucking Google it. De där viktiga sakerna för en skön sinnesro. När det sedan kommer till de där andra sakerna som att installera, avinstallera eller uppdatera program så känns inte de så viktiga. Dock har jag fått det till mig att de visst är det och på något konstigt vis så blir uppdateringar gjorda fast jag inte gör dem. Det skulle möjligtvis kunna vara min eviga support som gör dem när han tröttnar på mitt tjat om att det är segt och inte alls vill som jag vill. Det kan lätt bli lite tjurigt då, speciellt om jag är uppe i viktigheter som bloggande eller facebookande. Ni vet viktiga saker helt enkelt.

Så när syster ringde för en stund sedan och ville ha hjälp med lite papper svartnade det nästan för ögonen. Helt själv skulle jag nu attackera skrivaren, den där skrivaren som faktiskt var både skanner och kopiator också. Och det var just till kopiator jag skulle använda den.

Jag närmade mig det lilla svarta monstret med försiktighet. Här gäller det att från början visa sina goda avsikter och behålla den som vän. Smekte försiktigt knappen med kopia och plötsligt lös den upp som en julgran. Jag försökte fukta mina torra läppar. Tänkt logiskt nu frun försökte jag lugna mig själv med. Jag såg min hand sträckas fram och trycka på en knapp. På denna knapp stod det naturligtvis något bara att veta för att utesluta hur det ska fungera.

Monstret fick liv. Det surrade och burrade i den. Jag sköt mig lite bakåt på min rullande stol. Jag ville liksom inte att den skulle visa sitt vreda och låta det gå ut över mig. Så plötsligt började den spotta ut papper. Likadana papper som låg uppe i maskinen. Med ett nöjt leende klappade jag om monstret och kände mig väldigt nöjd över att vi idag är vänner. För nästa gång kan det mycket väl vara så att knapparna inte alls ser likadana ut eller sitter på samma ställe. Måste vara monstret som ändrar för jag vet minsann vilka knappar jag har tryckt på idag. Eller kanske inte.

På något vis tittade han på mig med en lite konstig blick

Varje årstid har sin charm sägs det. Men jag vet faktiskt inte det. Jag har verkligen svårt för att gilla vintern riktigt. Visst att det kan vara otroligt vackert en solig dag när snön ligger gnistrande och det biter lite i kinderna. Men det är just detta när det biter lite mycket. Kylan är liksom inte riktigt min vän och när det är ruggigt och allt bara går i gråskala ute kan jag lätt deppa ihop.

Därför börjar jag fundera på vad det är jag sysslar med. Förra veckan drog jag ihop en ris a´la malta som var väldigt smarrig. Idag slängde jag ihop en saffranskaka, som var otroligt god om jag får säga så själv. Det kan vara så att det till och med var den godaste saffranskaka jag ätit. Jag tror det är svårt att få en kaka mjukare och saftigare än den blev. Men hallå, två så juliga godsaker på så kort tid och jag längtar verkligen inte till jul. Verkligen inte.

Men ska jag försvara saffranskakan så kan det vara så att jag hade skafferirengöring och råkade hitta sex kuvert saffran. Ojdå. Jag visste att jag hade någon liggandes men det var nästan lite löjligt. Kan hända att det blir så när man köper på sig när det är billigt under julen för att ha till julbak. Jag bad kära maken påminna mig om att jag faktiskt har liggandes när jag ska inhandla till kommande jul. På något vis tittade han på mig med en lite konstig blick.

-Älskling, det gör jag varje år men jag tror inte riktigt du lyssnar.

Ok, det kan hända att jag handlar ändå. Det verkar nästan så i alla fall. Det är ju så bra att ha hemma. Till julbak och kanske till alla fisksoppor jag planerar att göra, med betoning på planerar. Ja och slutet vet vi nu också då.

Recept kommer inom kort.

Den exotiska älgen

Hålan har nu börjat invaderas av tyskar och danskar. Inget fel alls utan bara trevligt när riktiga utslockningar visar Hålan uppskattning.

Det jag tycker är speciellt roligt är att i år har jag stött på en massa tyskregistrerade bilar som faktiskt har en älg som märke bak på bilen. Inte någon b-dekal utan det ser ut som en liten upphöjd silvrig älg. Och det som är ännu roligare att se är att det är hur många som helst som har kommit i mossgröna t-tröjor med en stor svart älg på bröstet. Först trodde jag att det var någon svensk tröja tills jag häromdagen faktiskt såg att det stod något på tyska på ryggen. Jag kan ju inte skryta med min tyska kunskap så jag vet inte vad det stod men jag anar att det är något älglikt.

Jag har lite svårt att först fascinationen över älgar, varför dessa har blivit till sådana gudliknande varelser som dyrkas. Inte en aning. Jag vet inte om det är lite som när vi svenskar bli till oss över att det öppnas en billighetskedja från Tyskland här. Lite exotiskt kanske. Fast jag vet inte om de där gråa korvarna som finns är så exotiskt. Jag har funderat på att köpa och prova men jag vet liksom inte vad man gör med dem. För inte ser de särskilt aptitliga ut när de har den färgen i alla fall. Köttmängden ska vara hög i dem också och det är kanske det som är kopplingen. För jag tror minsann att kötthalten i vår älg är något liknade.