Var finns förståelsen mot andra?

"Men 20 kronor har ju alla råd med"

En mening som etsat sig fast i mig och som alltid kommer smygandes så här års. Som en sur uppstötning ger den mig en sur smak av äckel i munnen.

För nu är det snart insamlingarnas tid och jag får en klump i magen för de som dagligen kämpar för att få vardagen att gå ihop. Jag menar inte det normala livspusslet med lämningar, hämtningar, aktiviteter, läxläsning och middagsplanerande. Jag menar de som verkligen behöver vända på varenda krona för att få mat och de absolut nödvändigaste kläder.

Så nej, alla har inte råd att undvara 20 kronor för att läraren ska få en julklapp. De där 20 kronorna hade kunnat bli en middag istället.

Det som gör så ont i mig är att så många verkar ha noll förståelse över att det faktiskt finns familjer idag som faktiskt kämpar såhär. Och att säga att barn ska ha samma förutsättningar i skolan är ganska skrattretande när inte ens föräldrar kan tänka lite längre.

Jag tycker verkligen inte om alla dessa insamlingar som kommer att komma nu. Jag funderar starkt på att inte lägga på grund av att verkligen visa att jag inte tycker det är ok. Blä.

Den lilla telningen är i himmelriket. Inte för att hon får gå bärsärk i en godisaffär eller att hon får kolla på Winx hela dagen

Den lilla telningen är i himmelriket. Inte för att hon får gå bärsärk i en godisaffär eller att hon får kolla på Winx hela dagen. Nej inget sådant.

Imorgon är det nämligen dags. Fritids har stängt och då kommer det att hända stora saker.

Hon kommer att bli hämtad av sin största idol. En person som hon troligtvis hade flyttat till om hon hade fått.

Imorgon är dagen då bästa grannen ska hämta henne på fritan. Hon har pratat om det hela veckan och räknat ner. Hon har planerat så det ska bli rätt imorgon och tassade bort med sin bilkudde, som hon själv hämtade i bilen, ikväll för att bästa grannen inte skulle glömma den.

Hon fick frågan av en kompis om hon ville följa med henne hem imorgon. Med tårar i ögonen tittade hon på mig:

“Men mamma, det kan jag inte för Pia ska hämta mig på skolan.”

Det spelade ingen roll att jag sa att bästa grannen säkert skulle förstå men detta var stora saker som man inte bara kunde ändra på.

Hon älskar verkligen våra grannar. Jag tror nog att hon i princip nästan dagligen är där borta. Ibland kommer hon hem med en gång och ibland är hon iväg i timmar. Hon bara älskar att bara vara där. Tror inte ens de behöver underhålla henne för hon kan sitta i ett hörn och leka med Pet shop eller andra saker.

Det är inte lönt för oss att säga att hon inte får gå bort till dem när vi tycker att hon är där för jämnan. Då blir det riktigt stora tårar och tandgnissel. Hon accepterar när de säger nej för att de inte kan och så har vi kommit överens att det är ok att göra.

Så ja, imorgon är en riktigt stor dag för henne. Jag tror till och med att det är på snudd till hennes födelsedag. Att bli hämtad på skolan av bästa grannen och sedan få spendera några timmar med henne. Hennes stora idol.