Zombie-apokalyps?

Måndag morgon. Klockan ringde och jag masade mig ur den varma omfamnande sängen. Hela huset sov och tystnaden var total. Gjorde mig klar och gick ut i den kalla, mörka morgonen. Det enda som hördes var skrapan som frenetiskt arbetade sig genom isen på bilrutorna. Jag körde iväg och kände mig som den ensammaste människan i värden.

Zombie-apokalyptisk känsla när jag mötte en bil på hela vägen. En ensam bil lika vilse som jag, letandes efter andra. Lite otäck känsla.

Onsdag morgon. Klockan ringde och jag masade mig ur den varma omfamnande sängen. Hela huset sov och tystnaden var total. I alla fall en liten stund. Sedan var kära maken vaken men han var en klok kär make så han höll sig, tyst, i bakgrunden. Gjorde mig klar och gick ut i den kalla, mörka morgonen. Skrapan arbetade frenetiskt bort isen på rutorna. I fjärran hördes ett tåg och några hus bort startade någon en bil. Jag körde iväg och kände att nu är allt som vanligt igen. Någon smart person hade nu hittat botemedlet mot Zombie-apokalypsen och jag var inte längre ensammast i världen.

För hur skönt det än är med helger och ledigheter så är det fasen ganska skönt när allt blir som vanligt. Att få rutin på vardagen. Att barnen lägger sig i tid. Att middagar planeras.

I alla fall en vecka eller så innan man inser att det är för jäkla skönt med lite helger och ledigheter och slippa alla rutiner.

Blad 7

Att få njuta av allt det härliga när det sker och det underbara i efterdyningarna

Ni vet den där känslan? Känslan som täcker varje millimeter av kroppen och varje cell i den. Cellerna är redo att explodera av längtan och bara skriker efter att låta det ske.

Det finns inte mycket som kan stoppa just den känslan. Känslan av längtan att låta det ske och bara få ge sig hän åt följderna. Att få njuta av allt det härliga när det sker och det underbara i efterdyningarna.

Hela min kropp skriker efter att låta det ske men tyvärr finns det några hinder. Hinder som stavas måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Men sedan ska jag inte behöva längta mer, sedan ska det bara få skölja över mig och ta mig hur många gånger den önskar.

För då kommer jag att äntligen bli tagen av min semester. En semester som är så efterlängtad nu efter tre år med pluggande och nytt jobb. Jag längtar så det gör ont i mig och hela jag är sådär otäckt trött så man inte hittar någon motivation på jobbet. Men snart är hindren förbi.

Längtar, längtar, längtar…

Ibland behöver man verkligen komma ifrån vardagen

Ibland behöver man verkligen komma ifrån vardagen. Man behöver packa sig hemifrån och slippa alla måsten som finns på hemmaplan. Man behöver komma bort från kiv och bråk från barnen.

Så därför packade vi oss iväg till en hotellweekend i Malmö i helgen. Hela familjen. Man skulle kanske kunna tro att när barnen följer med så tar man bråk och kiv med sig men så var inte fallet. För det är inte bara vi föräldrar som behöver komma bort och andas annat, även om det är nyttigt och underbart att komma iväg bara vi två, utan även tjejerna.

De var så spända på detta med hotell. Hur det gick till och hur de skulle sova. Så när vi spenderat halva dagen i Malmö på kulturella saker som Malmöhus och Teknikens och sjöfartens hus där den lilla telningen äntligen hittade sitt Vasa-skepp var det äntligen dags att hämta det väl inlåsta bagaget på centralstationen och bege sig för incheckning. Och oj så tjattrigt det sedan var i hissen upp till vårt rum. Nu var de nästan där, på det där hotellet som de längtat efter i flera veckor.

Ett badkar blev sedan deras stora dröm för dagen. När de avslutade kvällen, fnittrandes, i det skummiga badet så var de så nöjda.

Nöjda är bara förnamnet på vad de sedan var till frukosten. Så mycket att välja på och ändå var de i extas med att kunna välja fralla med nutella på. För att inte tala om att de fick äta chokladmuffins till frukost. Frågan kom om man kunde äta där utan att sova över.

Efter den lyxfrukosten var det shopping. Och hade den stora telningen fått välja hade hon kunna shoppa sina föräldrar barskrapta. Det satt föräldrarna tyvärr stopp för men hon fick naturligtvis lite kläder shoppat.

Moderna, som var ute efter kläder till bröllop som de ska på till midsommar, kom hem tomhänt. Inte ett klädesplagg hade jag med mig. Men inte av den vanliga anledningen att inget passade utan för att det jag provade inte föll mig i smaken. Från att inte kunna välja på något så har jag mer att välja på och då blev det inget ändå.

Vi har haft en underbar helg tillsammans. I princip är det enda som bråkats och kivats om lite är vems tur det var att trycka på hissknappen och vems tur det var att öppna hotelldörren med kortet. Det där var väldigt viktiga saker och gjordes upp flera timmar innan. Men det märktes på dem att de tyckte det var skönt och spännande med annat än bara en helg hemma. De ville gärna åka nästa helg också. Jag tror dock vi får vänta lite innan nästa gång och komma på något annat trevlig resmål då. Naturligtvis på tågavstånd.

Isberg eller pyromaner

Jag hann inte mer än blunda igår så ringde klockan i morse. Vad hände liksom?

Påsar, size ICA-påsar, har intagit en plats under mina ögon. Dock är de inte vita och röda utan har en liten blå-lila-grå ton. Det är tur att det finns handtag på dem så de kan fästas runt öronen i alla fall.

Det känns som om mina muskler består av slappa gummiband som bara hänger där utan någon spänst.

Det skulle kunna vara så att två nätter på havet har satt sina spår. För när man ligger där och försöker somna så är det alltid så att båten kanske är på väg mot ett isberg och är den inte på väg mot ett isberg så kan det vara så att det kanske finns en pyroman ombord för luktar det inte lite rök nu. Så det har inte blivit många timmars sömn och det känns nu. Jag har ju kommit förbi småbarnsåren och förträngt hur det är att ha sömnlösa nätter.

Har jag sagt att jag gör denna resan frivilligt varje gång. Jag måste nog förtränga detta med isberg och pyromaner varje gång vi beställer också. Jag behöver kanske gå på någon minnesträning. Fast kanske inte ändå för jag hade kunna rita upp kartan på båten med nödutgångar, uppsamlingsplatser och livbåtar.

Men annars är jag fullt normal.

Kom och prata med mig

Låt mig berätta om min otroliga språkkunskap som har kommit fram de senaste dagarna. Eller det är snarare så att jag verkar se ut som om jag kan det där med att konversera.

Söndag kväll och vi befinner oss på Oslobåten från Köpenhamn. Vi beställde bord på Steakhouse. Kära maken överlåter det där till mig för han ansåg inte att han förstod. Det skulle tydligen jag göra.

Vi blev visade till bordet och eftersom vi är sådan kulinariska personer som går på köttrestaurang väldigt ofta, typ aldrig, så såg vi ut som två frågetecken när vi satt där med de små lapparna som vi skulle fylla i. Det kan hända att det försvårade lite över att det inte var svenska då också. Men vår danska servitör såg nog vår vilsenhet och förklarade. Vi beställde.

In kom den godaste hamburgaren jag någonsin ätit. Helt outstanding på alla sätt. Ja sedan uppstod det problem.

Vår servitör var verkligen en trevlig servitör och väldigt mån om att vi hade det bra så han kom då ut med jämna mellanrum och pratade med oss. Första gången han kom och frågade något så svarade jag lite jakande, nickade och skrattade med honom. Kära maken såg lite imponerande på mig.

-Vad sa han frågade han när servitören gått.
-Ja inte vet jag svarade jag.
-Men du svarade ju och skrattade med honom. Ni såg ju nästan ut som om ni var bundisar.

Sedan kom han igen och jag gjorde tydligen samma sak igen. Nästa gång han var på väg bort mot oss så spände jag blicken i kära maken och det såg nog ut som om vi hade ett mycket allvarligt samtal.

Igår när vi var inne i Oslo så råkade vi gå förbi hotellet där Nobels fredspristagarna befann sig och de skulle precis bli hämtade så där var fullt med poliser och andra folk. Lite kravallstaket och en lite stund så fick man nästan lite action-vibbar. Men vi stannade till en stund. Då börjar plötsligt en lite Singapore-kvinna prata med mig på engelska. Hon ställde lite frågor som jag inte riktigt kunde svara på så jag vände mig naturligtvis till syster yster för lite svar. Och fast syster stor där och svarade mig på kvinnans frågor så fortsatte kvinnan att prata med mig.

Kvinnan hann inte mer än gå så började en norska diskutera den norska nobelstiftelsen med mig. Hon pratade och pratade och man skulle kunna säga att hon inte gillade valet av pristagare i alla fall. Ja sen hade hon pratat färdigt och då hade jag missat de flesta som blivit hämtade. Inte för att jag hade vetat vilka de var men det hade kära maken kunnat kolla när vi kom hem.

I går kväll tillbaka på båten och en runda i taxfree-shopen så var där ytterliggaren en norska som började prata med mig i kön. Hon började diskutera choklad-sköldpaddor med mig. Jag nickade och höll med men det tog ett tag innan jag förstod att det var de där sköldpaddorna hon menade. Men tydligen ska de vara jättegoda och man kan inte sluta äta dem. Ja inte vet jag om de är goda men jag höll med och kvinnan såg nöjd ut.

Jag måste se väldigt pratvänlig ut eftersom folk bara random kan börja prata om diverse saker med mig.

Ingen storm men jag kan nog garantera att vi ska ordna lite vågor och gungande skepp

På söndag drar jag och kära maken utomlands. Dock inte till några varmare breddgrader utan till våra kära grannar i väst.

Så på söndag eftermiddag tar vi das båt från Köpenhamn till Oslo. Det verkar vara lugnt vatten men jag kan nog garantera att vi ska ordna lite vågor och gungande skepp. Vi är nämligen helt allena, han och jag, några drinkar och en hytt. Let´s rock the World all night long.

Nu är jag så sådär tudelad över detta. Inte att komma iväg själva för det längtar jag efter utan att vi måste ta oss ner till Köpenhamn med tåg. Resa kollektivt och jag är inte den bästa kombinationen. Det kan vara så att jag blir väldigt stirrig och framföralla orolig att vi inte ska komma i tid. Och denna gången är det verkligen väsentligt att vi kommer i tid får jag har svårt att tro att båten väntar in oss.

“Vi ber om ursäkt men vi väntar in Frugan och Kära maken. De kommer med tåg från Sverige och det vet vi alla hur tåg och vinter fungerar där. Så för att inte förstöra deras lilla tipp där de kommer att vara höga på varandra så väntar vi snällt in dem. Vi kommer att bjuda alla på en drink som tack för att ni förstår deras dilemma. Tack. Slut på meddelande”

Yeah right.

Vi har två timmar till godo till incheckningen när tågen ska vara framme men jag är redan nu skitnervös att det ska bli strul med förseningar. Snön kunde ju faktiskt väntat in oss så jag hade sluppit att få ont i magen av detta. Då hade jag bara behövt vara normalt orolig och inte skitnervös. Det blev inte bättre av att jag gick över bron på stationen i Metropolen igår och såg att det var en massa inställda tåg till Köpenhamn.

Men det ska nog bli bra detta ska ni se. Bara frun kan lugna sig lite. 

Fototriss ~Portar/dörrar~

Portar/dörrar finns det överallt. Dock är inte alla intressanta att fota, långt ifrån.

Jag har faktiskt arkivbilder idag eftersom jag tycker det är så vackert med gammalt. Vi var vid Glimmingehus i somras och det är svårt att tänka sig in hur de lyckades bygga denna imponerade borg för nästan 500 år sedan. Och där var många vackra och konstiga dörrar och portar som får bli min triss denna veckan.

Fler trissar hittar du HÄR

Fototriss ~Stenigt~

Detta blir min tolkning av stenigt. Eftersom jag varit iväg på Bakken hela dagen och på något vis glömt att ta kameran med mig så väljer jag tre bilder från Glimmingehus för några veckor sedan som jag tycker passa alldeles perfekt.

Fler triss hittar du HÄR

Mystik

Mystik kan vara så väldigt mycket.

Mystiken hur de överhuvudtaget kunde bygga en sådan borg för 500 år sedan. Att de fick det att hålla ihop och inte enbart falla som ett korthus. Dessutom hade de toa inne fast det var mer ute ändå eftersom den hängde utanför på de där utstickarna som syns. Kan bara tänka mig hur det skulle kännas att sitta där, tre våningar upp, på träbjälkar och en planka med hål i. Fritt fall neråt. Hade jag inte blivit förstoppad innan hade jag nog blivit det då. I alla fall enligt mina moderna ögon sett.
Att försöka tänka sig in hur det har sett ut med möbler och utsmyckningar. Lite Robin Hood-känningar kanske.

Mystiken i en mörk dörröppning. Förväntningarna hur det ser ut.

Mystiken i vem som gömmer sig i skuggan. Är det godsherren, godsfrun, en snäll dräng eller det är bara en misslyckat foto?

Mystiken i vad den där tanten gjort för att hamna där hon är.

Mystiken i ett oändligt hav. Så långt ögat kunde se fanns där bara hav. Som något magisk kunde man nästan skönja jorden rundning borta i horisonten. Mystiken i gässens dans på vågornas toppar som sedan med kraft rullar in över stranden. Rofullt och vackert. För att inte tala om mystiken i att tjejerna verkligen sitter där, i det inte allt för varma vattnet.

Mystiken att tre kilometer is har skapat miltals med backar och raviner längst med dess framfart. Att det vackra landskapet vi besökte igår är där för att isen har gett oss den för 10 000 år sedan. Skånes högsta vattenfall. Jag hade dock sett framför mig ett lite större än en liten bäck. Men högt var det i alla fall och hade jag vetat det hade jag nog undvikit det. Men det är väl lite mystik bara i det, mitt otroliga hajkande hit och dit i år.

Mystiken av att ingen kommit på dessa visdomsord innan. Jag är helt förstummad.

Vi hade en helt fantastisk dag igår. Dammiga borgar och slingrande stigar med massor av mystik. Skåne är vackert och här finns många små smultronställen, om man bara hittar dem.

Glimmingehus och Forsakar

Hallau Skåne

Äntligen kom jag hem. Jag ville utbrista ett glatt hejarop när vi kom över gränsen till mitt land:

Hallau Skåne

När man sitter där på bussen så känns det som om resan aldrig tar slut. Man åker mil efter mil och rumpan somnar mer och mer. Landskapet svischar förbi och förändras från berg med tunnlar i till öppna landskap. Motorvägen känns oändlig där den ligger framför en. Men så plötsligt är man ändå framme och kan stiga av den där bussen som varit ens kompanjon i så många timmar.

Muskler och leder protesterar lite när man sakta reser sig. Föregående dagars strapatser gör sig påmind när vader är på gränsen till att krampa. Men det är skönt att få andas annat även om det nu bara var bussgarage.

Jag tror dock inte det är många som kan skryta med att de blivit körda av sångaren i Midnight oil.

Dock hade han lagt från sig sitt “Hello mate” och lagt till med en väldigt göteborgsk dialekt med ändå.

Det är skönt att vara hemma igen. Hur mysigt vi än har haft det så är det inget som slår tjejerna uppsprickande ansikten när de såg mig. Värme i mammabröstet. För at inte tala om känslan att bli omfamnad om sin älskade. Värmen och andetagen. Värmer i fruganhjärtat. Sömnen omfamnade mig när jag la huvudet på kudden igår och den har hållit mig i ett hårt grepp i natt. Det är verkligen som de säger:

Borta bra men hemma bäst

Så råkade det bli en semesterblogg ett tag

Hej och vælkommen till Nettans nya semesterblogg. Det ær i alla fall vad det kænns som om det blivit. Lite sådant dær tråkigt "Idag har jag/vi gjort blaha, blaha" eller något liknande. Men vad fasen, ibalnd måste man ju tænka lite outside the box eller snarare insid kanske. Så idag har vi varit på æventyr igen. Jag har blivt ækta storstadsturist nær jag blivit invigt i kommunikationsfærdmedel. T-bana ær inte længre en nyhet før mig eftersom jag før førsta gången åkt idag. Stort steg før en lantlolita.

Så 278 meter øver havet møttes vi av denna gigantiska sak. Det ær dock lite svårt att beskriva hur brant den faktiskt ær.

Ett førsøk men ændå inte helt helt riktigt. Jag ær dock imponerad att jag vågade mig fram så pass långt som jag ær. Herregud vad høgt det var och vi står inte ens i hoppbacken utan dær de landar.

Ja, lite polarforskning blev det också. Vi skulle væl egentligen varit færdiga før dagen dær men kom på att vi kunde ta en runda till Vigelandsparken också. Det blir så nær man kan åka så mycket man vill.

Det kændes som om syster hittade något hon tycket om i alla fall.

Skulpturerna ær otroligt vackra och så otroligt detaljerade. Muskler och nyckelben som ær perfekt utskurna. Detta ær en av mina favoriter som speglar så mycket kærlek och sorg på samma gång. Så otroligt vackert.

Den 17 meter høga monoliter med 121 olika figurer på. Jag har lite svårt att førstå hur man klarar av att hugga ut dessa. Ansikten, muskler, ryggrad, tå, brøst och snoppar. Det ær helt otroligt.

Så natruligvis en kopia på kæra maken och min morgonyoga också.

Så den størsta tabben jag gjort på vældigt længe. Jag hade faktiskt glømt att ladda kameran idag men den klarade sig. I alla fall till vi møtte ett otroligt hæftigt skepp som var på væg in i hamn. Det var ett vanligt stort skepp fast det hade segel också och ræknas tydligen som en av værldens størsta segelfartyg. Så nær vi møtte det tog jag på fronten och nær jag skulle ta på hela var batteriet slut. Jag kan væl sæga att jag blev lite sur. Wind surfer heter skeppet om ni vill se det i sin helhet. Det har dock seglat førbi Nesoddenbåten nær vi satt i den och det var riktigt hæftigt. Det seglar till Gøteborg imorgon tydligen. Jag kan se alla intressepilar som kommer flygandes. Nu ær det dags att packa lite før imorgon ær det dags før hemresa, by bus. Kænns verkligen lockande med tanke på att det verkar vara ordentlig høgsommar i Sverige. Men det ska bli skønt att komma hem och kramas med de mina. Hur skønt och trevligt jag æn har haft det så saknar jag dem. Ha de.

Jag efterlyste lite hajk och jag fick vad jag tålde

Jag efterlyste lite hajk och jag fick vad jag tålde kan man væl lugnt sæga.

Så vi børjade høgt och vandrade neråt. Mina væltrimmade lår børjade redan efter strapatsen neråt gøra sig darrande påminda men vi hajkade vidare.

Så kom vi ner till den førsta bryggan och vi passade på att bevattna våra torra halsar innan vi begav oss vidare. Jag kænde mig væl till mods øver hajken so far men ack vad jag skulle få æta upp det. In i skogen vi gick och ut på klipporna vi kom. Så med en otrolig smidighet tog jag mig från klippa till klippa. Det kan hænda att jag har uppfunnit en helt egen stil vad gæller bestigning av klippor med fram kom jag. Bitvis med gråten i halsen då jag kunde se mig sjælv halka och kænde hur min arm gick av. Men inga benbrott har jag att førmedla.

Så utmed dessa klippor har vi tagit oss fram. Jag har till och med klættrat på en stegliknande trappa. Inte så mycket før att jag ville utan snarer før att vi inte skulle behøva vænda och gøra hela klippbestigningen igen.

Den lilla vita boden i bakgrunden ær den førsta bryggan vi kom till. Jag kan væl sæga att jag kænde mig vældigt stolt att jag faktiskt hade tagit mig genom detta helskinnad. Syster lugnade mig nu att det bara var en vanlig væg uppfør sedan var det bara att vandra hemåt. Vad hon då undanhøll var att denna vanliga væg uppfør var verkligen uppfør. Det var så mycket uppfør och brant att jag inte ens kan komma på något att jæmføra med. Så efter en bit søg det ordentligt i vaderna och jag flåsade som jag vet inte vad. Det dær backen tog liksom aldrig slut och den var lika brant hela vægen. Men nær jag trodde att min sista stund var næra så såg jag ljusningen. Ja, sedan var det bara en halvtimme kvar att vandra længst med landsvægen. Så efter 3 timmars hajk ær jag i alla fall ganksa mør. Jag undra om jag kommer ur sængen i mogon nær vi ska attackera Holmenkollen. Hoppas tricken går enda upp.

Bara en bild b ara før att

Ska vi plocka kørsbær i min trædgård, du och jag?

Número dos

Vissa saker man skriver om kan bli lite pinsamma. Kanske inte så pinsamma før mig men snarare før den som kanske læser. Så med denna lilla hint så kan det vara læge att hæmta skæmskudden med en gång. Att vara på semester ær deijligt. Det enda som inte ær så værst skønt ær detta med att uppsøka huset. Det dær hemlighuset menar jag nu. Jag kan helt enkelt inte førstå varfør det ska vara så jækla svårt att bara gå in och klæma ut en hallonkabel. Nejdå, då ær det bættre att gå runt och ha ont i magen istællet før att njuta av en stund i avskildhet. Inte ens nær jag ær omkring folk jag kænner ær verkar det vara lætt. Det ær tur jag ska hem redan på fredag då. Får kanske sæga till kæra maken att se till att det finns både katrinplommon, laktolus och ett och ett annat microlax hemma ;-).

Nettan calling from abroad

Hallo, Nettan calling from abroad.

Jag kan sæga att de har ganska hightech duschar hær i detta landet. Knappar som ska dras ut och vridas och snurras. Det kan hænda att det det var brukaren som inte kunde riktigt heller. Det gjorde i alla fall ont på låret nær det visade sig att det var ganska varmt. Man skulle næstan kunna sæga att jag kænde mig lite norsk ;-). Resan har gått bra i alla fall. Nu væntar vi in det braiga vædret så vi kan hajka lite.

Det har varit en lite annorlunda dag idag

Det har varit en lite annorlunda dag på Tosselilla idag.

Vi började ganska tidigt med barnarbete. Det är skönt att bara gå och strosa rundor medan barnen får sköta vagnar och fika .

Vi stötte på en gigantisk tjur av något slag som hade det största klockspel jag någon gång sett. Det är inget jag brukar titta efter med det gick liksom inte att undvika.

Urspårat eller bara rälsbrott? Jag skulle våga sätta en rejäl slant på att det inte berodde på solkurvor i alla fall.

Ja sen stötte vi på något coolt gäng som hängde i virvelvinden också.

Vi har haft en kanonbra dag trots regnskurar som jagade bort oss från badet. Lite sådär lagom folk vilket innebär en storförlust för parken men mycket åka av för barnen. Härligt.

Jag lyfter armarna mot skyn och prisar semesterlagen

Jag lyfter armarna mot skyn och prisar semesterlagen.

Nu ska jag parkera mina arbetskläder långt in i garderoben och de ska få hänga där och samla damm fram till i höst när jag måste in och göra någon helg mellan alla trevliga böcker som ska plöjas genom i skolan.

Så jag trallar en glad melodi och känner mig sådär härligt upprymd över att jag får vara ledig i två och en halv vecka. Jag tar till och med några danssteg när ingen ser.

Jag beger mig snart till västliga breddgrader

Om en vecka lämnar jag landet och beger mig till västliga breddgrader. Jag ska packa hajk-dojorna, kameran och bekväma kläder för att kunna bege mig ut på några turer.

Jag ska följa med systeryster hem till Norge. Helt själv utan barn och det är det som känns så konstigt. Det är ju så att det inte är ofta jag gör något utan att barnen är med. Inte för att jag inte tycker om att ha dem med mig för det gör jag. Jag älskar att hitta på saker med dem. Men det är också därför som jag längtar till denna minisemester. Samla energi och enbart tänka på sig själv, det är det jag längtar efter. Inte behöva tänka på lunch, middagar, insmörjningar och hitta på saker att göra tillsammans.

Lite sådär egoistisk känner jag mig faktiskt. Det ska jag väl inte egentligen men det är nog oundvikligt känns det som. Men tänk vilken härlig morsa de får tillbaka sedan. Japp, så är det säkert.

Idag går vi ut med det

Idag vågar vi äntligen gå ut med det. Det har varit lite ovisst de senaste veckorna hur utgången skulle bli men i veckan var det säkert. Med lite påtryckningar från kära maken gav jag med mig för ett tag sedan och nu är det så. Han har varit mycket mer sugen än vad jag varit men det känns helt ok nu ändå.

Jag och kära maken är med alkohol. I källaren lägger nu några flak öl och lite starkare spiritus, varsamt hemburet inlindade i handdukar. Efter en liten Danmarkstripp är det lite bunkrat här för första gången.

Jag måste säga att jag blev lite besviken. Danisch smakade ju precis som svenska wienerbröd .
Vi hade sådan underbar tur med vädret och kunde sitta på det mysiga torget mitt i Helsingör och mysa. Ja lovar på heder och samvete att bilden är äkta för tro det eller ej så intogs inte en droppe öl.

  
Dock gick inte kära maken omkring såhär hos våra rödvita grannar.

Jag älskar sådana här dagar där man bara är med hela familjen. Att bara ströva omkring, äta lite glass och ingen tid att passa. Det är godis för själen det.

Lite samkväm

Vi satt och hade lite samkväm med oss själva igår kväll. Detta samkväm kan vara mycket trevligt även om det bara är vi två. Tog en drink eller två, kanske var det något mer. För en annan som brukar inta alkoholhaltiga drycker mycket sällan börjar denna semester likna något helt annat. Med en kvot på tre tillfällen är detta någon slags rekord om man nu kan säga det om alkohol. Dock har det rört sig om några drinkar per tillfälle. Aja, jag vet inte varför jag plötsligt började försvara mina näst intill obefintliga dryckesvanor. Kanske för att dom brukar vara ännu mer obefintliga, vad vet jag.

Vi bestämde oss i alla fall för att spela lite Trivial Pursuit, det gamla hederliga frågespelet som har följt med mig sedan jag och Mia var unga. När vi låg på golvet uppe på hennes rum och spelade det ljusblåa TP:t. Hur vi låg dubbla av skratt när dom frågade vad dom sju dvärgarna bröt i sin gruva och svaret var AIDS. Tror det var en liten, liten miss.
Ofta är det någon fråga som fastnar lite extra. Nu kan man ju i och för sig dom flesta frågor, hosthost, men det händer att det ändå kommer någon ovanlig.

Visste ni att man 1992 bestämde sig för att skicka upp grodyngel i rymden. Frågan är vad som gör att man tar ett sådant beslut när man skickat upp hundar, apor och människor sedan 60-talet. Vad gör att man plötsligt vill testa grodyngel? Det är en gåta för mig. Och hur rekryterar man grodyngel? –Det var mig ett fint exemplar till padda. Avkomman måste bli mycket fin och skulle passa som kommande rymdsoldater.
Den största frågan är väl var man hittar någon som vill göra alla hjälmar. Tänk vilket pyssel det måste var och vilken otrolig kostnad för den mängden av hjälmar som måste göras. Vem kommer på allt?

Vi blev i alla fall smarta och efter två rundor, som jag dessutom vann, kände vi oss ganska nöjda och kunde lägga oss och sov sedan gott.