2014/08/30

Kunde det vara så att jag i min halvblindhet bara inbillade mig?

Vet ni hur hårt ett hjärta kan slå? Jag kan meddela att det kan slå i en takt som känns helt omöjlig att ett hjärta ska klara av.

Förra helgen hade vi den eminenta möjligheten att tälta då vi var iväg på Äskebergafestivalen. Det här med att tälta har jag nog inte gjort sedan jag var 12 år eller något liknande och blev upphånglad av en av bröderna. Vi hade någon konstig dragning till varandra för vi var aldrig tillsammans, som att fråga chansen ni vet, utan vi bara var hk, hångelkompisar. Skulle vi vänner ha en mysig kväll, eller bara en helt vanlig kväll fungerade också, så nog fasen hamnade vi där i en hångelorgie, han och jag. Vid de många tillfällena slog förstås hjärtat lite extra. Lite extra av mysigheten.

Men av mysighet var det inte förra helgen. Nerkrupen i en sovsäck, som kära maken envist menade skulle klara –15 grader, höll jag på att frysa ihjäl vid ca 5 plusgrader. Troligtvis hade jag frusit ihjäl om det gått ner till minusgrader, helt allvarligt. För där låg jag med underställ vantar och en filt och skakade så mycket att bara skakningarna borde alstrat så pass mycket energi att jag skulle blivit varm. Men nopp ingen värme kom.

Så när jag låg där och det började ljusna ute och jag fortfarande inte hade somnat så var det liksom dags att uppsöka huset. Så jag pinnade bort till utedasset, och jag var mycket nöjd över att jag faktiskt klarade av att uppsöka det både kvällen innan och nu på morgonen, och det är tur att det är stor plats att sitta på för annars hade jag skakat utanför. För jag där satt jag och frös så jag hoppade.

Sedan gick jag tillbaka mot tältet och det var då det hände.

I ögonvrån såg jag en skugga. Ett litet lätt frustande hördes och jag vände på huvudet. Halvblind, med glasögon som snyggt låg kvar i den lilla fina fickan i tältet, såg jag ett stort jäkla vildsvin. Den stod där i gläntan och den frustade.

Mina ben började trumma framåt och hjärtat var bokstavligt i halsgropen på mig. Jag slängde mig in i tältet med ett panikslaget pipande när jag med fumliga fingrar drog igen tältet.

Kära maken tittade på mig med förskräckt min. Vildsvin, vildsvin var vad jag lyckades få ur mig.

Jag ålade mig ner i sovsäcken, som om den skulle vara något vadderat skydd mot en vildsvinsattack. Det tog ett tag innan hjärtat lugnade ner sig när jag låg och lyssnade efter den ankommande attacken. Inget hände.

Jag hade dock fått upp värmen så pass mycket nu att jag lyckade somna i två timmar innan jag vaknade av en fnissande kär maken. Fnissande övergick i raketfart till ett hulkande skrattande.

“Vildsvin gumman. Allvarligt. Där står en grävskopa”

Han hävdar bestämt att det måste varit grävskopan jag såg. Jag vet att jag så det där jag såg bredvid grävskopan. Och det lät. Och vad jag vet så låter inte grävskopor om det då inte sitter på en maskin och gräver i backen. Då hade jag gått med på att den låter. Denna skopa låg i sin ensamhet och någon maskin fanns inte att skåda i närheten.

Jag började naturligtvis tvivla på mig själv. Kunde det vara så att jag i min halvblindhet bara inbillade mig? Jag hade ju faktiskt under nattens frysattacker både hört vargar, funderat på att ställa ut chipspåsen så inte björnarna hittade dit och inväntat spindelinvasion. Men den där grävskopan såg jag vid sidan om faktiskt. Så det så.

Men det där med tältade är inte riktigt min grej. Jag får säkert ge det en chans till, minst, eftersom tjejerna vill ut och tälta. Men jag tänker då inte göra det när det är 5 grader varmt ute. Om jag inte får dra med duntäcke samt hela arsenalen med filtar vi har hemma. Då kanske.

Men festivalen var helt otroligt rolig. Ser fram emot nästa års upplaga. Och då får jag kanske ta spikklubban med mig för säkerhetskull liksom.

2014/08/27

Ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder

Ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder.

Ibland skulle jag önska att det fanns en parlör som förklarade för mig hur en sådan liten människa fungerar. För även om jag känt den där lilla människan i hela hennes liv så kan jag minsann se ut som ett stort jäkla frågetecken över saker hon får för sig.

I denna lilla telnings liv existerar inte byxor. Att nämna byxor är som att tända den korta stubinen till dynamitgubben. Det pyser till sedan smäller det liksom. Direkt.

Ibland kan det gå lite väl långt. Som när hon kom hem med en kompis tight på sig eftersom hon var blöt efter utelek.

“Men har du inga extrabyxor på skolan?”
”Men åh, det är byxor. Jag använder faktiskt inte byxor”

Nu har dock den sluga mamman kommit på en lösning som fungerar de flesta gånger. Hur? Det stavas TIGHTS. Enkelt kan man tycka men så länge det kallas tights så är det ok att använda. Så tighta byxor med knapp eller gylf går under arbetsnamnet tights. Än så länge köper hon det.

Ibland kan man nästan vara på väg att säga fel och det har hänt också varav en ilsken blick och en suck följt av:

“Men åh, jag använder faktiskt inte byxor”

Naturligtvis får man då dumförklara sig själv lite lätt i dessa sammanhäng medan man förklarar att oj, jag sa ju fel. Tights menar jag. Situationen räddad.

Så, så länge de där byxorna är tighta och kallas tights så fungerar det. Men glöm de där mjukisbrallorna som ligger som extrabyxor. Då frågar hon bästisen om hon kan få låna hennes extratights.

Så ja, ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder.

2014/08/26

Var finns nästa Einstein?

Vi kan göra skottsäkra västar av kevlar som skyddar bäraren. Vi kan dela atomer för att göra energi. Vi kan flyga till månen och vandra omkring i ett lufttomt inte. Vi kan utveckla telefoner i en rasande fart så att vi konsumenter inte hinner skaffa senaste modellen innan nästa modell är på väg ut.

Vi kan köra bilar på fossilt bränsle, etanol och el. Vi kan dyka i världshaven och utforska havsdjur som ingen tidigare sett men som funnits på vår jord sedan urtiden. Vi kan kommunicera med varandra genom enkla knapptryckningar på datorn eller genom att prata live via datorn och ändå befinna oss på varsin sida av jorden.

Vi kan göra mediciner som rädda tusentals. Vi kan operera i hjärnan samtidigt som patienten är vaken. Vi kan skapa embryon utanför kroppen som sedan planteras in och blir en fullt fungerande människa.

All denna kunskap och teknik och ändå finns det inte en skolbok som inte måste kläs. Den som kommer på skolboken som tål att användas som den är kommer fasen få nobelpriset i någon lämplig kategori.

Hur jäkla svårt kan det vara att klä en jäkla bok. Boken ska helst gå att öppna och ligga plant på bänken. Den ska liksom inte ha krökta pärmar så ser ut som om de hotar att flyga iväg.

Man får inte tejpa på pärmen för då håller boken inte. Det som inte finns med i beaktningen är att boken har hög risk att dö genom att någon ger den onda ögat och kanske är på väg att slänga den i väggen. Vi har förhalat detta måste i flera dagar. Det kan hända att vi faktiskt är uppe i veckan nu också. Men nu gick det inte längre. Det började nog bli genomskinligt. Tålamod är inte min starka sida vad gäller sådana här saker men det gick.

Men herregud, hur svårt ska det vara att göra böcker som håller med tanke på vad vi kan göra. Just saying

2014/08/20

Bad hairday

Låt mig säga några väl valda ord om hår.

Detta otyg som en mängd av alla människor för en ständig kamp mot. Då menar jag inte de lätta delarna som under armarna och könshår. Dessa delar kan med enkelhet rättas till med en hyvel och lite intim-“raklödder” (som faktiskt inte löddrar). Enkelt, borta. Hur man väljer att göra tycker jag är helt upp till var och en. Vill man ha buske så har man buske, vill man ha porrpung så har man porrpung. Det är liksom bara man själv som ska avgöra det, ingen annan. Så nej, det är inte detta hår jag väljer att prata om idag.

Idag ska huvudhåret dissekeras. Detta hår som finns i en miljon olika färger, längder och strukturer. Så med tanke på att det finns i så många olika utföranden så är ju frågan om det finns något lättskött sådant.

DSCN3376 (2)En gång i min barndom, då dinosaurierna vandrade på vår jord och vi var apor om man får tro det mindre skaran av människor, hade jag ett sådant lättskött hår. I alla fall om man gillar “Vilket rakt hår du har. Jaaa” Det bara hängde där, spikrakt och nästan vitt i färgen. Flätor var inte att tänka på eftersom det var så fint så det liksom gled upp. Men lättskött var det.

003Sedan försvann både barndomen och dinosaurierna. Och även det där spikraka, nästan vita håret. Färgen övergick mer och mer åt det råttfärgade hållet och med färgen verkade även håret transformeras till något råttbo. Så här i efterhand skulle man kunna skylla på det 10 000-tals literna med hårspray man hade i det hårt tuperade håret. Det skulle mycket väl kunna vara därför. Det skulle vara stort och det skulle vara mycket. Men redan där började det visa sitt rätta jag. Inte skulle jag få ha en lugg som var en halv meter hög. Med en hyffsad hög lugg kunde jag lämna hemmet för att känna hur den gav med sig sakta men säkert likt en tillfredsställd man. Mindre och slakar. Till slut var där bara en liten böj på min från början vältuperade lugg.

2004_1021Image0001Sedan vet jag inte vad som hände. Tror inte ens att hormoner kan rädda vissa situationer. Tyvärr.

10584020_845585452120060_7568014399310074087_nNu har jag ett hårstadie där håret är som mig. En känslig liten blomma som inte tål mycket. När det nytvättade håret är torrt så är det yvigt som tusan. Yvigt och rufsigt med någon ensam liten lock här och var. För att få ordning på detta är det plattången som gäller. Så varje morgon står jag där och drar den varma tången över mitt hår. Sedan kommer lunchen. Lunch i augusti innebär inte det torraste vädret. Och lunch den senaste veckan har inneburit regn. Så varje lunch tar jag mitt paraply och beger mig ut på en lite promenadrunda. Så fort jag kommer utanför dörren så börjar förvandlingen. Mitt hår gottar sig åt den fuktiga luften och suger och suger åt sig så mycket det bara kan. Och plötsligt är det inte så platt längre. Det är inte platt alls. Det har nu istället fuktat upp sig och antagit den där 70-tals stuket med flärpar som står utåt på alla håll och kanter. Lite frottekläder så hade jag passat in på det årtiondet också.

Vissa har någon dålig hårdag då och då. Nu är det snart höst. Då har jag en dålig hårdag varje dag. Jäkla högabsorberande huvudbonad.

2014/08/13

Och där kommer han att stå och titta ner på mig innan han naturligtvis kommer att börja jaga mig

Jag har fått för mig att jag kommer att möta en älg när jag är ute i skogarna och lufsar. Jag känner ju att detta inte är så troligt men logiken är väl inte alltid så glasklar i det söta lilla huvudet. Jag menar, vem tycker normalt att det är otäckt med tända ljus eftersom risken att det ska börja brinna är nästan 100% (eller sub zero).

Så varje gång det knakar i skogen så är jag säker på att Hälge ska komma utspringandes med en krona (eller vad det nu kan heta) stor som en mindre Ford Ka. Och där kommer han att stå och titta ner på mig innan han naturligtvis kommer att börja jaga mig. Man ska ju inte springa från djur i skogen har jag läst men jag hade nog kutat som tusan med ett fint personbästa som resultat.

Nu har jag som tur är inte träffat på den där Hälge ännu. Jag har dock sprungit parallellt med två rådjur häromdagen.

Det prasslade naturligtvis och jag försökte låta bli att titta in i skogen för att verkligen slippa stå öga mot mule med Hälge. Men en rörelse i ögonvrån gjorde att jag sneglade. Och där kom de. Först en utan horn och sedan en med en liten hornkrona. Det frustade och stånkade och jag var väl nära att lägga några harlortar bakom mig. Så där sprang vi, sida vid sida, och jag hade nog en puls på 350. Jag vände blicken framåt och försökte ignorera dem. Lite av det där försöket att det jag inte ser finns inte. Det gjorde de för de fortsatte att frusta och stånka medan de sprang där bredvid mig.

Jag hade dock tur. Jag är inte så snabb som de är, denna gången, för de förvann bort framför mig. Puh, jag klarade mig.

Sedan kan det hända att man kan bli jagad av en hord med kossor också. Och när en hord med kossor sätter fart så låter det mycket. Det låter mycket och man kan känna hur marken vibrerar. Och allt började med en liten kossa som lyfte på sitt huvud när den stod där och mumsade gräs. Den lyfte huvudet lite sakta och tittade på mig med sina stora koögon. Alltså koögon är fasen enorma.

I alla fall så gav den ifrån sig ett lite irriterat muande innan den började röra sig i samma färdriktning som jag sprang. Och alla andra kossor i hagen gjorde denna kossa sällskap. Man hade väl kunnat tycka att det skulle vara lite trevligt med sällskap men jag springer hellre ensam.

Och det är när den där horden med kossor rör på sig vid sidan om en själv som man innerligt hoppas att de vet vad den där taggtråden kommer att göra med dem om de vill gå en närkamp med mig. Och än så länge har de varit kloka för de har bara följt mig en bit innan de har upptäckt att gräset ser väldigt mumsigt ut och stannat för att fortsätta sitt idisslande.

Jag vet inte om jag kanske låter som en frustande, flåsande tjur när jag kommer för det där har hänt några gånger.

Så vem säger att det är tråkigt att springa? Det kan minsann vara mycket spännande. Ibland lite väl spännande faktiskt. Men jag hoppas att jag slipper spänningen i att möta Hälge.

2014/08/12

“Du skall icke komma för nära och trycka på för du kommer att bli straffad med det onda ögat”

Oskrivna regler är lika viktiga som skrivna. Även om de oskrivna kan vara lite svårare att följa på grund av att de är just oskrivna.

Kö. Vad är det med oss och denna linje av människor? Det finns få saker som kan få en hop med okända människor sluta upp som en kö-hoppare. En liten kö-fuskare som liksom smyger sig in mellan två andra som redan befinner sig i denna rad. Är det något dessa människor vet så är det vem som står framför och det märker med en gång om det är någon sådan där kö-fuskare som försöker sig på något mygel.

Det harklas, blickar spänns och med ett vasst “Ursäkta men kön börjar faktiskt där borta” nickar hela kön instämmande över denna modiga själ som har satt ner foten och försvarat sin kö-plats och således resterande kö-platser. Kö-platsen är en helig och nästan minerad plats.

Lika mycket är kö-utrymmet det. Utrymmet människorna ska hålla mellan varandra i denna linje med folk. Detta utrymme är hårfint. Skulle det visa sig att en person står en halv meter för långt bakom den som står framför kan man nästan se hur folk bakom nästan vill trycka på för att visa att de vill komma framåt. Vilket naturligtvis inte kommer att gå fortare. Detta eftersom den person som nu har lämnar en för stor lucka fram till den framför helt enkelt gör det av artighet.

För medan den personen nu står med en halv meters lucka framför står nästa efter istället med en halv millimeter mellanrum. Så nära att andedräkten träffar nacken och varje gång den bakom rör sig gör den detta med en lite buff på framförvarande. Det där är en av kardinalsynderna i köandets värld.

“Du skall icke komma för nära och trycka på för du kommer att bli straffad med det onda ögat”

Det onda ögat är inte att leka med. Jag har själv delat ut det några gånger (ok många då). Med en smal springa till öga avfyras en mycket svart och vass blick. Den som inte förstår då kan inte förstå mycket. Det borde dessutom göra skitont när den träffar.

Det är en sådan stor synd så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna fortsätta. Vissa oskrivna regler hade inte mått dåligt av att bli skrivna faktiskt. Inte när det gäller så viktiga saker som den heliga kö. Vem lämnar in den motionen?  

2014/08/10

Not to do list

Vissa saker ska man bara undvika. Och som den medmänniska jag är så kan jag säga följande:

1, Vill man ha rena kläder så ska de tvättas utan saker i fickorna. Ett kvarglömt trosskydd i skjortsfickan är inte att rekommendera. I alla fall om man inte är ute efter byxor som ser ut att vara fulla med bebiskräks. Och den tiden är ju förbi för längesedan.

2, Står man i duschen och får hår i munnen så är det en bra idé att inte ta ut det utan att tänka sig för. Balsamindränkta händer smakar inte gott alls. Inte nog med att det smakar väldigt illa man har smaken kvar väldigt länge också. Det kan förstöra kommande middagar faktiskt. Jag borde har tänkt mig för, jag har ju ingen speciell vass tunga som behöver mjukas upp. Den är ganska mjuk och snäll redan från början. Så inga balsamindränkta fingrar är att rekommendera att stoppa i munnen.

3, Var väl förberedd när du sätter dig och tittar på film med en snart 7-åring. Varför?
A, Är det en film hon sett innan så räkna med att du vet de sista 30 minuterna innan 2 minuter har gått av filmen. Ett jäkla minne som berättar in i minsta detalj hur det går. Det spelar ingen roll att man ber henne låta blir att berätta vad som händer för 1 minut efter händer det något nytt som måste berättas hur det går senare.
B, Är det en film hon inte sett innan så räkna med att hon kommer att ställa frågor. Massa av frågor. Hela tiden. Konstant faktiskt. Varför, när, hur, hurdå i ett ständigt flöde. Mest varför får jag nog säga och det är inte alltid lätt att svara på varför de väljer att göra på ett sätt och inte ett annat. Jag vet ju liksom inte vad manusförfattaren hade att välja på, alls.

4, Se till att ställa klockan i tid om det är så att ni väntar besök från sotaren. Annars kan man mötas av en väldigt leendes sotare när man väl öppnar dörren. Detta kan bero på att när man vaknar med ett ryck och tänker “Jäklar, sotaren” och sedan lämnar sängen i all hast och går genom storarummet precis när sotaren går utanför fönstret. Kanske inget konstigt alls om, jag säger det ingen om, man inte har en pinal på kroppen. Man är lika klädd som den dagen man först anlände till denna jord och tog sitt första andetag. Helt jäkla naken med andra ord. Men han verkade väldigt glad i alla fall och jag fick inte någon stämning för blottning eller förargelseväckande beteende. Alltid något. Obs! Vi har fortfarande samma sotare nu så då. Undra om han själv valt placeringen.

Så är det så att ni springer omkring och funderar på dessa normala saker så behöver ni inte fundera längre. Jag har gett er svaren. Det enda jag gör om och om ingen är punkt nummer 3. Men det är enbart för mysighetsfaktorn med att ha en 7 åring uppkurad vid sin sida vid detta soffhäng. Men de andra sakerna avråder jag er att testa. Så nu vet ni det viktiga.

2014/08/08

Let´s rock the world

Vissa dagar är bara lite bättre än andra. Det kan hända att det kan kännas lite diskriminerande men så är det faktiskt.

För att nämna någon dag så kan jag ta fredag. Fredag faller mig väldigt bra i smak. Fredagen rockar fett för att tala klarspråk. Det är liksom början på helgen. Det är den kulinariska dagen då det obligatoriskt serveras taco. Det är då man kan komma hem och njuta av förväntningarna över lediga dagar.

Sedan finns det fredagar och så finns det fredagar med stora bokstäver (skriver förstås inte men stora bokstäver, det ser så skrikigt ut, utan jag ville liksom bara påpeka det så ni kan tänka er det).

Idag är en sådan fredag med stora bokstäver. Inte enbart för att det är tacomys och alla de där andra fredagsgrejerna. Nej idag är det något sådant stort som den Internationella orgasmdagen. På en fredag. Världen kommer att gunga ikväll.

Helt klart att det är en dag värd att firas. Detta kroppens eget elixir som släpper lös endorfiner som man kan surfa på under lång tid. Kroppen mår bra och själen mår bra. Världen försvinner för ett ögonblick och varenda stressfiber som har knutit sig i kroppen raderas ut. Så ja, det är helt en dag värd att fira.

Så det är nu det är dags att leta i era gömmor. Leta upp Sven, Rune, Johnny Depp eller vad ni nu döpt era saker som ligger gömda på något mörkt ställe. Leta upp era fjärilar, delfiner och rabbitar. Köp slut på batterierna på affären. För det är helt klart en dag värd att firas.

Har du turen att ha en partner så utnyttjar du ju självklart det. Fyra händer är så mycket bättre än två.

Låt inte bara dagen gå dig förbi. Passa på att njut av den, det står faktiskt så i kalendern (kanske inte riktigt men det borde göra det, den är ju faktiskt internationell) och temadagar är till för att ta till vara på. I alla fall de man gillar. Och vem kan inte gilla en sådan här dag. Så det är helt klart en dag värd att firas.

Let´s rock the world eller något liknande.

2014/08/01

Eftersom vi befinner oss i detta avlånga land så vet alla exakt vad normal är. Lite sådär lagom för att vara mer exakt.

Tänk er följande scenario.

Det kan givetvis hända var som helst i vår avlånga land men vi kan väl för enkelhetens skull tänka oss någonstans i den södra delen av vårt land. Det skulle kunna vara så att vi kan tänka oss att det är i Skåne och för att precisera kan vi tänka oss att det skulle kunna hända i den norra delen av detta vackra landskap. Vi skulle kunna tänka mindre och tänka oss en liten håla i norra delen av det vackra landskapet Skåne. En liten Håla som har en känd djurmarknad, en affär som är vida känd för sitt exotiska kött, en brottarklubb som fostrat kända medaljnamn, en badsjö som är en av Skånes populäraste och en liten allt-i-allo-affär som är över 100 år gammal.

I denna Håla kan det hända att det finns en vacker slinga runt en liten sjö. Slingan som leder runt denna vackra sjö är grusad. Grusad på så vis att det är skönt att springa på om man nu är lagt åt springhållet. Denna grusade gång har en bredd på cirka 3,5 vuxna människor i normal storlekar. Eftersom vi befinner oss i detta avlånga land så vet alla exakt vad normal är. Lite sådär lagom för att vara mer exakt.

På denna grusgång kom en kvinna gåendes. Hon var lite bredare än normal, alltså lite lagom med lite extra volang. Bredvid henne gick två barn. Dessa barnen var mindre än en normal, lagom vuxen. Kvinnan och barnen skulle nog kunna räknas som 2,5 vuxna eller ska vi vara snälla så kanske 2,25 för att göra kvinnan lite sådär extra lagom glad.

Så det skulle innebära att kvinnan och barnen lätt skulle få plats med en normalt, lagom vuxen till i sitt sällskap. I vanliga fall, om allt hade varit en perfekt värld.

Men vi kan tänka oss situationen om de inte befinner sig i den perfekta världen. Bara för att vi kan låtsas liksom.

Tydligen hade kvinnan bara en vänstersida. Fråga mig inte hur hon såg ut men barnen som gick med henne tjafsade hela tiden om att de skulle gå på hennes vänstra sida. Det spelade ingen roll om kvinnan gick mitt på den 3,5 normala vuxna breda grusgång för att underlätta för det ena barnen att upptäcka att hon faktiskt hade en vänstersida och en högersida. Dessa sidor fungerade dessutom väldigt unisont så hon förstod aldrig problemet.

När de båda barnen inte kunde gå på samma sida så såg det lilla barnet till att gå precis framför det stora barnet. Det stora barnet trampade naturligtvis då på det lilla barnet varav det lilla barnet kinkade. Under någon minut hittade det lilla barnet kvinnans högra sida och kvinnan kände sig hel och ohalt. Men ack den glädje som vara för kvinnan för snart hade hon åter bara en vänstersida.

Kvinnan var vid något tillfälle på väg att säga till barnen att nästa gång skulle hon minsann gå själv men hon kom på att då skulle liksom hela rundan förlora sitt syfte. Detta eftersom kvinnan dragit ut barnen för att få lite frisk luft efter att de i barnens värld varit sociala och tjattrat med sina vänner framför skärmen. Så kvinnan bet sig i läppen för att inte ge dem den lycka att slippa promenad nästa gång. Samtidigt gick hon och funderade på varför de inte bara kunde gå på en varsin sida om henne på den 3,5 normalt vuxna breda grusgången och diskutera viktiga saker som om de skulle bada när de kom hem.

Men den där kvinnan har fortfarande inte kommit på varför hennes barn alltid måste bråka. Bråka om allt. Tjafsa om allt. Tetas om allt. Jag tror inte att kvinnan någon gång kommer att komma fram till något svar i den frågan.

Så tänk er följande scenario. Det skulle kunna har hänt var som helst i vårt avlånga land eller så skulle det kunna ha hänt i en liten Håla som har en känd djurmarknad, en affär som är vida känd för sitt exotiska kött, en brottarklubb som fostrat kända medaljnamn, en badsjö som är en av Skånes populäraste och en liten allt-i-allo-affär som är över 100 år gammal. Men det förtäljer inte historian. Det är ju trots allt bara ett helt vanligt scenario. Yeah right.

1406906255442

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails