Eftersom vi befinner oss i detta avlånga land så vet alla exakt vad normal är. Lite sådär lagom för att vara mer exakt.

Tänk er följande scenario.

Det kan givetvis hända var som helst i vår avlånga land men vi kan väl för enkelhetens skull tänka oss någonstans i den södra delen av vårt land. Det skulle kunna vara så att vi kan tänka oss att det är i Skåne och för att precisera kan vi tänka oss att det skulle kunna hända i den norra delen av detta vackra landskap. Vi skulle kunna tänka mindre och tänka oss en liten håla i norra delen av det vackra landskapet Skåne. En liten Håla som har en känd djurmarknad, en affär som är vida känd för sitt exotiska kött, en brottarklubb som fostrat kända medaljnamn, en badsjö som är en av Skånes populäraste och en liten allt-i-allo-affär som är över 100 år gammal.

I denna Håla kan det hända att det finns en vacker slinga runt en liten sjö. Slingan som leder runt denna vackra sjö är grusad. Grusad på så vis att det är skönt att springa på om man nu är lagt åt springhållet. Denna grusade gång har en bredd på cirka 3,5 vuxna människor i normal storlekar. Eftersom vi befinner oss i detta avlånga land så vet alla exakt vad normal är. Lite sådär lagom för att vara mer exakt.

På denna grusgång kom en kvinna gåendes. Hon var lite bredare än normal, alltså lite lagom med lite extra volang. Bredvid henne gick två barn. Dessa barnen var mindre än en normal, lagom vuxen. Kvinnan och barnen skulle nog kunna räknas som 2,5 vuxna eller ska vi vara snälla så kanske 2,25 för att göra kvinnan lite sådär extra lagom glad.

Så det skulle innebära att kvinnan och barnen lätt skulle få plats med en normalt, lagom vuxen till i sitt sällskap. I vanliga fall, om allt hade varit en perfekt värld.

Men vi kan tänka oss situationen om de inte befinner sig i den perfekta världen. Bara för att vi kan låtsas liksom.

Tydligen hade kvinnan bara en vänstersida. Fråga mig inte hur hon såg ut men barnen som gick med henne tjafsade hela tiden om att de skulle gå på hennes vänstra sida. Det spelade ingen roll om kvinnan gick mitt på den 3,5 normala vuxna breda grusgång för att underlätta för det ena barnen att upptäcka att hon faktiskt hade en vänstersida och en högersida. Dessa sidor fungerade dessutom väldigt unisont så hon förstod aldrig problemet.

När de båda barnen inte kunde gå på samma sida så såg det lilla barnet till att gå precis framför det stora barnet. Det stora barnet trampade naturligtvis då på det lilla barnet varav det lilla barnet kinkade. Under någon minut hittade det lilla barnet kvinnans högra sida och kvinnan kände sig hel och ohalt. Men ack den glädje som vara för kvinnan för snart hade hon åter bara en vänstersida.

Kvinnan var vid något tillfälle på väg att säga till barnen att nästa gång skulle hon minsann gå själv men hon kom på att då skulle liksom hela rundan förlora sitt syfte. Detta eftersom kvinnan dragit ut barnen för att få lite frisk luft efter att de i barnens värld varit sociala och tjattrat med sina vänner framför skärmen. Så kvinnan bet sig i läppen för att inte ge dem den lycka att slippa promenad nästa gång. Samtidigt gick hon och funderade på varför de inte bara kunde gå på en varsin sida om henne på den 3,5 normalt vuxna breda grusgången och diskutera viktiga saker som om de skulle bada när de kom hem.

Men den där kvinnan har fortfarande inte kommit på varför hennes barn alltid måste bråka. Bråka om allt. Tjafsa om allt. Tetas om allt. Jag tror inte att kvinnan någon gång kommer att komma fram till något svar i den frågan.

Så tänk er följande scenario. Det skulle kunna har hänt var som helst i vårt avlånga land eller så skulle det kunna ha hänt i en liten Håla som har en känd djurmarknad, en affär som är vida känd för sitt exotiska kött, en brottarklubb som fostrat kända medaljnamn, en badsjö som är en av Skånes populäraste och en liten allt-i-allo-affär som är över 100 år gammal. Men det förtäljer inte historian. Det är ju trots allt bara ett helt vanligt scenario. Yeah right.

Jag är så jäkla het

Det är fan i mig hett nu. Så hett att man svettas bara av att röra sig. Efter att ha dragit snabeldraken på den lilla telningens rum igår så droppade det av mig. Så det är fan i mig riktigt jäkla hett ute.

Det är så hett ute att man inte kan vara ute och springa på förmiddagen som man brukar. För på förmiddagen har det redan hunnit bli en si sådär 25-26 heta grader ute. Jag borde väl gå upp tidigt för att få ut och springa men det är ju det där med att vara morgontrött samtidigt som man kommit in på sista semesterveckan. Mjölka ur det sista ur de härliga sovmornarna.

Kvällstid är det fortfarande hett ute. Men eftersom det är ännu hetare mitt på dagen känns det underbart när det svalkar av till 25-26 heta grader. Då känns det helt ok att ge sig ut på en runda. Då har man laddat hela dagen med mängder av vätska. Så mycket vätska att man får springa på toa stup i kvarten ungefär. Men då går det liksom bra.

Det gick så bra att jag häromkvällen gjorde nästan min andra mil. Jag provade en ny runda som bara vara asfalt och den var så lättsprungen. Jag sprang och sprang och på något vis kände jag mig nästan som Forest Gump. Det bara malde på liksom. Jag kände mig inte alls så totalt slut som jag gjorde efter den första milen. Vet inte om det var för att jag inte kände pressen att verkligen klara det för att kunna säga att jag klarat den där magiska milen. Men jag tror helt enkelt att det var vägen som gjorde det. Det är så lätt att springa på asfalt. Jag har alltid fått för mig att det ska vara svårt med asfalt och att det ska vara smärtsamt för kroppen att springa asfalt. Sliter kanske mer i längden. Men vad vet jag, jag är ju bara supernovis i löparspåret.

Så med detta passet i ryggen kände jag mig peppad som tusan, trots hettan som bara fortsätter och fortsätter, att ge mig på ett litet backintervallpass. Ska man förbättra sig så måste dessa pass också göras. Så jag begav mig ut med glatt humör. Humöret sänktes ganska fort denna kväll kan jag meddela. Jag kör backe x5, x4, x3, x2, x1 med en runda runt den lilla udden mellan varje x. Men se det gick inte som jag tänkt mig alls. Jag fick ge upp efter x3 då jag var helt slut och var färdig att kräkas. Jag menar kräkas på riktigt alltså. Inte någon torr ulkning utan en jäkla Linda Blair-spya var på väg. Så jag gav upp. Vimmelkantig tog jag mig hem och parkerade mig på altanen med vatten och en kvarg. Intervall är apjobbigt i vanliga fall så med tanke på denna hetta så var det troligtvis det som gjorde det. För jag är fasen ingen quitter. Inte nu längre. No, no.

Så nu laddar jag för långrunda imorgon istället. Jag har funderat ut en runda som nog är lite att bita i. Nu håller alla tummarna förstås att jag klarar den för jag tror den är riktigt lång.

Men nu är det så att jag faktiskt har bestämt mig för att anmäla mig till mitt första lopp (heter det lopp?) Den 7 september går Miniton i grannhålan. En liten runda på 12,4 km och jag ska fasen göra det. Men det är inte själva loppet som skrämmer mig utan att där kommer att 1. vara andra löpare (surprise liksom) och 2. en massa folk som kommer att titta på när vi asar oss fram. Men hinder är väl till för att ta sig över så nu jäklar är det dags att hiva sig över detta. Jag ska springa ett lopp. Jag ska ignorera allt runt mig. Jag ska bara utmana mig själv mot mig själv. Punkt slut.

Så nu har min löpning ett mål. Ett mål för att jag tillåter det och önskar det. Heja mig.

Sadomasochister, för egen njutning

Det finns vissa som verkligen är födda till sadomasochister.

I ett sovrum finn det två kroppar. Två kroppar som ligger halvnakna med täcket lojt nere vid fötterna. Kropparna ligger i en stor säng där det finns mycket plats som inte de två halvnakna kropparna tar upp. Sängen står i ett stort rum där inga halvnakna kroppar befinner sig. Rummet har fyra väggar och lite möbler längs med. Kronan på verket är ett vitt tak.

Så vad borde oddsen vara på att de där förbannade flugorna alltid landar på de halvnakna kropparna. Platsen som finns där det inte finns halvnakna kroppar på i rummet är ganska stort men lik förbannat är det de halvnakna kropparna de hittar.

De hittar dem, landar och blir med morrande läten och viftande händer bortviftade. De katapultera sig iväg för att sedan två sekunder senare landa någon annanstans på de halvnakna kropparna. Om och om och om och om och om igen och igen och igen och igen.

Varför, varför? Landa på väggen, möblerna eller i taket men ge fasen i oss. Det finns hur mycket ytan som helst att kunna sitta i lugn och ro och bara se ful ut men nej då. Vi plågar de halvnakna kropparna som ligger där och redan vrider sig i värmen och har svårt att sova. De ger vi oss på och håller dem vakan av mer än en anledning. Bara för att vi kan liksom.

Sadomasochister är vad flugor föds till. För egen njutning få plåga andra.

Det är jag och kändisarna

Det är jag och kändisarna.

Sådär übersexiga när vi blir fångad i en stormvind liksom. Håret fladdrar och man är nöjd över att ha en egen fläkt, som man dessutom man ta med sig ut på andra äventyr.

 

Livet är bra hårt nu

Livet är bra hårt nu.

Husvakt vilket innebär vedeldad bastu med tillhörande svalkande i poolen och några sippande på ett glas kallt vitt vin.

Livet är bra hårt nu. Det är väl bara att masa sig in i bastun igen. Det är verkligen hårt att sitta husvakt. Ja det dessutom ha två "fredagskvällar" men lediga onsdagar.

Pust, så jobbigt ;-).

Jag njuter om någon mot förmodan skulle tro något annat.

Fridlysta exemplar?

Vi har ett rikt djurluv i våra hav och sjöar.

Allt från det lilla grodynglet som är en stor kopia av den mänskliga spermien till den gigantiska valen.

Breaking news:

Två av de sällsynta sorterna, som troligtvis är fridlysta eftersom det mycket väl kan vara de enda exemplaren i världen, fångades på bild igår.

Det kommer att bli några trögtgående månader framåt

Det kan hända att det kommer att bli några tröga månader framåt. I alla fall om man heter Molly och ska på kollo.

Hon planerar nämligen redan nu massor av saker till kollot. Hon planerar väska hon ska ha, hon planerar discokläderna till det stora avslutningsdiscot i slutet av kolloveckan, hon planerar sängkläder så hon får med sig sina specialsängkläder mot kvalster och så vidare, och så vidare i en lång rad.

Hon skulle igår skriva en lista på vilka saker som var viktiga så hon inte glömde dem. Visst det är väl bra att hon känner ansvar över vad hon ska ha med sig men jag vill ju inte att hon ska bli sådan där överplanerare som jag har varit tidigare. Det är liksom väldigt svårt att bli av med det när man väl börjat även om jag vet att det går.

Jag vet inte hur många gånger per dag hon sagt att hon längtar sedan hon fick svaret att hon kom med i fredags.

Sa jag att det var första veckan i juli, vecka 27, som hon ska iväg. Som sagt så kommer det vara trögtgående månader hon har framför sig nu.

A Girls night out

Ibland är man inne i ett stim. Inte så ofta men det händer.

Helt allena och ensam från familjen tog jag mitt pick och pack och åkte till Bakken igår. Nu är det inte så allvarligt som det låter eftersom det bara var över dagen och dagen var planerad förstås. Och helt allena var jag naturligtvis inte heller eftersom både syster, kusin och moster var med. Det är väl snarare att jag inte hade någon man eller barn med mig. Nu blev det sådär invecklat igen.

Jag börjar ju bli riktigt bortskämd med sådana här ensamgrejer. Först Norge och sedan Danmark. Så det är inte bara att jag blivit bortskämd utan jag har varit väldigt internationell också. Vidgat mina vyer lite.

Lyxen i det hela är nog att kunna sitta ner, beställa något gott att dricka, och sedan i lugn och ro njuta av det samtidigt som man tittar på okända människor som sakta strosade förbi. Att kunna tanka energi av lugnet när det bara är en själv att hålla reda på.

Och jag tror att vi alla njöt av lugnet samtidigt som energin sakta blev påfylld. Inte bara av drickan utan även av varandet. För främst var det varandet, i alla fall för egen del, som gav mig energi.

Jag hade en riktigt bra dag och det känns idag. Enbart i positiv mening utan någon ironi alls. Helt enkelt bara toppen. Men nu längtar jag till att få spendera en helg på något hotell med kära maken. Tror det är dags att boka in något sådant. Vi kan behöva tanka lite energi tillsammans.

Lite blippningsolyckor

Min sådan där tråkiga shopping, det finns faktiskt sådan också, övergick till lite roligare shopping idag.

Jag är naturligtvis en sådan där person som gladeligen går med min blippare i handen och blippar mina egna varor. Detta gör andra också. Jag går där i godan ro och blippar lite fil och lite mjölk när jag ser en annan kvinna blippa sin mjölk och ska precis stoppa ner det i min vagn.

-That´s mine, det är min, hör jag mig själv säga.

Jag vet inte om jag översatte det för min skull eller för hennes. Det kan vara så att fyra dagars konstant engelska börjar sätta sina spår. Hon log lite och vi småpratade om lite blippningsolyckor, på svenska då förstås. Ni anar inte vad som kan hända. Hon råkade ut för en man en gång som faktiskt blippade med hennes blippare. Fast han var i alla fall snäll att sätta ner varorna i hennes vagn också så hon hade fått valuta för pengarna om hon ej upptäckt det.

Så dagens lärdom få väl bli att man behöver inte prata engelska med folk i en normal svensk affär och i den normala svenska affären gäller det att håla hårt i både vagnen och blipparen.

Ja sedan ska man helst inte glömma en rulle med vingummi i en varm bil. Det bildar liksom ett helt vingummi istället. Jag har dock inte visat dottern detta eftersom jag skulle ta in hennes rulle igår. Ops.

Då blev vi kloka idag också.

Fototriss ~Så här ser det ut där jag är~

Ja, vad ska man säga. Sommaren har gjort en snabbvisit igen. 29 grader, klarblå himmel och en lätt bris är vad vi har fått stå ut med här i norra delen av Skåneland. Och detta är vad vi har pysslat med i eftermiddag.

Fler trissar hittar du HÄR

Fototriss ~Mat, mat, mat~

Åter dags för fototriss, denna roliga fotoutmaning som för min del både har resulterat i väldigt bra serier men även dåliga. Denna är väl sådär men den speglar lite av vad sommarmat är, förutom grillandet som vi gör flera gånger i veckan, för mig.

Sommaren började med att tjejerna gjorde den mest underbart, fina tårta till mig när jag fyllde år och jag och kära maken hade bröllopsdag. Det är inte mycket som slår den. Sedan var det midsommar och midsommarmaten är också en sådan sak som vi äter otroligt mycket av under sommaren. Lätt att slänga ihop och sedan är det ju underbart gott också. Och det avrundas lite med lite Peppes Pizza från min Oslo-tripp till syrran. Det har helt enkelt varit en bra sommar.

Denna vecka är det dessutom tävling där alla finalisterna vinner något från Coolstuff.

Fler trissar hittar du HÄR

Nettan goes Mythbuster

Myter finns det gott om. Men ska man tro på dem eller de är bara precis myter. Men stoppa pressarna, här kommer lite avslöjanden.

Myt 1
Jag har under hela min barndom fått höra att man ska inte bada direkt efter maten utan man måste vänta en timme. Så under våra havsutflykter till Åhus var det ingen av oss barn som ville äta. Jag föraktar dessutom äggmackor efter detta eftersom det var givet att ha med sig men det var fasen inte gott. Det knastrade lite men inte var det saltet. Men i alla fall. Men efter den där äggmackan och de köpta kanelgifflarna, som var rena lyxen då, fick vi snällt sitta och titta trånande ut på det glittrande havet. Var det en lugn stund de, mina föräldrar, var ute efter misstog de sig riktigt ordentligt. För vad vet en 7-åring, 5-åring och 2-åring om tiden? Inte mycket så medan vi satt där och suktade efter att få hoppa i frågade vi säkert 20 gånger om den där timmen inte gått snart. Efter halva tiden blev vi i alla fall nerflyttade till strandkanten men med stränga order om att inte gå i. Det blev många djupa vallgravar och många höga sandslott innan startskottet äntligen gick. Timmen var över och vi kunde åter hoppa i det kalla vattnet. Tjatet om glass tog vi när vi körde hem för inte ville vi sitta två gånger och bara vänta.

Nu vet vi att detta inte är sant. Men jag tror helt ärligt att mina föräldrar inte visste det då. Ibland kan det hända att man råkar meddela barnen att det får vänta en stund efter maten för det är “bäst så”. Det kan vara så att det bara är så att vi vill ha en liten lugn stund där man kan slappna av innan vilddjuren åter beger sig i böljorna.

Myt 2
En myt som jag har fått stora men efter även om jag vet att den inte stämmer.
Min mormor sa alltid att man var tvungen att vara noga med att hålla öronen rena annars kröp tvestjärtar in och byggde bo och la ägg i örat. Så varje gång det kluckar eller klickar i mitt öra, vilket det gör ganska ofta öronbarn som jag var, får jag rysningar och tänker på den där tvestjärten som kanske ändå har krupit in och börjar göra sig hemmastadda. Men jag tror inte den skulle trivas eftersom det nog är de renaste öron i Hålan som sitter här. Och allt beror på skrämseltaktik från vuxna som sedan gör ett barn fanatiskt över att öronen ska vara rena. Eller så är det bara så att det är så jäkla skönt att köra med topz.

Myt 3
Humlor borde inte kunna flyga. Jag viftar lite generat med handen att det är en myt som jag länge fört vidare. Det skulle vara en omöjlighet med deras stora kroppar och små vingar att lyfta från marken. Och det ser väl vem som helst att det borde stämma. Men det var förstås någon klok fysiker som kom på hur det kom sig att de ändå kunde det och så var diskussionen slut liksom. Och när vi ändå är inne på humlor så kan vi ta nästa myt också. Att humlor bränns när de stryker sig mot oss. Men se, det där stämmer inte heller för humlor har faktiskt gadd och kan som getingen sticka mer än en gång. Men de har så lite gift att det känns som om det bränns istället för att stickas. Tada, så mytomspunna de små liven verkar vara. 

Myt 4
Ta det lugn med glassen så du inte får brainfreeze. Jodå, det vet väl alla att det stämmer. Aj, aj, aj.

Så råkade det bli en semesterblogg ett tag

Hej och vælkommen till Nettans nya semesterblogg. Det ær i alla fall vad det kænns som om det blivit. Lite sådant dær tråkigt "Idag har jag/vi gjort blaha, blaha" eller något liknande. Men vad fasen, ibalnd måste man ju tænka lite outside the box eller snarare insid kanske. Så idag har vi varit på æventyr igen. Jag har blivt ækta storstadsturist nær jag blivit invigt i kommunikationsfærdmedel. T-bana ær inte længre en nyhet før mig eftersom jag før førsta gången åkt idag. Stort steg før en lantlolita.

Så 278 meter øver havet møttes vi av denna gigantiska sak. Det ær dock lite svårt att beskriva hur brant den faktiskt ær.

Ett førsøk men ændå inte helt helt riktigt. Jag ær dock imponerad att jag vågade mig fram så pass långt som jag ær. Herregud vad høgt det var och vi står inte ens i hoppbacken utan dær de landar.

Ja, lite polarforskning blev det också. Vi skulle væl egentligen varit færdiga før dagen dær men kom på att vi kunde ta en runda till Vigelandsparken också. Det blir så nær man kan åka så mycket man vill.

Det kændes som om syster hittade något hon tycket om i alla fall.

Skulpturerna ær otroligt vackra och så otroligt detaljerade. Muskler och nyckelben som ær perfekt utskurna. Detta ær en av mina favoriter som speglar så mycket kærlek och sorg på samma gång. Så otroligt vackert.

Den 17 meter høga monoliter med 121 olika figurer på. Jag har lite svårt att førstå hur man klarar av att hugga ut dessa. Ansikten, muskler, ryggrad, tå, brøst och snoppar. Det ær helt otroligt.

Så natruligvis en kopia på kæra maken och min morgonyoga också.

Så den størsta tabben jag gjort på vældigt længe. Jag hade faktiskt glømt att ladda kameran idag men den klarade sig. I alla fall till vi møtte ett otroligt hæftigt skepp som var på væg in i hamn. Det var ett vanligt stort skepp fast det hade segel också och ræknas tydligen som en av værldens størsta segelfartyg. Så nær vi møtte det tog jag på fronten och nær jag skulle ta på hela var batteriet slut. Jag kan væl sæga att jag blev lite sur. Wind surfer heter skeppet om ni vill se det i sin helhet. Det har dock seglat førbi Nesoddenbåten nær vi satt i den och det var riktigt hæftigt. Det seglar till Gøteborg imorgon tydligen. Jag kan se alla intressepilar som kommer flygandes. Nu ær det dags att packa lite før imorgon ær det dags før hemresa, by bus. Kænns verkligen lockande med tanke på att det verkar vara ordentlig høgsommar i Sverige. Men det ska bli skønt att komma hem och kramas med de mina. Hur skønt och trevligt jag æn har haft det så saknar jag dem. Ha de.

Jag beger mig snart till västliga breddgrader

Om en vecka lämnar jag landet och beger mig till västliga breddgrader. Jag ska packa hajk-dojorna, kameran och bekväma kläder för att kunna bege mig ut på några turer.

Jag ska följa med systeryster hem till Norge. Helt själv utan barn och det är det som känns så konstigt. Det är ju så att det inte är ofta jag gör något utan att barnen är med. Inte för att jag inte tycker om att ha dem med mig för det gör jag. Jag älskar att hitta på saker med dem. Men det är också därför som jag längtar till denna minisemester. Samla energi och enbart tänka på sig själv, det är det jag längtar efter. Inte behöva tänka på lunch, middagar, insmörjningar och hitta på saker att göra tillsammans.

Lite sådär egoistisk känner jag mig faktiskt. Det ska jag väl inte egentligen men det är nog oundvikligt känns det som. Men tänk vilken härlig morsa de får tillbaka sedan. Japp, så är det säkert.

Det är vid det tillfället du känner dig totalt grundlurad

Försvarsmekanismer, det är sådan där saker vi har för att kunna försvara oss i stundens hetta. De ligger där utan att vi vet om det och de rycker in när de tycker att vi behöver ett försvar av något slag och det är fara för våra liv. Klokt många gånger. I alla fall om man är människa.

Sedan har vi bi. Sådan där små surrande saker som bor i tätt sammansvetsade samhällen, där alla har sin givna plats. Man skulle kunna säga att de inte är ett dugg lika oss människor eftersom vårt samhälle inte alls har den strukturen som de har. Vi har mer ett flytande sådant.

I alla fall så har de också försvarsmekanismer. Kanske inte så smarta som våra. Tänk dig in i följande scenario, i en frodig trädgård någonstans i vårt avlånga land. Där finns fina blommor så att det ska vara lätt att hämta hem föda och en och en annan människa kommer med lite konstiga dräkter ibland men annars är det lugnt och skönt. Så kommer där en minimänniska och fångar dig. Den håller dig hårt i handen och skakar dig lite maracas-artat. Det är då det händer.

Med fara för livet, för i denna knubbiga lilla hand kan du bli krossad, gäller det att försvara dig. Du fäller snabbt ut din gadd för att med samma snabbhet borra in den i handen. Aha, räddad när minimänniskan med ett gallskrik öppnar sin hand och du är fri.

Då kommer liksom nästa överraskning. Den där försvarsmekanismen som slagit in för att rädda dig från att bli ihjälklämd har en annan överraskning. Den tar verkligen död på dig när du lämnar gadd och lite av innanmätet kvar i handen på minimänniskan. Det är vid det tillfället du känner dig totalt grundlurad. Det finns liksom ingen bra utgång på detta. Men den sista tanken kommer ändå att bli att minimänniskan fick minsann känna på ditt vrede innan du sakta flyger vidare till de sälla jaktmarkerna där floderna består av honung och blomsterängar som ingen någonsin skådat.

Men på något vis kan du inte förstå dig på hur det kan kallas försvarsmekanismer. Bullshit liksom. 

Namngivning a´la france

Det har varit mycket kärlek i luften idag. Bland surrande bin och härliga macroner har jag fotat en namngivning idag. Det var inte det lättaste faktiskt med tanke på min yrsel så tyvärr är det inte min bästa fotografering. Men några bilder blev det ändå och jag bjuder på ett litet smakprov.

Huvudpersonen, Viktor, Hugo, som har sin namngivning på Frankrikes nationaldag. Tror det är svårt att få det mer passande än så.

Tack för att jag fick komma och fota idag även om jag inte hade riktigt go i mig.

Det ligger något i luften

Jo, jo nu börjar det hända saker i Hålan.

I mitten av veckan kom där en karavan med lite äldre människor med en massa röjsågar eller liknande leksaker på magen och började röja gräs lite här och var i Hålan. Med glansiga pannor och ett leende på läpparna höll de hårt i sina redskap och svingade dem fram och tillbaka allt medan gräset sakta försvann och la sig i små bunkar. Kom det ut på vägen var någon snabb och sopa bort det.

I mitten av veckan kom två män körandes längs med Hålans gator. De stannade med jämna mellanrum och den ena lastade ut en lång pinne med ett långt handtag. Det såg nästan ut som ett upp och nervänt T. Den andra mannen gick med en sprayflaska och skrev siffror med oranga färg efterhand som den första mannen mätte ut längd på gatan med sin pinne.

Det ligger något i luften. Och ikväll kom ytterligare ett bevis.

Där på den stora grusplanen stod det nu. Lastbil efter lastbil med hopplockade karuseller och stånd med mängder av gulliga nallar eller stora chokladkakor.

Det är något stort på gång och i morgon kommer det slutgiltiga beviset. Då drar ett gäng genom Hålan med sina maskiner i handen. En efter en kommer stånden sakta att byggas upp när skruvdragare går varma och de sista får skruvas för hand eftersom batteriet är slut. Sedan är det bara att vänta in invasionen av människor när Hålan vaknar till liv i två dagar och en av Skånes störta marknader drar igång. Då är vi ett enat Hålanfolk, för vem är inte stolt över marknaden. Det är inte många Hålor som kan skryta om det.

Den exotiska älgen

Hålan har nu börjat invaderas av tyskar och danskar. Inget fel alls utan bara trevligt när riktiga utslockningar visar Hålan uppskattning.

Det jag tycker är speciellt roligt är att i år har jag stött på en massa tyskregistrerade bilar som faktiskt har en älg som märke bak på bilen. Inte någon b-dekal utan det ser ut som en liten upphöjd silvrig älg. Och det som är ännu roligare att se är att det är hur många som helst som har kommit i mossgröna t-tröjor med en stor svart älg på bröstet. Först trodde jag att det var någon svensk tröja tills jag häromdagen faktiskt såg att det stod något på tyska på ryggen. Jag kan ju inte skryta med min tyska kunskap så jag vet inte vad det stod men jag anar att det är något älglikt.

Jag har lite svårt att först fascinationen över älgar, varför dessa har blivit till sådana gudliknande varelser som dyrkas. Inte en aning. Jag vet inte om det är lite som när vi svenskar bli till oss över att det öppnas en billighetskedja från Tyskland här. Lite exotiskt kanske. Fast jag vet inte om de där gråa korvarna som finns är så exotiskt. Jag har funderat på att köpa och prova men jag vet liksom inte vad man gör med dem. För inte ser de särskilt aptitliga ut när de har den färgen i alla fall. Köttmängden ska vara hög i dem också och det är kanske det som är kopplingen. För jag tror minsann att kötthalten i vår älg är något liknade.

Ibland ska man helt enkelt inte blogga

Älskar blicken man får när man fint lägger fram att man köpt jordgubbar.

-Älskling, jag har köpt lite jordgubbar.
-Hur mycket då?
-Bara en tre liter ungefär, till oss själva.
-Vad bra. Bara en liter mer än när vi har midsommar själva (sagt med en drypande sarkasm).

Och med detta inser jag att man inte ska blogga med alkohol i kroppen.

Likaväl som man inte ska ta självporträtt med alkohol i kroppen.  Det enda jag är skyldig till ikväll är dock bloggandet, självporträttet är gammalt. I alla fall flera månader. Men jag har haft en underbar midsommar.

Sju sorters blommor eller sju sorters ställningar?

Sju sorters blommor pratas det om att man ska plocka och lägga under kudden för att drömma om sin tilltänkta. Det är otroligt skönt att slippa tänka på det eftersom jag har mitt på det torra. Dessutom är jag allergiker så om jag varit ensam hade nog ingen velat ha mig efter en natt då blommor hade andats. Rödögd, snörvlig och nysig känns kanske inte så värst midsommarsensuelt.

Därför tycker jag det låter mycket bättre att byta ut dem sju blommorna till sju ställningar istället. Helt i min smak måste jag säga. Så jag måste dela med mig av dem till er för att ha möjlighet att njuta av dem. Dock blir det lite moderering för egen del men det ska nog ordna sig.

1. Missionären på blomsterängen.
Första problemet. Vi har ingen blomsteräng i närheten att älska på. Det närmaste jag kan komma på en blomsteräng är de vildvuxna prästkragarna som står bredvid vår pallkrage. Dock är det lite småstenigt runt men det ska nog gå.

2. Bakifrån mot gärdsgården.
Vi har en liten stenmur utanför vårt hus, ca 40-50 cm hög, så möjligheten finns. Annars finns ett vitt staket på festen vi ska till.

3. Ståendes en snabbis under sillunchen.
Att smyga iväg är aldrig fel. Men mot husknuten på en fest med 30 personer kan bli svårt. Men något skrymsle brukar aldrig vara svårt att hitta.

4. Ridställning under natthimlen.
Skulle helt klart kunna fungera. Gräs är mjukt för knäna så är även jord och grus. Lite svårt att dölja dock om man kommer tillbaka och ser ut som om man gått en gyttjebrottningsmatch.

5. Kamouflerad skedställning, sida vid sida.
Skedställningen hade nog varit den minst kamouflerade av alla. Jag tror det flesta hade undrat varför vi hade intagit ett vertikalt läge. Men ska man sova över hos någon och det är fler i rummet är det ju inte helt fel.

6. 69:an med jordgubbar och grädde.
Det där låter som om vi ska smussla hem lite gubbar och grädde efter festen. Kanske ta det som förspel innan missionären på sommarängen.

7. Nakendans runt midsommarstången.. för den vågade.
Det blir till att smyga ner till hembygdsparken och kasta kläderna och likt älvor sväva fram. Skit samma att det är vandrarhem.

Så det är bara att välja och vraka nu. Men ska det vara så är det sju sorters blommor så ska det vara sju olika ställen ikväll också. Oj vilken trevlig midsommar det kommer att bli.