Rätt in i dimman

Mjölkvit dimma täckte landskapet utanför mig. Inte något genomskinligt 0,1% eller 0,5%s blask eller ens 1,5 % utan minst 3%:ig. Så tjock var dimman.

Kisandes tog jag mig framåt. Men jämna mellanrum dök svaga lysen upp från ingenstans.

Så tant blev kanske inte så förvånad när jag upptäckte att jag tydligen missat infarten till jobbet och snällt fick svänga av vid nästa för att vända.

Kände mig lite lagom tankspridd för en stund men tittade sedan utanför vindrutan och kunde andas ut. Den 3% mjölkvita dimman kunde nu jämställas med någon trög långfil eller något liknande.

Nu stod jag då vid en T-korsning istället. Mjölkvitt till höger, mjölkvitt till vänster. Fadda lysen tog sig genom en bit bort och när jag då fick den där magkänslan, för det var den jag fick gå på, att nu skulle inga lysen stränga genom fick jag bilen i rullning. Och så var jag säker på andra sidan, vägen då alltså.

Och så dök plötsligt infarten upp framför mig. Och där jag jobbet. Det är tur att jag alltid är ute i god tid för trots denna lilla rundpall, en avfart för sent, stämplade jag in 6,57.

Det finns en risk att samma sak kommer att hända imorgon om jag glisar lite på persiennerna och tittar ut. Men jag hinner nog ändå.

Det är bara jag och naturen

Ibland är det det lilla som gör det.

När man saknar ljus under veckodagarna har jag insett hur viktigt det är att ta vara på det under veckosluten.

Så idag har jag njutit när solen strålat från en klarblå himmel och tempometerna visade +2 grader. Som gjort för en powerwalk. Understället på, vantar på och mössa på. Ett tag kände jag mig som en michellingubbe men struntade liksom i det.

Så när man är mitt ute i ingenstans och långt borta i fjärran hör man hur en lätt vind tar tag i några träd. Susande från vinden ökar likt en våg som närmar sig stranden innan den träffar och svalkar min svettiga nacke.

Där finns inga ljud, förutom vinden som men jämna mellanrum tar tag i träden som sakta böjer sig. En ensam hund i en hundgård skäller när jag går förbi men tystnar när jag försvinner runt kröken på den lilla backen.

Inga bilar, inga människor, ingenting. Det är bara jag och naturen. Det är bara jag som lapar sol och ljus för att klara av den mörka veckan. Att få njuta helt själv, i denna tystnad, i 8,5 km är livskvalitet en dag som denna. Underbart. 

Typen som inte är någon förlorartyp behöver tid på sig att förbereda att det kan gå åt helvete i Yatzy mot små telningar

Herregud, vad gjorde man innan pektelefonernas tid när det åskade?

Det kan vara så att man var tvungen att vara social. Att man var tvungen att dra fram Yatzy eller andra brädspel. Och det där sociala, som ska vara SÅ mysigt, slutade ungefär alltid i att någon förlorade. Och det kunde hända att denne någon inte var av förlorartypen om man säger så.

Så den där sociala biten med spel är inte mycket för oss när den är påtvingad. Den där typen som inte är någon förlorartyp behöver liksom tid på sig att förbereda att det kan gå åt helvete i Yatzy mot små telningar. Det hinns inte med vid ett åskoväder.

Så all heder åt pektelefonmakarna som faktiskt räddar vissa familjer från spelbråk vid åska. Hatten av till er. Jag är verkligen en prettomorsa.

I know him so well

Känner mig väldigt busig ikväll när jag smyger ner under ett svalt täcke och lämnar fönstret på glänt.

Känner jag kära maken rätt så kommer han känna av mitt rebelisk jag och stänga det. Jag hoppas jag har fel.

Det är underbart när man kan börja ha fönstret öppet om nätterna. Sömnen man får då är så skön.
Och där stängde han det. I know him so well <3.

Jag känner mig lite smånördig när jag ligger och mobilbloggar. Känns inte som hinner med något nu. Jobba, hem, middag, aktiviteter är vad schemat består av. Ska väl inte klaga egentligen men jag känner mig lite trött hela tiden nu. Vill så skriva så mycket men kommer inte på något för jag bara känner mig burrig i skallen. Tillfällighet förhoppningsvis.

Det har blivit en liten missuppfattning

I sagornas värld kan det hända att det finns en tydlig avgränsning mellan regn och sol. En helt vertikal vägg som du i princip kan stå med ena halvan i regn och den andra i sol.

Det var i alla fall vad jag trodde. Att det enbart var i sagornas värld. Jag kan nu undervisa er och meddela att det även finns i den riktiga köttvärlden. Här i denna värld vi befinner oss i.

Men strålande solsken lämnade jag metropolen i eftermiddags. Jag lirkade på mig mina solglasögon under mössa. För även om det var solsken så var det en bister kyla ute. Vädersnubbarna har pratat om isdygn, ett ord som faktiskt inte medierna har hittat på, vilket innebär att det är minusgrader hela dygnet. Kanske inte så konstigt om man befinner sig på den vintriga delen av året men nu ska vi egentligen befinna oss på den våriga delen av året. Det har blivit något fel tror jag. En liten missuppfattning hur väder ska levereras.

Nåväl, jag njöt i alla fall av solen när jag satt mig i bilen och begav mig hemåt. Halvvägs hem försvann solen i några grå moln och framför mig tornade en vit vägg upp sig. När jag passerade den nästan knivraka linjen möttes jag av ett tät snöfall. Det var så tät att jag inte ens såg bilen framför mig. Flingorna yrde omkring mig och jag sänkte hastigheten för att kunna ta mig säkert fram.

Så efter någon kilometer kom jag fram till nästa vertikala vägg och lika snabbt som jag kommit in i snöovädret lika snabbt lämnade jag det. Solen orkade sig dock inte till den andra sidan utan det var enbart gråa moln som täckte himlen. Jag såg hur väggen avlägsnades bakom mig när jag ökade hastigheten.

Jag har hört talas om lokala nederbörder med detta var helt otroligt. Otäckt och ganska häftigt på samma gång. Jag kände mig nästan som en tecknad figur som hade ett regnmoln precis ovanför huvudet och hur jag än flyttade mig så följde molnet med. Sådär overkligt kändes faktiskt hela händelsen.

Men nu hoppas jag att det där isdygnet, om det blir något för såhär sent har det tydligen inte varit sedan 1978, gör sitt och sedan att Kung Bore verkligen går i ide. Han är inte välkommen här längre.

Vårdagjämning för två dagar sedan och snöstorm idag. Man borde inte förvånas över vädret efter att ha vandrat på denna jord i 36 år. Men man slutar aldrig förvånas faktiskt även om man var med om det samma för 34 år sedan. Det är ju liksom ingen nyhet.

Häckande svalor?

Lilly följde med mig och duschade. Hon studerade mig när jag stod naken och jag såg hennes funderarrynka mellan ögonen.

-Mamma du har stora tuttar men varför böjer de sig ner. De tittar ju i golvet. Mina är bara små sa hon och nöp ihop som för att visa att hon faktiskt hade något.

På en bråkdel av en sekund hade jag gått från tanken med mina svalor som häckar till trötta svanar som letar mat. Men det är väl som de säger. Varje ålder har sin charm.

Nu ska snart barnvakten installeras. Så snart kommer här att vara två vakthundar istället får bara Tuben. Känns ganska skönt att veta. Skitnervös som vanligt och inte har det blivit bättre om att det faktiskt ska komma in ett riktigt oväder som ger riktiga vågor. Postafen nerpackat – check. Var är vädergudarna när jag behöver dem.

Bon voyage till oss.

Besserwissa om väder och vind

Vissa saker kan jag bli väldigt fascinerad av och förundrad över. Likt en katt som sitter och studerar en fisk i ett akvarium i timmar eller en bebis som försöker fånga sin leksaksmobil till den somnar kan jag bli väldigt begeistrad över vind och tro det eller ej så är det framförallt åskvinden.

 Det är så att vissa saker lär man sig utan att behöva anstränga sig och detta händer även mig ibland. Så när jag var en ung ogift snärta och bara levde i synd hjälpte jag kära maken med diverse förhör till skolan. Bland annat geografi och lite lektyr om åska, regn och vind. Och detta har satt sig och jag tycker det är så jäkla häftigt för det stämmer nästan alltid.

Så när jag vill raljera lite och bli lite besserwissig så kan jag vid vissa tillfällen, rätt tillfället när allt händer förstås eftersom ingen annars kommer ihåg det och därför inte kan bli imponerade, så kan jag tala om i förväg vad som kommer att hända med vädret.

Jag kan vända min blick upp mot himlen och säga att det snart kommer att börja blåsa och får ofta lite visst och jaja till svar. När det börjar blåsa lite och det börjar ta i lite mer kan jag tala om att nu är det nog bästa att ta in fikat och ta skydd. Blir ofta lite visst och jaja igen ändå till det första, ofta ganska stora dropparna träffar ett huvud. Det blir väldigt tyst ute samtidigt. Fåglarna slutar sjunga och surrande insekter har hittat små skrymslen att gömma sig i. Nu är det bäst att vi skyndar oss och då blir det lite fart och det är väl ungefär när första knallen kommer. Och sedan brakar helvetet lös med enorma skyfall och blåst och en åska som ligger precis ovanför husnocken. Det skallrar i rutorna och smällarna och vinden formligen piskar regnet mot rutan och blöter ner ställen som man anser ska vara helt skyddade mot regnet. Och när man tror att nästan huset ska blåsa bort och regnet ska slå hål i taket så upphör det. Det börjar spricka upp och när mullret försvinner i fjärran vill de som jag vill besserwissa bege sig ut med fikat igen.

Jag kan då säga att vi nog ska vänta lite till eftersom vi ligger i mitten av ovädret och det oftast kommer ett slut på det med mer regn och blåst men långt ifrån så mycket som i framkanten. De där visst och jaja lyser nu med sin frånvara och jag kan känna mig lite sådär barnsligt stolt över att nu har jag besserwissat färdigt och lite beundrande blickar får jag nog allt. Antingen det eller så är jag klassad som häxa, vad vet jag. Samtidigt är det nästan som att vrida på volymratten för plötsligt vaknar fåglarna till liv igen och börjar kvittra.

Men detta fenomen tycker jag är så jäkla läckert, übertöntigt jag vet. Jag tycker det är läckert att titta på hur vinden piskar vattenpölarna och nästan tömmer dem ibland och jag kan bli väldigt förundrad över mängden regn som kan komma på en och samma gång. Denna regnfallvind är typisk är ett åskoväder även om den kan variera i styrka (jag vet jag kunde inte låsta bli att bli lite besserwissig även här).

“Vind är flödet av luft i atmosfären. Skillnader i lufttryck får luften att röra sig. Ju större tryckskillnad desto kraftigare vind.”

Så nu vet vi det.

Det är alldeles för tidigt

När klockan ringer 5:30 är det med vilda protester jag vill gå upp. Hela kroppen talar om på sitt lilla vis att det faktiskt inte är speciellt ok, inte en morgon till. Utanför protesterar huset lika högljudd som min kropp gör inne. När vinden tar tag och försöker pressa sig rakt genom men måste hitta andra vägar för att huset är starkt och står emot. Det skallrar i fönsterrutorna när det tar i och med en trygghet över att huset inte tänker ge sig sitter jag ändå här i värmen.

Att ge mig ut på skogsvägarna är absolut inget som lockar mig idag. Vägar som tjälen lossnat på och gör dom glashala samtidigt som dom suger tag i bilen. Man kan inte köra för fort men inte heller för sakta. Men det otäckaste är nog ändå att inte veta om vi över huvud taget kommer att komma fram. Har träd gett med sig i de nu blöta markerna eller dom ger med sig när jag kommer körandes. Träd som stöttas av andra träd, halvt hängandes över vägen.

Jag känner nog mest för att krypa ner under mitt varma täcke igen, sluta ögonen och ge min trötta kropp och själ några timmars sömn till. Och drömma om ägda miljoner som hade gjort att jag inte hade behövt gå upp klockan 5:30 en lördag.

Utmaning: Ord 5, Barns tankar och funderingar

Ibland tycker jag faktiskt, helt ärligt, att jag har otroligt klipska barn. Detta är inte enbart för att jag är deras kloka mor då utan för att dom faktiskt är det. I alla fall med vissa saker.

Vet ni att om man drar in oboy i näsan hamnar det i bihålorna? Lilly talade om detta för mig härom morgonen. Ja naturligtvis vet vi det men bara att komma på det är ganska wow. Kanske inte att just snorta oboy men att faktiskt veta att det hamna i bihålorna om man drar in det. Detta är smart, kanske inte det första.

Molly har en period där hon är väldigt intresserad av evolutionen, mer än vanligt får jag väl säga för hon har alltid varit nyfiken på detta. Att vi har varit apor en gång i tiden verkar hon tycka är hur häftigt som helst men hon verkar inte riktigt förstå det. Men det är klart det är svårt att förstå för en annan också så att begära att en 7-åring ska göra det är kanske lite mycket.
-Mamma, när vi var apor levde mormor och farmor då?
Med ett leende svara kära maken henne att det var ju  mycket längre tillbaka. Tror nog att tankarna var att kanske tala om detta för dessa paranta damer på 57 och 71 år men ännu är inte bomben släppt.
-Nej det är klart fortsatte hon. Det fanns ju inga hus och affärer utan bara gator och vägar som dom kunde gå på.
Även där fick vi rätta henne och meddela att det inte ens fanns vägar och gator då utan att aporna troligtvis bara bodde i träd eller grottor.
-Ok svarade hon. Men dinosaurierna då. Dom levde då?

Och där var vi åter igen inne på dinosaurierna som hon av någon anledning alltid hamnar på till slut.

Jag älskar när dom kommer och ska återberätta saker för mig. Många gånger blir jag väldigt förvånad över hur mycket dom faktiskt kan. Är det något program dom aldrig missar så är det Hjärnkontoret och där lär dom sig otroligt mycket.. Molly berättar ofta för mig om kroppen och rymden. Ja sedan är det ju allt om väder och vind också förstås. Och nu har det åter igen blivit lite om vår herre också men denna diskussionen har jag väldigt svårt att ta eftersom jag inte har en uns av tro i mig och jag vill i princip bara säga att det är påhittade sagor men det funkar ju inte riktigt så till barnen. Ja får snällt svälja mina åsikter där men jag går helst undan för att inte behöva snärja ihop munnen och börja svära över alla påhitt.

Men jag är fortfarandeimponerad av Lillys bihålor.

Nyskördade rabarber till jul?

Jag tycker det är lite upp och ner ute just nu.

Fortsätter det såhär kan jag bjuda på rabarberpaj med nyskördade rabarber till jul. Det känns faktiskt lite udda. Men man ska ju inte vara rädd att förnya sig även om julen är helig. Men en sådan sak hade man inte kunnat låta bli.

Spår efter stormen

Stormen gav oss en barnpool. Den låg snällt vid bilen i morse. Men det var nog det enda som hade hänt här. Ja om man inte räknar enorm smutsiga fönster då. Fönster som kära maken putsade i lördags är idag helt prickiga. Inte lite sådär fluglortiga utan riktiga gigantiska prickar med smuts. Som en arbetskamrat sa ikväll:
-Det ser ut som om någon har lagt en spya på mina fönster.
Ja, jag kan bara hålla med.

Dock har granen nere i Hålan fått en väldigt annorlunda och ska vi kalla lite originell utseende. Men det är spännande när dom våga tänka lite outside the box .

Det stormar lite

Oj vad det blåser ute. Vi har spenderat eftermiddagen med lite stormsäkring. Värmeljusen är bytta där det behövdes, ved är intagen, ficklampor framtagna och soptunnorna intagna i garaget. Vi har gjort vad vi kunnat för att minimera eventuella avbrott och just soptunnorna, för vem vill jaga sopor i morgon när det ligger tunnor kors och tvärs på vägarna. Inte vi i alla fall. Vi har varit med om några stormar dom senaste åren så man lär sig vad man ska tänka på. Nu är det bara att hålla tummarna att det inte blir värre än det är nu och att vi får behålla strömmen. Kura upp oss i soffan och titta på film och bara hoppas att vi får se hela.

Tjejerna tycker det är otäckt med blåsten och då framförallt att det låter så mycket. Bitvis låter det nästan som åska. Så nu har dom krupit ner i Mollys säng och lovat att inte busa. Ja, vi får väl se hur det går med det men jag tycker det skulle vara ganska lockande att få sova tillsammans.

En lite annorlunda midsommar

Då var det åter igen midsommar. Den där tiden som man för ett halvår sedan, när snön och kylan höll oss i ett stadigt tag, skojade och sa att det snart var. Och som vanligt har det gått fort hit.

Denna midsommar kommer att vara lite annorlunda för vår del. Efter att alltid haft folk runt oss så kommer vi i år att vara själva. Detta har faktiskt aldrig tidigare hänt. Inte ens mina barndomars midsommar, ser ni den svartvita filmen som knastrar lite och där människorna går väldigt fort, kan jag påminna mig om att vi hade en enda midsommar själva. Dom midsomrarna jag kommer mest ihåg är när vi var hos min syster i södra Småland, i en Håla mindre än vår. Där var vi några midsomrar och vi var alltid iväg i någon park med dansbana där det var dans runt stången och en massa vuxna som var alldeles för berusade. Riktigt många sådan där medelålders män som knappt kunde stå på benen. Men det är framförallt dessa jag kan minnas.

Men i år blir vi själva. Och detta ger mig lite tudelade känslor
faktiskt. Vi har planerat en mysig midsommar som kommer att bli bra. Först ner och klä stången och dans i hembygdsparken. Detta har blivit en tradition sedan barnen kommit och jag gillar att vara där nere och strosa i vår fina park. Det kan bli väldigt fina bilder därifrån om ljuset är på rätt ställe. Hem och äta den efterlängtade sill och päror, som jag i år inte tjuvstartat med en enda gång. Längtar i att få ta första tuggan och känna dom härliga smakerna blandas i munnen. Luta mig tillbaka och njuta av den pikanta sammansättningen. Mumma.
Sedan kommer dagen kritiska moment. Vi ska packa ner jordgubbar med tillbehör samt kanske lite badkläder och bege oss ner till sjön för lite bad och att äta lite härliga jordgubbar. Vi har lånat en skrinda så vi ska slippa bära allt samt att lillan säkert blir trött efteråt. Detta moment är i stort behov av att vädergudarna är med oss. Det behöver inte vara varmt och gassande sol men bara det är uppehåll. Detta moment är även lite kritiskt eftersom jag aldrig varit vi sjön en midsommar och har inte en aning om det är ett tillhåll för överförfriskade ungdomar eller något liknande.

Jag ser fram emot vår mysiga midsommar men ändå kan jag inte hjälpa att jag på något vis känner mig ganska ensam. En känsla av att man inte har några vänner som vill vara med oss. Visst kan man vara lite konstig ibland när man ser fram emot något med ändå har motsatta känslor. Inte att jag inte ser fram emot det utan det är den där ensamhetskänslan som spökar tror jag. Vi kommer att få en kanonbra dag. Kanske så bra att det blir tradition, vem vet?

Passar på att önska alla där ute i cyberrymden en trevlig midsommar. Samtidigt påminna om att vara rädda om varandra för det kommer en morgondag också och vi vill alla ha våra nära och kära här då.

Puss och kram Cyberspöket

Annalkande oväder

Med ett dån, som påminner om ett framrusande tåg, öppnade himlen sig och släppte ut ett hav av stora, stora regndroppar. Dom smattrade hårt mot taket och det var bara åskknallen som saknades. Men just då kom där ingen utan det var enbart regnet som gjorde världen utanför mörk. Från asfalten ångade regnet sakta bort och det ljusa skimret som det skapade dallrade lätt i den sol som orkade sig igenom molnen.

Regnet hade inte lättat upp luften något utan det var fortfarande trångt och tungt att andas i den stillastående luften. Fuktigheten var hög så det var inte enbart marken som var blöt av regnet utan även människorna hade ett svagt skimmer av fukt på sig, Fukt som sakta sipprade upp inifrån. Fukt som gjorde att törsten gjorde sig påmind.

Flugorna anade säkert det annalkande ovädret eftersom dom surrade lågt. Mängden av flugor skulle kunna få vem som helst att tro att ett lik låg begravt någonstans i närheten. Men dom, liksom människorna, kände bara av den tryckande luften.

Till slut hördes åskans muller borta i fjärran. Först svagt sedan tydligare och tydligare. Sedan hände inget mer. Istället för ett annalkande oväder började molnen sakta att skingras och solen bröt åter igen igenom och torkade dom sista blöta fläckarna på asfalten utanför. Luften kändes fortfarande tjock som sirap ute och människor som faktiskt kände en rädsla för den mullrade guden önskade ändå att han skulle få ett utbrott. Allt för att det åter igen skulle kännas behagligt att finnas.

Fototriss ~Många~

Veckans fototriss är

MÅNGA

Ja, det var lite svårt. Jag har jobbat idag och brukar alltid ha den lilla kameran med mig eftersom man aldrig vet vad man stöter på. Men idag har kära maken den när han är iväg på svensexa. Så jag svor lite när jag körde förbi det gulaste fält jag sett. Alldeles fullt av många maskrosor. Så det blev inget med det. Men dagens triss är tagen med mobilen, när jag kom på att jag kunde det, så kvaliteten är inte den bästa men det var detta jag fastnade för.

Många moln som växer och…

växer sig större.

Och det visade sig att det fanns många, många regndroppar i dom stora orosmolnen.
Någon åskknall fick vi också.

Fler trissar hittar du HÄR

Du härliga gula, runda sak

Vilket underbart väder det är ute.
Strålande sol från en klarblå himmel och några minusgrader.
Det var dock inte lika trevligt när jag skulle skrapa bilen i morse. En stenhård hinna hade lagt sig över hela bilen. Och inte ens mina svordomar hjälpte när jag stod där i mörkret, febrilt skrapandes. Men allt som hände var att skrapan gled på ytan. Till slut lyckades jag i alla fall få små söta fyrkanter på rutan så jag kunde ge mig iväg.
Lagom till halv 11 när jag körde hem igen hade solen värmt upp bilen och och inte ens en liten isbit fanns kvar.
Körde bara hem och åt lite sedan klädde vi alla på oss och begav oss ner till slingan.

En soldränkt slinga.
 

Något stormen lämnat efter sig.

En liten vacker färgklick med en tunn spindeltråd löpandes till grenen vid sidan om.

Med tanke på hur mycket snö och hur svårframkomligt det har varit ute innan så är det ett tag sedan vagnen användes.
Man kan väl säga att det synd. Fötterna stack ut en bra bit.

Vilka fantastiska formationer lite vatten och kyla kan skapa.
Grenarna är helt täckta av ett tjockt lager med is.

Stannade naturligtvis till på mitt favoritställe att ta bilder på tjejerna.
Ljuset brukar alltid komma lite snett bakifrån och jag gillar bakgrunden. Just bakgrunden brukar dessutom variera beroende på när jag året jag tar där.
Herrn och frun fastnade faktiskt också på bild där. Men det finns annat trevligt att visa istället så då gör jag det.

När vi kom ut vid sjön först så lät det som om det kluckade lite lätt under isen.
När vi sedan kom över helt på solsidan började isen mer och mer prata. Den knäppte och man kunde nästan se hur långa linjer spred sig samtidigt som det riktigt smällde till.
Tjejerna gick och väntade på att isblock skulle ramla av, som det gjorde i Ice Age 2, för det lät exakt likadant som det.
Påminner nästan om ett framrusande tåg precis innan det kommer fram. När man bara hör smällarna och knäppningarna i rälsen.
Så vi stod där och väntade på vårt spöktåg men det kom inget även om det fortsatte låta.
Det är inte alla som kan skryta om att dom uppleva kalvning på Lillasjön. Det är inte illa det ni.

 
Nästan hemma tittade jag in i grannens buske.
Och där på några få grenar tittade små spröda, ljusgröna knoppar fram. Väntandes och redo att ta få spricka för att möta en värmande vårsol. Ett litet tag till sedan sak ni få färgsätta världen ute. Åh, vad jag längtar.

Att en promenad i solen kan få en att må så bra. Känner fortfarande, flera timmar efter, hur solen värmt mina kinder och hur energin i mig börjar vakna till liv. Och snart, mycket snart ska även den få komma ut. Men ikväll tror jag det blir soffan.

Varför kan det inte bli sommar med en gång?

Vaknade åter till ett vitt landskap även om det bara precis ligger i i tunt täcke på marken.
Mollys reaktion när jag talade om att det var snö ute igen säger nog hur vi alla känner:

-A, nej mamma. Jag vill ju ha varmt. Varför kan det inte bli sommar med en gång?

Ja du gumman, dina ord är våra tankar.
Jag har försökt att prata ranson med vädergudarna men av någon anledning struntar dom blankt i mina annars så bra resonemang över att det ska bli varmt.
Vi får färg ute, det blir mer liv och rörelse ute och det blir mer lättklätt folk ute. Vem gillar inte dom sakerna (jag har båda händerna uppe och viftar febrilt med dom).

Som vanligt har jag smarta tjejer.

Häromnatten när det stormade rejält kom Lilly med ett otroligt sött citat. Fast det kom först när kaoset hade lagt sig här hemma.
För kaos blev det. Jag hade legat vaken från 2- halv 3 och lyssnat på vinden. Hur det knäppte och rutorna skakade så fort det kom en riktig by. Lyssnade efter möjliga katastrofer som skulle komma flygandes men vi klarade oss. Det var redan då helt svart, både inne och ute, på grund av att strömmen hade följt med vinden bort. Travade mig försiktigt upp, ville ju inte väcka kära maken för att få tag på ficklampan som låg på hans sängbord, till toan. Och när jag lyckats ta mig fram ser jag en liten ljuskägla komma guppandes när både maken och Molly kom gåendes. Aja, jag hade ju klarat mig och jag är ju omtänksam.
Vi hann nästan in i sovrummet igen när Lilly vaknade med riktig panik över att där var mörkt. Öppnade hennes dörr och det var bara ett mörkt hål. Lyckades få tag på henne och sedan var ficklampan där igen.
Insåg ganska snabbt att det skulle vara svårt att sova alla i vår säng varav kära maken la sig på soffan. Lilly mässade hela tiden att vi skulle tända lampan. Som tur är har vi små söta ljuslyktor i smide och glas och maken tände en sådan och ställde på soffbordet. Tro det eller ej så kändes detta ok även för mamma noj. 
Så låg vi där, mitt i natten, och försökte sova. Jag fick inte vända mig från Lilly för hon så rädd. Hon låg dessutom och pratade hela tiden. Och då kom det, den där söta kommentaren:

-Är strömmen slut på batteri?

Det skulle mycket väl kunna vara så. Eller?
Vid halv 5 somnade jag äntligen och fick sova 1 timme innan klockan ringde. Och den ringde till en fortsatt mörk och blåsig dag.

Jag vaknade till ganska fort på jobbet då problem skulle lösas. Inga mobiler fungerade och med tanke på att vi är väldigt beroende av mobiler då larm och annat går till dom. Och det kan kanske vara en trygghet om man kan ringa någon om det händer något ute i skogarna när man är ute och kör. Men vi löste detta med bravur.
Vi hade bara två små incidenter.

1. En av bilarna fick taggtråd inblåst i hjulhuset. Resultat: Bärgare som lyckades fixa det på plats.
2. En kollega blev fast i en massiv vattenansamling under en viadukt. Vattnet hade bara börjat stiga och det blev lite pådrag från oss. När allt var fixat och det skulle dröja 40 minuter innan någon kom körde jag ner och tog på mig mer kläder för att sedan köra tillbaka till henne. Då var allt vatten borta och mitt under viadukten låg en krokig registreringsskylt.
Resultat: Bärgare som fick ta bilen med sig eftersom det vällde ut vatten ur avgasröret när dom försökte starta.

Det är dagar som den som man inser hur bra vi är på att hjälpas åt. Dom som kunde släppte det dom gjorde och hjälpte till med annat som räknades som viktigare. Sen att jag fick jobba över 2 timmar känns helt ok en sådan dag.
Vi är duktiga.

       

Grått och allmänt trist

Grått, blåsigt och allmänt trist.
Så kan man väl med tre enkla ord beskriva helgen.
Igår morse låg en mjölkvit dimma över Hålan och skogarna runt omkring. Den lättade inte förrän framåt halv 11 vilket gjorde att man var lite vilse i tiden.
Idag har vi en lätt snålblåst med en konstant grå himmel.
Jag gillar inte alls hösten. Även om hösten många gånger kan vara väldigt vacker med alla varma, härliga färger som sprakar loss på en palett av träd och buskar.
Och en höstdag med strålande solsken och hög luft är inte helt fel det heller.
Men för det mesta är det inte så hösten ser ut.
Oftast är det blåst, regn och rusk. Precis som denna helgen varit även om det inte regnat.
Och det gör mig lite deppig faktiskt.
Saknar redan den ljusa tiden med långa kvällar. Nu börjar det mörkna redan vid 7-tiden och det blir bara tidigare och tidigare för varje kväll.

Nej, nu önskar jag mig en ledig dag, fint väder och en runda i skogen med kameran för att kunna fånga färgerna innan allt bara blir grått. Så kan jag få vädergudarna på min sida nu och få min vilja igenom på detta. Vädret är ju verkligen lätt att påverka ;-).

Men hallå ;-). Åska?

Vi satt uppkurade i soffan och tittade tv tillsammans när himlen öppnade sig och det började blixtra.
Jag säger som Molly:
-Men hallå ;-)
det är mitten på september och det har varit kallt och blåsigt i flera dagar. Inte ett högtryck i närheten. Och ändå lyckas vi få en ordentlig åskskur.
Blixtarna såg mycket ljusare och större ut ikväll än vad dom gjort under resten av sommaren.

Tjejerna blev lite skärrade här när det dånade på. Efter en intensiv runda att dra ut alla kontakter kunde åter igen kura upp oss i soffan. Denna gången med en bok som jag läste för dom istället. Och det blev åter igen en mysig stund.

Nyckfullt väder

Vaknade till härligt solsken i morse.
Funderade på om vi kanske skulle gå till lekplatsen uppe hos pappa senare. Ska snart köra upp och hälsa på lite och äta lite middag. Tar lite hembakad fika med mig nu när jag har hemma. Tillhör ju inte vanligheten men efter att ha hittat cupecakes/muffins begäret i mig så finns här faktiskt oftast någon sorts muffins i frysen. Och jag måste säga att det är mycket trevligt att kunna ta upp om man får besök. Vilken jäkla husmor jag blivit ;-).

När jag nu sitter här och surfar rundor och solen har värmt mig på armen en stund så vänder jag ansiktet mot fönstret. För att mötas av ett dån och ser bara gråtande fönster. Det spöregnar ute. Solen kämpar för att orka sig igenom molnen igen men jag tycker det ser ut som om molnen kommer att vinna den bataljen.
Snacka om nyckfullt väder.
Men jag behöver i alla fall inte fundera på om vi ska till lekplatsen uppe hos pappa sen.