Välkommen tillbaka till fjortisnivå

Språkförbistringar är just språkförbistringar. Är man dessutom skånska, det vackraste, så vet man inte riktigt varför vissa väljer att namnge vissa saker på vissa vis.

 
Låt mig bara säga att en Krämare inte är en lampa i alla fall som IKEA vill få oss att tro. En Krämare är, hur ska jag säga det för att inte chocka alla jag som alltid är så finkänslig, en person eller annat levande väsen som efter kålsoppan måste springa på toan hela tiden. Han är en riktig Krämare. Eller jag kan säga att Tuben, alias doggen, är en riktig Krämare när han sitter ute med böjd rygg och konstig min även för en hund.

Och hur kan Ford döpa en av sina bilar Kuga. Det är något helt annat i en skånskas öron. Vem har inte hört uttrycket, som jag dock inte kommer att verken översätta eller förklara, “Huga dig så ska jag kuga dig”. Jag har dock provkört en sådan och det är ett skönt åk, det kan man inte säga något annat om. Men när ska de börja tänka på att vi skåningar också ska känna oss bekväma med saker?

Välkommen tillbaka till fjortisnivå. 

Fram med ditt leende och blända mig

“Vi ler inte därför att det inte har hänt något bra, däremot händer det något bra när vi ler.”

Kanske något att tänka på. Så nu ska jag le ännu mer än vad jag gör. Men sedan är det bara så att vissa människor får mig att lättare le än andra och jag tror framförallt det är när jag känner mig avslappnad i någons närvaro. Det är vackert med ett äkta leende som bara spricker upp. Visst är det?

Jag har inte tänkt på det innan men när jag ler så mår jag bra i hela kroppen. Jag kan nästan känna hur endorfinerna spritter omkring i mig. Och gratis är det också.

Så fram med ditt leende och blända mig.