Tänk vad mycket som förändras under årens gång men som ändå är sig likt

Tänk vad mycket som förändras under årens gång men som ändå är sig likt.

En gång i tiden fanns det en man men rödlätt skägg och mörkt hår på sin bringa som och en kvinna med släta händer och tuttarna i rätt höjd.

Men tiden går och vi förändras sakta med den. Håret grånar, rynkor börjar framträda och gravitationen gör sitt med kroppsdelar. Vi följer med, ibland lite motvilligt, och växer in i våra roller. Nyförälskslse som övergår och blir förälskelse. Kärlek som växer sig starkare och tryggare.

Under vägens gång fanns en och en annan prövning som vi tagit oss genom och som gjort oss starkare. Att gråta tillsammans och trösta varandra men framförallt att ha roligt tillsammans och få skratta tillsammans stärker våra band som håller oss samman.

Efter 24 år känner jag fortfarande pirret av längtan efter fjäderlätta fingrar på ryggen eller en klapp på rumpan när jag inte är i närheten av honom. Jag blir fortfarande lika varm när jag ser honom och längtar alltid lika mycket efter hans beröringar. Han, min klippa, stöttepelare, älskade, älskare och bästa vän.

Vad skulle jag gjort utan dig, min kära älskade make.

Jag blir fortfarande varm i kroppen när han rör mig

Kan du redogöra vad du gjorde exakt på dagen för 22 år sedan?

Det kan minsann jag göra. För exakt 22 år sedan stod jag på min bästa kompis flickrum och bytte tröja, nyss fyllda 15 år. Jag stod där i bh och skulle precis dra på mig min tröja när en pojkspole stack in sitt huvud. Pojkspole är kanske fel ord men en ung man i början på sitt 20-tal. Lika snabbt som han stack in ansiktet försvann det med ett ursäkta. Röd om kinderna drog jag på mig min tröja och gick ner.

Och där stod han, pojkspolen, med ett litet leende på läpparna. Jag, Mia, hennes pojkvän som var vän med pojkspolen, Ante och pojkspolen begav oss sedan iväg till hans lägenhet i den stora metropolen.

Vad som hände där tvistas det fortfarande, 22 år senare, om. Jag hävdar, vilket naturligtvis är det rätta, att jag senare på kvällen råkade somna mot hans axel och gled ner i knät på honom. Där böjde han sig ner och kysste mig. Hans version är att jag kysste honom men jag vet inte hur det gick till eftersom jag faktiskt låg i hans knä. Så länge ingen uppfinner en tidmaskin kommer detta att tvistas. Sedan höll vi alla andra vakna visade det sig dagen efter.

Så det var så vårt liv tillsammans började. Efter några till och från månader i början där det alltid slutade med att han kom till mig eftersom han inte kunde vara utan mig. Och jag välkomnade honom med öppna armar.

Så 22 år senare sitter vi nu här med två underbara tjejer och det liv vi byggt upp. Vi har skrattat och gråtit ihop, vi har stöttat varandra genom svåra tider och glädjts åt varandras framgångar.

Kärleken är fortfarande liks stark men har förändrats från förälskelsefasens kaninbeteende till en rent kärleksförhållande. Jag blir fortfarande varm i hela kroppen när han rör mig. Jag behöver hans närhet och omfamningar varje dag. Han är liksom min själsfrände.

Så 22 år senare är jag fortfarande lika kär i honom som jag var då.

 

Vi, då det begav sig för 22 år sedan.

Hmm, fyller inte Lilly år i oktober?

Vi stannar upp en liten stund och funderar var vi befinner oss. Men strålande sol och 23 grader klockan halv 5 kan man tro att vi befinner oss i augusti. Det är bara lite poolbad som saknas så hade illusionen varit fulländad. Men så väl är inte fallet. Vi vände blad i kalendern i morse och en ny månad lös mot oss. Oktober stod det. Det är faktiskt lite svårt att förstå när man har varit ute idag. Två år på raken har det varit den första frostnatten mot idag men detta bröts med råge idag. För idag har det varit sensommar fast vi har gula och röda träd ute.

Lilly fyller 4 idag. Denna lilla 4 åring har vi hört lite om, troligtvis hela kvarteret också, den senaste tiden med tanke på att hon har fått en trots som inte är av denna värld. Hon har varit i centrum nästan hela dagen idag och det är inte helt fel. Hon var iväg på kalas hos en kompis i eftermiddag först innan hon själv skulle ha lite kalas, dock inget barnkalas. Vi fick flytta fram det lite för det blev lite fullt denna helgen. Molly har varit och sjungit när dom återinvigde skolan efter renoveringen, sedan hem och fixa lite tårta och städning innan Lilly skulle iväg på kalas. Vi fick flytta fram tiden idag så hon inte skulle missa kalaset hon var bjuden på. Sedan bara hem och invänta sina egna gäster och:

-Oj mamma, jag får bara mer och mer paket var hennes kommentar när paketen blev en liten hög framför henne.

Japp, 1 oktober och kidsen sitter och fikar på gräsmattan. Det är faktiskt riktigt svårt att smällt att det har varit så ljuvligt ute som det varit dom senaste dagarna. Kära maken städade undan på altanen för någon vecka sedan men han fick snällt städa fram allt igen så att vi kunde sitta ute. Här gäller det att ta vara på när tillfälle ges.

Inget kalas utan att blåsa ljus och en sång. Nu blev det inte en vanlig typisk sång som man kan tycka känns naturlig att sjung på en födelsedag. Nej här önskade Bä, bä vita lamm så det blev det med lite hejarop efter. Klart man ska våga gå sin egen väg.

Just nu känner jag mig ganska matt faktiskt efter att ha varit igång hela dagen. Disken står på bänken i köket och bara vill bli iplockad men det tar verkligen emot. Men det är kanske bäst ändå så man blir av med det.

GRATTIS ÄLSKADE UNGE

Det fantastiska med en gasolgrill

Alltså det är fantastiskt bra med en gasolgrill enligt kära maken. Detta har han försökt att övertala mig om i många år medans jag verkligen gillar själva grillatsmaken men en vanlig kolgrill. Men det där fantastiskt har frun nu gått på i alla fall och en gasolgrill inhandlades för ett tag sedan. Kära makens ögon lyste som ett barns på julafton. Frun däremot var väl mest orolig över att där skulle stå en gasoltub på altanen som kunde explodera. Så efter lite diskuterande löstes detta lilla problem så alla var nöjda och framförallt frun kunde känna sig lugn över att den brännbara risken var minimerat.

Planerade in lite grillning idag. Kära maken hade marinerat lite köttbitar och när frun kom hem från en lång arbetsdag idag sattes grillen igång. Det lukade ingen grill men frun väntade ändå med förväntning på att få sätta tänderna i den liten grillad köttbit. Kära maken la på bitarna och med ens fylldes altanen av en härlig doft. Men så plötsligt började kära maken svära lite på altanen.
-Fan, gasolen är slut sa han.
Frun fylldes av ett antiklimax. Att hela dagen längtat efter grillat. Det blev till att dra fram stekjärnet och få färg på dom nu halvröda köttbitarna.

Som tur var blev det väldigt gott ändå men det var inte grillat. Och visst är det fantastiskt bra men en gasolgrill

Lite samkväm

Vi satt och hade lite samkväm med oss själva igår kväll. Detta samkväm kan vara mycket trevligt även om det bara är vi två. Tog en drink eller två, kanske var det något mer. För en annan som brukar inta alkoholhaltiga drycker mycket sällan börjar denna semester likna något helt annat. Med en kvot på tre tillfällen är detta någon slags rekord om man nu kan säga det om alkohol. Dock har det rört sig om några drinkar per tillfälle. Aja, jag vet inte varför jag plötsligt började försvara mina näst intill obefintliga dryckesvanor. Kanske för att dom brukar vara ännu mer obefintliga, vad vet jag.

Vi bestämde oss i alla fall för att spela lite Trivial Pursuit, det gamla hederliga frågespelet som har följt med mig sedan jag och Mia var unga. När vi låg på golvet uppe på hennes rum och spelade det ljusblåa TP:t. Hur vi låg dubbla av skratt när dom frågade vad dom sju dvärgarna bröt i sin gruva och svaret var AIDS. Tror det var en liten, liten miss.
Ofta är det någon fråga som fastnar lite extra. Nu kan man ju i och för sig dom flesta frågor, hosthost, men det händer att det ändå kommer någon ovanlig.

Visste ni att man 1992 bestämde sig för att skicka upp grodyngel i rymden. Frågan är vad som gör att man tar ett sådant beslut när man skickat upp hundar, apor och människor sedan 60-talet. Vad gör att man plötsligt vill testa grodyngel? Det är en gåta för mig. Och hur rekryterar man grodyngel? –Det var mig ett fint exemplar till padda. Avkomman måste bli mycket fin och skulle passa som kommande rymdsoldater.
Den största frågan är väl var man hittar någon som vill göra alla hjälmar. Tänk vilket pyssel det måste var och vilken otrolig kostnad för den mängden av hjälmar som måste göras. Vem kommer på allt?

Vi blev i alla fall smarta och efter två rundor, som jag dessutom vann, kände vi oss ganska nöjda och kunde lägga oss och sov sedan gott.

Semesterdag a´la family

Vi har haft en helt underbar dag idag. Vi trotsade mörka moln och satt oss på tåget ner till Helsingborg. Vi har nämligen varit väldigt miljövänliga och åkt kommunalt hela dagen. Tåg, bussar, båtar och ett antal kilometer, om inte mil till och med, med hjälp av apostlahästarna. Kan det bli mer miljövänligt än så, vi räknar inte båtarna då. Anledningen till att det blev detta var nog dels parkeringsbekymrena men även att kära maken kände sig lite off eftersom jag sa att jag skulle ta en öl i Danmark. Och gör jag det så vem kör. Så då blir det kommunalt istället men gud vad skönt det har varit att bara kliva på och inte behöva tänka på något annat än vad rätt hållplats heter. Jag kan inte förstå varför man inte använder det oftare. Kan ju vara att vi måste först bussa innan vi kan gå på tåget i stan men förhoppningsvis kan vi ändra på det när vi får tågstopp nästa vinter.

Vi började på Tropikariet och Hajrevet. Det var ganska svårt att få några bra bilder eftersom jag bara hade lilla kameran med mig. Jag har inte riktigt vant mig vid att inte ha vagnen till Lilly längre och det innebär att vi inte alls har den lastmöjligheten som man ändå hade när man hade vagn med sig. Så idag skulle vi packa ner extrakläder plus regnjackor till tjejerna i en ryggsäck och jag insåg ganska snabbt att min stora kamera fick stanna hemma. Vill gärna ha den väl packad samt att den inte ska utsättas för väta om det regna och det gick inte så då blev det så här.

Där fanns så många fina djur. Många djur var lösa så dom hoppade runder eller flög omkring. I dom lite mörkare rummen var det lite otäckt när man inte riktigt såg vad det var som ven förbi huvudet men annars var det bara mysigt att se diverse små apdjur skutta rundor. Jag gillade dessutom en liten myra som hämtade blad och gick iväg med den lilla bladbiten. Dom hade byggt upp ett litet ställe där myrorna hämtade bladen sedan gick dom i ett genomskinligt rör som gick som bland annat ledstång genom hela rummet för att till slut komma till sin lilla jordhög. Det såg så häftigt ut när dom små myrorna kom med sina ganska stora, gröna bladbitar och det bara myllrade av dom. Annars gick jag faktiskt lite på helspänn varje gång en glasmonter närmade sig med rädsla över att et stor, fet spindel skulle sitta på andra sidan glaset och titta tillbaka på mig. Får pyttskinn bara jag tänker på det. Men jag lyckades se en halv skylt och hoppade snabbt över den delen.

Jag och kära maken jämförde våra händer med en gorillas. Helt otroligt vad stora händer dom har. Sedan plockade vi isär en människa, ni vet sådan modell som finns på biologin, och tjejerna var väldigt intresserade. Jag var dessutom väldigt imponerad av mig själv när jag stod där och talade om olika saker om diverse organ och visade och hade mig. Lite paff att så mycket ändå satt för jag kunde minsann riktigt mycket fortfarande fast jag inte jobbat med anatomibiten sedan i skolan. Bravo.

Så hamnade vi till slut i Helsingör och satt oss på det lilla torget mitt inne i byn.  Jag tror det är, hör och häpna nu, första gången jag sitter och dricker öl i Danmark. Helt sjukt om jag nu kommer ihåg rätt. Så vännen kände väl mest att han skulle minsann föreviga detta och inte bara att jag satt med en öl i handen, den hade jag ju kunnat låna av honom, utan att jag verkligen drack. Där var så mysigt att sitta ända till där kom två barnfamiljer som gapade på sina barn konstant. Barnen kunde inte röra på sig förrän någon ropade och skrek på dom. Jag brukar inte reagera så mycket när någon säger till sina barn men när dom traggade sönder barnen totalt så blir man ganska trött och så hade dom sådan där jobbig, gnällig småländska också, typ Lena PH fast gnälligare. Jag har fått en annan syn på hur mycket vi tjatar på våra barn. Vi ligger ganska mycket i lä där som tur är. Vi blev så trötta på det så vi gick efter en stund.

Tjejerna verkar vara nöjda med dagen också. Lilly somnade i bussen på väg hem. Så när vi 11 timmar senare åter igen kliver innanför trösklarna här hemma så var det ett gäng med trötta och ömma ben. Tjejerna somnade med en gång när dom la sig nu ikväll och dom kommer vakna med ömma ben i morgon. Men det är nog bara att inse. Det är nog dags att sälja vagnen.

Heldag på Tosselilla

Efter en heldag på Tosselilla är man ganska trött både i huvudet och kroppen. Men främst är man nog så fruktansvärt trött eftersom Lilly är helt vild på sådan ställen och framförallt i vattnet. Vi hade behövt två vuxna som håller koll på henne för hon förstår verkligen inte sitt eget bästa. Vi var i en bassäng med ställningen men fisken och en massa rutschkanor runt om. Hon travar bara helt lugnt upp och slänger sig ner för den första kanan för att sedan helt lugnt traska upp igen. Sen plötsligt  bytte hon kana och ger sig på en större som hon sedan åker massa gånger. Så kom den där gången när jag står där nere och väntar på henne och ser att hon fortsätter upp i tornet. Jag försökte ropa till henne men hon hör inte för allt dån från vattnet. Jag känner hur paniken stiger när jag inte ser henne och försöker skynda runt en täckt kana för att se om hon åkt den ner. Och som tur var satt hon där i rännan men problemet var att hon inte själv lyckades ta sig undan utan stora barn åkte på henne. Fick upp henne och hon var jätteledsen för att hon hade ont där dom åkt på henne. Då bestämde sig mamman för att det var dags att lugna ner det och bege sig till en mindre pol.
Under en liten stund skulle jag hålla koll på Lilly samt Molly och Julia. Kan väl säga att jag var riktigt på helspänn eftersom man måste ha stenkoll på Lilly på grund av avsaknad av hämningar. Dom existerar inte för henne till mamma nojs förtvivlan. Lär nog bli simskola redan till hösten för henne tror jag.

 
Molly var uppe i den stora bergodalbanan. Var längdgräns 130 cm och det var precis att hon klarade det när hon fick ställa sig mot mätstickan innan hon fick kliva i vagnen. Dom var uppe i den några gånger och  varje gång var dom lika bubbliga av skratt när dom kom ner.

Virvelvinden är en älsklingskarusell för barnen. Och idag tog Lilly sin premiärtur också. Hon tyckte det gick fort och att huvudet trycktes bakåt. Hon kommer också bli en karusellälskande tjej precis som Molly är. För även den lilla bergodalbanan samt det lilla “fritt fall” åktes och älskades. Karusellerna hon valt tidigare har hon sett så uttråkad på men i dessa skrattade hon så det var kanske så enkelt at hon verkligen var uttråkad av dom andra även om hon själv valde dom. Blev ingen utmaning för henne.

En stund för mys hinner man faktiskt med också fast man är på nöjespark. En liten stund i alla fall innan det var dags att rusa iväg till nästa ställe.

Vi har haft en super dag. Kanonväder för att strosa rundor där. Sol men inte supervarmt samt att det fläktat hela tiden också. Bränt pannan igen men det måste ju vara något som blir rött på mig annars stämmer det inte.
Trötta, nöjda barn ligger nu och sussar sött i sina sängar och förhoppningsvis sover dom länge i morgon. För det tänker mamman göra i alla fall.

Någon som vet vad detta är för fågel? Den var ganska stor och den cirklade runt hela tiden. Otroligt fin var den.

En gång var vi unga och vackra

Vi hittade vår påse med gamla foto idag. Kan väl säga att vi har fått oss lite goda skratt när vi tittade genom den. Det man blev så förundrad över var att jag faktiskt tyckte att jag var jättetjock när jag var 15 men tittar man på bilderna så ser jag ju helt normal ut. Sjukt hur man ser på sig själv faktiskt.

15 respektive 35 år.

22 respektive 42 år.

Ja herregud var unga och vackra vi var en gång. Ska bli roligt att kolla genom resten och se om där är några guldkorn.

Handskar eller inga handskar?

Jag tycker det är riktigt tråkigt att komma på mat nu under sommartid. Speciellt när det är varmt ute för jag vill inte alls stå någon längre tid vid en varm spis. Och sedan tycker jag inte ens det är gott att äta riktigt varm mat när det är varmt ute heller.

Så idag gick jag här och visste inte alls vad jag skulle göra. Hade varit duktig och tagit upp en färs men hade inga direkta planer för den. Blir i alla fall lite som en knuff i rätt riktning så man slipper komma på något från allt man har i frysen.
Kära maken kom med den geniala idén att göra hemmagjorda hamburgare. Så frun drog på sig latexhandskarna och skred till verket. Och jag måste säga att göra hemmagjorda hamburgare går fort och smakar så mycket godare. Tjejerna åt riktigt mycket. Och jag hade bara kryddat med kinasoya, lite sambal olek samt salt och grovmalen svartpeppar. Inget annat och dom var riktigt smarriga och fasta. Blev faktiskt lite förvånad att dom var det eftersom jag inte hade något bindemedel i.

Nu måste jag höra med alla andra. Jag fixar inte att ta i rått kött eller hålla på med färs. Detta har jag aldrig gjort. Så när jag då var gravid och satt och suktade på alla matprogram på tv såg jag att många kockar använde handskar. Så det gör jag nu också och detta går jättebra och jag har börjat göra lite saker med färs som jag aldrig gjort innan. Som dagens hamburgare till exempel.
Men alla mina nära och kära skrattar åt mitt påfund med handskar. Jag tror dom tycker det är lite tramsig också. Kära maken har slutat “håna” mig eftersom han nog kommit på det goda som kommer efter min lilla stund med dom på.

Är jag så ovanlig som använder handskar eller det finns fler där ute? Eller det är så att det är en sådan konstig grej som ska läggas till mina alla andra konstiga grejer?

Sucka-rulla-sätta sig-stadiet

Sovit gott i natt? Det kan jag inte påstå att jag har i alla fall. Anledningen till detta är, för att ta det från början, att vi var iväg på 40-årsfest igår. Vi hade en supertrevlig kväll med god mat och underbara människor. Och lite alkohol var där också som, faktiskt, både frun och kära maken intog. Kära maken dock lite mer är frun.

Så när vi väl kom hem i natt har han blivit i det härliga sucka-rulla-sätta sig-stadiet. Detta innebär, för att skriva ut det i klartext, att han inte har någon ro alls fast han somnat. Nej då, han suckar och sätter sig upp för att sedan med en ny suck lägga sig igen. Vilket håll det blir spelar inte så stor roll. Så ibland har man en fot i ansiktet som dessutom sparkar lite spasmiskt för att sedan ha ett huvud i magen för att sedan ha en arm i ansiktet för att sedan åter ha en fot i ansiktet. Ja ni förstår säkert hur jag menar. Han är överallt i sängen och har inte en susning om att stackars frun ligger och försöker få lite skönhetssömn. Jag la till och med benet på hans glasögon också så dom tog jag snällt hand om. Men tror ni jag har varit smart och lagt mig på soffan? Nopp, jag har snällt legat kvar och blivit lite mörbultat. Kan kanske vara en öl för mycket även för mig för att förstå att jag kunde gjort det. Men nu klarnar allt. Ja dom säger ju att alkohol dödar hjärnceller och detta är väl ett klart bevis på det, för min del då.

Men nu ligger han på soffan och den där rytmiska snarkningarna ljuder svagt. Han ligger helt stilla så det föregående stadiet är förbi. Jag funderar på att följa hans exempel, horisontalt läge. Så blir det nog.  

20 år tillsammans

Jag var så uppe i att få skriva om midsommar och att hitta rätt bilder till inlägget, bland 250 tagna, att jag fullständigt glömde bort att nämna att det var en mycket speciell dag igår. Så låt mig berätta om det idag istället.

För tjugo år (och en dag) sedan var jag en tjej på 15 år och 6 dagar. Och denna lilla snärta träffade då en 7 år äldre kille. Dom träffades hos en gemensam vän som lyckats smussla ihop dom, fast det var sådan stor skillnad på dom.

Hur allt började tvistas det fortfarande om även om la féminine vet exakt hur det gick till. Låt mig berätta.

Vi träffade på varandra första gången hos Mia, en kompis till mig som var tillsammans med en kompis till vännen. Hon ordnade så vi skulle följa med denna äldre kille hem och jag tror hon hade en baktanke med det redan från början.
Första gången vi såg varandra stod jag i bh och bytte om och han kikade in. Det var kanske ett omen redan där, att han snart skulle se mer av mig. Men han stack in näsan och lika fort drog han ut den och ursäktade sig på ett väldigt sött sätt. När jag var färdig gick jag ner och där fick jag en första ordentlig blick på honom. Jag tyckte att han såg ut som en Jakob Hellman kopia. Ett par militärglasögon, ett par glasögon som jag med jämna mellanrum såg dom första åren på grund av bortslarvade vanliga, och en vit tröja med svara ränder. Det är mitt första minne av min blivande make.

Vi följde med honom hem, till den stora Metropolen, till hans lilla lägenhet. Lite party, party och någon film som jag inte kan komma ihåg vilken det var. Vi satt där i hans soffa som hade sånt där tyg som kliar, och jag “råkade somna och gjorde det mot hans arm”. Fasen jag var inte gammal men jag visste hur man skulle fixa till saker. Sedan kommer momentet som fortfarande tvistas om. Men jag “sov” och råkade glida ner i hans knä med huvudet. Nej jag gjorde inget där nere om någon tänkte tanken även om det hade varit klart och klappat med allting då. Enligt min version, den riktiga, lutade han sig ner och kysste mig, medan i hans kysste jag honom först men jag har inte riktigt kläm på hur eftersom jag låg i hans knä. Men detta moment lär tvistas om i minst 20 år till och det är väl lite av vårt olösta mysterium.
Ja resten är väl historia även om det var lite ovisst för mig att veta hur det var första tiden. Han tyckte nog det var jobbigt att jag var så ung och tyckte kanske därför det var bättre att han inte sa att vi var tillsammans. Till andra sa han nog att vi bara var vänner och kk och jag förstod inte heller om vi var tillsammans eller inte. Att vi sedan träffades så fort vi kunde och hade sex hela nätterna och dagarna spelade inte så stor roll om man inte vet om man är tillsammans.
Det var först efter att jag var med en annan som han insåg att han ville vara med mig, mer är bara i sängen. Jag törstade efter kärlek vid det tillfället efter allt som hänt hemma så när den andra visade mig riktig uppmärksamhet med känslor sög jag i mig detta. Jag tyckte väldigt mycket om den andra också men inte riktigt lika mycket som vännen. Men när jag sedan berättade det bröt min blivande ihop. Orden som kom från honom värmde och skrämde mig för det var första gängen någon sagt det till mig:
-Men Nettan jag älskar ju dig.

Sedan började vår riktiga väg tillsammans. Och tänk så mycket vi har varit med om under 20 års tid. Ibland när man tänker på hur lång tid det är är det lite svårt att tänka sig det. Låter väldigt konstigt men så är det. Det är mer än halva mitt liv som vi har varit tillsammans.

Älskar dig så jäkla mycket kära make

Så nu vet ni början på vårt liv. Hur träffades ni?  

Fototriss ~Gissa temat~

Låt se om ni kan RÄKNA ut min triss.

Inte tjuvkika men svaret står i kommentaren. Fick du rätt?

Fler trissar hittar du HÄR

En helt underbar midsommar

Låt mig berätta om en lite annorlunda midsommar. En midsommar som jag var lite oroligt över att jag skulle tycka synd om oss för att vi var själva. Jag kan avslöja att det blev en av dom bästa midsomrar jag har varit med om. Helt underbart.

Som vanligt, helt enligt gällande tradition, var vi och reste stången och dansade. Fast det var ju tjejerna som dansade och jag fotade. Ibland har man tur att man är fotograf. Molly och Julia var väldigt måna om att dom hade Lilly med sig. När dom lämnade ringen glömde dom henne och Julia blev väldigt oroligt över att Lilly dansade med en dam och dom drog in i ringen för att komma till undsättning. Molly kikade upp och hör henne säga samtidigt som hon tar upp sin hand i en litet stopptecken:
-Nej, nej det är ingen fara. Det är bara farmor svarade hon innan dom sprang iväg på andra hållet. Lättade över att Lilly var i tryckt förvar.

Kristallglasen och finporslinet. Både väntar på något gott.

Och äntligen var allt färdigt. Äntligen var det bara att hugga in på den svenskaste av svenska maträtter. Och till detta blev det en snaps bestående av Läckö aquavit, rumstempererade så alla goda smaker kommer fram. Ja jäklar vad gott det var. Så under några veckors tid kommer jag troligtvis äta päror och sill 2-3 gånger i veckan innan jag börjar tröttna lite och det bara blir en gång i veckan i resterande sommarveckor eller till familjen tröttnar på sina köttbullar. Behöver kanske inte säga att jag upplever denna mat som väldigt som en av dom bästa sommarsakerna.

Och där satt vi sedan en stund för att smälta maten. Satt och njöt ute på altanen när det började knäppa lite lätt i altantaken. Ett knäppande som sakta övergick till ett smattrande. Dom mörka molen hade sakta rullat in över oss och släppte nu sitt innehåll på oss. Under en timmes tid var här lite turbulent och oroligt över hur vårt slut på danen skulle bli. Vi hade verkligen inte beställt något regn.

Men så såg vi några blå, molnfria fläckar på himlen. Snabbt på med kläderna och så packade vi ut allt i den lånade skrindan. Lilly fick det bra för vi valde att ta vagnen i alla fall eftersom klockan ändå hade tickat iväg lite och det tar lite tid att gå ner. När vi närmade oss hörde vi massa vrål från det hållet vi skulle. Nojiga mamman såg genast en hord med stupfulla ungdomar som tog upp hela stranden. Men så var naturligtvis inte fallet utan på fotbollsplanen pågick en nog så spännande brännbollsmatch. Men denna visade vi inget större intresse av utan gick ner till stranden och hittade en fin plats.

Lite foto på bryggan innan dom trotsade den något kalla vinden och doppade sig. Molly gillade inte alls att ligga ute på bryggan för den rörde sig och Lilly hade inte tid för hon skulle bada. Men det blev hyffsade kort ändå. Tåprovet i vattnet var inte många grader enligt en säker källa, moi. Men tjejerna badade en stund i alla fall.

Sedan satt vi där i den härliga kvällssolen, klockan halv nio, och åt jordgubbar och gräddmjölk. Helt underbart mysigt att bara sitta där och njuta av vågornas kluckande och solens något värmande strålar som glittrade på sjön. Att sitta där på stranden som var helt tom förutom lite folk som kom gåendes förbi och bara njuta var en underbar upplevelse. Att ha en hel strand själva var ganska häftigt.

Men med stora, tunga moln som sakta tog sig inåt land fick vi börjar röra på oss igen fast vi egentligen kanske hade velat sitta kvar en stund till. Visst att vi bara skulle gå hem men vi kände kanske inte för att hamna i ett väldigt oväder. Det visade sig att det inte blev något oväder utan vi blev ärade med enbart några stänk när vi gick hem.

Solen började sänka sig vi horisonten och vi var på väg hem. Nöjda över en helt underbar dag. En midsommar som jag skulle kunna tänka mig att göra om och om igen. För hur rädd jag än var att det skulle kännas väldigt ensamt så vad kan vara bättre än att få spendera en sådan dag med dom tre bästa personerna som finns. Det är nog inte mycket som slår det faktiskt.

Vad betyder ditt namn?

Kan ett namn spegla vem man är. Kanske, vil kollar.

Molly
Betydelse / ursprung: Bitter, den trotsiga, morska
engelska smeknamnsformer av Mary och Maria.

Kan väl inte säga att hon är speciellt bitter. Men jag skriver under på att hon är den trotsiga, fast det har nog mer att göra med hennes ålder än hennes namn tror jag.

Lilly
Betydelse / ursprung: Lilja
Troligen brittiskt ursprung ur ordet lilja, kan dock även vara en förkortning av Elisabeth. Började användas i Sverige på 1800-talet

Min egen lilla blomma som började gro helt utan hjälp.

Jeanette
Betydelse / ursprung: Gud är nådig
Har använts i Sverige sedan 1680-talet och har betydelsen lilla Jeanne, alltså en diminutiv form av Jeanne, som är en fransk form av Johanna.

Ja, vad ska man säga om mitt namns betydelse. Gud finns ju inte med någon har varit världen nådig som satte en sådan här underbar människa till världen. Är lite blygsam en onsdag som denna.

Rickard
Betydelse / ursprung: Mäktig, stark, rik
Från Richard Lejonhjärta, en av Englands ryktbaraste och tappraste kungar, dödades av en bågskyttepil 1199.

Min kära make som är stark och öppnar burkar till mig. Och rik är han också fast inte på pengar utan på sin familjs kärlek.

Nu för tiden har man knappt en aning om vad namn betyder men jag kan tänka mig att man förr valde mycket av namnen efter dess betydelse. Speciellt om det var något namn med någon gudomlig betydelse. Kan tänka mig att det var dom finaste namnen då, när människor var förtryckta från kyrkan. Men det är ändå lite roligt att kolla betydelse.

HÄR kan du själv göra en sökning för att se vad ditt namn betyder

Den ständiga 29-åringen fyller i år också

För 35 år sedan kom ett litet flickebarn med en kolsvart kalufs till världen. Ett mycket snällt flickebarn visade det sig när hon växte. Och denna snällhet verkar hålla i sig till vuxen ålder.
Men detta snälla lilla flickebarn var otroligt rädd för allt som fanns att vara rädd för. Även den omtänksamma mamman verkade tycka det var lite jobbigt när det gallskreks över lite myror eller något flygfä. Men flickebarnet överlevde dessa otäcka små djur och växte ut till ett trevligt litet barn. Kanske inte alltid trevlig eftersom hon 2 år gammal höll på att bita av sin kompis finger eftersom hon inte fick stå bredvid honom och titta ut genom fönstret. Men annars var hon nog ganska lugn.

5 år gammal fick hon en ny cykel som blev ståendes i många månader. Allt på grund av att hon cyklade och ramlade på sin provtur. Och gjorde man det så var det mycket otäckt och då var det lika bra att låta den vara. Så där stod den och samlade damm i garaget innan modet hade samlats för att åter igen provas.

80-talet passerade med den ena frisyren värre än den andra. Hon hade inte dom snygga, tuperade permanentade frisyrerna utan drogs med en väldigt ful, rak hockeyfrilla. Men som den pojkflicka, en feg sådan som inte vågade klättra i träd men ändå, hon var under mitten av detta årtionde gillade hon det även om hon kunde slänga avundsjuka blickar på tjejerna med halvmetersluggarna.
I slutet av detta årtionde kom det härliga tonåren. Dom var härliga för henne i alla fall men kanske inte så härliga för hennes föräldrar. Nu var det den tuffa tjejen som kom fram, tjejen som plötsligt skulle göra revolt. Rökte cigaretter till hon kräktes, cigaretter som dessutom på ett fint vis hade manövrerats in under jackan på den lokala affären. Så det röktes, söps och diverse vuxna handlingar utfördes hej vilt. Den nu vuxna kvinnan kan förfäras över vad som gjordes då. Hon var faktiskt bara barnet som längtade efter att bli vuxen. Varför hade man så bråttom när man var ung?

Så i början av 90-talet träffade hon en lite äldre kille. Dom fastnade för varandra även om det tog några turer innan båda förstod det. Så under 20 års tid har hon varit hos honom och det har varit både upp och ner. Längtan efter barn som uteblev under 9 långa år innan dom med hjälp lyckades få ett eget litet flickebarn. Ett litet flickebarn som 3 år senare blev storasyster lite spontant.

Under 35 år hinner man med en hel del. Vägen hit har inte alltid varit så spikrak och fläckfri men jag och även när kära maken kom in i bilden har tagit oss igenom allt. Det låter så fruktansvärt gammalt med 35 men det är jag inte. Jag vill verkligen inte bli äldre utan jag vill stanna här. Jag skräms över att tiden går så fort. För den bara rusar iväg och jag hinner faktiskt inte med. Skulle mycket väl kunnat stoppa pressarna för min egen del. Men, men vi får väl se vem som lyckas uppfinna den där tidsmaskinen.

Ja vi firar ju stålbröllopsdag också idag. Så grattis till dig kära make som haft sådan tur att hittat en fru som mig. Älskar dig.

Hur var det när jag föddes?

Det kan bli lite panikartat ibland när Molly drar igång sina funderingar. I alla fall för mamman.

-Mamma, hur var det när jag föddes frågade hon mig när hon satt uppkurad mot mig i soffan.

Åh, shit tänkte mamman med en gång. Nu är det dags för det där jag gärna pratar om men inte med barnen kanske. Väntade bara på frågan om hur barn blir till. Ska jag dra den lång eller korta tänkte jag under en ögonblick sekund. Den där versionen där pappan stoppar snoppen i mamman och få lite följdfrågor. Men jag kan ju vara lite ful och dra den verkliga versionen där barn blir till i en petriskål på sjukhuset. Nja, blir kanske lite fel i verkligheten för henne då. Kommer själv ihåg när jag och en kompis lekte med Barbie och naturligtvis att dom skulle få barn. Min kompis chockade mig totalt när hon talade om att man måste knulla för att få barn. Knulla sa jag och såg frågande ut. Och så berättade hon och jag håll på att ramla av sängen. Herregud, så  kunde man inte göra och så var det ju inte alls. Man slutade med p-piller så blev man med barn, vem har sagt något om det där andra. INGEN. Kan väl säga att vi blev ovänner den där dagen eftersom båda visste att dom hade rätt eftersom deras föräldrar hade talat om det. Nu vet vi vilkens föräldrar som hade talat mest i klarspråk.

-Vi åkte in på sjukhuset också födde jag dig svarade jag och hoppades inte på någon följdfråga.
-Men hur gjorde dom när dom plockade ut mig från din mage?
Jaha där kom det ändå tänkte mamman samtidigt som hon såg kära maken sitta vid sidan om och le stort. Hon riktigt hörde hans tankar hur hon nu skulle klara detta samtidigt som en lättnande sten föll från hans bröst eftersom det nu var mamman som fått frågan.

-Dom plockade inte ut dig gumman utan du kom genom, mamman gjorde en liten paus för att hitta rätt ord, snippan sa hon. Och med dom orden sagda hörde mamman hur konstigt det lät även om det var sanna ord. Och samtidigt bröt Molly ihop i ett hysteriskt fnitter.
-Men mamma då. Det kan man ju inte svarade hon.
-Jo så är det svarade mamman och ville verkligen inte ta denna plötsliga diskussion längre.
-Det tänkte jag aldrig göra sa hon och där slutade samtalet.

Så frågan om hur barn blir till kom inte. Men mamman har i alla fall börjat tänka på hur man talar om det för den kommer att komma. Och det är nog snart.

Egentid?

Jag sitter här i nästan total tystnad. Det ända som hörs är ett rytmiskt snarkande från kära maken som ligger och snusar på soffan. Ja tv:n hörs naturligtvis också. Han ville väl se en film och satt på “Döda män klär inte i rutigt” och somnade sedan sött.
Men förutom dessa små ljud så hörs här ingenting. Inga barn som pratar, skrattar, leker eller tjatar.

Dom har varit hos svärmor i natt eftersom vännen var på svensexa igår och jag jobbade. Man tycker att man skulle passa på att njuta en stund av tystnaden men istället kommer jag på mig själv med att titta på klockan och önska att den ska gå lite fortare. Så att dom snart kommer hem. Jag hoppas verkligen dom kommer innan jag börjar jobba i eftermiddag.

Ja, man är rätt bra knasig. Det pratas mycket om att få egentid som förälder och när man väl får det i en hel natt och förmiddag sitter man och längtar efter dom. Fast det är klart. Hade kära maken varit piggare kunde jag ju utnyttjat det lite men nu är han inte det. Så jag sitter mest här tänker på tjejerna.

 

Utmaningar på Vetgirig

Vill man bli lite mer allmänbildad än man redan är kan jag rekommendera sidan Vetgirig. Finns allt mellan himmel och jord som man kan prova sina kunskaper i. Och är man så allmänbildad som jag då är, om man inte räknar in Ma B, så är det ändå en liten utmaning .

Och man kan utmana varandra också och det brukar jag och kära maken roa oss med ibland om vi har tråkigt. Och det satt vi och gjorde igår. Jag fick en utmaning skickad till mig om Man Utd, ni vet det där engelska laget. Det där laget som kära makens hjärta klappar lite, lite extra för. Ok, det klappar mycket. Han har till och med skrivit in Champions League-finalen i kalendern för att inte på något vis missa den. Eller det är nog snarare så att det är för att inte jag ska råka planera in något annat då.

Och titta så det kan gå.
Plötsligt kommer sadisten inom mig fram. Den där som riktigt kan bada i lite skadeglädje.
En sådan fru jag är men vad fasen. Det får jag bjuda på ibland.