Hur kan vi låta våra barn få denna syn på andra?

Jag blir så arg och ledsen.

Mamma stämmer det verkligen att det är invandrarna som gjort att Kalle ska slutas visas på jul för att de inte tycker om det frågade den stora telningen mig.

Jag blev helt paff av hennes fråga men hämtade mig snabbt och började förklara så gott jag kunde så att hon skulle förstå.

Nej, det är absolut inte invandrarnas fel att de gjort ändringar både i Kalle och andra sagor. Invandrarnana har inget alls med det att göra. Anledning att man valt att ta bort vissa bilder och ord är att man idag förstår bättre hur de kan kännas för andra människor att se eller höra. De blir ledsna och det är viktigt att försöka förstå att saker omkring oss förändras.

Det är inte lätt att sätta ord på saker som en annan känner som naturligt. Det är naturligt att förstå andras känslor över nidbilder och fula ord. Det är inte min rätt att försvara min rätt att göra saker och använda ord för att de alltid gjorts och används trots att det skadar andra. Saker förändras och det gör vi också. Det är i alla fall vad jag vill tro.

Men vi står och stampar på samma ställe fortfarande och inte nog med det så överförs denna syn på våra barn. För när jag frågade henne vad hon hört det så var det från en kompis.

Så istället för att lära våra barn tolerans, empati och ett öppet sinne så ges det fortfarande till många en trångsynthet och misstroende mot andra människor.

Så istället för att förstå och förklara för dem varför nidbilder och fula ord tas bort så är det lättare att skylla på andra som inte har med saken att göra.

Jag kan inte förstå att man inte ser och förstår varför saker förändras. Vi kan inte fortsätta att sitta med skygglappar och låtsas om att historian, som både är farlig och mörk, inte betyder något idag och att den är glömd och av den anledningen är det ok att använda ord och bilder. Jag vet faktiskt inte hur man ska få folk att förstå detta eftersom det konstant är försvarande om deras rätt eftersom det alltid varit så. Det är liksom ett moment 22. Ledsamt är vad det är. Och det är ledsamt att vissa barn får denna syn för att vissa föräldrar inte vill förstå vad empati innebär. Det är inte bara ledsamt utan tragiskt.

Blad 22

Att hela tiden bara se till sig själv utan att ha förmågan att se vad det gör mot andra

Det florerar en bild på Facebook nu. En bild som ska försvara rätten att får fortsätta att förminska människor. En bild om rasism.

Det är tre skrivna meningar som deklarerar följande:

“Rasism i USA=Ku Klux Klan
Rasism i Europa=Skinheads
Rasism i Sverige=Tintin, Pippi Långstrump, negerbollar och pepparkaksgubbar”

Jag kan inte förstå hur de som delar ett sådant påstående tänker, förutom att enbart tänka på sig själva. För det är det hela debatten handlar om, att försvara sin rätt att få läsa och säga ord som de alltid sagt utan att tänka på vad det innebär.

Det finns ord och nidbilder som inte är ok. Ord och bilder som på grund av dess ursprung kränker och förminskar människor något fruktansvärt. Jag som medmänniska har ingen som helst rätt att försvara mig själv att det alltid varit så. Är man så fyrkantig utan att kunna förstå vad det gör? Det verkar ju så eftersom vissa fortfarande hävdar sin rätt att det alltid hetat så eller att det är ok att förminska andra med bilder som alltid visats.

Men bara för att de tidigare har ansetts ok är det inget som säger att det är det idag. Folk har blivit klokare, det är vad jag inbillar mig i alla fall, och förstår innebörden av dessa ord och bilder. Hur det förminskar ett helt folk. Ett folk som genom århundraden har blivit förnedrade med ord. Ord som folk idag försvarar sig själva att det är ok att använda för att det alltid gjorts.

Vi har alltid fått aga barn. Gör det det rätt för det? Nej självklart inte och det förändrades som tur var.
Kvinnorna har alltid varit hemmafruar. Var det bättre? Nej alla behövs i arbetslivet.
Homosexualitet ansågs som en sjukdom. Var det bättre? Knappas, hur kan kärlek mellan två personer någonsin vara en sjukdom.
Det finns hur många saker som helst som var ok förr men som inte är det idag på grund av att människan förstår innebörden av vissa handlingar.

Bara för att saker alltid varit på ett visst vis är det inget som säger att det inte ska ändras. Synen på hur människor ska vara och behandlas har som tur är förändras för många genom året. Att alla har samma värde oavsett hudfärg, sexuell läggning och så vidare borde vara en självklarhet idag. Du ska inte behöva utstå skällsord och förnedringar på grund av detta.

Det som gör hela debatten ännu sjukare är sedan, förutom försvarstalen att det alltid sagts och gjorts på vissa vis och då är det ok att fortsätta, försvaret om andra ord som borde förbjudas.

Ord som ständigt kommer upp är förstås finska pinnar, vitlök och kinapuffar. Det som är skrämmande är att dessa debattörer inte har förmågan att se skillnaden. Skillnaden på varför det är förminskande och kränkande med N-ordet men inte dessa orden. Det finns inget förnedrande i dessa ord. Det finns ingen historik bakom dessa ord om hur ett folk har behandlats.

Jag vet tyvärr om att denna debatt inte kommer någonstans. Just av den anledningen att vissa fortfarande hävdar sin rätt att använda dessa ord och nidbilder för att de alltid varit så. Att hela tiden bara se till sig själv utan att ha förmågan att se vad det gör mot andra. Det tycker jag är skrämmande, 2014.

Not to do list

Vissa saker ska man bara undvika. Och som den medmänniska jag är så kan jag säga följande:

1, Vill man ha rena kläder så ska de tvättas utan saker i fickorna. Ett kvarglömt trosskydd i skjortsfickan är inte att rekommendera. I alla fall om man inte är ute efter byxor som ser ut att vara fulla med bebiskräks. Och den tiden är ju förbi för längesedan.

2, Står man i duschen och får hår i munnen så är det en bra idé att inte ta ut det utan att tänka sig för. Balsamindränkta händer smakar inte gott alls. Inte nog med att det smakar väldigt illa man har smaken kvar väldigt länge också. Det kan förstöra kommande middagar faktiskt. Jag borde har tänkt mig för, jag har ju ingen speciell vass tunga som behöver mjukas upp. Den är ganska mjuk och snäll redan från början. Så inga balsamindränkta fingrar är att rekommendera att stoppa i munnen.

3, Var väl förberedd när du sätter dig och tittar på film med en snart 7-åring. Varför?
A, Är det en film hon sett innan så räkna med att du vet de sista 30 minuterna innan 2 minuter har gått av filmen. Ett jäkla minne som berättar in i minsta detalj hur det går. Det spelar ingen roll att man ber henne låta blir att berätta vad som händer för 1 minut efter händer det något nytt som måste berättas hur det går senare.
B, Är det en film hon inte sett innan så räkna med att hon kommer att ställa frågor. Massa av frågor. Hela tiden. Konstant faktiskt. Varför, när, hur, hurdå i ett ständigt flöde. Mest varför får jag nog säga och det är inte alltid lätt att svara på varför de väljer att göra på ett sätt och inte ett annat. Jag vet ju liksom inte vad manusförfattaren hade att välja på, alls.

4, Se till att ställa klockan i tid om det är så att ni väntar besök från sotaren. Annars kan man mötas av en väldigt leendes sotare när man väl öppnar dörren. Detta kan bero på att när man vaknar med ett ryck och tänker “Jäklar, sotaren” och sedan lämnar sängen i all hast och går genom storarummet precis när sotaren går utanför fönstret. Kanske inget konstigt alls om, jag säger det ingen om, man inte har en pinal på kroppen. Man är lika klädd som den dagen man först anlände till denna jord och tog sitt första andetag. Helt jäkla naken med andra ord. Men han verkade väldigt glad i alla fall och jag fick inte någon stämning för blottning eller förargelseväckande beteende. Alltid något. Obs! Vi har fortfarande samma sotare nu så då. Undra om han själv valt placeringen.

Så är det så att ni springer omkring och funderar på dessa normala saker så behöver ni inte fundera längre. Jag har gett er svaren. Det enda jag gör om och om ingen är punkt nummer 3. Men det är enbart för mysighetsfaktorn med att ha en 7 åring uppkurad vid sin sida vid detta soffhäng. Men de andra sakerna avråder jag er att testa. Så nu vet ni det viktiga.

En klump växte i magen på mig

Ibland kan några ord värma ända in i själen.

-Mamma, ibland kan jag har lite inte i magen på skolan. Jag kan tro att jag är hungrig men det hjälper inte att äta.

En klump växte i magen på mig.

-Är det något som oroar dig eller som har hänt frågade jag henne. Hon skruvade lite lätt på sig.

-Nja mamma, du vet sa hon. Jag kan få lite ont i magen för att jag är rädd att någon mobbar eller är stygg vid Lilly. Jag försöker hålla koll men ibland blir det jobbigt när hon ser och börjar jaga mig och då låtsas jag som om det bara är tramsigt.

Så när de håller på att banka skiten av varandra här hemma och man tror att de aldrig kommer att bli vänner eller att de aldrig kommer att tycka om varandra igen så vet jag att jag har fel.

Molly har ett så otroligt stort hjärta. Hon är alltid mån om att andra ska ha det bra. En otrolig egenskap att ha. En egenskap som man ska vårda och vara rädd om för den är tyvärr en ovanlighet i dagens samhälle. Samtidigt är det nog viktigt att lära henne att man kan vara mån om andra men man får inte glömma bort sig själv. Att det är lika viktigt att hon mår bra som alla andra.

Av egen erfarenhet vet jag att man måste tänka på sig själv också. Man måste våga göra det även om man alltid har känt att alla andra är viktigare. Jag ser mig själv i henne och det skrämmer mig lite just av den anledningen att jag aldrig har sett mig själv som något viktigt.

Så nu ska jag försöka komma på något bra att säga till henne. På något vis så att hon förstår vad jag menar. Att hon är lika viktig som alla andra. Och hur säger man det till en 9-åring utan att rucka på hennes medmänsklighet? Det är det jag ska komma på.

Men att hon är mån om sin syster är det inga tvivel om men hon ska inte känna oro över att hon kommer att råka illa ut. Men som sagt så påminner hon väldigt mycket om mig. Och om det är någon som kan oroa sig med en massa om så är det jag. Så jag laddar snack nu.

Jag mår illa av människor som inte har någon som helst empati och medmänsklighet

Ibland förfäras man verkligen över folks totala brist på empati och medmänsklighet.

Jag har sedan igår irriterat mig över en notis jag läste i tidningen. Uttrycket “man ska inte tro på allt som skrivs i tidningen” hoppas jag verkligen stämmer i detta fall. För hur kan man ens få för sig att uttryck följande:

“– Om du inte kan stoppa en våldtäkt så njuter du av den”

Så om du som kvinna blir överfallen av, låt säga, två-tre män så ska man tänka att detta vill jag verkligen och jag kommer att tycket det är så njutbart och underbart. Jag kommer att bli nertryckt mot marken, kanske sitter en och håller mina armar medan den andra bänder isär mina hårt hoppressade ben. Jag ska njuta medan mannen med våld penetrerar mig för egen njutning och makt. Jag ska njuta medan han ta en flaska eller annat tillhygge och våldtar mig med medan hans kompis håller för min mun för att jag inte ska skrika ut min njutning. Jag ska njuta medan han med en vårdsam stöt pressar in sig och spräcker mig där bak. Jag ska njuta medan han med våldsam kraft stöter och ju mer han stöter ju mer blöder jag. Jag blir mer och mer trasig, både kroppsligt och själsligt men eftersom jag inget kunde göra för att stoppa det så är det bara att njuta. För passa på att njut medan du kan för efter detta kommer du troligtvis ha svårt att någon gång kunna njuta av det som normalt är så fint och njutbart.

Så om vi vänder på det. Denna man borde bara njuta om han själv blev utsatt för en våldtäkt. Han skulle bara njuta av att någon med våldsam kraft penetrerar honom där bak. Det är ju ändå där hans g-punkt sitter så det är ju bara att passa på att njuta ordentligt medan han inte kommer någonstans. Han ligger hårt pressa mot golvet och kan inte röra sig. Smärta, förödmjukelse och rädsla över om han kommer att överleva men det är bara att förtränga och börja njuta.

Nej, jag tror inte han skulle njuta alls så varför skulle en kvinna göra det. Enbart för att vi kvinnor “normalt” är penetreringsbara? För att kvinnan alltid ser mannen som guds gåva till henne och inte kan hitta njutning utan honom? 

Jag mår fan illa av sådana människor. Människor som inte har någon som helst empati eller medmänsklighet i sin kropp. Jag har, som tur är, inte blivit utsatt för en våldtäkt och jag kan säkert inte ens föreställa mig hur det är men jag vet att det är något som ingen borde bli utsatt för. Inte kvinnor och inte män. Ingen. Och jag vet att det inte är något njutbart att bli tvingad till något man inte vill.

Så jag hoppas att det som står att läsa i gårdagens tidning inte är sant. Tyvärr tror jag att jag har fel.

Visa att det inte är acceptabelt att bara roffa åt sig

Skattesänkningar i oändlighet. Skattesänkningar som ger de som har mer och mer och de utsatt mindre och mindre. Det är verkligen inte ok att vara så egoistiska.

"Jag har ju inte fått några större mängder mail i min mailbox från människor som tackar nej till en skattesänkning". Jan Ericsson (M)

Ett uttalande som man inte bara kan låta bli. Så ska vi hjälpas åt att fylla Jans mailbox?

jan.ericson@riksdagen.se

Han har fått ett av mig.

“Hej Jan

Jag tackar gärna nej till en skattesänkning som skulle ge mig några hundralappar mer i månaden. 

Dessa avstår jag gladeligen för att de som verkligen behöver det och de som hamnar längre och längre ner i samhället behöver dessa mer än mig. Jag menar då de utsatta som tex sjukskrivna, arbetslösa och andra personer som nu ligger under skyddsnätet istället för i det. Det där skyddsnätet som ska finnas för dem men som nu är helt söndertrasat.

Så jag tackar nej till en skattesänkning för jag klarar mig men det är det många andra som inte gör och jag har inte hjärta att vara av den giriga sorten.

Mvh
Jeanette”

Medmänsklighet skulle jag vilja säga men som samhället ser ut så är det en bristvara

Ibland slår det en hur lite som kan behövas för att göra en annan människa glad. Men ibland behöver vi nog alla stanna upp lite och se alla andra.

Jag var och handlade efter jobbet. På den stora parkeringen finns det fyra platser märkta för familjeparkering och det är till för just de som råkar ha sina telningar med sig. Inte till dem som har bilstolar i bilen men inga avkommor med sig utan till det som måste genomlida kommande timme med konstant ifrågasättande barn. Så därför brukar jag blänga lite extra, så modig är jag, på de som parkerar på dessa platserna och inte ska stå där.

Idag tog jag platsen bredvid en sådan parkering och när jag går ur min bil så kommer en liten tant och ställer sin lilla röda bil. När jag såg den lilla tanten, bakom en ratt som såg gigantisk ut, så kunde jag inte blänga på henne. Det kändes som om hon behövde den parkeringen, som ändå ligger hyfsat nära ingången, så jag sparade min arga-blick till någon som förtjänade det.

När jag en stund senare kom ut igen stod den lilla tanten och packade in en liten påse, som hon mödosamt lyfte från sin lilla vagn, i den lilla röda bilen. Och då kom den där sidan fram i mig. Den där sidan som vi vårdpersonal, före detta för min del nu, har. Hjälpsamma, vårdande eller vad man nu vill kalla den.

Så jag gick fram till tanten och frågade henne om jag skulle köra tillbaka hennes kundvagn som skulle vara i det gula garaget bredvid ingången. Hon sken upp som en sol och frågade först om hon skulle följa med. Nej det behövde hon inte och jag pinnade iväg på unga, rappa (nästan vältränade) ben och parkerade hennes vagn i rätt garage.

Ni vet att på vår Maxi-affär i Metropolen har vagnarna olika färger och storlekar och de passar bara i rätt garage som är märkt med samma färg. Lite sådär smånördigt men så är det i alla fall.

När jag kom tillbaka, från det gula garaget, stod hon och väntade på mig vid sin bil. Jag vet inte hur många gånger hon tackade mig för att jag hade hjälpt henne med vagnen. Hennes tacksamhet värmde hela mig med tanke på att för mig var det en piss i Vättern att gå och ställa vagnen men för henne var det ett jobbigt moment. En liten väg som skulle vandras på gamla trötta ben som precis orkat med en runda på affären.

Vi stod och pratade en stund och hennes tacksamhet fortsatte. Hon berättade dessutom att det var sista gången hon körde själv eftersom bilen nu skulle lämnas in för sin sista vila. Hon hade fått färdtjänst. Hon var väldigt nöjd över detta då hon ändå var 90 år och hon tyckte att det var dags. Hon hade ju andra att tänka på också. 

Till slut satt jag mig i min bil igen och det sista jag hörde innan jag stängde dörren var hennes: Tack snälla du ännu en gång.

Jag är varm i hela kroppen över att jag troligtvis har gjort hennes dag lite bättre. Jag mår bra att veta att jag har hjälpt henne. 

Medmänsklighet skulle jag vilja säga men som samhället ser ut idag så är det en bristvara på alla plan. Kallt, rått och sköt dig själv-mentaliteten är tyvärr det man stöter på. Men vi ska kanske alla ta och fundera på hur lite som faktiskt behövs för att glädja en annan människa. Man glädjer någon annan samtidigt som man stärker sig själv. Jag skulle vilja kalla det en win-win-situation.

Fram för mer medmänsklighet i samhället.

Riktiga män faller för kvinnor…

Jag är en kvinna med former. Jag har volanger både här och där. Jag har en ordentlig byst, väldigt markerade höfter och en rund bakdel.

Gör det mig mer älskvärd?

Jag som har dessa attributen borde kanske applådera det som åter igen cirkulerar men jag blir bara stött och illa till mods.

“Riktiga män faller för kvinnor med kurvor, bara hundar jagar ben”

Denna text pryds av en kurvig tecknad kvinna och cirkulerar just nu för fullt på facebook.

Det jag reagerar på är att vi stora i tider känt oss diskriminerade och kränkta av ord, blickar, hånfulla pekningar och annat otäckt. Vad är det då som ger oss rätt att vända på det. Varför verkar det ok att driva hur man vill men smala personer?

Varför ska man ställa dessa mot varandra. Jag skulle tippa på att de personer som är smala och tunna tar illa vid sig lika väl som vi stora gör det. Vad är skillnaden liksom?

Inte nog med att det är väldigt nedvärderande mot de smala så har vi åter igen detta med att glorifiera mannen som enbart kan se hur utsidan ser ut. Ett djur på ständig jakt som bara kan följa det som den lilla dingdongen vill göra, utan egen vilja. Bullshit vill jag säga.

Jag skulle väl vilja tro att riktiga män har mer mellan pannbenet och går på mer än bara stort eller litet. Jag vill gärna tro att riktiga män av idag går mer på personlighet och sådana mjuka saker också. Det är vad jag hoppas i alla fall.

Kommer snoppen att ramla av?

Jag kanske är ointelligent, mindre vetande eller helt enkelt bara korkad men jag har lite svårt att greppa detta med genussnacket.

Kanske inte själva begreppet, eller jo även det eftersom det faktiskt är helt ogreppbart eftersom alla säger olika om det även Google. Men det jag har lite svårt att förstå, därav min ointelligent lär många troligtvis nu tycka, är upprördheten som den drabbar.

Om man söker barnvagn eller andra barnsaker på nätet och skriver att det är till en kille så skapar detta väldigt upprörda känslor hos många. Upprördheter jag har stöt på har handlat om att pojkar då skulle behöva extra plats för sin snopp och därför söker man till pojke. Eller att det av någon anledning skulle vara så att snoppen till och med skulle kunna ramla av om det inte är till en kille. Eller om det är tvärt om, att man söker till en tjej, så finns liksom risken att hon ska utveckla snopp.

Alltså bara där är man ju lite fel på det. Är det inte att särskilja könen redan där? Jag menar att flickor utvecklas och pojkar bara tappar sina saker.

Tydligen ska man skriva önskad färg istället eller önskad utformad på annat sätt istället. Kanske inget fel i med upprörd? Nej. Ord som flicka och pojke ska tydligen inte användas. Men vänta, vi har ju hen nu ju.

Så om man nu söker en gåstol till en kille så är det liksom inga konstigheter för mig och skapar inga upprörda känslor alls eftersom största delen av oss skulle skriva på det viset om vi söker en färg som alltid har förknippats till en kille. Jag förstår liksom med en gång vad som efterfrågas utan att jag ska ifrågasätta sättet att skriva på. Hade jag önskat annat färg hade jag skrivit det.

Istället för att bli så förbannat upprörd över hur andra skriver i sina annonser och dylikt så får man väl själv skriva annorlunda i sina annonser men att gå på annonsskrivare känner jag är ganska lågt.

Jag kan tycka att det finns så mycket annat att bli upprörd över än hur man utformar annonser. Annonser som de flesta av oss förstår helt klockrent. Fast det är ju bara jag, den mindre vetande och intelligenta som inte tänker ta en diskussion eftersom jag inte fattar ändå. Eller för att det inte är lönt att försöka ta en diskussion med någon som tror att andra tror att snoppar ramlar av, eller något liknande.

Vid tangentbordet

Den ointelligenta, mindre vetande eller helt enkelt bara korkad

Ofrivilligt barnlösas dag

Idag är en otroligt viktig dag att lyfta fram. Idag är det Ofrivilligt barnlösas dag.

En dag då vikten av att våga prata om denna sjukdom lyfts upp. För som ofrivilligt barnlös har man en skam i sig för att man inte lyckas med det som krävs för vår faktiskt överlevnad som människor. Att själva kunna “tillverka” det där efterlängtade barnet.

Men det är ingen skam. Lika lite som det är en skam att råka ut för någon annan sjukdom. Det som blir ett led i allt är att så många inte kan acceptera det som en sjukdom även om det är just vad det är klassat som.

Det är en sjukdom. En sjukdom som kan ge många följdsjukdomar om den inte behandlas och personerna som lider får hjälp.

Stressen över att månad efter månad få uppleva hur det är att inte den där blödningen kommer och få det efterlängtade pluset på stickan. Den psykiska pressen som förhållandet måste ta sig genom och som nog en hel del inte klarar av till slut. Att allt till slut kretsar i jakten på pluset. Ett samliv som inte sker av lust och kärlek utan enbart av produktion. Att på bestämda tidpunkter och dagar utföra den där kärleksakten som ska vara så njutbar.

Inte nog med att allt som händer i kroppen och i förhållandet ska bearbetas. Sedan kommer alla fördomar från folk som inte förstår. Folk som tror att det bara är att slappna av och inte tänka på det hjälper mot en sjukdom. Jag har aldrig hört någon säga till en person med diabetes, psoriasis eller nageltrång att slappna av så försvinner din sjukdom. Men av någon anledningen så är det ok att göra detta vid ofrivillig barnlöshet.

Så att slåss mot massan som anser att det är ett lyxproblem är en stor del som vi ofrivilligt barnlösa måste ta oss an.  

Det är den krassa verkligheten. Den krassa verkligheten för 10-15 % av hela den svenska befolkningen. Det är många. För titta dig runt och fundera på att en av tio du ser kan vara den som är drabbad.

Vidare tror jag att vi som har varit i den hemska karusellen som ofrivilligt barnlösa inte glömmer. Jag tror det är en av de stora stöttepelararen, att vi finns och att vi kan berätta vår historia. För även om det är 18 år sedan vi började försöka att få barn så sitter varje känsla i min kropp. Känslan av hopp och besvikelse men även den där oövervinnerliga glädjen när vi efter nio år fick vårt efterlängtade plus med hjälp av IVF.

Jag tror det är viktigt att våga prata om det, att dela med sig om det och att finnas där för andra som befinner sig i samma situation som vi har gjort. Inte att på något vis vara påflugen men att finnas där i bakgrunden som en stötta om de behöver. Det är i alla fall vad jag hoppas att vi har varit mot de i vår krets som haft samma resa fast med olika utgångar.

Men till er som har lyckats vill jag, åter igen, säga. Glöm inte hur resan var. Stötta och finns för andra.

Så idag är det Ofrivilliga barnlösas dag. Jag räknar mig fortfarande som ofrivilligt barnlös även om jag har turen att ha två tjejer. Jag är och förblir ofrivilligt barnlös, fast med barn.

Det är ingen skam. Det är så otroligt viktigt att våga prata om det. Och framförallt, GLÖM aldrig hur det är eller har varit. Det är de känslorna du har där som kan hjälpa andra.

På Barnlängtan kan du läsa mer och få råd och stöd.

Tänk själva för en gång skull

Jag tror fasen jag har varit med om den mest intelligensbefriade kommentaren på väldigt länge.

Någon har länkat en artikel om att regeringen tagit beslut om att skattebetalare ska amortera invandrares studielån. Under denna länkning har någon kommenterarat:

“är man inte redan rasist så blir man”

Jag blir så jäkla arg och frustrerad över hur folk tänker om andra. Så på grund av att regeringen har bestämt en sak som missgynnar någon så är det befogat att hata den som det gynnar? Fast det är klart, det är ju bara när det gäller invandrare som det verkar vara ok att kläcka ur sig något sådant idiotiskt.

För jag har inte hört några hatiska ord över att regeringen vill ge ännu mer till de som redan har genom att gynna rikemansknösar med skattelindringar av diverse konstiga slag. Ingen yppar ett dugg över detta.

Det är inte så konstigt att främlingsfientliga partier ökar när folk tänker i dessa banor. Och det visar väl ännu tydligare på hur alliansen hjälper till med det också. För ju större klyftor och ju bredare utanförskap ju större blir grogrunden för hatiska tanka och förmågan inte sluta tänka själva.

Skulle vi efter varje förslag som regeringen lägger som verkligen inte är bra gå runt och hata alla som det berör då skulle inte bli mycket kvar att tycka om. Men nämns invandrare så är det plötsligt legitimt att verkligen tycka illa om dessa? Men lyssna på hur idiotiskt det låter.

Fan, ta reda på hur saker och ting ligger till innan ord yppas som får oss normalt funtade att häpna.

Det är inte invandrarnas fel att regeringen ta konstiga beslut och spär på fördomar. Tänk själva för en gång skull.

 

Snälla tänk er för innan ni sprider en massa statusar på Facebook

Ibland blir jag förfärad över hur folk beter sig.

En person går hastigt bort och två minuter senare börjar RIP florera på Facebook.

Inte en tanke på att nära och kära kanske inte ens har hunnit nås av det tragiska. Ingen respekt alls för de närstående som precis har tagit emot det hemska som har hänt.

Människor borde tänka ett steg längre. För dig är det kanske bara en gest för att visa din egen sorg men är det ok att sprida ett dödsbud som en löpeld på nätet när inte alla i närheten ens har fått reda på det.

Respektlöst och otäckt tycker jag att sådant är.

Så snälla tänk er för innan ni sprider en massa statusar på Facebook. Har det gått tillräckligt med tid för att alla har hunnit få budet? Är du tveksam så posta inte.

Tänk er för lite vill jag väl bara säga.

Dagens goda gärning

Jag satt och funderade litegrann tidigare idag. Nejdå, jag skryter inte utan talar sanning.

Jag tycker att vi alla borde ta oss en funderar på hur vi kan göra något positivt för någon annan. Detta borde vi klara av att göra varje dag. I början får man säkert tänka på det men sedan kanske det kommer av sig själv.

Låt mig ge ett exempel från häromdagen när vi besökte det stora varuhuset i den småländska skogen. På blomsteravdelningen stod en dam med två plantor i händerna samtidigt som hon försökte dra bort en påse till dem. Jag stannade och frågade om jag skulle hjälpa henne genom att hålla i rullen. Hon verkade helt paff men blev förstås glad.

Förhoppningsvis gav jag henne en liten extra glimt för dagen genom att enbart vara hjälpsam och vänlig. Och det är lite detta jag vill komma åt i vårt allt mer stressigare värld.

Så jag gör något sådant töntigt som att utmana er alla till att dagligen göra en annan medmänniska en “tjänst”. Det kan vara allt möjligt och stort som litet spelar faktiskt roll. Det där lilla kan vara så stort för någon annan. Se bara vad som hände med mitt lilla leende och nickning mot mannen jag mötte i entrén på affären.

Så jag hoppas att ni antar min lilla utmaning och för att vi ska komma igång hade vi kanske kunnat lyfta fram vår medmänsklighet i bloggens grupp på facebook. Enbart för att vi alla verkligen ska tänka på det.

Jag döper projektet till: Dagens goda gärning. (så originellt va?)

Klicka på bilden får att komma till sidan.