Förödmjukad

Jag känner mig totalt förödmjukad.

Jag har då grymt ont i ryggen nu och dessa två senaste dagarna har varit riktigt blä. Idag var så illa att jag varit iväg hos massör. Bäckenet helt jäkla snett vilket lett till att höger sida var kortare. Uttryckt, utdragen och tejpad och det kändes lite bättre.

Beordrad rörelse så jag fick snällt köra hem, igen, och ut och traska. Kändes rätt hyfsat. Det gör det inte nu kan jag säga. Det är som om någon kör glödheta knivar i ryggen på mig emellanåt. Kör dem i ryggen och vrider om, om och om igen.

Så pass mycket att jag vid tre tillfällen fulbölat för att det gör så ont. Hulkande med snoret rinnande. Och som om inte det är förödmjukande nog så har kära maken fått hjälpa mig med byxor och strumpor när jag skulle ut. Hjälplös och bölande, finns inget värre.

Jag vill till jobbet imorgon men just nu hade jag nog inte ens kommit in i bilen. Jag blir så trött på sådant här. Nu ska jag väl snart försöka resa mig igen, troligtvis mer bölandes, och försöker ta mig ner i källaren utan att tumla ner för trappen och duscha. TENS:en är på laddning så jag får väl koppla upp mig sedan. Troligtvis mer bölandes. Sedan har jag fasen bölat vad jag ska på väldigt länge.

Så ja, jag känner mig förödmjukad.

Mutter, mutter kan det hända att jag lät

Jag är sur. Fast kanske inte sur utan snarare besviken. Fast det är väl mer blaha tyck-synd-om-mig.

Ont i ryggen. Så pass att jag är hemma. Jag gillar verkligen inte att behöva vara hemma. Det känns alltid som om jag skubbar när jag är hemma. Det spelar liksom ingen roll vad jag är hemma för för känslan har alltid varit att andra alltid tror att man myglar. Varför det är så vet jag inte för jag är ingen som är hemma mycket, kanske en-två gånger om året. Jag är ingen som "söker" sjukdomar för att få vara hemma.

Känslan blev liksom inte bättre när jag satt på bastun på förmiddagen, denna tisdag. Värme för att kurera min stackars rygg. Så efter 1,5 timme i denna underbara värme kände jag ingen skillnad. Mutter, mutter kan det hända att jag då lät.

Så då var det dags för nästa behandling. Med ett moln omkring mig nu skulle man kunna tro att man har hamnat i något omklädningsrum för fotbollsspelare med dingdong mellan benen. Nu är det säkert så att det luktar likadant hos de utan dingdong men i ett sådant omklädningsrum har jag aldrig varit. Fråga inte.

Hade det nu varit så att jag varit tight i kroppen som de hade det kanske varit legitimt att odöra på detta vis. Nu är man då lite lätt fluffig, utan dingdong mellan benen förutom den man får låna titt som tätt förstås men ingen permanent.

Dessutom har jag nu också stoppat i mig några tabletter också. Jag tillhör den där envisa skaran, om det inte gäller huvudvärk då, som går in i det längsta innan jag stoppar i mig. Ja trots att jag då är duktig att meddela andra vikten av smärtlindring vid muskelsmärta. Smärtlindra för att få musklen att slappna av eftersom det annars hamnar i en ond cirkel där man spänner sig för att det gör ont. Se vad klok jag är. Så klok och ändå är det så svårt att efterleva själv.

Nu känns det minsann lite bättre. Det får mig att bli på lite bättre humör. Det finns hopp om att jag kommer att fixa jobba imorgon. Dock med en odör av omklädningsrum omkring mig.

Up yours

Samtal vid middagsbordet kan ibland få lite tvära kast och det är inte alltid som vi vuxna tänker på vad vi pratar om.

Kära maken har haft problem med magen ett tag och har nu äntligen fått tid hos läkaren. Av någon anledning tar det väldigt lång tid att bli färdig att ringa det där samtalet men det var kanske inte det jag skulle ta upp.

Så där sitter vi då, och mumsar taco leve tacofredagen, och han börjar fundera på rektuskopi (stavas det verkligen så) varav vi naturligtvis börjar diskutera detta. Tjejerna ser lite fundersamma ut och den lilla telningen frågar vad det är.

Det är en liten kamera som man för upp i rumpan för att se hur tarmarna ser ut och om de mår bra svarade jag. Jag la till lite snabbt, efter att ha sett den lillas skeptiska min, att det inte var en sådan stor kamera som mammas. Nu tittade hon på mig med en jag-är-inte-dum-min och meddelade att det förstod hon faktiskt.

Samtidigt meddelar den stora telningen att vi kanske inte behöver diskutera sådant här vid middagsbordet. Ops, naturligtvis inte. Men kommer man från vården så är det inte alltid säkert att man tänker på att andra tycker sådant är lite äckligt. Som förre detta undersköterska i äldreomsorgen var rasterna och matstunderna den tiden man hade möjlighet att träffa och diskutera med sina kollegor. Allt utom slem var ok för de flesta och det lever liksom kvar. Arbetsskadad deluxe.

Men vi slutade naturligtvis och meddelade att det var bra att de stoppade oss. Ibland kan vi faktiskt vara lite tankspridda men nu vet de i alla fall vad en rektuskopi är. Dock återstår att se vad kära maken tycker om det sedan om han råkar ut för det.

Blad 9

Fast den var inte så stor och den befann sig inte på någon hemlig militärisk anläggning heller

Är det någon som minns Stargate? Filmen om ett gäng som hittar en portal till andra planeter i vår galax. Den där portalen var rund och när de väl kom på hur de skulle få igång den, de lyssnade inte alls på mig där jag satt och talade om hur det skulle gå till, så burrade den igång och sedan var det bara att äntra den för att följa maskhålet.

På andra sidan mötte de egyptiska gudliknande varelser som Ra och Anubis. Naturligtvis var de inte så snälla som de utgjorde sig för att vara. Så startade en tapper kamp för att rädda vår planet i vår galax eftersom de där egyptiska gudliknande varelserna hade en egen Stargate. En rund portal som brummade och transporterade dem till andra planeter i andra galaxer.

Det där är precis vad jag som har hänt mig idag. Kanske inte riktigt med de där varelserna och så men annars. Kanske inte heller att jag hamnade i en annan galax men annars. Ja, ska jag vara ärligt så är det kanske bara portalen som stämmer. Fast den var inte så stor och den befann sig inte på någon hemlig militärisk anläggning heller.

Min portal stod i ett sterilt rum på ett sjukhus i staden. En datortomografi är vad jag varit utsatt för idag. När jag låg där och den där maskinen började snurra och brumma så var jag säker på att jag skulle hamna i ett maskhål. Ok kanske inte säker men jag kom i alla fall att tänka på den där filmen.

Som tur var kunde jag en minut efter att maskinen startat sitt snurrande och burrande resa mig upp i samma rum på samma sjukhus. Alltså jag vet, ganska tråkigt att det inte blev någon resa men jag är ändå ganska glad att jag är kvar här jag är. Jag hade blivit så nojig annars.

Annat säkert preventivmedel?

För några veckor sedan var jag hos tantpetaren och skulle byta den där grejen som ser till att de små simmarna kör ihjäl sig i svängarna. Det gick ju inte så bra med den saken när det var så att tantpetaren helt enkelt inte kunde hitta de där små snörena som skulle göra att den kunde tas ut.

Det hela slutade en och en halv vecka senare på gynakuten när det visade sig att mitt första besök verkade ha gett mig en fin liten äggledarinflammation av något slag. Penicillinkur för typ hästar eller kanske till och med elefanter sattes in och jag tog sista idag. Jag känner mig väldigt pigg och kry i kroppen nu men som sagt att efter den mängden så vore det illa annars.

Det positiva av mitt andra lilla besök var då att den äkta, äkta tantpetaren utan problem hittade vad den första tantpetaren letade efter och kunde utan problem avlägsna den. Detta till ägaren lättnad helt utan smärta eftersom det var det som skrämde henne från början. Men ut kom den utan problem.

Problemet var kanske snarare då att nu kunde de ju inte sätta in en ny när innan jag var friskt. Jag hade tydligen även samma bacilusker som förr gjorde att de dog i barnsängen. Jag förstod liksom allvaret i det hela och fällde naturligtvis en tår av självömkan. Det där med att vara blödig stavas nästan Nettan, jag lovar.

Så med tanke på min analytiska sida då har nattens dröm givetvis blivit härrörd till avsaknaden av mackapären som har ihjäl simmarna i svängarna. För i natt har vi varit på Curakliniken och fått tillbaka ett befruktat embryo bestående av åtta celler. Ett helt perfekt embryo men andra ord.

Med tanke på att tanken på fler barn ger mig lite rysningar så är ju frågan hur det kommer sig att vi nu i natt fått, helt självmant då för sådan behandlingar är liksom inget man gör för nöjes skull kan jag säga. Helt säker av rädsla att vi helt sonika ska lyckas med konststycket, en gång till, att helt själva råka tillverka ett litet liv till. Vad är oddsen för det liksom?

Så jag blev lite glad när jag faktiskt fick en tid till återbesök och ny mackapärinsättning redan nästa vecka. Sedan måste jag säga att det var väldigt kallt och rått av dem att dagarna efter skicka ut ett brev och flytta fram, hallå hur tänkte ni nu alltså, tiden ytterligare en vecka. Mycket rått gjort måste jag säga.

Men bra mår jag i alla fall och det är alltid något. Eller hur?

  
Annat säkert preventivmedel?

Passerar revy

Hur snabbt kan man uppdatera tolv dagar?

Det började med några löprundor. Jag sprang och njöt. Sedan sprang jag och hade några allvarliga samtal med Ulrik. Sedan sprang jag inte mer på ett tag utan hade högersidigt soffläge med dumburken på 24/7 med de mest konstiga sporter. När världsrekordet i högersidigt soffläge var satt började jag åter igen bli upprätt. Jag hade nu utvecklats till att ta mig fram gåendes ute igen och livet började sakta återkomma. Sedan sprang jag igen och nu fortare än någonsin.

Så snabbt kan man uppdatera tolv dagar.

Det är skönt när det börjar kurra i magen igen. Kurra av att man är hungrig och inte för att man behöver spraya toan. Jag har dessutom hört att det är risk för torka så kaffet kommer att bli dyrt i en snar framtid så jag fortsätter att dricka te istället. Så pass mycket att jag idag köpte nytt.

Mitt i allt detta elände har vi dessutom fått möss i skafferiet.

What to do, what to do?

Pussas inte och slicka inte på maten, juligt som tusan

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

När man längtat arslet av sig över att syster yster skulle komma ner från Norge över jul. Hon kom en fredag och vi hade sådan storslagna planer. En lördag vaknade jag upp och de där planerna blev inte som vi hade tänkt oss. Här snackar vi en man-förkylning i kvadrat upphöjt i några enheter.

Så istället för att hitta på alla de där roliga sakerna agerade jag istället soffvärmare. Och gissa om jag gjorde ett bra jobb liksom. Jag hade tagit ledigt från jobbet för att njuta i dagarna nio. Tji fick jag.

Dag tre, måndag alias lille jul alltså, fick jag de här godingarna efter att varit hos farbror, tant igen, doktorn och de snurrat en pinne på mina otroligt ömma och svullna halsmandlar medan jag ulkade så att mitt innanmäte höll på att lämna sin trygga hemvist. Fick stränga ordrar om att inte pussas eller att inte slicka på maten (say what!). Duktig som jag är så lydde jag. Jag trodde naturligtvis att de skulle hjälpa mig med en gång så jag skulle klara mig genom julens alla dagar med ett leende på läpparna men se det gjorde de inte alls. De hjälpte så klart mot min halsfluss men den där andra, den där man-förkylningen, den var minsann kvar. Febern har legat och pockat, bihålorna har varit fyllda med gojs som troligtvis skulle ha fyllt några spannar men som inte velat komma ut och kroppen har känns mörare än mörast. Det är ju tur att jag har en underbar kär make och en hjälpsam svorsk syster för tro det eller ej så gick julens alla dagar även om jag var väldigt overksam.

Och med julen kommer även den där rean. Och med plånboken full med presentkort för oss alla fyra så var det naturligtvis en tripp till the Big city igår som gällde. Tuff som fasen var frugan över att nu hade nog den där skiten lämnat kroppen och så vidare. Kan väl säga att hon var inte sådär tuff när hon kom hem utan stupade i säng och slumrade en timme.

Fast nöjd var jag i alla fall över de fynd jag gjorde. För herregud var det plötsligt finns mycket att välja på. Här var metervis med stålställningar som var uppställda och som det bara vara att blada genom.

Där stod jag på den tidigare så efterlängtade sidan av affären och tittade istället bara bort mot den avdelning jag tidigare varit förpassad till. Jag var inte ens bort och tittade på den stora utan valde mina fynd på Lindex helt normala avdelning. Jag undrar om jag kommer att vänja mig vid tanken eller om det alltid kommer att kännas wow eller att man tror att alla andra tittar och funderar varför tjockisen är och drar i kläderna på den avdelningen för.

Det slog mig dessutom att jag behöver hitta alla de andra affärerna nu. De affärerna som jag på sin höjd varit inne i som smakråd till någon annan. De affärerna som jag kommer att kunna handla i. Hade jag inte haft öronen hade nog leendet slutat i nacken.

 
Nåja, det har varit en hyffsad jul ändå. Men nu sätter jag ner foten ordentligt och säger stopp till alla sjukor som verkar ha krupit in i varje vrå hos oss. Mina nio dagars ledighet blev inte alls vad jag hade väntat mig när jag först idag, dag sju, känner mig ganska pigg när halva dagen har gått.

Så nu gäller det bara att äta penicillinet färdigt och sedan håller vi tummarna att inte något nytt hittar hit. För nu vill jag ha tillbaka min vardag. Vardag med träning och mer viktminskning. Den vardagen saknar jag efter snart två månaders väldigt sporadisk träning på grund av yrsel och andra sjukor.

Jag hoppas ni har haft en skön jul med mycket god mat och umgänge med dem ni trivs med. God fortsättning till er alla och på återseende.  

Ibland är det så jäkla lätt att tappa bort saker

Ibland är det så jäkla lätt att tappa bort saker.

Jag söker just nu efter min ork. Jag har helt tappat den någonstans. Det kan mycket väl vara så att när rösten låter som jag har rökt på för mycket och druckit för mycket whiskey så läggs så mycket energi på att bli av med det att orken liksom bara lagt svansen mellan benen och pyst iväg.

Jag har inte tid att leta efter den heller men hela jag bara skriker efter att göra saker för den där rastlösheten har tagit tag i mig igen. En rastlöshet som jag inte riktigt är van vid. 

Hade jag hittat orken hade jag tränat ett ordentligt pass för oj vad jag känner mig försoffad efter en vecka i just soffan, jag hade ställt mig och julbakat allt det där julgodiset jag har hittat, jag hade troligtvis gjord de sista köttbullarna och jag funderade på hur jag skulle få julrevbenen ordentligt möra i år. Det där är vad jag vill ha min ork till. Nu liksom. 

Men jag fortsätter att leta efter den. Den borde vara här i närheten men jag har lyft på varje sten jag sett.

Så ser ni någon ork som ser väldigt vilse ut så hojta till för jag kan mycket väl vara ägaren. Mest troligt är det så.

Håll dem hårt för mig nu

Ibland händer det att negativa saker ger hopp.

När jag idag efter ett samtal med farbror, som i mitt fall är tant, doktorn äntligen fick svar på mina prover kändes det som en lättnad. Det blev en lättnad även om provsvaren inte alls var bra.

Det visade sig att jag har riktigt uselt järnvärde och inte stannar det vid det. Jag har även dåliga värden på folsyra och B12 fast dessa låg inte under utan precis i nerkant vilket inte var bra det heller.

Doktorn nämnde att järnvärdet kan vara lågt om man blöder rikligt så det var säkert mitt fall. Äh, jag blöder inte svarade jag henne lite försynt. Jag har en sådan där bra hormonspiral. Jaha, svara hon mig, är du vegetarian? Äh, nej svarade jag henne. Är du dålig på att äta kött då frågade hon för att hitta anledningen. Nja, jag äter ju kött men inte mängder. Jag äter dock mindre eftersom jag har gått ner 30 kg. Oj svarade hon. Det är väl självmant? Ja, svarade jag henne samtidigt som jag nickade. Men det kan vara anledningen sa hon. De som gjort en gastric bypass har ofta dessa brister. Men jag har inte gjort någon sådan svarade jag samtidigt som jag nästan kände mig lite stött av någon anledning över att hon antydde detta. Nej, jag menar bara att en viktminskning kan leda till dessa brister.

Men, jag har för mig att en viktminskning ska vara bra för kroppen. Nu har jag en låg sinusrytm från EKG:t. Jag har usla järnvärden och brist på folsyra och B12. Blir lite besviken på min kropp faktiskt för att den inte bara kan tycka att jag är toppen. Fast nu jäkla ska Mr Yrsel jagas bort för nu har jag tabletter som ska hjälpa mig med att höja de där bra-att-ha ämnena som jag saknar ganska mycket av. Höja dem rejält för de måste klara min kommande viktminskning som jag har kvar också. För detta var doktorn nästan säker på var anledningen till min yrsel.

Så nu känner jag mig gammal efter att ha varit på apoteket och hämtat ut mina tabletter. De där tabletterna är det väldigt många av mina före detta gamlingar som äter och nu ska jag stoppa dem i mig. Så ja, gammal känner jag mig. Kanske spä på känslan genom att köpa mig en dosett också till mina tabletter. Jag kan ju inte låna på jobbet längre som jag gjorde när jag åt en massa tabletter innan IVF-försöken innan Molly kom.

Så nu håller vi alla tummarna att de där tabletterna kommer att hjälpa både mot yrseln och så att värdena blir bra. Håll dem hårt för mig nu.

Här sitter kloka jag och får bära hundhuvudet

Så var det dags igen. Mr Yrsel är på besök och jag har då fasen inte bjudit in honom.

Liten förkänning i tisdags på jobbet då det bara svischade till och jag snabbt och lätt fick ta tag i skrivbordet för att inte sätta fart på min kontorsstol och snurra med. Det har liksom kommit lite smygandes med små yrselattacker men jag har väl försökt att borsta de under mattan och fortsatt som jag brukar.

Det där är ett väldigt dumt beslut, jag vet, nu när jag har min andra sjukdag hemma för att jag inte ens vågar sätta mig i bilen. Det är nog ett klokt beslut dock för vem vill orsaka någon stor olycka bara för att man kör och är snurrig?

Vi ska har stort kalas här på lördag. Hela tjocka släkten kommer och firar oss alla. Jag fick följa med på en liten hörna eftersom det verken fanns tid eller pengar till något firande när jag fyllde år i somras. Slutat skolan och börjat nytt jobb, som sagt tid och pengar.

Jag har planerat mat och efterrätt och spikat vad jag ska bjuda på. Detta var då tills Mr Yrsel bestämde sig för att komma på besök. Jag satt och beklagade mig lite igår, jag gör lätt det när det inte blir som jag planerat, för kära maken hur jag skulle fixa efterrätten. Den är ju allt lite meckig. Jag fick mig en liten avhyvling.

-Släpp den gumman. Du vet vad din yrsel många gånger beror på. STRESS, så släpp det. Det kommer att bli bra ändå. Vi kan låta tjejerna göra något så slipper du tänka på det.

Jag nickad och höll bara med. Han är klok den där kära maken och han kände nog att det var läge att vara extra rädd om mig.

Så nu sitter jag här hemma och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag går som en zombie för jag vågar inte röra mig med några häftiga rörelser av rädsla att Mr Yrsel ska ta mig i ett stadigt tag och få mig ett bete mig som en fyllhund. Nu vill jag bara bli av med honom, gärna för gott (haha, jag känner det absurda), för han är inte välkommen hit. Och ändå våldgästar han mig när jag minst anar det. Fast hade jag stannat upp lite själv och känt och tänkt efter lite så hade jag kanske vetat att det var på gång.

Men envis som man är så blundar man och tänker att det går snart över. Ha, liksom. Och här sitter kloka jag, som har så lätt att ge andra råd hur de ska vara rädda om sig och det lyssnar alla på, och får bära hundhuvudet. Oklokt av mig.

Dumma, dumma pilska, kärlekskranka, närhetskrävande tant

Jag är en förnuftig människa. Sådan där som undviker förkylningar genom att undvika att pussa på barnen när de stoltserar med elvor under näsan. Inte mer närhet än vad som verkligen behövs under denna tiden. Med en lätt puss på pannan säger jag godnatt till dem under förkylningstider och har på så vis klarat mig helt ok i år. Jag tänker helt enkelt klart och förnuftigt, sådär som en vuxen ansvarig person ska göra. För vem vill ha en förkyld, nerbäddad, självömkande moder i hemmet? För det är precis vad som händer när en mamma som denna blir riktigt förkyld. Det brukar ta ordentligt på mig vilket innebär minst två dagar nerbäddad i sängen men en lätt dimmig blick. Så jag är förnuftig människa. 

Så vad händer då? Jo kära maken går och blir förkyld. Och med ens är jag tydligen inte alls lika förnuftig längre. På något vis är det så att förnuftet helt är bortblåst. Lite ont i halsen och en näsa som känns som om den vill börja läcka. Lite muskler som känns ömma, och det beror inte på träning. Lite sådär som i väntans tider när man vet att det ska hända saker men man är lite osäker på riktigt när det ska komma. 

Dumma, dumma pilska, kärlekskranka, närhetskrävande tant skulle man kunna säga. Eller så skyller man helt enkelt på den kära maken som är för läcker att hålla händerna ifrån. Kommer det vara värt det? Alltid. Men fråga mig om jag har samma uppfattning om två dagar.  

Tanken, samvetet och åsikten ligger så djupt rotad i mig

En hel dag på IKEA och rekat kök. Slita och trötta kommer vi hem. Lägger filén i marinad som ska på grillen lite senare och öppnar mig ett vin och häller upp ett glas. Och där kom det.

Tanken, samvetet och åsikten som ligger där djupt rotad i mig. Åsikten som säger att alkohol intar man vid festligheter och inget annat. Alkohol intas inte bara för att.

Jag försöker få bort denna tanke. Det är lördagskväll och det måste väl ändå vara ok att ta ett glas vin eller två bara för att det är gott även om det är en helt vanlig lördag.

Jag har analyserat den tanken så många gånger om varför jag känner så. Jag vet svaret på det eftersom min egen analys inte gav något gjorde kära maken en till mig. En som träffade precis rätt insåg jag när vi diskuterade detta en gång. Frågan jag fick gjorde både ont men var ändå skön att få:

-Är du rädd att du ska hamna i samma sits som din far?

Tankarna bara for genom mig och jag insåg att det var precis det som var mitt svar. Jag är rädd för att hamna i samma beroende som min far. Jag hamnar så lätt i beroende, oavsett om det är mat, godis, rökning och så vidare, så därför är jag rädd för detta. Jag har det runt knuten och det gör mig livrädd eftersom det är en ärftlig sjukdom. Jag vill inte ha den, jag har sett vad den gör.

Så därför tror jag att jag har den inställningen till alkohol som jag har. Att alkohol intas till festliga tillfällen och aldrig ska bli en del av vardagen. Men samtidigt har jag också förstått att det är ok att som ikväll ta ett glas vin, enbart för att det är gott.

Kommer dagen då alkohol behövs för att kunna slappna av efter en hård dag, som en belöning för en hård dag eller på annat sätt för att man söker det lilla ruset det är då man lever på gränsen.

Så den enkla sanningen är helt enkelt att jag är rädd att själv hamna i ett missbruk. Ett glas gör inget missbruk men någonstans börjar det. Det är min rädsla.

Men ikväll ska jag försöka njuta av mitt kalla glas vin, enbart för att det är gott, och inte försöka fundera mer på det.

Ofrivilligt barnlösas dag

Idag är en otroligt viktig dag att lyfta fram. Idag är det Ofrivilligt barnlösas dag.

En dag då vikten av att våga prata om denna sjukdom lyfts upp. För som ofrivilligt barnlös har man en skam i sig för att man inte lyckas med det som krävs för vår faktiskt överlevnad som människor. Att själva kunna “tillverka” det där efterlängtade barnet.

Men det är ingen skam. Lika lite som det är en skam att råka ut för någon annan sjukdom. Det som blir ett led i allt är att så många inte kan acceptera det som en sjukdom även om det är just vad det är klassat som.

Det är en sjukdom. En sjukdom som kan ge många följdsjukdomar om den inte behandlas och personerna som lider får hjälp.

Stressen över att månad efter månad få uppleva hur det är att inte den där blödningen kommer och få det efterlängtade pluset på stickan. Den psykiska pressen som förhållandet måste ta sig genom och som nog en hel del inte klarar av till slut. Att allt till slut kretsar i jakten på pluset. Ett samliv som inte sker av lust och kärlek utan enbart av produktion. Att på bestämda tidpunkter och dagar utföra den där kärleksakten som ska vara så njutbar.

Inte nog med att allt som händer i kroppen och i förhållandet ska bearbetas. Sedan kommer alla fördomar från folk som inte förstår. Folk som tror att det bara är att slappna av och inte tänka på det hjälper mot en sjukdom. Jag har aldrig hört någon säga till en person med diabetes, psoriasis eller nageltrång att slappna av så försvinner din sjukdom. Men av någon anledningen så är det ok att göra detta vid ofrivillig barnlöshet.

Så att slåss mot massan som anser att det är ett lyxproblem är en stor del som vi ofrivilligt barnlösa måste ta oss an.  

Det är den krassa verkligheten. Den krassa verkligheten för 10-15 % av hela den svenska befolkningen. Det är många. För titta dig runt och fundera på att en av tio du ser kan vara den som är drabbad.

Vidare tror jag att vi som har varit i den hemska karusellen som ofrivilligt barnlösa inte glömmer. Jag tror det är en av de stora stöttepelararen, att vi finns och att vi kan berätta vår historia. För även om det är 18 år sedan vi började försöka att få barn så sitter varje känsla i min kropp. Känslan av hopp och besvikelse men även den där oövervinnerliga glädjen när vi efter nio år fick vårt efterlängtade plus med hjälp av IVF.

Jag tror det är viktigt att våga prata om det, att dela med sig om det och att finnas där för andra som befinner sig i samma situation som vi har gjort. Inte att på något vis vara påflugen men att finnas där i bakgrunden som en stötta om de behöver. Det är i alla fall vad jag hoppas att vi har varit mot de i vår krets som haft samma resa fast med olika utgångar.

Men till er som har lyckats vill jag, åter igen, säga. Glöm inte hur resan var. Stötta och finns för andra.

Så idag är det Ofrivilliga barnlösas dag. Jag räknar mig fortfarande som ofrivilligt barnlös även om jag har turen att ha två tjejer. Jag är och förblir ofrivilligt barnlös, fast med barn.

Det är ingen skam. Det är så otroligt viktigt att våga prata om det. Och framförallt, GLÖM aldrig hur det är eller har varit. Det är de känslorna du har där som kan hjälpa andra.

På Barnlängtan kan du läsa mer och få råd och stöd.

Konstaterad kvalsterallergi

Kvalster är ett litet otäckt spindeldjur som vi helst inte vill prata om och definitivt inte se. Denna lilla otäcking har överlevt dinosaurierna tydligen och det visar lite hur förbannat sega de måste vara.

De överlever flera veckor vid noll grader, i några dagar vid –18 grader och några timmar vid –25 grader. Det hjälper därför inte att frysa fanskapen heller. För även om man mosar in täcket i frysen så tar det lång tid för dem att dö. Men det hjälper inte att den dör heller eftersom det inte är själva äckelpäckel-saken som man är allergisk mot utan bajset. Så denna minimala sak kan alltså orsaka allergi.

Och denna allergi har vi nu fått konstaterad på Molly. Testet vi gjorde på henne för några veckor sedan visade inte någon pollen men en fullt utvecklas kvalsterallergi. Det kunde dock finnas en groende pollen även om det inte visade tillräckligt nu. Men kvalster är illa nog.

Först fick jag dåligt samvete, suprice, för att vi inte är de bästa städarna här och att vi på något vis har gett henne detta. Det visade sig att detta är ett av de största missuppfattningarna angående kvalsterallergi. Kvalster kan tydligen inte leva i damm som man alltid har trott. De lever i sängen och det är där man behöver allergisanera.

Det finns några kvalsterskydd som man kan lägga i sängen som gör att de inte kommer genom från madrass, täcke och kudde. Dessa skydd är riktigt dyra. Jag snackar dyrare än satin och sådant fancy skulle jag tro. En uppsättning kostar omkring 2500 kronor. Lite mer än vanliga 49 kronors på IKEA. Men det blir till att få tag på det så hon kan slippa det.

HÄR kan du läsa mer och gör det för det är en massa myter som vi lever med angående kvalster. Gå in och läs i boken. Det får jag också göra fast det kryper på mig bara kära maken läser högt.

I alla bitterfittiga ord så är jag jäkligt tacksam ändå

Alltså det är verkligen toppen när den renoverade vårdcentralen i Hålan inte har en läkare. Verkligen toppen. Speciellt när man själv inte är i Hålan men den som behöver läkare är det.

Ringde om Mollys kli i ögonen idag igen. Hon har fortfarande besvär så vi fick en tid. I stan där jag satt och jobbade medan hon var på fritids i Hålan. Så det var bara att köra och hämta henne och köra in igen.

Allergitest ska göras och vi blev skickade in till labb.

-Jo, ni ser att dessa proven behövs tas på förmiddagen för de ska centrifugeras med en gång. Här är en remiss till sjukhusets labb. De har öppet mellan 8-12.
Dubbel körning imorgon också då eftersom jag ska in och jobba också efter att vi varit i stan på sjukhuset och jag lämnat henne i Hålan.

Men i alla bitterfittiga ord så är jag jäkligt tacksam att de bestämde sig, utan några påtryckningar alls faktiskt, för att testa henne för allergier. Jag har väl i princip väntat på att det ska komma på tjejerna också.

Och angående vårdcentralen så får jag inte riktigt ihop hur det är tänkt. Vi, Hålan-bor, blir skickade till en specifik vårdcentral i stan. Detta borde logiskt sett göra att trycket på denna vårdcentral ökar vilket innebär att det behövs fler läkare. Dessa läkare som behövs i stan är för att vi från Hålan kommer. Stan anställer fler läkare för att kunna tillgodose vårt behov. Hade en läkare blivit satt i Hålan hade inte trycket i stan ökat och de hade inte behövt fler läkare för att täcka upp för Hålan-bor.

Är det någon mer än jag som ser det där moment 22 i det hela. Man skulle kunna tänka sig att de hade behövt en klok logistiker för en sådan enkel tankegång.

Nåväl, nu återstår prov imorgon och sedan en eller två veckors väntan på svar.

Så han fnissade lite och denna gången ger jag honom det

Jag har köpt ögondroppar till Molly för hon har haft kli i ögonen ett tag.

Jag ringde vårdcentralen, som bemannas av en distriktsköterska så vill man ha läkarkontakt så är det fel ställe, för att fråga lite om det. Och tydligen kunde det finns pollen ute fast det fortfarande är vintertemperaturer ut. Detta bliv jag faktiskt riktigt förvånad över och jag har dessutom inte känt av min allergi ännu.

Men hon tyckte i alla fall att vi skulle prova med droppar mot allergi eftersom det gav resultat snabbt om det visar sig att det är allergi. Så nu gäller det bara att vänta och se. Oavsett hur det blir så måste vi ha tag på en läkartid sedan.

Hon var otroligt duktig när jag droppade henne. Kära maken stod mest och fnittrade när jag berömde henne. Det kan kanske ha att göra med hur jag beter mig de gånger han har försökt ge mig droppar.

Ni vet när man slappnar av i ögonen och har de vidöppna men så fort någon kommer i närheten så åker de igen som en rädd mussla. Så försöker man slappna av när man känner hans varma hand mot pannan och så kommer fingrarna. Jag försöker verkligen slappna av med ögonen är hårdare slutna en den förbannade musslan. Han stod där och försökte bända upp mitt öga och jag tror till och med att han svor lite åt min tramsighet. Jag slappnar av nu sa jag men så fort hans hand kom i närheten så var ögat stängt igen. Jag försökte öppna ögat men det enda jag öppnade var nog min mun. Jag avskyr verkligen ögondroppar.

Jag kan tycka att det skulle varit skönt att bli av med glasögonen men har bara ett litet problem. Hur? Kanske inte det lilla problemet heller. Linser? Jo men självklart om jag skaffar sådan där ställning som de använder sig av i A Clockwork orange. Då kanske någon hade kunnat stoppa in dem på mig men efter en dag sådär hade de nog suttit fast på ögat sedan.

Laser? Ja kanske o jag hade varit beredd att bli lasrad i resten av ansiktet också eftersom jag hade legat där och vridit mig i ångest. 

Så han fnissade lite och denna gången ger jag honom det. Han har liksom varit med om det. Så jag är väl mest glad att Molly inte fått den genen från mig i alla fall.

Jag vill förpassa honom till träsket nere i skogen och jag hoppas jag lyckas

Då har Mr Kräk lyckats nästla sig in i det Nettuanska hemmet.

Jag hade hoppats att han är lite som vampyrer som måste ha en inbjudan först men så var inte fallet denna gången heller.

Molly har haft ont i huvudet sedan i måndags och varit lite småhängig men hon har varit väg på fritids, så glada de kommer att bli nu. Men idag när hon kom hem var hon så blev om nosen med en temp som närmade sig 39 grader.

Middag ville hon inte ha när vi åt. Och det var då han kom. Vidriga, jäkla åkomma som bara dyker på.

Problemet är ju nu att vi vet att vi kommer att avverka denna helg med honom på besök. Vi vet bara inte vilken av oss som kommer att drabbas först. Blä och örk.

Kära maken hade tagit ledigt torsdag och fredag för att de skulle få lite lov. Han hade bokat bowlingbana i morgon men det blir inget med det. På fredag är Molly bjuden på monsterkalas men det lär nog inte bli något med det heller. Och på lördag ska hon på liten snabbkurs i att dekorera cupecake men det återstår att se.

Usch, lider verkligen med barnen när de är sjuka. När hon ligger och kippar efter andan när hon kräks och man inte kan göra något för att underlätta. Måtte det gå över snabbt.

Jag vill förpassa honom till träsket nere i skogen och jag hoppas jag lyckas.

Följ mitt finger och gå tills marken blir mjuk. Men ingen fara, det är bara att fortsätta att gå. Det är precis som det ska vara. Mohahaha.

Försvinn från vårt hur.

Har inte gjort sin plikt och förmedlat viktiga saker till omvärlden

Bloggen ber om ursäkt för att ägarinnan varit lite slarvig och inte gjort sin plikt och förmedla viktiga saker till omvärlden.

Men ägarinnan anser att hon har en giltig anledning att det varit lite lite uppmärksamhet till bloggen dessa dagar.

Idag har hon liksom spenderat sin dag halvliggandes i soffan, iklädd mjukisbyxor, tröja, morgonrock  och täcke. Stackars, stackars henne som varit lite sjuk och denna sjukan bara flög på henne i gårkväll. Frossa och feber men inget mer.

Så ägarinnan har varit lite off skulle man kunna säga. Men hon måste bara säga att det där Netflix som finns nu, där man kan välja filmer och titta på hur mycket som helst, verkligen varit toppen under dagen. Man skulle kunna säga att det blivit några filmer under dagen, där nerkrupen under täcket.

Ägarinnan mår nu lite bättre som tur är så nu kanske det kan bli lite ordning igen. För detta duger ju inte, sådant slarv.

Ordning och reda, pengar i morgon.

Kan man avskaffa dem på något vis?

Måndagssjukan har väl alla hört talas om men nu har det kommit fredagssjukan också. I alla fall till oss men inte samma anledning som måndagssjukan dock.

Fredag för två veckor sedan var Lilly sjuk. Helt vanlig förkylning så det var inte så farligt med det men det var ändå sjukdom.

Förra fredagen satt jag och Lilly på akuten för att hon hade jätteont i magen. Efter en eftermiddag där men prover, kläm och känn så blev vi hemskickade med troligtvis en “förkylning” i magen. Hon är förövrigt ok nu.

Idag är det fredag igen. Jag hade planerat att följa med Molly till skolan och hon skulle leda gympan för att jag skulle vara med. Ja man kan säga att hon såg väldigt mycket fram emot detta. Det gjorde inte kattfan.

Tre hål i handen resulterade det i i gårkväll och efter lite smått panik från min sida, har en arbetskamrat som blev mycket sjuk och som fick opereras akut, ringde jag sjukvårdsupplysningen. Ring vårdcentralen i morgonbitti blev domen.

Så åter igen fick jag ringa men denna gången hade jag tur för vi fick tid så vi slapp köra till akuten. Det är fasen helt förkastligt att vi inte har någon läkare här i Hålan.

Jag kommer ha ont i magen när nästa fredag närmar sig. Kan man avskaffa dem på något vis?

Det är väl bara att lägga sig på soffan och invänta det oundvikliga nu då

Ibland försöker man minimera risker redan från början. Att göra de där små sakerna som kanske många gånger känns ganska larviga men som ändå faktiskt ger resultat.

Så när man i förvirring vaknar på morgonen av en blöt kaskad i ansiktet så känns det där arbetet med att minimera risker helt bortkastat.

Så den där pussen på huvudet istället för på kinden igår vid läggning av minstingen gjorde nog föga nytta när hon nös mig rakt i ansiktet i morse.

Så det är väl bara att lägga sig på soffan och invänta det oundvikliga nu då.

“Förkylningstider
Jag känner det är nånting på gång
Förkylningstider
Förkylningstider
Kom och håll mig vaken natten lång
Förkylningstider
Snurra runt i en kropp som brinner
som viskar: Stanna i säng…

Förkylningstider
Hej, hej, förkylningstider
Ge mej din feber, ge mej din Panodil
Ge mej allt du vill och allt du kan
Förkylningstider
Hej, hej förkylningstider
Näsa mot näsduk, två dustar av nässpray
som ger förkylningstider en ärlig chans

Du tar mej du tar mej du tar mej
du tar mej till en febrig värld...”