Jag anser mig vara en mycket smart och intelligent kvinna

Jag anser mig vara en mycket smart och intelligent kvinna. Så pass smart så jag vet vad som är smart att genomgå.

Så när den då blivande 7-åringen, som nu är 7-åringen, meddelade att hon gärna ville ha ett övernattningsparty som kalas så sa jag naturligtvis ja. Smart som jag är så visste jag vilket hennes tjejgäng är och hur de är. Nema problemas tänkte jag. Inte mer än att vi kommer att lösa det enkelt.

Ja sen kom de då, fyra stycken förväntansfulla tjejer. De lekte och stojade. De åt tacos i storarummet som de vuxna gör när de bjuder hem folk. De fnittrade och skrattade när de spred majs och riven ost omkring sig och av någon konstig anledning var jag helt lugn hela tiden. Inget manande över att de faktiskt inte fick sprida majsen sådär.

De åt chips, ostbågar, godis och drack vanlig läsk när det satt uppkrupna i soffan framför den hyrda Barbie-filmen.

Dit hade jag inga som helst problem att tackla. Sedan blev det svårare.

Läggdags. Förberedelserna var inga som helst problem när de stod och fnittrade och borstade sina tänder. De kröp ner under sina täcken på madrasserna och vi sa godnatt.

Sedan var det fem olika viljor som satte in. En ville ha släckt, en annan ville ha tänt, en tredje ville ha tänt jättemycket, en fjärde ville prata och en femte ville ha tyst.

Som förälder har man genom årens lopp lärt sig medlingens härliga konst. Man har ibland funderat på att söka som medlare hos någon myndighet som sköter medling. Så pass bra medlare är man emellanåt faktiskt. Jajamensan.

Medlingskunskaperna kom till användning och på något vis så blev det lite tänt och tyst, nästan tyst i alla fall. Så kommer då det där krypandes. När man som 7-åring för första gången ska sova hos en kompis. Att vara borta från mamma och pappa och inte ha dem att få tröst av om det behövs. Att bara ha en annans mamma och pappa där. Det ser annorlunda ut, det luktar annorlunda och sovplatsen känns annorlunda.

Jag satt inne hos dem och läste sagor och jag spelade lugn musik. De två första klockade ganska snabbt med det var värre för de andra tre, därav födelsedagsbarnet. När jag själv satt där och ögonen blev tyngre och tyngre av vaggvisorna som jag spelade för tjejerna så tyckte jag det var lika bra att hämta min egen kudde. Alla tjejerna låg huller om buller på madrasserna så det vara bara för mig att invadera den lilla telningens säng.

Två till klockade och så var det bara en stackare kvar som hade det jobbigt. Tårarna rann med jämna mellanrum och jag tröstade. Tycket så synd om henne så jag ville ringa efter hennes mamma men det fick jag inte för hon ville verkligen sova borta. Och till slut lyckades även hon somna.

Tre timmar senare, 02,23, petade hon på mig. Klarvaken och ledsen igen. Vi flyttade över i en varsin soffa men hon fortsatte att vara ledsen. Och till slut sa hon det själv. Hon ville ha sin mamma och ville hem. Då hade hon kämpat på länge och varit modig men så gick det inte längre. 15 minuter senare vinkade vi hejdå när mamman kom och hämtade henne, 03,40.

Ja sedan la jag mig i min egen säng och hade själv svårt att somna igen. 5,45 vaknade tjejerna. Det gjorde inte jag fullt ut utan lyckades slumra en liten stund till. Jag är ganska glad att jag glömt vad vaknätter gör med en.

När de sedan strax innan 9 ville gå ut på lekplatsen så sa jag varsågoda. Idag tänker jag inte på grannarna. Det gör jag resten av dagarna på året men inte idag. De behövde få komma ut.

Nu har lugnet lagt sig här. Alla är hämtade och åter i sina hems trygga vrår. Alla verkade mycket nöjda över tillställningen.

Idag ska jag ta min hålögda nuna och spendera några timmars sovande på soffan. För det är jag värld. Supermorsa som man känner sig som. Not… Och den där intelligenta och smarta kvinnan som jag anser mig vara har fått sig en liten törn. Men vad gör man inte för sina telningar.

Återbruk är bra. Återbruk i lite mer kontrollerade former är ännu bättre

Böcker är härliga saker. Sida efter sida med bokstäver som bildar ord. Ord som sakta får oss att bilda oss en uppfattning. En uppfattning om personer, platser, tider och händelser. Ord som svävar där sida upp och sida ner och som tar oss djupare och djupare in i handlingar. Handlingar som är svåra att släppa eftersom vi söker svaret på vad som kommer att hända.

Böcker är sådant som många av oss drömmer om att få skriva. Att få vara den där som skapar allt det där som fängslar läsarna. Som fängslar och bestämmer över deras öden. Att kunna få ihop alla dessa ord till något man själv skapat.

Böcker är väldigt svårt att göra sig av med. Får andra tillgång till dem så går det ofta bra men att slänga böcker skär i hjärtat. De är ju så oändliga. De kan nyttjas om och om igen av många olika läsare. Läsare som läser samma ord i dem men tolkar dem olika. Handlingar, personer och platser som olika läsare ser olika. Personer som förklaras på samma sätt tolkas av två olika på helt skilda vis.

Nu pågår en kampanj eller event, tydligen i olika länder samtidigt, där det går ut på att lämna en bok någonstans. Kanske på bussen, caféet, jobbet eller var man nu kan tänka sig. Att skiva en liten lapp ingår, där man skriver något i stil med att “Jag har lämnat denna bok här för att du ska ha möjlighet att njuta av den. Håll till godo”

Jag är med i detta event. Jag har dock inte lämnat något bok. Jag vill lämna en  bok. Mitt problem just nu är inte att skiljas från en eller flera böcker utan tanken på att “skräpa” ner ute. Vad händer om ingen tar min bok. Då ligger den där och skräpar. För även om det är en bok så blir det skräp om den bara lämnas.

Jag vill inte skräpa ner ute. Jag är alltid nog med att det man har med sig någonstans tar man med sig tillbaka för att slänga där det ska vara eller för att ta med sig hem igen. Men jag vill gärna lämna den bok men, ja ni ser mitt dilemma. Men jag sprider i alla fall iden vidare för den tycker jag är riktigt bra. Återbruk är bra. Återbruk i lite mer kontrollerade former är ännu bättre.  

Var finns nästa Einstein?

Vi kan göra skottsäkra västar av kevlar som skyddar bäraren. Vi kan dela atomer för att göra energi. Vi kan flyga till månen och vandra omkring i ett lufttomt inte. Vi kan utveckla telefoner i en rasande fart så att vi konsumenter inte hinner skaffa senaste modellen innan nästa modell är på väg ut.

Vi kan köra bilar på fossilt bränsle, etanol och el. Vi kan dyka i världshaven och utforska havsdjur som ingen tidigare sett men som funnits på vår jord sedan urtiden. Vi kan kommunicera med varandra genom enkla knapptryckningar på datorn eller genom att prata live via datorn och ändå befinna oss på varsin sida av jorden.

Vi kan göra mediciner som rädda tusentals. Vi kan operera i hjärnan samtidigt som patienten är vaken. Vi kan skapa embryon utanför kroppen som sedan planteras in och blir en fullt fungerande människa.

All denna kunskap och teknik och ändå finns det inte en skolbok som inte måste kläs. Den som kommer på skolboken som tål att användas som den är kommer fasen få nobelpriset i någon lämplig kategori.

Hur jäkla svårt kan det vara att klä en jäkla bok. Boken ska helst gå att öppna och ligga plant på bänken. Den ska liksom inte ha krökta pärmar så ser ut som om de hotar att flyga iväg.

Man får inte tejpa på pärmen för då håller boken inte. Det som inte finns med i beaktningen är att boken har hög risk att dö genom att någon ger den onda ögat och kanske är på väg att slänga den i väggen. Vi har förhalat detta måste i flera dagar. Det kan hända att vi faktiskt är uppe i veckan nu också. Men nu gick det inte längre. Det började nog bli genomskinligt. Tålamod är inte min starka sida vad gäller sådana här saker men det gick.

Men herregud, hur svårt ska det vara att göra böcker som håller med tanke på vad vi kan göra. Just saying

Vem har skrivit några snuska berättelser? Jag, jag, jag

Vem drömmer om att skriva en bok?

Jag, jag, jag.

Vem har en otrolig snuskig fantasi?

Jag, jag, jag.

Vem har skrivit några snuska berättelser?

Jag, jag, jag.

Vem inser att hon hade kunnat varit rik och berömd om hon bara att blivit färdig att skriva en tanksnuskbok?

Jag, jag, jag.

Vem känner sig lite sur över att Mr Grey inte kommer från hennes fingrar som frenetiskt dansar över tangenterna?

Jag, jag, jag.

Vem funderar på att lägga barnen tidigt ikväll för att hon är sååå trött för det har absolut inget med att göra att hon måste läsa vidare om Mr Greys alla nyanser?

Jag, jag, jag.

Vem, vem, vem? Jag, jag, jag.

Typ.

Ja, nu är det precis som det ska då. Jag lämnar recensionen till jul om ni har tur

Nu är det minsann dags igen. Nu när all studielitteratur är förpassad till bokhyllan och jag inte tänker läsa en rad till om lageromsättningshastighet eller ledartyper på väldigt länge så är det njutningsläsning som gäller.

Nu är jag dock inte så värst bra på detta med att njutningsläsa. Det kan bero på att när jag läst ut boken har det gått så lång tid att jag börjar fundera på vad som hände i början. Hur började historien liksom.

I början på året, eller när det nu var, lånade jag Hungerspelen. Jag insåg ganska snabbt att det kunde bli en dyr historia med tanke på att det bara var möjligt till två omlån. Så jag köpte den på bokrean istället, när jag redan hade lånat om den en gång och kommit hela 150 sidor in.

Nu jäkla skulle det bli läsa av. Nu hade jag ju ingen piska över mig att den skulle tillbaka. Ja sedan kom lite praktik, examensarbete och sex böcker om ruttplanering och dylikt i vägen.

Igår kände jag mig sådär avslappnad från skolan som man kan bli och nu var det minsann dags att ge sig på det skönlitterära igen. Tio sidor senare och med en liten förskräckt uppvaknande när boken i überfart närmade sig mitt ansikte, den är tung den där rackaren, släckte jag och somnade.

Ja, nu är det precis som det ska då. Jag lämnar recensionen till jul om ni har tur.

Sätt sprätt på böckerna och få dem i omlopp

Jag har inte snöat in mig på temadagar eller något liknande med tanke på att jag häromdagen sprang på “gamla vänners dag” men på torsdag är det faktiskt dags med en annan temadag.

Då menar jag inte att kidsen ska klä ut sig till någon Astrid-figur och fira förskolans dag utan jag menar det andra temat.

“Stora bokbytardagen” infaller den 16 maj, på torsdag alltså. Jag tycker faktiskt det är lite gulligt att byta böcker och speciellt som tanken bakom hela temat är:

“Hur:
Ta med dig en bok du inte vill ha längre när du går hemifrån. Bär den så att andra ser att du har en bok. När du ser en bok du vill ha (eller någon du vill prata med) går du bara fram och frågar om hon eller han vill byta bok med dig. Lika enkelt som trevligt.
Varför:
• Det är kul att få boktips
• Det är kul att träffa nya människor
• Vi tror att böcker och historier är en kul anledning att prata med varandra, i skolor, på företag och i livet i största allmänhet.”

Lite sådär smånördigt som jag kan falla för ibland. Så leta bland gömmorna och ta med en bok dit ni ska på torsdag. Gärna en bok som ni har läst då så ni kan diskutera om den eller varför inte bara ta med en bok och ge till någon. Hade man uppmärksammat detta tidigare hade man kunnat ordna något för barnen också för att främja deras vilja att läsa.

Sätt sprätt på böckerna och få dem i omlopp.

(Åh, herregud nu låter det mer än bara smånördigt)

Jag vet inte om jag älskar det eller bara tycker att det är skrämmande

Jag tar min gula bok i handen och beger mig upp till byn. Öppnar försiktigt dörren, som suger lite tillbaka av den lilla tryckskillnaden som bli, till biblioteket och den där speciella lukten som bara finns på bibblor kommer emot mig. Det spelar egentligen ingen roll hur stort biblioteket är för den finns där ändå. Böcker luktar och böcker luktar gott.

Jag tar min gula bok och lägger den på den lilla maskinen som står där och trycker på återlämna. Maskinen blippar till och på skärmen står det nu att min gula bok är återlämnad. Jag ställde den i hyllan och tar mig sedan längre in i lokalen.

Jag väljer en ny bok och går åter fram till maskinen men denna gången trycker jag på låna och sätter i mitt lånekort. Maskinen spottar ut ett kvitto där mina lån står och när de ska tillbaka. Jag tar nu min svart bok i handen och beger mig hemåt.

Jag har under tiden inte pratat med en enda människa. Jag kan inte riktigt bestämma mig om jag älskar det eller om jag blir skrämd av det. Allt ska göras så enkelt som möjligt i vår raplexa värld. Men detta betyder också att den mänskliga kontakten raderas mer och mer.

Ärenden sköts över datorn via mail och hemsidor, det skickas sms i tid och otid om undringar, i affären går jag själv och blippar mina varor och drar sedan mitt kort och lämnar affären, på bibblan lånar jag själv mina böcker med några knapptryckningar. Ja, ni förstår.

Jag älskar att det går fort när jag gör något. Jag hatar att stå i kö, jag bryter mig ut från denna svenskhet, och vänta. Därför gillar jag dessa nya tekniker som kommer mer och mer ute på ställen. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite skrämmande på något vis. Att vi ska behöva känna en lätthet över att själva bara dra kortet utan att fundera på andra. Att vi lever i vår egen lilla bubbla enbart för att vi behöver ha den där snabbheten och flexibiliteten det ändå ger.

Så jag har någon slags hatkärlek till allt detta. Vad tycker du?

Är sadisten sadistisk eller bara nyfiken?

Att det bor en liten sadist i mig har jag vetat länge. Att den vaknar ibland är vidkommet och till och med välkommet emellanåt. För den där lilla sadisten vet hur man njuter av livets farliga.

Nu har det dock visat sig att den även har tagit in på ett helt annat spår. Ett spår som för mig är väldigt sadistiskt eftersom jag inte har väntat mig detta och aldrig njutit av sådana saker innan. Men nu helt plötsligt ska allt vändas upp och ner och så ska den där lilla sadisten komma och bevisa motsatsen.

Spår 1
Bibliotek. Smaka en stund på ordet och slut ögonen. För mig har bibliotek alltid varit ett ställa som är snabbt besökt när en skönlitteratur ska väljas till lite kvällslektyr. Ett ställe dit nördarna med sina manchesterkavajer med skinnklädda armbågar sitter i rader och drar in snoret så att det ljuder i hela salen enbart för att dom inte kan slita sig från någon vetenskaplig artikel eller poetisk text. Ett ställe dit gamla människor går för att söka mer kunskap som vi unga kan få genom några klick på tangenterna hemma på vår kammare.
Det är så jag har sett biblioteket, det vill säga i alla fall till den där sadisten påpekade annat. För första gången jag verkligen satt mig ner för några veckor sedan och atmosfären träffade mig som små gummiklädda pilar har jag känt en längtan till att få gå dit och ta en bok och sätta mig igen. En mycket märklig känsla eftersom jag aldrig ens tänkt tanken innan att sitta där och läsa.

Så idag fick jag tillfälle att köra dit några timmar då min bok som jag reserverat hade kommit. Jag tog min lilla bok, Kvantitativ forskningsmetodik, och traskade upp en våning och slog mig ner i den svarta skinnfåtöljen. Haha, jag visste att det skulle vara något i skinn. Nåväl, så tog jag upp mitt block och slog upp boken och började läsa. Jag läste och samtidigt träffade dom där pilarna med biblioteksatmosfär mig igen men denna gången var gummipluttarna borta och pilarna satt sig djupt. Jag lyfte blicken från min bok och tittade mig snabbt omkring. Jag slöt ögonen och inte var det några nördar med manchesterkavajer jag såg eller hörde. Jag hörde det stilla sorlet och den där speciella doften som bara finns på ett bibliotek. Och just då visste jag att jag nog hittat en ny, och för mig, lite udda passion. Jag kände mig omhuldad där jag satt och jag njöt av lugnet. Jag tror nog vi kommer att mötas igen och det får jag väl tacka sadisten för.

Spår 2
Trädgård. Detta har aldrig varit något för mig och jag avskyr verkligen trädgårdsgöra. Jag har väl sträckt mig till att gå ut och plocka rabarber men rabatter, blä. Men se det vill den där lilla sadisten som vi gjort oss bekanta med en stund nu ändra på. Sadisten har nämligen fått för sig att det skulle vara mycket, japp mycket, trevligt att skaffa några pallkragar och plantera lite trevliga saker tillsammans med barnen. Jag tror jag smäller av alltså men sadisten har fått mig att längta efter dessa jäkla pallkragar. Jag har fått en bild hur jag och tjejerna är och planterar och sköter denna lilla plätt. Jag kan se deras stolta miner när det får stoppa smultron i munnen som kommer från plantor dom själva har satt. Dessa ord trodde jag aldrig att jag skulle säga faktiskt. Så nu hoppas vi på bra väder för här ska snickras pallkragar. Ojsan, nu kom snickra också in och det var lite skrämmande eftersom det var en helt ny sak för idag. Sadisten jobbar verkligen på högtryck nu.

Det är konstigt hur man kan få för sig att göra saker som aldrig har fallit en in innan. För så mycket har jag inte förändras känns det som men något är på gång. Nu är det bara att vänta in och se vad det blir av det. 

Fototriss ~Text i bild~

Det är något speciellt med bokryggar. Kanske är det för att det är dom man ser när man tittar i en bokhylla, att det är dom som skvallrar om vad som gömmer sig där inne innan man drar ut boken för att kunna läsa. Det är liksom den som väcker intresset, oavsett om det är för hobby, nöje eller måsten. Sen kan ni bara tänka hur mycket text som faktiskt döljer sig i mina böcker och med ens blev allt lite större.

Fler trissar hittar du HÄR

Bland bokmalar och smattrande klackar

Jag behöver verkligen bli mer kulturell.

När jag klev en in på biblioteket i Metropolen i förmiddags såg jag säkert ut som en totalt obildad sak. Med flackande blick försökte jag hitta något som jag kunde gå efter så jag visste vad jag skulle börja. Där stod jag innanför dom nya stöldbågarna, dom var nya för mig i alla fall men jag har inte en aning om hur många år dom varit där, med datorväskan i väster hand och ryggsäcken hängande över höger axel och bara stod. Reception lät bra så jag ställde mig där och fick hjälp, efter snubben som snyggt slank in framför mig men jag orkade inte bli arg. Jag var liksom på bibblan och då finns vissa regler, har jag lärt mig i alla fall men det kommer jag till sen. Jag blev slussad till informationen nu och funderade på vad snubben i receptionen gör om där finns en information också. Fick hjälp av kvinnan bakom disken. En av tre böcker fanns inne och jag tror i ett svagt ögonblick att hon idiotförklarade mig lite över att inte varit så framåt och kollat hemma först om böckerna fanns inne.

Jag fick min bok, en sådan där härlig sak på nästan 1000 sidor, och jag hittade ett litet borden med en lampa på. Packade upp mitt block och penna och satt mig ner. Plötsligt kände jag mig väldigt universitetig där jag satt. Lite sådär som det det ser ut på filmer när elever sitter vid små bord och bara läser och läser. Det är speciella ljud och dofter på ett bibliotek. I alla fall ett sådant stort som det är i stan. Det som slog mig var varför man väljer att lägga parkettliknande golv i en bibbla. Detta är inte smickrande för skor med klackar, och det är många som har det insåg jag idag. En kvinna kom gåendes förbi mig och hon gick på klacken varannan gång när hon försökte trippa på tå för att undvika det ekande och smattrande ljudet som klackarna ger. Hon tittade urskuldande på mig varje gång det klickade till om hennes skor.

Sedan var det då om dom där reglerna eller det är kanske snarare oskrivna regler. I Ryssland har dom bibliotekarier som sitter och säger shhhh så fort någon låter. Här i Sverige borde vi ha någon som går med elpistol och buzzar folk vars mobiltelefoner ringer. Alltså stänger man verkligen inte av ljudet när man går in på ett bibliotek? Jag kan ju svara på den frågan med en gång faktiskt. Herregud vad det ringde överallt och många pratade sina samtal utan att ens verka tänka på att dom befann sig på ett ställe där man ska vara shhhh. Nej skärpning alltså.

Jag behövde sedan tillgång till nätet och bestämde mig för att traska bort till skolan istället. Detta skulle jag inte gjort. In infoteket satt små gäng med kineser. Så nu satt jag och tampades med att försöka läsa och förstå samtidigt som det ettriga mandarin flödade från alla håll runt mig. Jag gav till slut upp och körde hem men kunde sitta en bra stund här hemma eftersom inte tjejerna var hemma.

Men jag måste verkligen bli mer kulturell för jag gillar den där universitesiska känslan. 

Fototriss ~Personligt~

Jag tänkte avslöja 3 saker om mig själv som ni trissare troligtvis inte vet om mig. Obs! Det blir inga smaskiga detaljer dock .

Förklaring kanske?
1. Jag tycker om att spela spel. Men en fågel, ja eller snarare flera, har viskat i mitt öra att jag är en fruktansvärt dålig förlorare.

2. Jag tycker om att läsa och har nästan helt övergått till pocket. Gillar att lätt kunna ha boken med mig i väskan utan att den väger ett tom och tar upp all plats. Så en spännande liten pocket har jag gärna med mig. Dock tar det lång tid för mig att läsa för jag läser när jag lägger mig och då blir det oftast inte många sidor lästa innan John Blund fångar mig.

3. Jag är yrkesskadad. Jag går ingen stans utan att ha handsprit i väskan. Jag vet att det inte är bra att sprita för mycket men när man jobbar som jag gjort, i hemtjänsten, så får man lägga sin tillit till spriten .

Så det var 3 små personliga saker om mig.

Fler personliga trissar hittar du HÄR

Det sjuka idealet att alla ska vara stöpta i samma form

Vad håller vi på med egentligen? Att tycka att det är ok att låta barn i åldern 4-8 år få inpräntat i sig att man måste vara smal för att nå framgång och lycka?

I en bok om en 14-årig flicka som är överviktig och bantar och blir skolans fotbollsstjärna och hittar sitt självsäkra jag och blir lycklig. Denna bok vänder sig då till barn i åldern 4-8 år. Detta är inte ok enligt mig. Ett barn i den åldern ska inte ens behöva tänka i dom banorna hur man ser ut.

Är det något som kommer att dra ner ett barns självkänsla så är det sådant här trams om att man måste vara smal för att vara lycklig. Ett barn kommer att vara lycklig enda till någon bestämmer sig för att förstöra den bilden genom att påtala olika saker som ett barn inte ens har tänk på. Att bli nerplockad i skorna bara för att man ser ut på ett speciellt vis och inte motsvarar normen av hur ett lyckligt barn ska vara. Att ett barn ska behöva känna en strävan att behöva ändra på sig för att vara glad och bli accepterad är totalt oacceptable. Idealet att alla ska se likadana ut och vara stöpta i samma form är så sjukt att jag mår illa.

Övervikt är inte bra men att pränta in det på detta viset gör mig otroligt förbannad. Det är inte konstigt att det finns ätstörningar och dylikt hos barn och ungdomar när det till och mer kommer böcker till 4 åringar att man måste vara smal för att vara accepterad. Och att vara accepterad borde vara en självklarhet att kunna känna när man är så liten. Man ska inte ens behöva tänka något annat.

För att komma åt övervikten hos barn så finns det andra sätt. Men för att förhindra framtida ätstörningar så måste man som vuxen kunna göra detta på ett fint vis vid till exempel mattillfällena. Helt utan att på något vis komma fram till att det är just på grund av övervikten man gör saker.

Jag kommer själv ihåg när jag som 7-8 åring var mobbad och mamma sökte doktor för att få råd, helt i välmening naturligtvis. Men detta är något jag alltid kommer att komma ihåg. Hur doktorn instruerade mig att äta gurka och morötter i tid och otid. Och det var hela tiden prat om att jag nog behöver gå ner lite i vikt. Detta skulle säkert hjälpa mig från mina mobbare. Detta vill man inte och detta behöver man definitivt inte höra som 7 åring och jag kan garantera att det var där min dåliga självkänsla började pyra. Man behöver inte höra att man inte ska äta mer för att man måste tänka på sin vikt. Det man behöver är att bli uppmuntrad för den man är och att det inte spelar någon roll hur jag ser ut. Man kan säga på ett bra vis att barnet inte ska ta mer mat. Men ge fan i att nämna att det är på grund av vikten.

Jag får ont i magen av att vi förstör barn på detta viset. Låt barn få stöd, uppmuntran och att dom känner sig älskade hela sin barndom utan att känna tvivel på sig själva. Lär barn från börja att vi är olika och att vi alla har samma värde ändå. Att en sådan sak ska vara så jäkla svår att få fram. 

Ninaninania ninanananana, dagens boktips

Roland har hängt med mig så väldigt länge så jag hade lite blandade känslor när jag tog upp nästa bekantskap. Det kändes lite sådär när jag började på Hypnotisören av Lars Kepler. Det tog mig ett tag att komma in i det mycket enklare ordflödet som fyllde sida efter sida. Att ha läst Stephen King så länge som jag har gjort och sedan gå över till denna kändes faktiskt lite b. Och det var enbart för att språket var så mycket enklare. Inga knasig ord eller världar utan ett helt vanligt, enkelt språk i ett vintrigt Sverige. Och när jag väl kom över den där tröskeln att det kändes tråkigt så gick det som på räls. Spänningen byggdes upp och jag kunde inte sluta läsa. Så efter en vecka, vilket är otroligt snabbt för mig, var boken slut och upplösningen färdig. Så jag kan med glädje rekommendera denna boken. Jag gillade den skarpt.

Så hittade jag den andra boken, Paganinikontraktet, och jag har kommit en bra bit. Även den är spännande och jag vill gärna lägga mig igen för att komma vidare. Det återstår väl att se vad jag tycker om den sedan när jag är färdig.

Det känns skönt att ha hittat lättlästa böcker som jag med fart kan plöja genom. Jag kände att jag behövde det efter året med Roland, även om jag saknar honom.

Lite tom och sorgsen

Jag känner mig lite tom och sorgsen. Efter att ha haft följe med Roland så länge så plötsligt är det bara slut. Att det faktiskt fanns ett slut trodde man inte men så blev det i alla fall. Det jobbiga blir faktiskt att hitta en annan följeslagare nu efter att det varit givet vem som tar mig i säng om kvällarna. Kommer jag hitta någon ny som honom? Kommer jag hitta någon som fängslar mig så som han har gjort? Kommer jag hitta någon som vågar bjuda in fler att dela vår stund tillsammans? För tillfället känns det inte så men någon måste där väl ändå finnas.

Så bokhyllan får genomsökas nu när Rolands sökande efter Det mörka tornet är till enda. Blir svårt att ersätta.

“Du blir mer social av internet”

Nya Må Bra damp ner i lådan häromdagen. Har inte hunnit öppna den förrän idag och första notisen jag läser är följande:

“Du blir mer social av internet
Hänger du på nätet och deltar i diverse nätverk? Bra! För tvärtemot vad många tror blir den som sitter mycket online även mer social i det verkliga livet. När man är social på internet frigörs oxytocin, som får dig att söka dig till människor även i andra sammanhang, menar forskare. Källa: Zest”

Det låter ju bra för min del. Jag borde vara väldigt social av mig då men det tycker jag inte att jag är. Men det är ju bra att veta så ‘slipper man det där gnagande samvetet. Men nu ska jag lägga mig och vara asocial en stund eftersom Roland inte har många sidor kvar till Det mörka tornet. Slutet är faktiskt nära.

Han suckade lätt…

Han suckade lite lätt och muttrade lite när han  satt upp boken på hyllan i skåpet.
-Behöver du verkligen denna sa han till henne.
-Ja, jag tycker jag gör det för att kunna variera lite mer svarade hon glatt.
-Men det behövs bara en sort så jag tycker ändå detta var lite onödigt fortsatte han när han stängde skåpet.

Jag vet inte riktigt vad han pratar om. Det kan aldrig bli för mycket. Och för att fylla på alla 28 828 objekten som ligger i bildmappen så kommer här en bild.

Erkänna att det vattnas lite i munnen av denna läckra bild. Nu ska jag nog få lite nya tips och idéer på nya goda smaker.

Onani i duschen

Visste ni att över hälften av svenska folket onanerar i duschen? Resterande brukar sjunga. Bara något jag har hört någonstans. Vet ni vad dom brukar sjunga då? Tänk nu riktigt efter så det blir rätt. Viktig fråga detta.

Vet du inte? Då vet vi vad du gör i duschen då. Vilken sång? Inte en aning . (Verkligen moget frun).

Skitdåligt, ja vet. Jag vet inte vad jag ska skylla på. Värmen eller bara uttråkad. Ja något är det i alla fall. Det är nog lika bra att jag intar ett härligt ryggläge tillsammans med Roland. Jag måste snart bli färdig med Det mörka tornet. Den är så bra men jag orkar ju bara läsa några sidor innan jag somnar. Lite dött läge där. Men lägger jag mig redan och kurar ner mig kanske Roland kan ta mig framåt till outforskade höjder. Kanske lite som onani i duschen. Eller vad det som att sjunga en trudelutt?

Bokrea

Jag är ganska sugen på att gå på lite bokrea men jag får snällt vänta någon dag till innan tillfället ges.
Jag älskar att gå och titta rundor när det ligger böcker på stora öppna “torg” i affärer. Gå och känna på böckerna och ta upp dom och läsa på baksidan. Läsa och fundera på om just denna boken är den som är sådär Wow.
Men för att jag ska ta upp en bok ska den ligga under rätt kategori för det första. Sedan ska omslaget se spännande och tilltalande ut och gör det de så kommer den att tas upp och baksidan kommer att inspekteras. Ungefär som när jag handlar vin. Etiketterna är viktiga. Jag hade nog blivit en usel somalier.

Jag vill ha spännande böcker men är inte allt för förtjust i rena deckare. Jag gillar Dean Koontz och Stephen King så jag är väl inte någon bra bokmal då heller om man får tro alla vetare. Men jag gillar sättet som bygger upp spänning och att det dessutom inte alltid är så verkligt heller gör att man inte kan lista ut allt från början som man många gånger kan med en deckare. För i deckare letas det alltid efter en mördare.

Jag är tyvärr en läsare som läser mycket sakta. Jag vill vara en sådan som kan plöja igenom en bok på några dagar men för mig kan det ta månader istället. Delvis kan det kanske bero på att jag oftast bara läser när jag lägger mig och då är jag ofta trött. För vem kommer i säng i tid? Inte jag inte. Detta resulterar i kanske en läsning på högst 10 sidor. Delvis beror det på att jag faktiskt läser väldigt sakta. Jag gick ju nästan i obs-undervisning med min läsning i lågstadiet. Men annars är jag ganska normal. Så jag är inte speciellt dyr i drift med böcker i alla fall.

Jag håller fortfarande på med Kings “Det mörka tornet” serien. Men nu har jag i alla fall kommit till näst sista boken. Spännande som fasen är den men inte lyckas jag ta mig fram fortare för det.

Men jag ska ändå handla på bokrean. Har jag tur hittar jag något spännande om cupecakes. Får väl se hur det blir med det. Men sugen på lite nya förslag är jag till cupecake så några fräscha böcker hade inte varit fel.

Jag läste att bokrean inte alls var så populär som den varit tidigare. Men som sagt så kommer jag i alla fall bidra.

Ska du fynda något på rean?

Livsverk läses sakta

Min kära make “hånade” mig innan och tyckte att jag tog väldigt lång tid på mig att läsa boken jag läser nu. Han visade stolt upp sin hög på 10-12 böcker som han hade plöjt igenom medans jag läst 1.

Jag läser fortfarande Stephen Kings Det mörka tornet-serien och har kommit till del 5.

Jag förklarade lugnt för min kära make att eftersom King anser att det är hans livsverk så kan jag ju inte vanära honom genom att sträckläsa utan jag måste låta det ta tid.
Min kära make bara skrattade åt min självklara förklaring .

Tar Roland med mig och väntar på något spännande

Skulle laddat Pro-listan till Tradera ikväll.
Orkade inte.
Hamnade framför en film istället med en skål popcorn och en kall Cola.
Är så trött nu och känner mig helt slut i huvudet efter en dag med lönegranskning och godkännande.
Så nu tror jag att jag ska ta med mig Roland och lägga mig och hoppas att det händer något riktigt spännande.
Ja boken om Revolvermannen och det Svarta tornet, inget annat.
Vi höres imorgon när jag har lite bättre go. Då kan jag berätta om en liten cirkus jag blev bjuden på idag. Två dörrar ner i hallen ;-).