När drömmar går i kras pga. exploderande jättefallosar

Det finns många anledningar till att man inte tar steget och utmanar sig till att bli det man som lite drömde om. Anledningarna till att drömyrkena inte blev av är några stycken men det finns ändå några överhängande som ändå var avgörande.

När jag som 9-10 åring drömde att få gå på månen tyckte jag det var en väldigt logiskt tanke. Jag ville bli astronaut och få komma ut i rymden och undersöka saker. Intresset var liksom väckt och när jag redan då kunde planeter och månar utantill tyckte jag det var en självklar tanke.

Det jag kanske inte hade i åtanken då vara att man faktiskt skulle ta sig ut ur den jordiska atmosfären också. Detta innebär att man sitter på toppen av en gigantisk tank med flytande syre eller väte. Jag menar verkligen en gigantiskt sak. Sedan kommer detta att i en explosion driva raken upp och iväg. Detta känns inte alls lockande. Flyga är liksom inte min grej och speciellt inte när det är på en fallos som utgör en jätteexplosion. Så den där månfärden blev aldrig av och drömmen lades på hyllan även om jag ibland kan blicka upp och fundera på hur mina fotsteg hade sett ut på månens yta ;-).

Jag började under ungefär samma period drömma om att bli polis. Att få vara en hjälte av något slag kändes väldigt häftigt. Nu vet jag bättre. Jag tror det hade varit väldigt svårt att koncentrera sig dagarna genom med uniformerade poliser runt mig. För att inte tala om att det hade varit svårt när jag själv hade varit tvungen att gå runder i uniformen och se sexig ut. Att ständigt gå runt och vara lite het på sig själv i det läget hade försvårat jobbet och jag inser att det är en omöjlighet. Fysik har inget med detta att göra alltså.

Det sägs ju alltid att man inte ska ge upp sina drömmar men ibland är det faktiskt omöjliga att genomföra. Eller hur?

(Obs. Jag har inte tagit bilden själv. Lånad från Google.)

When You Wish Upon A Star

Såg ni det spektakulära igår?

Jag gick med gott mod ut och ställde mig på altanen och lyfte blicken mot skyn. Sedan väntade jag. Sedan väntade jag en stund till. Med ett tålamod som vilken paleontolog som helst var jag tvungen att kolla upp mina uppgifter så jag gick in för att läsa.

“Själv kommer han ta med sig en solstol och sätta sig med fötterna mot öster” stod det. Jag började fundera på om mitt öst var ett annat öst eftersom inget hade hänt på den stund jag var ute. Det enda som hänt var att en gatlampa gett fartränder i ögonvrån när jag vände på huvudet. Jag tror dock inte jag kan önska mig något vid den händelsen.

Till slut bestämde jag mig för att mitt öster var fel öster och gjorde en helomvändning. Och där precis i början av mitt synfält kom den. Ett litet stjärnfall som lika snabbt som jag uppfattade det var det borta. Jag rabblade min önskning för att verkligen vara säker på att den kom med.

Så ställde jag mig i skuggan av buskarna för att minimera ljuset och vände åter blicken upp mot den stjärnklara himlen. Stjärnorna glittrade mot mig som ett solblankt hav men inga mer fall kom. Tålamodet började tryta och det var ju det man skulle ha gott om. Men efter en halv timme var jag åter inne igen och tjurade lite över att jag inte fått se det spektakulära som skulle inträffa. Jag förbannar mitt tålamod.

Det känns som om jag får ge det en chans ikväll igen. Och ikväll kanske jag ska ta solstolen med mig och bara ligga och vänta på att himlen ska falla. Jag har ju så många önskningar jag vill få iväg.

Hur vet hon sådant?

Samtal i bilen mellan två tjejer i ung ålder (obs, är du äckelmagad så läser du på egen risk).

Vi kan kalla dom M och L, varav M är äldst och har nått skolålder medans L har några år dit.

L: Var kommer kiss från?
M: Det kommer när man dricker. Sen går det neråt såhär (förmodar att hon visade alla svängar och annat som troligtvis finns i magen) och kommer nästan enda ut. Du förstår där finns ett litet avlångt hål vid snippan som kisset kommer ut ur. Så när kisset har fått vänta en stund så öppnar hålet sig lite, lite också kan man kissa. (Jag kan se henne framför mig, nickandes mycket nöjt när detta berättades)
L: Jaha. Var kommer bajs från då?
M: Du förstår det är när man äter så blir det bajs sen.
L: Och det kommer ut från rumpan, inte snippan.
M: Ja, precis. För i rumpan finns ett litet hål som när man bajsar blir mycket större eftersom bajs kan bli såhär långt (hon måttade säker en jättekorv med händerna).

Vi det här laget hade L tröttnat på samtalet och satt säkert och filosoferade om en massa annat och visade säkert därför inte sin syster den uppmärksamheten som önskades. Detta resulterade därför i att storasyster sa hennes namn, ungefär var tredje till fjärde ord. Ju längre det gick ju mer irriterad lät hon. Jag förstår henne när hon nu hade massa viktiga saker som hon kunde berätta vidare och lära nästa.

M: Men krystar man inte så blir hålet inte större och då stannar bajset kvar. Så man måste krysta.

Här kom då den kloka moderna in med ett litet pedagogiskt inlägg, vi kan väl kalla det yrkesskada.

-Det är ju bra att man kan bestämma själv för annars skulle det komma bajs hela tiden. Men det är viktigt att bajsa när man känner sig bajsnödig i vanliga fall men det är bra att man kan hålla det inne när man sitter i bilen såhär.

Modern blir allt som ofta väldigt förvånad hur mycket hon vet. Hon vet att det är mycket som snurrar i dotterns huvud men ändå är det svårt att förstå att hon blivit så stor och verkligen vet så mycket. Efter en tripp till affären ikväll tittade modern upp mot himlen och fick se himlafenomenet som varat några dagar.

-Ser du dom två starka stjärnorna där borta sa hon och pekade. M nickade. Det är inga stjärnor utan det är faktiskt två planeter. Venus och Jupiter. Häftigt va?
Jag tror kanske att det var så att det var moderna som tyckte detta fenomen var häftigas men tanke på vad hon tycker om Jupiter. Och att få se den med blotta ögat blev nog lite wow.
M: Jupiter är den största planeten.
Och där kom det igen. Hur vet hon sådant? Men moderna nickade stolt.

Jag röstar för lite flum

En anstalt för små, missanpassade jordbor sa den grönhåriga ypsagonen.

Jag måste säga att det faktiskt var en ganska komisk förklaring på dagis (jodå, det stod dagis så skyll på SVT). Och är man en ypsagon kan det inte vara lätt att veta dessa saker så jag kan förstå hur resonemanget kan gå när man går förbi ett dagis en eftermiddag och alla barn springer rundor som yra höns. För en ypsagon måste detta se ut som små, missanpassade varelser men egentligen vet jag inte det för jag vet inte hur en ypsagon tänker. Jag förstå däremot när en ypsagon blir godissugen. Den känslan kan jag relatera till även om jag inte kan relatera till att äta 2 kilo choklad som vissa ysagoner klarar av på några sekunder. Nu hade jag inte klarat av det på en dag heller i och för sig men suget förstår jag.

Jag måste erkänna att jag gillar Pax och hennes jordiska äventyr. Det finns många barnprogram som är riktigt tråkiga med überpedagogiska undertoner i allt.
“Detta är en ryggsäck. I ryggsäcken har vi grejer. Vad har vi för grejer? Och så vidare i en oändlighet med überkäcka tecknade barn”. 
Lite pedagogiskt är ok men inte i precis alla barnprogram som sänds. Ibland är det bara bra med lite flum också. Så Pax får helt enkelt bli min nya flumfavorit. 

Utmaning: Ord 4, Venus

Venus, Venus, Venus. Vad tänker man på när man hör det ordet först?

Venus: Planet
Venus: Som i berg
Venus: Gudinna

Buden kan vara många och betydelsen på detta lilla ord kan nog vara ännu mer än mina tre små. Jag tänkte på dom i den ordning jag har skrivit upp dom.

Venus, planeten, är nästan en självklarhet att jag skulle få upp först men tanke på att jag är ganska fascinerat av våra planeter där ut. Även om jag inte vet speciellt mycket om just Venus eftersom jag är en Jupiter-tjej så var det ändå det som poppade upp först. Jag har försökt att se denna planet när den visar sig men jag är osäker på om jag lyckats. Troligtvis har jag det eftersom den ska påminna om en starkt lysande stjärna. När det ändå är rymdtema så är frågan varför det heter följande: 
Män är från Mars, Kvinnor är från Venus. En bok som heter så. Att män och kvinnor kommer från olika planer och det är ett under att vi träffas och eftersom vi ändå gör det så är det inte så konstigt att vi inte förstår varandra. Så enkelt, eller? Som alltid när det gäller relationer då.

Venusberg. Naturligtvis ploppar detta upp i mitt huvud också. Ett litet mjukt berg med stötdämpande effekter. Nja, kanske inte riktigt men man kan undra varför vissa har mer bullfi**a än andra. Fast det är väl som med allt annat kanske. Vissa saker är stora och vissa är små. Frågan är varför det just heter Venusberg? Om det kan vara att det är första steget för att komma närmare en kärleksfull handling om jag nu helt plötsligt ska skiva det lite finkänsligt. För själva Venusberget är ju inte vackert i sig själv precis, oavsett hur man väljer att frisera det. Så kan det mycket väl vara men jag kan naturligtvis vara helt ute i det blå för jag är ju dock bara en liten amatör, i alla fall vad gäller att analysera dom delarna.

Venus, gudinnan. Det är väl hon, kärlekens gudinna som har gett namnet åt alla andra Venus-grejer så hon borde kanske ha hamnat överst men inte i min värld. Bananarama säger väl allt om det egentligen, även om dom inte kan dansa. 

I´m your Venus, I´m your fire At your desire. 

Domedagar, tro och evolution

Tanken på jordens undergång kan skrämma mig lite ibland. Det är väl främst tanken på att allt kommer att försvinna som jag tycker känns totalt främmande, att jorden kommer att försvinna. Det kommer då inte finnas minsta spår efter vår existens i universum. Som det är idag kan vi åtminstone följa evolutionen genom fossiler som ben och även mumifierade apmänniskor. Allt kan följas i en linje. Men detta kommer inte att kunna göras när jorden väl går under.

Fast när vi väl kommer till att jorden ska gå under har vi troligtvis kommit så långt i vår evolution att vi har “byggt bo” på någon annan planet. Men så dyker det upp någon religiös fanatiker och förutspår domedagen och dessa fanatiker skrämmer mig nog ännu mer. För just en fanatiker kan på något underligt vis få en massa att göra dom mest otroliga saker. Jim Jones är bara ett exempel på hur en religiös ledare kan få över 900 medlemmar att begå kollektivt självmord bara för att få komma till ett nytt Eden i stora drag.

Gång på gång förutspås domedagar. Domedagar som aldrig inträffar men ändå tror vissa ständigt på dom. Nu har vi bara två dagar på oss för enligt en ny domedagsprofet kommer jorden att gå under på lördag. Denna domedagsprofet har tidigare förutspått jordens undergång redan 1994. Vi kan väl konstatera att han hade fel. Så nu har han räknat ut nytt datum baserat på antal dagar efter Noah ark och detta kom då att bli lördagen den 21 maj. Så åter igen ska en hop stå och invänta undergången och välkomna den med öppna armar.

Jag tror inte, och det är väl ingen nyhet. Jag är av den uppfattningen att alla får tro på vad dom vill så länge man inte försöker påtvinga någon annan något eller komma med direkta lögner. Och det är väl här som det för det mesta brukar fallera. För tyvärr är det många gånger så att djupt religiösa påtvingar sin tro på andra. Att på ett eller annat sätt manipulerar andra människor till att tro. Och dessa fanatiker som verkar finnas i nästan alla religioner är riktigt farliga.

Detta handlar bara om makt. Tittar man tillbaka så har kyrkan varit otrolig maktkåt hela tiden. Allt för att kunna styra människor.
Helt ärligt hade världen sett mycket bättre ut utan religion. För religion dödar otroligt många människor och det är bara på grund av olika tolkningar på samma sak, tro. Tolkning på något andligt. Och att bråka, kriga och döda på grund av en sådan sak känns ganska omänskligt. Eller det är kanske det mänskligheten är. Ett ont folk som måste slåss om något och religion verkar ligga nära till hands eftersom alla tolkar olika. Hade alla bara accepterat att alla tror på olika och inte försökt påverka med sin egen tro hade det inte varit några problem. En ouppnåbar utopi.

Sedan kan man då vända på det för det finns även fanatiker mot viss religion. Som till exempel Hitlers förföljning av judarna. Så fanatiker finns överallt men det är dom som är farliga för det är dom som lyckas få med massan.

Det är ganska synd om oss människor som känner att vi hela tiden måste tro på något annat än oss själva. Tron på mänskligheten hade varit så mycket bättre. Att lägga all den tro och energi på oss människor istället för på en massa väsen. Man kan undra varför det är så att man måste tro på saker som inte finns. Nej jag har inget bevis men jag har bevis på evulotion som hänt långt innan bibeln, gud, till exempel skapade jorden.

Det återstår väl att se om vi vaknar till en söndag denna omgången också. Men det kommer hela tiden att komma nya domedagar och förr eller senare kommer dom att träffa rätt dag. Men inte för att dom vet utan för att dom gissat allt för många gånger.

När jag ändå är inne på detta med religion, som jag annars försökte undvika, läste jag en kommentar som har följt med mig och jag har varit lite irriterad över den.
Det stod en hel del om utomjordningar för ett tag sedan och det handlade om att någon myndighet i USA skulle öppna filer för att bevisa utomjordingars existens.
Svar på detta hade en religiös person skrivit:

“Utomjordingar är bara demoner i er hjärna”

Och detta har av någon anledning irriterat mig. Jag skulle tro att det främst är för att så fort det finns andra som tror på annat så är det demoner. När religiösa tror så är det så.

Jag vill tro att människan en dag kommer att bli god.

Artikel om domedagen kan du läsa HÄR

   

Solförmörkelse

Hade tänkt jag skulle försöka hinna med att njuta av solförmörkelsen i morse. Jag är lite smånördig vad gäller saker som är häftiga på himlen samt rymden och sådant. Tycker det är jättehäftigt.

Och skåda vad vackert det är.
Jag lovar att det är det någonstans bakom molnen .
Lite besviken blev jag allt.

Meteoriten

Vi har varit iväg i den riktigt stora Metropolen och tittat på bil.
Vår stora börjar ge upp mer och mer och den får bara den ena konstiga sjukdomen efter den andra. Så det är dags att för den att lämna oss och ge plats för en kry sak istället.
Och vi hittade en Citröen Xsara Picasso som vi blev väldigt förtjusta i. Ser precis ut som den på bilden. Så Rickard ska köra tillbaka imorgon och ta Renualten med för det verkade som om bilhandlaren kunde tänka sig att ta den i mellan. Inte illa om det nu blir så.
Så förhoppningsvis står här en blå Citröen på infarten när jag kommer från stan imorgon.

När vi skulle köra hem såg vi detta häftiga på himlen.
Tyvärr syns det dåligt eftersom det bara blev en mobilbild men det måste vara en meteorit. Och vännens fråga var bara om jag var säker på det så det inte var ett plan som hade gått åt skogen.
Nej, nej svarade jag. Det hade inte sett ut så.
Och töntiga jag var nog lite exalterad över detta fenomen när jag försökte följa det innan det bleknade bort bakom molnen.
Denna var betydligt tydligare än den förra jag såg för något år sedan även om den första hade en mer utpräglad svans.
Häftigt var det i alla fall.

Nu får jag väl snällt inta ryggläge i några timmar om jag ska vara utvilad och någorlunda klar i knoppen så jag klarar av högskoleprovet imorgon.
Jag börjar bli riktigt nervös men samtidigt är det bra att jag har våren också som jag kan göra på. Jag får se det som en liten testomgång.

Har vi haft långväga besök?

Rickard var precis ute med doggen. Kom in och frågade var jag hade kameran.

Det har frösit och kommit ett tunt lager med snö.

Men vilka har landat på vår motorhuv?

Bilen är okörd idag så det är inte det att den varit varm och sedan att den frösit

Så jag frågar igen. Vilka har landat på vår motorhuv;-).

Meteorit?

Efter jobbet idag körde jag upp till lilla byhålan bredvid och köpte lite mer julklappar till tjejerna. Blev lite kläder och så hittade jag äntligen en ny badrock till Lilly. Perfekt:-). När jag körde hem såg jag något riktigt häftigt. Såg ett ljus klot som flammade till på himlen och jag är nästan säker på att det brann. Det brann en liten stund och sedan blev det svagare. Var en ganska lång svans efter så jag tror nästan att jag har fått äran att se en meteorit. Kunde följa den lite innan jag körde in i skogspartiet och när jag fick syn på det igen hade det dalat och var svagare och närmare horisonten men hade fortfarande svans.Var absolut inget flygplan. Antingen var det en meteorit, vilket jag tror och hoppas på att det var, annars var det något rymdskrot som kom in i atmosfären Skithäftigt:-D. Ringde hem till Rickard mest för att höra om det stod något i tidningen. Så inte regeringen hade hemlighållt att det var en global killer på väg;-). Konspirationsteorierna duggar tätt här nu;-). Känner mig helt pirrig i hela kroppen. Tycker det är hur häftigt som helst, om det nu var en meteorit. Kommer nog inte få reda på det heller om det nu inte var fler som lyckades se det. Måste det ju vara med tanke på hur det flammade upp. Jag vill veta:-). Skulle kunna skriva hur mycket som helst om det men det blir bara en massa upprepningar eftersom jag tycker det är så häftigt.