Ibland går det snett

Jomen så att jag har fortfarande min rygg som bråkar med mig.

Eftersom bäckenet är roterat gör det att jag är lite sned eftersom jag blir lite kortare på höger sida. Detta fenom upptäckte den lilla telningen när vi gick in i duschen för en stund sedan.

Jo mamma nu ser jag det. Det är ju där man kan köra in handen sa hon och pekade på den fina valken som nu bildats på min rygg på grund av min snedhet. Den har liksom vuxit fram nu senaste veckan men jag har försökt att ignorera den. Jag är inte sned, jag är inte sned, jag är så jäkla sned.

Ja tack för den fina beskrivning typ. Det värmer verkligen. Not. Den där brutalt ärligheten är det snart dags att diskutera hur man lindar in i lite mer nertonade uttalade.

Ja sedan var det ett väldigt fnissande på henne när jag stod där och kastade lasso med trosorna för att få dem på mig. Tur hon kan vara lättroad.

Att fånga en åhörares intresse

Vissa samtal leder någonstans och andra gör det inte om man säger så.

Den lilla telningen sitter med sin platta och har faderns hörlurar på sig. Hon är inne i historien som utspelas på skärmen.  Jag petar på henne och hon vänder snabbt upp blicken mot mig innan hon vände blicken mot plattan igen.

Jag petade på henne igen och var nu snabb med att fråga vad hon tittade på.

Extrema ögonblick svarade hon. Vad handlar det om då frågade jag henne. Om olika ögonblick svarede hon mig. Vilket ögonblick då fortsatte jag nyfiket fråga för att få svar. Om extrema svarade hon. Men vad är det för händelser då försökte jag istället. Jo sådana där olika händelser som man kan kalla extrema och som är ögonblick.

Det kan hända att jag gav upp där. Det här samtalet var ett sådant som inte leder någonstans. I alla fall inte om man är en nyfiken mamma som tydligen inte förstår ett skvatt om vad extrema ögonblick innebär.

Den lilla telningen är åtet försjunken i plattan i nästa avsnitt av extrema ögonblick.

Ridå igen

Kära maken satt och funderade.

När du är iväg och tränar ska jag passa på att träna här hemma också sa han.

Den lilla telningen, som har en förmåga att få öron som små trattar emellanåt, satt i rummet bredvid och frågade vad han skulle träna.

Han ska träna på att ligga på soffan svarade jag henne.

Ett fnittrade hördes från rummet bredvid. Men mamma då, det behöver han inte träna på för det är han redan duktig på. Till och med jätteduktig på det.

Boom.  Ridå för kära maken.

Blad 21

Ridå

Den lilla telningen tittade på sina fingrar.

De blir alltid så skrynklig i duschen sa hon. Och titta på mina fötter sa hon och lyfte på sin ena fot för att visa. Precis sådär skrynklig som gamlingar är fortsatte hon.

Hon tittade upp på mig där jag stod och torkade hennes hår.

Ja som du mamma avslutade hon.

Boom, ridå.

Blad 18

En av hemligheterna som superhjältar har

Superhjältar är faktiskt inte alltid bra att ha. Man skulle kunna tro att det bara är av godo men låt mig påvisa motsatsen.

Här hemma har jag nämligen en med superhörsel. Superhörsel innebär faktiskt lite problem. För är det så att om man som normal förälder faktiskt har gömt något gott som man faktiskt vill ha själv så är det bra att låta det ligga till den lilla med superhörsel faktiskt klockat för kvällen.

För jag lovar, trots hörlurar på så kommer hon att höra när skåpet öppnas. Man kan försöka smyga upp den bäst man vill men jag lovar att det kommer inte att hjälpa. Och i samma stund som den där goda biten som man spara för eget bruk, japp så egoistisk kan denna donnan vara trots att hon är en mor, så kan man ge sig tusan på att den lilla kommer hoppla-skuttandes. Ytterligare ett superhjältedrag då det inte fungerar att gå utan det faktiskt verkar finnas någon magisk hoppstylta inbyggd.

Vad har du i munnen mamma? Inget försöker man säga lite oberört samtidigt som man försöker placera den goda biten så det inte ska synas. Men vad har du i munnen mamma? Hon har inte bara superhörsel utan även supersyn. En lakritskaramell blir svaret till slut för att få mumsa i sig den goda icke lakritskaramellen. För lakrits går inte hem hos en superhjälte.

Och ja, jag kan med säkerhet antyda att det är ett fullt normalt beteende för en normal förälder. Dock har jag inte kommit på hur den lilla superhjälten gör för att emellanåt stänga av inte bara superhörseln utan även den vanliga hörseln. Men det är väl en av de där hemligheterna som superhjältar har.

Blad 5

Den lilla telningen är i himmelriket. Inte för att hon får gå bärsärk i en godisaffär eller att hon får kolla på Winx hela dagen

Den lilla telningen är i himmelriket. Inte för att hon får gå bärsärk i en godisaffär eller att hon får kolla på Winx hela dagen. Nej inget sådant.

Imorgon är det nämligen dags. Fritids har stängt och då kommer det att hända stora saker.

Hon kommer att bli hämtad av sin största idol. En person som hon troligtvis hade flyttat till om hon hade fått.

Imorgon är dagen då bästa grannen ska hämta henne på fritan. Hon har pratat om det hela veckan och räknat ner. Hon har planerat så det ska bli rätt imorgon och tassade bort med sin bilkudde, som hon själv hämtade i bilen, ikväll för att bästa grannen inte skulle glömma den.

Hon fick frågan av en kompis om hon ville följa med henne hem imorgon. Med tårar i ögonen tittade hon på mig:

“Men mamma, det kan jag inte för Pia ska hämta mig på skolan.”

Det spelade ingen roll att jag sa att bästa grannen säkert skulle förstå men detta var stora saker som man inte bara kunde ändra på.

Hon älskar verkligen våra grannar. Jag tror nog att hon i princip nästan dagligen är där borta. Ibland kommer hon hem med en gång och ibland är hon iväg i timmar. Hon bara älskar att bara vara där. Tror inte ens de behöver underhålla henne för hon kan sitta i ett hörn och leka med Pet shop eller andra saker.

Det är inte lönt för oss att säga att hon inte får gå bort till dem när vi tycker att hon är där för jämnan. Då blir det riktigt stora tårar och tandgnissel. Hon accepterar när de säger nej för att de inte kan och så har vi kommit överens att det är ok att göra.

Så ja, imorgon är en riktigt stor dag för henne. Jag tror till och med att det är på snudd till hennes födelsedag. Att bli hämtad på skolan av bästa grannen och sedan få spendera några timmar med henne. Hennes stora idol.

Jag anser mig vara en mycket smart och intelligent kvinna

Jag anser mig vara en mycket smart och intelligent kvinna. Så pass smart så jag vet vad som är smart att genomgå.

Så när den då blivande 7-åringen, som nu är 7-åringen, meddelade att hon gärna ville ha ett övernattningsparty som kalas så sa jag naturligtvis ja. Smart som jag är så visste jag vilket hennes tjejgäng är och hur de är. Nema problemas tänkte jag. Inte mer än att vi kommer att lösa det enkelt.

Ja sen kom de då, fyra stycken förväntansfulla tjejer. De lekte och stojade. De åt tacos i storarummet som de vuxna gör när de bjuder hem folk. De fnittrade och skrattade när de spred majs och riven ost omkring sig och av någon konstig anledning var jag helt lugn hela tiden. Inget manande över att de faktiskt inte fick sprida majsen sådär.

De åt chips, ostbågar, godis och drack vanlig läsk när det satt uppkrupna i soffan framför den hyrda Barbie-filmen.

Dit hade jag inga som helst problem att tackla. Sedan blev det svårare.

Läggdags. Förberedelserna var inga som helst problem när de stod och fnittrade och borstade sina tänder. De kröp ner under sina täcken på madrasserna och vi sa godnatt.

Sedan var det fem olika viljor som satte in. En ville ha släckt, en annan ville ha tänt, en tredje ville ha tänt jättemycket, en fjärde ville prata och en femte ville ha tyst.

Som förälder har man genom årens lopp lärt sig medlingens härliga konst. Man har ibland funderat på att söka som medlare hos någon myndighet som sköter medling. Så pass bra medlare är man emellanåt faktiskt. Jajamensan.

Medlingskunskaperna kom till användning och på något vis så blev det lite tänt och tyst, nästan tyst i alla fall. Så kommer då det där krypandes. När man som 7-åring för första gången ska sova hos en kompis. Att vara borta från mamma och pappa och inte ha dem att få tröst av om det behövs. Att bara ha en annans mamma och pappa där. Det ser annorlunda ut, det luktar annorlunda och sovplatsen känns annorlunda.

Jag satt inne hos dem och läste sagor och jag spelade lugn musik. De två första klockade ganska snabbt med det var värre för de andra tre, därav födelsedagsbarnet. När jag själv satt där och ögonen blev tyngre och tyngre av vaggvisorna som jag spelade för tjejerna så tyckte jag det var lika bra att hämta min egen kudde. Alla tjejerna låg huller om buller på madrasserna så det vara bara för mig att invadera den lilla telningens säng.

Två till klockade och så var det bara en stackare kvar som hade det jobbigt. Tårarna rann med jämna mellanrum och jag tröstade. Tycket så synd om henne så jag ville ringa efter hennes mamma men det fick jag inte för hon ville verkligen sova borta. Och till slut lyckades även hon somna.

Tre timmar senare, 02,23, petade hon på mig. Klarvaken och ledsen igen. Vi flyttade över i en varsin soffa men hon fortsatte att vara ledsen. Och till slut sa hon det själv. Hon ville ha sin mamma och ville hem. Då hade hon kämpat på länge och varit modig men så gick det inte längre. 15 minuter senare vinkade vi hejdå när mamman kom och hämtade henne, 03,40.

Ja sedan la jag mig i min egen säng och hade själv svårt att somna igen. 5,45 vaknade tjejerna. Det gjorde inte jag fullt ut utan lyckades slumra en liten stund till. Jag är ganska glad att jag glömt vad vaknätter gör med en.

När de sedan strax innan 9 ville gå ut på lekplatsen så sa jag varsågoda. Idag tänker jag inte på grannarna. Det gör jag resten av dagarna på året men inte idag. De behövde få komma ut.

Nu har lugnet lagt sig här. Alla är hämtade och åter i sina hems trygga vrår. Alla verkade mycket nöjda över tillställningen.

Idag ska jag ta min hålögda nuna och spendera några timmars sovande på soffan. För det är jag värld. Supermorsa som man känner sig som. Not… Och den där intelligenta och smarta kvinnan som jag anser mig vara har fått sig en liten törn. Men vad gör man inte för sina telningar.

Ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder

Ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder.

Ibland skulle jag önska att det fanns en parlör som förklarade för mig hur en sådan liten människa fungerar. För även om jag känt den där lilla människan i hela hennes liv så kan jag minsann se ut som ett stort jäkla frågetecken över saker hon får för sig.

I denna lilla telnings liv existerar inte byxor. Att nämna byxor är som att tända den korta stubinen till dynamitgubben. Det pyser till sedan smäller det liksom. Direkt.

Ibland kan det gå lite väl långt. Som när hon kom hem med en kompis tight på sig eftersom hon var blöt efter utelek.

“Men har du inga extrabyxor på skolan?”
”Men åh, det är byxor. Jag använder faktiskt inte byxor”

Nu har dock den sluga mamman kommit på en lösning som fungerar de flesta gånger. Hur? Det stavas TIGHTS. Enkelt kan man tycka men så länge det kallas tights så är det ok att använda. Så tighta byxor med knapp eller gylf går under arbetsnamnet tights. Än så länge köper hon det.

Ibland kan man nästan vara på väg att säga fel och det har hänt också varav en ilsken blick och en suck följt av:

“Men åh, jag använder faktiskt inte byxor”

Naturligtvis får man då dumförklara sig själv lite lätt i dessa sammanhäng medan man förklarar att oj, jag sa ju fel. Tights menar jag. Situationen räddad.

Så, så länge de där byxorna är tighta och kallas tights så fungerar det. Men glöm de där mjukisbrallorna som ligger som extrabyxor. Då frågar hon bästisen om hon kan få låna hennes extratights.

Så ja, ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder.

Not to do list

Vissa saker ska man bara undvika. Och som den medmänniska jag är så kan jag säga följande:

1, Vill man ha rena kläder så ska de tvättas utan saker i fickorna. Ett kvarglömt trosskydd i skjortsfickan är inte att rekommendera. I alla fall om man inte är ute efter byxor som ser ut att vara fulla med bebiskräks. Och den tiden är ju förbi för längesedan.

2, Står man i duschen och får hår i munnen så är det en bra idé att inte ta ut det utan att tänka sig för. Balsamindränkta händer smakar inte gott alls. Inte nog med att det smakar väldigt illa man har smaken kvar väldigt länge också. Det kan förstöra kommande middagar faktiskt. Jag borde har tänkt mig för, jag har ju ingen speciell vass tunga som behöver mjukas upp. Den är ganska mjuk och snäll redan från början. Så inga balsamindränkta fingrar är att rekommendera att stoppa i munnen.

3, Var väl förberedd när du sätter dig och tittar på film med en snart 7-åring. Varför?
A, Är det en film hon sett innan så räkna med att du vet de sista 30 minuterna innan 2 minuter har gått av filmen. Ett jäkla minne som berättar in i minsta detalj hur det går. Det spelar ingen roll att man ber henne låta blir att berätta vad som händer för 1 minut efter händer det något nytt som måste berättas hur det går senare.
B, Är det en film hon inte sett innan så räkna med att hon kommer att ställa frågor. Massa av frågor. Hela tiden. Konstant faktiskt. Varför, när, hur, hurdå i ett ständigt flöde. Mest varför får jag nog säga och det är inte alltid lätt att svara på varför de väljer att göra på ett sätt och inte ett annat. Jag vet ju liksom inte vad manusförfattaren hade att välja på, alls.

4, Se till att ställa klockan i tid om det är så att ni väntar besök från sotaren. Annars kan man mötas av en väldigt leendes sotare när man väl öppnar dörren. Detta kan bero på att när man vaknar med ett ryck och tänker “Jäklar, sotaren” och sedan lämnar sängen i all hast och går genom storarummet precis när sotaren går utanför fönstret. Kanske inget konstigt alls om, jag säger det ingen om, man inte har en pinal på kroppen. Man är lika klädd som den dagen man först anlände till denna jord och tog sitt första andetag. Helt jäkla naken med andra ord. Men han verkade väldigt glad i alla fall och jag fick inte någon stämning för blottning eller förargelseväckande beteende. Alltid något. Obs! Vi har fortfarande samma sotare nu så då. Undra om han själv valt placeringen.

Så är det så att ni springer omkring och funderar på dessa normala saker så behöver ni inte fundera längre. Jag har gett er svaren. Det enda jag gör om och om ingen är punkt nummer 3. Men det är enbart för mysighetsfaktorn med att ha en 7 åring uppkurad vid sin sida vid detta soffhäng. Men de andra sakerna avråder jag er att testa. Så nu vet ni det viktiga.

Eftersom vi befinner oss i detta avlånga land så vet alla exakt vad normal är. Lite sådär lagom för att vara mer exakt.

Tänk er följande scenario.

Det kan givetvis hända var som helst i vår avlånga land men vi kan väl för enkelhetens skull tänka oss någonstans i den södra delen av vårt land. Det skulle kunna vara så att vi kan tänka oss att det är i Skåne och för att precisera kan vi tänka oss att det skulle kunna hända i den norra delen av detta vackra landskap. Vi skulle kunna tänka mindre och tänka oss en liten håla i norra delen av det vackra landskapet Skåne. En liten Håla som har en känd djurmarknad, en affär som är vida känd för sitt exotiska kött, en brottarklubb som fostrat kända medaljnamn, en badsjö som är en av Skånes populäraste och en liten allt-i-allo-affär som är över 100 år gammal.

I denna Håla kan det hända att det finns en vacker slinga runt en liten sjö. Slingan som leder runt denna vackra sjö är grusad. Grusad på så vis att det är skönt att springa på om man nu är lagt åt springhållet. Denna grusade gång har en bredd på cirka 3,5 vuxna människor i normal storlekar. Eftersom vi befinner oss i detta avlånga land så vet alla exakt vad normal är. Lite sådär lagom för att vara mer exakt.

På denna grusgång kom en kvinna gåendes. Hon var lite bredare än normal, alltså lite lagom med lite extra volang. Bredvid henne gick två barn. Dessa barnen var mindre än en normal, lagom vuxen. Kvinnan och barnen skulle nog kunna räknas som 2,5 vuxna eller ska vi vara snälla så kanske 2,25 för att göra kvinnan lite sådär extra lagom glad.

Så det skulle innebära att kvinnan och barnen lätt skulle få plats med en normalt, lagom vuxen till i sitt sällskap. I vanliga fall, om allt hade varit en perfekt värld.

Men vi kan tänka oss situationen om de inte befinner sig i den perfekta världen. Bara för att vi kan låtsas liksom.

Tydligen hade kvinnan bara en vänstersida. Fråga mig inte hur hon såg ut men barnen som gick med henne tjafsade hela tiden om att de skulle gå på hennes vänstra sida. Det spelade ingen roll om kvinnan gick mitt på den 3,5 normala vuxna breda grusgång för att underlätta för det ena barnen att upptäcka att hon faktiskt hade en vänstersida och en högersida. Dessa sidor fungerade dessutom väldigt unisont så hon förstod aldrig problemet.

När de båda barnen inte kunde gå på samma sida så såg det lilla barnet till att gå precis framför det stora barnet. Det stora barnet trampade naturligtvis då på det lilla barnet varav det lilla barnet kinkade. Under någon minut hittade det lilla barnet kvinnans högra sida och kvinnan kände sig hel och ohalt. Men ack den glädje som vara för kvinnan för snart hade hon åter bara en vänstersida.

Kvinnan var vid något tillfälle på väg att säga till barnen att nästa gång skulle hon minsann gå själv men hon kom på att då skulle liksom hela rundan förlora sitt syfte. Detta eftersom kvinnan dragit ut barnen för att få lite frisk luft efter att de i barnens värld varit sociala och tjattrat med sina vänner framför skärmen. Så kvinnan bet sig i läppen för att inte ge dem den lycka att slippa promenad nästa gång. Samtidigt gick hon och funderade på varför de inte bara kunde gå på en varsin sida om henne på den 3,5 normalt vuxna breda grusgången och diskutera viktiga saker som om de skulle bada när de kom hem.

Men den där kvinnan har fortfarande inte kommit på varför hennes barn alltid måste bråka. Bråka om allt. Tjafsa om allt. Tetas om allt. Jag tror inte att kvinnan någon gång kommer att komma fram till något svar i den frågan.

Så tänk er följande scenario. Det skulle kunna har hänt var som helst i vårt avlånga land eller så skulle det kunna ha hänt i en liten Håla som har en känd djurmarknad, en affär som är vida känd för sitt exotiska kött, en brottarklubb som fostrat kända medaljnamn, en badsjö som är en av Skånes populäraste och en liten allt-i-allo-affär som är över 100 år gammal. Men det förtäljer inte historian. Det är ju trots allt bara ett helt vanligt scenario. Yeah right.

Ibland behöver man verkligen komma ifrån vardagen

Ibland behöver man verkligen komma ifrån vardagen. Man behöver packa sig hemifrån och slippa alla måsten som finns på hemmaplan. Man behöver komma bort från kiv och bråk från barnen.

Så därför packade vi oss iväg till en hotellweekend i Malmö i helgen. Hela familjen. Man skulle kanske kunna tro att när barnen följer med så tar man bråk och kiv med sig men så var inte fallet. För det är inte bara vi föräldrar som behöver komma bort och andas annat, även om det är nyttigt och underbart att komma iväg bara vi två, utan även tjejerna.

De var så spända på detta med hotell. Hur det gick till och hur de skulle sova. Så när vi spenderat halva dagen i Malmö på kulturella saker som Malmöhus och Teknikens och sjöfartens hus där den lilla telningen äntligen hittade sitt Vasa-skepp var det äntligen dags att hämta det väl inlåsta bagaget på centralstationen och bege sig för incheckning. Och oj så tjattrigt det sedan var i hissen upp till vårt rum. Nu var de nästan där, på det där hotellet som de längtat efter i flera veckor.

Ett badkar blev sedan deras stora dröm för dagen. När de avslutade kvällen, fnittrandes, i det skummiga badet så var de så nöjda.

Nöjda är bara förnamnet på vad de sedan var till frukosten. Så mycket att välja på och ändå var de i extas med att kunna välja fralla med nutella på. För att inte tala om att de fick äta chokladmuffins till frukost. Frågan kom om man kunde äta där utan att sova över.

Efter den lyxfrukosten var det shopping. Och hade den stora telningen fått välja hade hon kunna shoppa sina föräldrar barskrapta. Det satt föräldrarna tyvärr stopp för men hon fick naturligtvis lite kläder shoppat.

Moderna, som var ute efter kläder till bröllop som de ska på till midsommar, kom hem tomhänt. Inte ett klädesplagg hade jag med mig. Men inte av den vanliga anledningen att inget passade utan för att det jag provade inte föll mig i smaken. Från att inte kunna välja på något så har jag mer att välja på och då blev det inget ändå.

Vi har haft en underbar helg tillsammans. I princip är det enda som bråkats och kivats om lite är vems tur det var att trycka på hissknappen och vems tur det var att öppna hotelldörren med kortet. Det där var väldigt viktiga saker och gjordes upp flera timmar innan. Men det märktes på dem att de tyckte det var skönt och spännande med annat än bara en helg hemma. De ville gärna åka nästa helg också. Jag tror dock vi får vänta lite innan nästa gång och komma på något annat trevlig resmål då. Naturligtvis på tågavstånd.

SAMLARMARKNAD?

Körde förbi en skylt som var formad som en pil. På den stod följande att läsa:

SAMLARMARKNAD

Av någon anledning kom jag att tänka på att detta måste vara något som hade passat den lilla telningen. För är det något hon kan så är det att samla.

Att rensa på hennes rum går inte för det är omöjligt att slänga saker. Hon ska ha allt kvar. Det spelar liksom ingen roll om det är en blompinne, naturligtvis i två delar, eller om det är korkar till tuschpennor som blivit slängda. Saker som den kloka modern inte alls förstår sig på vad de ska användas till ska sparas. Det kan hända att man kan kalla de där sakerna för skräp helt enkelt. Samlarperiod pågår ständigt.

Stenar är tydligen kanonbra att samla på och får man inte ta in dem så kan man fylla jackan med dem. Skramlar fint i tvättmaskinen sedan. Lite maracastoner där. Samlarperioden fortskrider med olika intensitet. Och ibland är de fasen för stora för jackan också.

Sedan är det detta med saker som hon gjort själv. Som till exempel de där klippta snöflingorna. Nu var det dock inte själva snöflingan som var det som var det viktiga i detta sammanhanget. Nej, nu var det de klippta småbitarna som lämnade hålen i snöflingan som var samlarobjekten. Vet ni hur mycket klippta småbitar det blir av en snöflinga? Det blir några stycken. Och hur mycket blir det inte av tio snöflingor? Åt helsike för mycket. Och dessa skulle sparas. Till vad vet jag inte men efterhand som de hamnat på golvet så har det hungriga snabeldraken ätit upp dem. Ops, liksom. Nu är den samlarperioden slut. Den varade så länge snabeldraken var hungrig och till snöflingeperioden var över.

Det är även testa att samla på levande saker. I ett tappert försök, efter att mamman satt ner foten och meddelat att levande saker samlar man absolut inte på inne, lyckades hon få ihop en hel hög med sniglar med skal på. Dessa radade om upp på sopborsten på trappan ute. Ja sedan hade hon ett jäkla göre med att verkligen få dem att vara samlade på den där borsten för är det något sniglar inte är så är det dresserade att stanna på plats. De är helt enkelt väldigt rymningsbenägna. Och det där med att sniglar tar sig fram i snigelfart stämmer inte heller riktigt för de försvann snabbt i olika riktningar allihopa. Denna samlarperioden varade inte så länge som tur var. En halv dag eller något liknande innan hon gav upp eftersom de inte ens stannade innanför den uppbyggda inhägnaden. De var verkligen otroligt rymningsbenägna.

Så den där pilen med ordet:

SAMLARMARKNAD

Hade lika gärna kunnat vara en snitslad bana hem till den lilla telningens. Men jag tror den ledde till någon helt annanstans för ännu har det inte blivit anstormning till Hålan. Men man vet ju aldrig.

De verkar tro att vi sitter i våra stugor, utan kontakt med omvärlden

Jag slutas aldrig att förvånas över saker. Saker som för en annan är självklara verkar vara för andra helt oförstående.

Vi har precis fått reda på att den lilla telningen inte ska ha den lärare som det är sagt att hon ska få. Men vi har naturligtvis inte fått reda på det genom de som vet om det, skolan, utan från personer utanför.

Och ja, det är bekräftat eftersom den nya klassen hon ska ha idag har fått lapp med sig hem att nu kommer Den Läraren att bli er lärare.

Alltså jag vet inte vad skolan tror om oss. Att vi sitter i våra stugor och inte har någon kontakt alls med omvärlden så det finns ändå ingen risk att en sådan sak kommer ut.

Eller att de faktiskt idiotförklarar oss och våra barn genom att faktiskt verka anse att vi inte bryr oss om vilken lärare våra barn har.

Eller att våra barn har fått reda på vilken de ska ha och de inte ens har mage att meddela dem innan alla andra får reda på det.

Jag tycker det är så dåligt gjort. Men jag borde kanske inte bli förvånad. Jag skrev i alla fall ett litet brev till rektorn och sa vad jag ansåg.

“Hej
Jag fick precis reda på att de blivande 1:orna här i Hästveda inte ska ha Den Läraren fast det är det som är meddelat. Jag har på omvägar fått reda på det och sedan genom kontakter fått bekräftat.
Jag kan förstå att lärare byter tjänster men det jag inte kan förstå och tycker är väldigt dåligt är att det meddelas på hennes nya skola utan att gå ut och meddela oss som faktiskt har fått reda på att hon ska ha våra barn. Jag kan faktiskt inte tycka att det är acceptabelt att vi får reda på det på detta viset. Jag tycker att det meddelas ut till oss som det berör innan man meddelar ut till den nya klassen. Jag anser att det är ett naturligt steg hur man förmedlar information oavsett i vilken sektor man befinner sig i.
Med vänlig hälsning Jeanette”

Åh, vad jag blir sur över sådant här.

Jo man tackar, vem önskar inte att man såg ut som en 20-åring igen

Ibland går en förvandling på ett ögonblick.

Jag fick ny frisyr i helgen. Utväxten som ska vara min lugg hade nu kommit så långt att den såg väldigt tramsigt ut i min annars så långa lugg. Den låg där i någon gubbalock, naturligtvis ovanpå det andra. Och med en fantastisk frisör så lyckade hon trolla in den korta luggbiten i en uppklippt lugg. Voila liksom.

Så moi i morse. Trött som fasen och med ICA-kassar under ögonen. Men nya frissan nästan på plats.

Så moi i eftermiddags. ICA-kassarna har blivit något mindre och jag ser lite piggare ut. Den nya frissan är nästan på plats även här. Som alltid så är alltid nya frissor bara nästan på plast. Lyckas aldrig få till det med mitt bångstyrda hår. Dock har jag varit och hämtat mina nya glasögon. De där glasögonen fastnade jag för när kära maken var och provade nya. Och när man hittar ett par bara sådär som man gillar så är det liksom lika bra att passa på. Jag fick ju lite skäll av optikern. Tydligen är det alldeles för länge att gå med samma glasögon i fem år utan att kolla ögonen. Vartannat år ska det vara. Ops.

-Mamma, vad snygg du är i dina nya glasögon. Du ser ut som Emelie nu sa den lilla telningen.

Jo man tackar, vem önskar inte att man såg ut som en 20-åring igen.

Bam, bom, krasch, kabam

Det finns vissa saker som kan få världen att rämna. Jag menar totalt rämna. Ett avgrundshål som öppnar sig och verkligen slukar allt som finns ovanpå. I detta fallet en liten telning.

De hatade, magiska orden blev sagda idag:

“Efter frukosten går ni och städar era rum”

Bam, bom, krasch, kabam. Lugnet var som bortblåst. Och ursäkterna började hagla.

“Pappa du måste hjälpa mig” Pappan svarade att det hinner han inte eftersom han är hundvakt och sedan ska klippa gräset. Jämmer och elände från den lilla telningen.

“Jag tänker inte städa under sängen” Börja med det andra. Inte så populärt när det inte blir något motargument man kan fortsätta gå på.

“Jag kan inte för det är så mycket” Klassikern som man med enkelhet tar död på genom att lugnt svara att om man städar efter varje lek så blir det inget. Blicken den lilla telningen gav är kall och visar att vuxna ska inte vara så jäkla smarta i sina svar.

“Jag vet inte vad jag ska börja” Varav den snälla moderna följer med och säger att börja med tidningar och ta sedan alla småsaker. Den lilla telning börjar i cirka 1 minut innan längtan att bråka med sin storasyster blir för stor. För är det något som är orättvis så är det att storasysterns rum inte alls är så stökigt och att hon inte inte har så mycket att städa då.

“Jag orkar inte” Nu har liksom mamman tröttnat och då kommer det där med att är det inte städat till vi ska köra vid lunch så blir det inget godis. Den lilla telningen börjar innan längtan att bråka med sin storasyster blir för stor.

Så denna lördagen kommer troligtvis sluta med tandgnissel över att den lilla telningen inte får något godis. För en envisare unge finns fasen inte när hon väl bestämt sig för något. Sådär envis så man som förälder faktiskt inte vet hur man ska handskas med det. Frustrationen är hög just nu.

Gud vad jag är trött på att alltid behöva tjata så förbannat. Gah…

Låt mig summer några både viktiga och oviktiga saker

Låt mig summer några både viktiga och oviktiga saker.

Att ställa frågan om det är långt kvar till något kan sägas ofantligt många gånger under en dag. Jag menar verkligen så många gånger att de knappt är räknebara. Den lilla telningen är nu äntligen iväg, efter hennes troligtvis längsta dag i hennes liv, på sin första övernattning hos en kompis. Så från tidig morgon till klockan 16,45 när vi körde har hon frågat om det är länge till klockan är 5. Nu visade det sig att det är inte bara hon som har haft sin längsta dag i sitt liv utan även henne kompis som hon skulle till. Hennes kompis hade fungerat på ungefär, exakt, samma vis. Men nu är hon iväg och mamman håller tummarna att det går bra. Behöver jag säga att jag inte kommer att ta ett glas vin ikväll. Fast varför skulle jag göra det ikväll egentligen när jag inte gör det annars heller.

Att påstå att sockerkickar bara är en myt är som att säga att en längtande sjuåring som ska på sin första övernattnings bara snällt går och väntar in tiden utan att fråga en enda gång när det är dags. Löjligt alltså. De här professorerna som påstår detta har troligtvis aldrig träffat en sockerhög snart sjuåring efter att den lilla tjejen har mofflat in påskgodis en hel dag. Hon var så speedad att hon inte kunde somna, ögonen stod som glober ur skallen på henne. Nästan i alla fall, men somna kunde hon inte göra för jag tror att hon hade myrkryp i benen av allt socker. Så nästa påsk bjuder jag in dessa professorer som kommit på att sockerkickar bara är myter.

Att se den stora telningens glädje när hon övervinner en rädsla är helt underbart. Hon har minsann klättrat på taket. Jag låter kanske som en mycket oansvarig mamma som låter mina barn göra något sådan men vänta att ringa soc, jag lovar. Taket var ungefär 1,5-2 meter högt och inte var det något hustak heller. Efter några timmar i Barnens skog där även de vuxna, Moi och syster yster från Oslo, blev till barn. Vi studsade rundor på stenar och stockar och tävlade om att inte röra mark. Lite specialskrivna regler blev det till slut då det faktiskt var en omöjlighet om man inte hade 3 meter eller mer på ett steg. Det var det ingen som hade så vi fick studsa tre steg på marken mellan. Den lilla telningen hade svårast att vinna denna tävlingen, konstigt va? Men till och med denna mamman var och klättrade och var vid något tillfälle de otroligt 1-1,5 meter över marken. Detta utan att det blev free falling. Fy tusan så stolt man kan vara. Nästan lika stolt som den stora telningen på taket då. Vindskyddstaket. Det vågade förstås inte mamman.

Att fundera och fundera men inte komma på vad man har tappat kan vara mycket jobbigt. Jag funderar fortfarande. Hm, vad har jag lagt den? Det känns som om jag saknar något.

Att känna sådan saknad när syster yster med son lämnar oss för hemfärd igen efter en vecka. Ingen att gå långa promenader med och skvallra med. Efter flera månaders frånvara har man så mycket att tjattra om och man vill liksom inte att veckan ska ta slut. Jag önskar så att jag hade kunnat ha henne i närheten hela tiden. Vem vet, nu när sonen har skaffat sig ett harem av svenska flickor som redan trånar efter honom. Det finns kanske hopp. Promille men det finns där.

Att plötsligt bli helt barnfri då även den stora telningen ordnat övernattning hos kompis. Åh, vi kommer att vara sådan rebeller ikväll. Äta framför tv:n, äta chips en söndag, titta på vilken film vi vill utan att tänka på att de kan komma upp och se otäcka saker, göra vuxna saker med dörren öppen. Sådär helt otäckt rebelliska ska vi vara. Det måste betecknas som väldigt järva saker att göra. När katten är borta dansar råttorna på bordet. Nja, kanske inte dansar men nästan. 

Låt mig säga några ord om grus, vatten och en vask

Sand är en finkornig massa som är underbar att sätta ner en naken fot i en varm sommardag. Att ta den i handen och se den försvinna mellan fingrarna, likt tidvatten som söker månens dragningskraft.

Grus är en lite grövre massa. Den finkorniga massan sand med lite små stenar i. Grus är bra att fylla saker med eller lägga som en botten på något man ska bygga. Grus är även en del av byggmaterialet cement som blir mycket hårt när det torkar.

Både sand och grus har i torrt tillstånd en helt ok konsistens. Det är de inte när det är blöta dock.

När vatten tillkommer bildas en tätare massa som kan bli väldigt kompakt. Och om det är så att den lilla telningen, naturligtvis efter att de kloka föräldrarna sagt annat hela helgen, tar in sin spann, som i botten inhyser den där grövre massan grus, och sköljer av den i vasken på toaletten kan det bli lite problem.

Vad händer då?

Jomen, halva vasken blir vattenfylld och vattnen bara står där. Det försvinner inte en millimeter. Varför? Läs ovan vad som händer med en torr grusmassa som blir blöt. Kompakt var ordet.

Vad händer då?

De kloka föräldrarna får lite tuppjuck. De sliter sitt hår och funderera på om de bara lever i en pantomim där deras munnar bara rör sig men inga ljud kommer ut. Fast det är klar, idag har de ju inte sagt till den lilla telningen att hon inte får skölja sin spann inne.

Vad händer då?

Den muttrande fadern få då tömma vaskaskåpet på mammans alla bra att ha attiraljer innan han kan skruva loss röret under vasken.

Vad händer då?

Ingenting.

Vad händer då?

Den nu ännu muttrandes fadern får nu hämta en skruvmejsel för att lyckas slå hål på den kompakta massan som ligger där i hålet. Han hugger en gång, han hugger två gånger.

Vad händer då?

Vattnet börjar sippra ut innan den kompakta massan släpper med en plopp och tömmer vasken på det brunfärgade vattnet.

Vad händer då?

Vi har nu en ren, nyrensad vask. Nu återstår det bara att se om den lilla telningen har gjort någon lärdom om detta.

Men varför är jag inte speciellt förvånad?

Ibland gör man saker utan att tänka på vad man gör

Ibland gör man saker utan att tänka på vad man gör, just i stundens hetta i alla fall.

Som när Lilly hoppla-studsar, som alltid, ut i hallen och två sekunder senare skriker Molly till och är super ledsen.

Reaktion 1: Lilly vad gjorde du nu med Molly? Jag var helt säker att Lilly hoppla-studsat och gjort detta på Molly.

Reaktion 2: Hoppsan. Där står Lilly i på sitt rum och Molly sitter på golvet utanför sitt rum.

Reaktion 3: Åh, förlåt Lilly. Det var inte meningen att skylla på dig. Hon verkade inte ens märka att jag skällt på henne för tio sekunder sedan.

Reaktion 4: Vad hände med Molly? Hon hade kört stortån i trösklen och snubblat och satt nu och höll om sin skadade tå. Just då såg den ganska normal ut.

Vid läggdags såg den inte lika normal ut. Svullen samt började anta en inte så normal färg. Hon var mest orolig över att “fröken” verkligen hann läsa mitt meddelande att hon inte kunde vara med på gympan.

Sedan funderade hon på hur hon skulle komma hem imorgon om hon inte kunde gå. Fritids är uppsagt men tur i otur så har vi platsen i två veckor till. Så hon får vara kvar om hon inte fixar det imorgon.

Ska bli intressant att se färgen på den där tån imorgon.

Men jag har fortfarande dåligt samvete över att jag bara tog förgivet att det var Lilly som gjorde något. Men det är ju faktiskt så det brukar vara. Ursäkten godtagen i alla fall.

Frost, Frozen, Surgelé, 凍った

Frost är en typisk Disney-film. Urgullig, pampig, ledsam och ett lyckligt slut. Det fick vi erfara i lördags.

Så när musiken spelades dagarna efter var det sådär gulligt. När man sedan kom till jobbet och var på väg att gå fram till någon jobbekompis och utbrista:

“Vill du inte ut och leka, bygga snögubbar i snön”

Var det lite sådär lagom gulligt. Vädret hade i och för sig tillåtit det men jag vet inte om de hade ringt männen med det vita rockarna då. Den hade satt sig rejält.

Sedan la de till det internationella. Samma låt om och om och om och om igen fast på olika språk. Och där satt den lilla telningen och nynnade med för glatta livet. Danska, engelska, franska, japanska, det spelade liksom ingen roll för hon lyckades nynna med ändå.

Så la de till en andra växel och lade till andra låtar. Timme efter timme gick de på eko mellan deras rum. Snögubbar och Slå dig fri på repeat.

Och som tredje växel blev även den internationell. Om och om och om igen. Det är ju tur att jag inte fått denna på huvudet i alla fall. Lite riskabelt om jag börjat sjunga denna till chefen.

Så nu återstår det att se hur länge dessa sånger kommer att eka i det Nettuanska hemmet. Antagligen ett antal dagar till.

Men filmen var bra, samt att det var Lillys premiär. Hon har inte velat följa med innan. Man är ju tvungen att både sitta still och vara tyst länge. Hon längtar till nästa. Påminn mig bara att det inte ska vara någon sångfilm.

Det kommer att bli fetare

Den där känslan som infinner sig när man inser att man har det lite bättre ekonomiskt även om vi tillsammans har haft sex vab-dagar i december.

Äntligen börjar vi känna av min ökning av inkomst efter studietiden. En ökning som försvann i så mycket annat i höstas men nu så verkar vi vara ikapp och hoppas att vi får vara det också.

Så den där känslan när jag kände att jag bokar bio till mig och tjejerna i helgen. Lite ångest över att boka eftersom det varit lite kärvt och “nöjen” inte varit prioriterade såhär utan anledning.

Men trots dessa vab-dagar kunde jag utan problem göra det. Det är en otroligt skön känsla. Att kunna lyxa till det lite extra för tjejerna. För bio för dem är lyx eftersom det inte är ofta vi varit iväg.

Samtidigt har de lärt sig att uppskatta det lilla. De kräver inte så mycket och har alltid visat uppskattning för det som de fått. De har tyckt det varit underbart att vi bara tagit fikakorgen och gett oss ut i skogen eller på någon lekplats. Det känns skönt att de har den egenskapen att inte kräva en massa. Så därför känns det extra bra att kunna skämma bort dem lite.

Missuppfatta mig inte nu. Vi har mat på bordet, kläder på kroppen, cyklar, bilar, hus och en massa andra bra att ha prylar så vi är långt ifrån fattiga. Men fett har vi inte haft det. Men nu kommer vi i alla fall att få det lite fetare. Underbart faktiskt.