Åh, herregud nu är timmen slagen för det stora provet

Åh, herregud nu är timmen slagen för det stora provet. Ett prov som jag verkligen vill klara med av någon anledning redan nu tvivlar starkt på. Det är ju lite dumt, det där med tvivel eftersom det då är lättare att ge efter.

Provet stavas: G L A S S

En hel balja glass ligger och lockar i frysen. Lilly hade ganska hög feber och ville ha glass och jag kan ju liksom inte säga:

-Nähä du, glass blir det ingen för då finns risken att mamma bara råkar svulla en baljan ikväll och skyller på att någon glömt sätta in den så den fick slängas.

Tror inte jag hade varit så populär då, vid något av tillfällena. Men se nu står den där och är det något jag är svag för så är det glass. Glass med sylt, glass med strössel, glass på pinne, glass med kladdkaka, glass med kex, glass med cola eller varför inte glass a´naturell. Glass är liksom själens bomull som har en förmåga att kunna linda in alla sorger. Inte för att man behöver ha sorg för att äta glass precis men det var en fin metafor på något vis.

Men glass är gott, det är riktigt gott, och min stora last under sommaren som jag måste lära mig att tygla. Så hur gör jag inte det bäst om jag inte kan sitta här hemma med glansiga mungipor och sukta men inte röra den där baljan. Den är ju liksom till sjuklingen. Fast jag undra om sjuklingen verkligen behöver en hel balja? Klart hon gör.

Provet fortskrider nog några dagar. Puh, jag kommer ju bli svettig av detta. Tur jag köpte många grapefrukt så jag har till ikväll.

Wish me luck. 

Jag får skärpa mig och välja den stora

Det är så otroligt längesedan jag tog kameran med mig när vi varit iväg. Det har liksom bara blivit så och jag vet inte riktigt varför.

För när vi drog till Grannhålan idag så packade jag ner den stora kameran och passade på att fota lite. Det blev inte mycket när jag väl var där men några bilder blev det. Jag kan tycka att det är lite synd att jag inte vill fota lika mycket som jag gjorde innan för man går miste om ganska många ögonblicksbilder. Det har blivit en massa mobilbilder och det är ju långt ifrån samma sak. Men den har jag alltid med mig och den är lätt att dra fram för att ta en bild. Jag får kanske skärpa mig med att asa den stora med mig.

Ett litet axplock ur dagens skörd. Fikakorgen var naturligtvis packad.

 

Testa aldrig Ben & Jerry om det inte är så att ni vill komma den där biten närmare himlen

Jag, galssomanen, väljer att köpa ett paket glass som lördagsgodis igår. Detta med motivationen att jag sedan har några lördagar framåt. Ja, och hur tänkte jag där?

När jag dessutom bestämde mig för att nu var det minsann dags att prova den där Ben & Jerryglassen som alla pratar om. När jag stod där och skulle välja vilken smak föll det sig naturligt med en chocolate fudge brownie. Inte så värst genomtänk kan jag avslöja.

För i den där paketet fanns den mest lena chokladglass jag ätit. Och i den lena chokladglassen fanns mörka bitar av seg browniefudge-kaka. När det landade i min mun ville jag bara slänga huvudet tillbaka i ett utdraget stön och bara utbrista: Yes, yes, yes. Den söta glassen tillsammans med den bitterljuva, sega kakan kan slå hål på vilken diet som helst. Och det gjorde den.

För det där med att jag nu kommer att ha lördagsgodis några lördagar framåt är ganska kört redan nu. Jag har liksom söndagslunchat lite också om man säger så. Och jag sitter här nu och är sådär ljuvligt chokladhög som det kan hända att man blir ibland. Jag är en bit närmare himlen.

Och är man en bit närmare himlen fungerar inte det där resonemanget att det nog är bästa att gå och slänga den halvan som är kvar. Som en säkerhetssak. Finns det inget så kan jag inte heller bli frestad av det. Men det är bara så att en bit av himlen kan man inte slänga. Big no, no.

Så det är väl bara att inse att jag kommer att få offra mig på detta. Jag kommer aldrig att kunna låta den vara där den är nu. Helt ensammen i kylan. Så jag får låta den komma ut och känna min oändliga värmande kärlek. Herregud vad jag är omtänksam.

Så jag höjer ett varningens finger här. Testa aldrig Ben & Jerry om det inte är så att ni vill komma den där biten närmare himlen. Men då gör ni det på eget bevåg. Det gjorde tyvärr jag. Suck…

Man har ju nästan hunnit tröttna innan man ens har satt tänderna i sin egen

Men herregud, hela cyberrymden svämmar idag över av en fluffig bulle som är fylld med gulaktigt klet och toppad med en vit, kompakt kräm.

Och är det inte bilder som vi blir överrösta med så är det recept. För herregud, hela cyberrymden svämmar verkligen över av dessa idag. Helt otroligt hur många sätt man kan göra denna bulle på.

Man har ju nästan, men bara nästan, hunnit tröttna innan man ens har satt tänderna i sin egen.

För hur mycket jag än tränar och ligger i så är en sådan här sak inplanerad. Nu blev det dock lite oplanerat ändå eftersom jag faktiskt inte hade tänkt att ta en idag men så blev det i alla fall så nu är det gjort.

Det finns bara en av dig och det är du. Eller i alla fall originalet. Det ska inte vara några konstigheter med den. Det ska vara bulle, mandelmassafyllning och grädda. 

Det ska inte vara muffins, det ska inte vara med saffran, det ska inte vara med choklad, det ska inte vara platta kakliknande saker, det ska inte vara med sylt och så vidare och så vidare. Keep it simple, original helt enkelt.

Men hur äter man den? Som den är, hetvägg, med fingrarna, med sked, locket först, locket på?

Jag äter helt enkelt min semla som den är men jag äter locket först som jag doppar i lite av grädden. Sedan gör jag nog en kardinalsynd för jag skrapar alltid av lite av grädden för jag tycker det är alldeles för mycket på dem. Men sedan när detta är gjort äter jag den med sked. Det kan att göra med det där med att annars behöva bli kladdig om fingrarna och det vill man ju inte. Så äter jag runt så jag har det allra godaste till sist. Mitten med det goda klägget.

Så äter man en riktig semla.

Hur äter du din?