Låt mig summer några både viktiga och oviktiga saker

Låt mig summer några både viktiga och oviktiga saker.

Att ställa frågan om det är långt kvar till något kan sägas ofantligt många gånger under en dag. Jag menar verkligen så många gånger att de knappt är räknebara. Den lilla telningen är nu äntligen iväg, efter hennes troligtvis längsta dag i hennes liv, på sin första övernattning hos en kompis. Så från tidig morgon till klockan 16,45 när vi körde har hon frågat om det är länge till klockan är 5. Nu visade det sig att det är inte bara hon som har haft sin längsta dag i sitt liv utan även henne kompis som hon skulle till. Hennes kompis hade fungerat på ungefär, exakt, samma vis. Men nu är hon iväg och mamman håller tummarna att det går bra. Behöver jag säga att jag inte kommer att ta ett glas vin ikväll. Fast varför skulle jag göra det ikväll egentligen när jag inte gör det annars heller.

Att påstå att sockerkickar bara är en myt är som att säga att en längtande sjuåring som ska på sin första övernattnings bara snällt går och väntar in tiden utan att fråga en enda gång när det är dags. Löjligt alltså. De här professorerna som påstår detta har troligtvis aldrig träffat en sockerhög snart sjuåring efter att den lilla tjejen har mofflat in påskgodis en hel dag. Hon var så speedad att hon inte kunde somna, ögonen stod som glober ur skallen på henne. Nästan i alla fall, men somna kunde hon inte göra för jag tror att hon hade myrkryp i benen av allt socker. Så nästa påsk bjuder jag in dessa professorer som kommit på att sockerkickar bara är myter.

Att se den stora telningens glädje när hon övervinner en rädsla är helt underbart. Hon har minsann klättrat på taket. Jag låter kanske som en mycket oansvarig mamma som låter mina barn göra något sådan men vänta att ringa soc, jag lovar. Taket var ungefär 1,5-2 meter högt och inte var det något hustak heller. Efter några timmar i Barnens skog där även de vuxna, Moi och syster yster från Oslo, blev till barn. Vi studsade rundor på stenar och stockar och tävlade om att inte röra mark. Lite specialskrivna regler blev det till slut då det faktiskt var en omöjlighet om man inte hade 3 meter eller mer på ett steg. Det var det ingen som hade så vi fick studsa tre steg på marken mellan. Den lilla telningen hade svårast att vinna denna tävlingen, konstigt va? Men till och med denna mamman var och klättrade och var vid något tillfälle de otroligt 1-1,5 meter över marken. Detta utan att det blev free falling. Fy tusan så stolt man kan vara. Nästan lika stolt som den stora telningen på taket då. Vindskyddstaket. Det vågade förstås inte mamman.

Att fundera och fundera men inte komma på vad man har tappat kan vara mycket jobbigt. Jag funderar fortfarande. Hm, vad har jag lagt den? Det känns som om jag saknar något.

Att känna sådan saknad när syster yster med son lämnar oss för hemfärd igen efter en vecka. Ingen att gå långa promenader med och skvallra med. Efter flera månaders frånvara har man så mycket att tjattra om och man vill liksom inte att veckan ska ta slut. Jag önskar så att jag hade kunnat ha henne i närheten hela tiden. Vem vet, nu när sonen har skaffat sig ett harem av svenska flickor som redan trånar efter honom. Det finns kanske hopp. Promille men det finns där.

Att plötsligt bli helt barnfri då även den stora telningen ordnat övernattning hos kompis. Åh, vi kommer att vara sådan rebeller ikväll. Äta framför tv:n, äta chips en söndag, titta på vilken film vi vill utan att tänka på att de kan komma upp och se otäcka saker, göra vuxna saker med dörren öppen. Sådär helt otäckt rebelliska ska vi vara. Det måste betecknas som väldigt järva saker att göra. När katten är borta dansar råttorna på bordet. Nja, kanske inte dansar men nästan. 

Det kan hända att däck inte mår så bra av det

Punktering på cykel. Tanken är att det har sprungit läck vid kanten eller att ventilen sitter lite skevt så att luften har gått ur.

Verkligheten är en helt annan.

Kanske inte så konstigt när Lilly kommer i full speta och tvärnitar så hela cykeln vobblar samtidigt som ett mörkt gummimoln, nästan i alla fall, sprider sig bakom henne samtidigt som en mörk strimma uppenbarar sig på asfalten. Inte en gång utan varje gång hon kommer farandes ner för backen.

Det kan hända att däck inte mår så bra av det.

Ibland är det för enkelt

Ibland behövs det inte mycket för att imponera.

Jag var ju tvungen att bevisa min färdighet nu när det litade på att jag faktiskt klarade av det. Inga tveksamma rop från någon av dem över att det nog var bäst att fråga den manliga hälften i detta förhållandet. Det litade helt på mig och jag hade mycket att bevisa.

Men en fingerfärdighet som skulle få en sengångare att bli avundsjuk skred jag till verket. Jag vet det färgade pappret några gånger och när jag var klar rev jag några flärpar baktill.

Ibland behövs det helt enkelt inte mer än ett eller några stycken pappersflygplan för att imponera. Och då känns det bara så enkelt.

Jag får skärpa mig och välja den stora

Det är så otroligt längesedan jag tog kameran med mig när vi varit iväg. Det har liksom bara blivit så och jag vet inte riktigt varför.

För när vi drog till Grannhålan idag så packade jag ner den stora kameran och passade på att fota lite. Det blev inte mycket när jag väl var där men några bilder blev det. Jag kan tycka att det är lite synd att jag inte vill fota lika mycket som jag gjorde innan för man går miste om ganska många ögonblicksbilder. Det har blivit en massa mobilbilder och det är ju långt ifrån samma sak. Men den har jag alltid med mig och den är lätt att dra fram för att ta en bild. Jag får kanske skärpa mig med att asa den stora med mig.

Ett litet axplock ur dagens skörd. Fikakorgen var naturligtvis packad.

 

Och så åkte de till paris och levde lycklig i alla sina dagar…

Ibland blir man lite stolt när man kan imponera på barnen.

Som när man kan berätta om tiden innan datorer och hur vi byggde djur med kottar och tändstickor. Nja, kanske inte så gammal men jag fick snilleblixten att dra fram ett snöre.

Så började jag svinga runt det på mina fingrar och den ena figuren efter den andra framträdde. Vaggor, bord och flaggstänger bildades av mitt lilla snöre. Lilly såg lite imponerad ut och jag tror minsann hon vara det också.

Jag försökte komma på sagan bortom figurerna men jag fick inte upp något alls. Jag försökte även få fram Eiffeltornet men även det var som bortblåst även om jag hade för mig att sagan slutade med att de åkte till Paris och levde lyckliga i alla sina dagar.

Ja, sen lekte jag och syster yster, norskan, vidare och började plocka från varandra och några nya mönster framträdde. Men även där gick vi bet efter ett par gånger då snöret blev just bara ett snöre.

Att uppleva barndomens lekar är nostalgi på hög nivå. Nostalgitankad och mår toppen.

Kanske någon som minns hur sagan gick?

Herregud, jag är så ägd

-Du är en lyxmamma sa Molly mellan tuggorna på de salta chipen som smulade ner hela bilen.
-Jaså svarade jag med ett litet leende. Hur kommer det sig?
-Du är den bästa mamma som vi har.

Det kom på vägen hem från The Big Metropol där jag släppt lös dem i tre timmar bland rutschkanor och andra roliga leksaker. Det har varit en lite annorlunda dag på det där stället. Det är ett tag sedan jag var där och numera finns en stor hoppborg inhyst bland allt annat. Denna hoppborg pumpas som alla andra hoppborgar med en stor kompressor. Detta bråkar en hel del som min kära svorska syster hade uttryckt sig. Det bråkar väldigt mycket. Men jag slog upp min bok och satt mig tillrätta i fåtöljen med min caffelatte på lagom avstånd för att den skulle nås ändå.

Sedan tystnade allt. Borgen började sjunka ihop som en nöjd snopp och hamnade till slut plant med golvet. I min egoism njöt jag i fulla drag och kurade ner mig ännu skönare i fåtöljen.

Sedan var katastrofen ett faktum. Det var inte bara kompressorn som slutat fungera utan det var strömmen som tagit en annan väg. Detta innebar att även slush-maskinen hade slutat fungera. Detta mottogs kanske inte sådär bra men snabb som en vessla ryckte min mammalistighet in så innan det blev allt för kinkigt stod de med en vars en glass i handen och betalade. Problemet löst, nöjda barn och nöjd mamma.

Och precis när Billy blev fastspikad i golvet av monstret i boken så rungade kompressorn igång igen. Jag försökte koncentrera mig på hur stackars Billy kom loss med det gick inget vidare. Slush-maskinen var dock fortfarande icke fungerande men de var nöjda ändå.

Så kom då de där orden om att jag plötsligt hade blivit en lyxmamma. Det är sådant som värmer ett mammahjärta. Just i den stunden behövs ingen måbra-vägg utan det är bara orden som gör att man mår så bra inombords.

-Du är den bästa mamman som vi har fortsatte hon. Kan vi köpa glass när vi kommer hem?
Jag nickade och när jag stod där med glasspaketet i famnen när vi kom hem insåg jag det:

Herregud, jag är så ägd.  

En eftermiddag i Barnens skog

Barnens skog. Wow, vilket ställe. Vi packade fikakorgen och begav oss ut i det otroligt härliga vädret som dessutom har ordnat årets första solbränna.

Först lite djur.

Sen en promenad på Vilsestigen.

Och dem där Vilsestigen gav skäl för sitt namn också för det var just var vi lyckade med. Vi missade en liten väg och råkade hamna uppe på någon kulle med fyllningsmassa och annat skräp.

Men till slut hittade vi rätt igen och kunde ta oss tillbaka till “basecamp” för att inta lite fika innan barnen åter sprang ut i skogen eller attackerade ormträdet.

Vi har haft en helt underbar eftermiddag. Jag kan skarpt rekommendera detta naturliga ställe som har allt som barnen älskar. Nästa gång kanske vi tar med oss att grilla också och det är till och med så det känns lite spännande och att jag funderar på att ta en natt i vindskydden som finns där. Tanken är väckt men jag måste lösa toafrågan innan det blir verklighet eftersom där bara fanns äckliga utedass. Men fler gånger lär det bli i alla fall.

Nu avslöjas dom ~ April, april

Har du hittat några Aprilskämt i tidningarna idag? Jag läser tidningarna med väldigt skeptiska glasögon idag. Jag vet inte men jag tycker faktiskt att dom flesta tidningar brukar ha väldigt nördiga aprilskämt och för det mesta är dom lätta att upptäcka.

I torran (Norra Skåne) skriver dom om en avstängningsknapp som man ska trycka på när man lämnar sidan för att spara energi. Det kändes väldigt apriligt men jag var ju tvungen att vara säker. Så jag tryckte på knappen för att inte behöva fundera mer. Och mycket riktigt så kom där upp en sida med April, april.

I Uppsala Nya Tidning kan man läsa om att färgen i vanlig tatueringsfärg gör att p-piller blir verkningslösa. Detta resulterade i att Jessica fick två barn fast hon använde p-piller och nu inte vet vem som är pappor till hennes barn. Det känns lite sådär som aprilskämt faktiskt. Med tanke på hur många som har tatueringar idag borde detta ha kommit fram tidigare när barn efter barn ploppat ut utan att mamman planerat det. Vi får väl se om Jessica, med sina barn Billy-Ray och Månstråle, talar ut sedan om att allt är en bluff.

 

I Arbetarbladet avslöjas det om 100-tals “buggspioner” från Försäkringskassan. Bara tanken på att 100-tals personer från Försäkringskassan skulle hinna med att spionera på vilka pensionärer som fortfarande skulle orka jobba är ganska skrattretande när dom inte hinner med dom ärenden dom redan har. Fast i Alliansens Sverige är i och för sig inget omöjligt vad gäller att jaga dom små och sätta dit dom på det bästa och smärtsammaste sättet så jag skulle inte bli speciellt förvånad om det faktiskt visar sig att detta stämmer. För det är ju så att Försäkringskassan spelar helt efter regeringens regler.

Har ni hittat några sådana där fundersamma artiklar idag? Aftonbladet avslöjar några andra tidningars aprilskämt och det gör även DN om ni är nyfikna på andra skämt. Men jag fortsätter att läsa tidningarna med mina skeptiska glasögon idag för risken är stor att det kommer att komma ett sådant där skämt som tar alla med storm och då vill jag vara beredd. För vem vill sätta en nylonstrumpa på tv:n för att få färg-TV och sedan leva med det i 50 års tid att man faktiskt gick på det? Nopp inte jag.

Behövs verkligen alla barnkanaler som finns?

Läste en status angående barnkanaler på tv: och började naturligtvis genas fundera över detta.

Vi har enbart barnkanalen och detta är något vi nu börjat få höra från Molly eftersom ALLA andra har fler barnkanaler. Detta argument biter dock inte på oss eftersom vi vet hur det är med ALLA andra (7 av 10 kanske). Men det jag funderar på är varför man ska ha 3, 4, 5 olika kanaler som sänder dygnet runt. Sitter inte barnen framför tv:n så är dom framför datorn och det är åt helsike. Jag kan inte riktigt förstå vad anledningen till mängden barnkanaler är. Kanaler som pumpar ut riktiga skitprogram som är animerade utan någon speciell känsla bakom. Det känns som om dagens barn ständigt måste ha stimuli utifrån vilket gör att mycket av fantasin blir hämmad. Nej jag har inget vetenskapligt bevis på det mer än lite sunt förnuft. För det är faktiskt så att personer som ständigt får stimuli utifrån behöver inte själv anstränga sig utan kopplar till slut av sitt eget. Detta borde vara ännu känsligare för barn.
Frågar man idag till exempel Molly vad hon hittat på hos kompisar så blir svaret alltid lekt. Följdfrågan blir naturligtvis om dom lekt något speciellt. “Jag har tittat när dom spelar” är en fras som allt för ofta kommer upp. Så det är synd att spel ska förstöra lek. Se till att ungarna leker, utan dator, tv-spel och tv. Att dom sitter en liten stund känns väl ok men inte i flera timmar. Barn behöver få hitta på saker själva för att få fart på fantasin.

Jag känner mig nästan som en gammal, gaggig kärring med mottot “Det var bättre förr” men det är inte det jag menar. När Molly har kompisar och dom frågar om dom får spela (hon har nämligen verken egen dator eller tv fast ALLA andra har det) blir svaret ofta nej. Har dom lekt länge är det ok en liten stund eller att dom kanske får en fika framför tv men jag anser inte att dom behöver sitta och häcka där hela dagen.

Jag tror att vi vuxna har så jäkla mycket runt omkring oss så att det många gånger är lätt och det är enkelt att bara låta det vara. Men vi ska kanske alla ta oss en funderare om vi gynnar våra barn i detta. Om var och en rannsakar sig själva så garanterar jag att vi på ett eller annat sätt inte är nöjda med vårt föräldraskap. Jag kan sitta och tycka mycket om spelande och tv vid lek när jag i nästa stund kan komma på mig att fundera på hur länge tjejerna suttit framför tv:n. Dubbelmoral? Kanske det men jag försöker i alla fall att verkligen tänka på det och göra något åt det.

 

Fototriss ~Personligt~

Jag tänkte avslöja 3 saker om mig själv som ni trissare troligtvis inte vet om mig. Obs! Det blir inga smaskiga detaljer dock .

Förklaring kanske?
1. Jag tycker om att spela spel. Men en fågel, ja eller snarare flera, har viskat i mitt öra att jag är en fruktansvärt dålig förlorare.

2. Jag tycker om att läsa och har nästan helt övergått till pocket. Gillar att lätt kunna ha boken med mig i väskan utan att den väger ett tom och tar upp all plats. Så en spännande liten pocket har jag gärna med mig. Dock tar det lång tid för mig att läsa för jag läser när jag lägger mig och då blir det oftast inte många sidor lästa innan John Blund fångar mig.

3. Jag är yrkesskadad. Jag går ingen stans utan att ha handsprit i väskan. Jag vet att det inte är bra att sprita för mycket men när man jobbar som jag gjort, i hemtjänsten, så får man lägga sin tillit till spriten .

Så det var 3 små personliga saker om mig.

Fler personliga trissar hittar du HÄR

-Du kan ju inte prata, bara jag

Lilly kommer ut i storarummet med sin docka. Hon tar tag i armarna på den:
-Du får inte göra så. Hör du mig, hör du mig, hör du mig säger hon samtidigt som hon rister hela dockan.
Så lägger hon ner dockan i soffan:
-Nej du kan ju inte prata, bara jag.
Dockan sover sedan sött.

Det är mycket docka för hennes del nu. Vanliga dockor, barbiedockor och mjukisdjurdockor.
Och det är tur att dockor inte har känslor för då hade dom nog blivit mycket traumatiserade av hennes behandling. Det händer att dom både blir av med armar och ben i lekens hetta. Ja huvud har också rullat ibland.
Sedan plockas dom ihop igen och hon bäddar ner om under sin snuttefilt.
Hon torkade precis bajs från den vanliga barbien med den lilla barbiebarnets hår. Det är nog tur att hon har många år kvar att öva innan hon själv är så stor att hon ska bli mamma för annars hade det inte bådat gott ;-).

Picknick på lekplatsen

Vi packade picknick korgen med filt, dricka och kex.
Sen begav vi oss tvärs över vägen för att bre ut filten vid sidan om lekplatsen. Känns alltid lika tramsigt att ha fikakorg med sig när det bara är tvärs över vägen men tjejerna tycker det är mysigt.
Så 2,5 timme, 187 bilder och en envis geting senare är vi åter igen inne. Hade inte getingen attackerat oss hela tiden hade vi nog stanna längre. Men den gav sig fasen inte. Det kanske är som hämnd för att vännen har försökt kasta vedträ på deras bo i garaget.
“Attackerar du min familj ger jag igen på din”.
Rena maffiametoder ;-).

 

 

  

Det har varit skönt att åter igen kunnat lapa lite sol efter dom 2 höstdagarna som har varit här.

Strandpremiär

Packade picknick korgen och begav oss ner till sjön.

Det var som att se kossorna vid vårsläppet när dom sprang ner för backen och bara ville ner och leka.

 

Och det lektes.

 

Och det lektes.

Och mitt i mitt ivriga fotande fick kameran fnatt. Ett 20-tal bilder ser ut på detta viset. Jag hoppades att det bara skulle vara något fel på displayen med icke. Jag stängde av, jag ändrade inställningar men inget hjälpte.
Så jag gav upp men efter en stund kunde jag då inte låta bli att kolla ändå. Och då var den som vanligt igen. Kan väl lugnt säga att jag blev lättad.
Men tittar man så ser det nästan ut som om den inte öppnat sig riktigt. Hoppas verkligen att det bara var en tillfällighet. 

 

Syskonkärlek
♥Vackert♥

3 timmars strandpremiär tar hårt på tjejerna.
Lilly ligger nu och sussar så sött på soffan. Molly sitter och spelar lite. Och jag sitter och väntar på att Josse ska komma för att färga mitt hår.
Hoppas det sitter bättre denna gången. Men jag har köpt annan sort så vi får se.