Zombie-apokalyps?

Måndag morgon. Klockan ringde och jag masade mig ur den varma omfamnande sängen. Hela huset sov och tystnaden var total. Gjorde mig klar och gick ut i den kalla, mörka morgonen. Det enda som hördes var skrapan som frenetiskt arbetade sig genom isen på bilrutorna. Jag körde iväg och kände mig som den ensammaste människan i värden.

Zombie-apokalyptisk känsla när jag mötte en bil på hela vägen. En ensam bil lika vilse som jag, letandes efter andra. Lite otäck känsla.

Onsdag morgon. Klockan ringde och jag masade mig ur den varma omfamnande sängen. Hela huset sov och tystnaden var total. I alla fall en liten stund. Sedan var kära maken vaken men han var en klok kär make så han höll sig, tyst, i bakgrunden. Gjorde mig klar och gick ut i den kalla, mörka morgonen. Skrapan arbetade frenetiskt bort isen på rutorna. I fjärran hördes ett tåg och några hus bort startade någon en bil. Jag körde iväg och kände att nu är allt som vanligt igen. Någon smart person hade nu hittat botemedlet mot Zombie-apokalypsen och jag var inte längre ensammast i världen.

För hur skönt det än är med helger och ledigheter så är det fasen ganska skönt när allt blir som vanligt. Att få rutin på vardagen. Att barnen lägger sig i tid. Att middagar planeras.

I alla fall en vecka eller så innan man inser att det är för jäkla skönt med lite helger och ledigheter och slippa alla rutiner.

Blad 7

Tänk vilka hjältar våra brandmän är

Som många många andra gick vi man ur huse igår för att titta på majbrasa, höra vårtal och framförallt välkomna våren med vår skönsjungande röster. En tradition som faktiskt verkar hålla i sig i vår lilla Håla där annars mycket sakta försvinner.

Och mitt i denna mysighet hände det. En liten kaninunge kom springandes från skogen och sprang rakt in i bålet. Den sprang in på en sida där elden inte ännu hade tagit sig helt. Ett sorl gick genom människorna som såg det.

Så kommer då dessa två brandmän som redan var på plats. De drog på sig sina jackor och handskar och drog huvan runt huvudet. Så gick de där vid kanten på elden för att hitta den stackars kaninen. De lyfte på några grenar som ännu inte brann. De patrullerade där framför i några minuter utan att hitta kaninen.

Så plötsligt kom kaninen utspringandes. Tyvärr var det rester av en liten kaninunge då den var alldeles svart med glöd kvar på sig på de ställen där den fortfarande hade päls. Det var hemskt att se.

Brandmännen gick nu efter den och lyckades få tag på den i det höga gräset. De satt sig på knä mittemot varandra och med sina ficklampor kan jag tänka mig att de undersökte den stackars kaninen för att avgöra om den gick att rädda.

Det gjorde det inte vad jag kunde tolka. Den ena brandmannen gick en bit in i mot skogen medan den andra stod kvar. Det kan hända att de inte ville att horden med barn skulle följa efter brandmannen som gått iväg en bit.

Den andra brandmannen gjorde troligtvis det enda rätta mot kaninungen, om det mot förmodan fortfarande levde. Jag såg hur han sedan sparkade i marken några gången. Jag vet inte vad han gjorde men det såg ut som om han sprakade upp en grop i maken för att begrava den lilla kaninen.

Och ja, jag tycker att de är stora hjältar. Oavsett om det är människor eller om det är en liten kaninunge så vill de rädda liv. De tvekade inte en sekund att de skulle försöka hitta kaninen utan verkade se det som en självklarhet. Det var dramatiskt att se och blödig som jag är fick jag svälja några gången när den lilla telningen frågade vad som hände kaninen. Jag sa som jag trodde det var, att kaninen hade dött eftersom den var svårt bränd.

Vi borde tänka mer på alla dessa människor som arbetar med yrken som vi bara tar för givet. Börjar det brinna tar vi för givet att brandbilen ska vara på plats snabbt. För oss är det inte en självklarhet längre då även den lilla brandstationen med jourbrandmän nu tydligen är nedläggningshotad. Jag hoppas inte det kommer att bli så.

Tyvärr är det mycket som försvinner från vår lilla Håla. Politiker lovar att se till att här kommer läkare igen men efter antal år står vi fortfarande utan. Vi blir slussade till den stora staden. Det innebär att trycket på den vårdcentralen vi går till i stan blir högre och läkare införskaffas där. Så jag får inte riktigt ihop hur det går att skaffa läkare 2 mil bort men inte till Hålan.

Små samhällen utarmas och försvinner sakta. Allt ska centraliseras till storstäderna. Men vi behöver dessa hjältar lika mycket som i storstäderna. Så varför kan det inte satsas på oss här ute i kransorterna också. Vi är lika sårbara, om inte mer, som alla andra som har hela skyddsnätet utanför sin dörr.

Nåja, nu var det en enkel hyllning till brandmännen jag skulle göra men kom på ett litet sidospår.   

Låt mig summer några både viktiga och oviktiga saker

Låt mig summer några både viktiga och oviktiga saker.

Att ställa frågan om det är långt kvar till något kan sägas ofantligt många gånger under en dag. Jag menar verkligen så många gånger att de knappt är räknebara. Den lilla telningen är nu äntligen iväg, efter hennes troligtvis längsta dag i hennes liv, på sin första övernattning hos en kompis. Så från tidig morgon till klockan 16,45 när vi körde har hon frågat om det är länge till klockan är 5. Nu visade det sig att det är inte bara hon som har haft sin längsta dag i sitt liv utan även henne kompis som hon skulle till. Hennes kompis hade fungerat på ungefär, exakt, samma vis. Men nu är hon iväg och mamman håller tummarna att det går bra. Behöver jag säga att jag inte kommer att ta ett glas vin ikväll. Fast varför skulle jag göra det ikväll egentligen när jag inte gör det annars heller.

Att påstå att sockerkickar bara är en myt är som att säga att en längtande sjuåring som ska på sin första övernattnings bara snällt går och väntar in tiden utan att fråga en enda gång när det är dags. Löjligt alltså. De här professorerna som påstår detta har troligtvis aldrig träffat en sockerhög snart sjuåring efter att den lilla tjejen har mofflat in påskgodis en hel dag. Hon var så speedad att hon inte kunde somna, ögonen stod som glober ur skallen på henne. Nästan i alla fall, men somna kunde hon inte göra för jag tror att hon hade myrkryp i benen av allt socker. Så nästa påsk bjuder jag in dessa professorer som kommit på att sockerkickar bara är myter.

Att se den stora telningens glädje när hon övervinner en rädsla är helt underbart. Hon har minsann klättrat på taket. Jag låter kanske som en mycket oansvarig mamma som låter mina barn göra något sådan men vänta att ringa soc, jag lovar. Taket var ungefär 1,5-2 meter högt och inte var det något hustak heller. Efter några timmar i Barnens skog där även de vuxna, Moi och syster yster från Oslo, blev till barn. Vi studsade rundor på stenar och stockar och tävlade om att inte röra mark. Lite specialskrivna regler blev det till slut då det faktiskt var en omöjlighet om man inte hade 3 meter eller mer på ett steg. Det var det ingen som hade så vi fick studsa tre steg på marken mellan. Den lilla telningen hade svårast att vinna denna tävlingen, konstigt va? Men till och med denna mamman var och klättrade och var vid något tillfälle de otroligt 1-1,5 meter över marken. Detta utan att det blev free falling. Fy tusan så stolt man kan vara. Nästan lika stolt som den stora telningen på taket då. Vindskyddstaket. Det vågade förstås inte mamman.

Att fundera och fundera men inte komma på vad man har tappat kan vara mycket jobbigt. Jag funderar fortfarande. Hm, vad har jag lagt den? Det känns som om jag saknar något.

Att känna sådan saknad när syster yster med son lämnar oss för hemfärd igen efter en vecka. Ingen att gå långa promenader med och skvallra med. Efter flera månaders frånvara har man så mycket att tjattra om och man vill liksom inte att veckan ska ta slut. Jag önskar så att jag hade kunnat ha henne i närheten hela tiden. Vem vet, nu när sonen har skaffat sig ett harem av svenska flickor som redan trånar efter honom. Det finns kanske hopp. Promille men det finns där.

Att plötsligt bli helt barnfri då även den stora telningen ordnat övernattning hos kompis. Åh, vi kommer att vara sådan rebeller ikväll. Äta framför tv:n, äta chips en söndag, titta på vilken film vi vill utan att tänka på att de kan komma upp och se otäcka saker, göra vuxna saker med dörren öppen. Sådär helt otäckt rebelliska ska vi vara. Det måste betecknas som väldigt järva saker att göra. När katten är borta dansar råttorna på bordet. Nja, kanske inte dansar men nästan. 

En helt underbar midsommar

Låt mig berätta om en lite annorlunda midsommar. En midsommar som jag var lite oroligt över att jag skulle tycka synd om oss för att vi var själva. Jag kan avslöja att det blev en av dom bästa midsomrar jag har varit med om. Helt underbart.

Som vanligt, helt enligt gällande tradition, var vi och reste stången och dansade. Fast det var ju tjejerna som dansade och jag fotade. Ibland har man tur att man är fotograf. Molly och Julia var väldigt måna om att dom hade Lilly med sig. När dom lämnade ringen glömde dom henne och Julia blev väldigt oroligt över att Lilly dansade med en dam och dom drog in i ringen för att komma till undsättning. Molly kikade upp och hör henne säga samtidigt som hon tar upp sin hand i en litet stopptecken:
-Nej, nej det är ingen fara. Det är bara farmor svarade hon innan dom sprang iväg på andra hållet. Lättade över att Lilly var i tryckt förvar.

Kristallglasen och finporslinet. Både väntar på något gott.

Och äntligen var allt färdigt. Äntligen var det bara att hugga in på den svenskaste av svenska maträtter. Och till detta blev det en snaps bestående av Läckö aquavit, rumstempererade så alla goda smaker kommer fram. Ja jäklar vad gott det var. Så under några veckors tid kommer jag troligtvis äta päror och sill 2-3 gånger i veckan innan jag börjar tröttna lite och det bara blir en gång i veckan i resterande sommarveckor eller till familjen tröttnar på sina köttbullar. Behöver kanske inte säga att jag upplever denna mat som väldigt som en av dom bästa sommarsakerna.

Och där satt vi sedan en stund för att smälta maten. Satt och njöt ute på altanen när det började knäppa lite lätt i altantaken. Ett knäppande som sakta övergick till ett smattrande. Dom mörka molen hade sakta rullat in över oss och släppte nu sitt innehåll på oss. Under en timmes tid var här lite turbulent och oroligt över hur vårt slut på danen skulle bli. Vi hade verkligen inte beställt något regn.

Men så såg vi några blå, molnfria fläckar på himlen. Snabbt på med kläderna och så packade vi ut allt i den lånade skrindan. Lilly fick det bra för vi valde att ta vagnen i alla fall eftersom klockan ändå hade tickat iväg lite och det tar lite tid att gå ner. När vi närmade oss hörde vi massa vrål från det hållet vi skulle. Nojiga mamman såg genast en hord med stupfulla ungdomar som tog upp hela stranden. Men så var naturligtvis inte fallet utan på fotbollsplanen pågick en nog så spännande brännbollsmatch. Men denna visade vi inget större intresse av utan gick ner till stranden och hittade en fin plats.

Lite foto på bryggan innan dom trotsade den något kalla vinden och doppade sig. Molly gillade inte alls att ligga ute på bryggan för den rörde sig och Lilly hade inte tid för hon skulle bada. Men det blev hyffsade kort ändå. Tåprovet i vattnet var inte många grader enligt en säker källa, moi. Men tjejerna badade en stund i alla fall.

Sedan satt vi där i den härliga kvällssolen, klockan halv nio, och åt jordgubbar och gräddmjölk. Helt underbart mysigt att bara sitta där och njuta av vågornas kluckande och solens något värmande strålar som glittrade på sjön. Att sitta där på stranden som var helt tom förutom lite folk som kom gåendes förbi och bara njuta var en underbar upplevelse. Att ha en hel strand själva var ganska häftigt.

Men med stora, tunga moln som sakta tog sig inåt land fick vi börjar röra på oss igen fast vi egentligen kanske hade velat sitta kvar en stund till. Visst att vi bara skulle gå hem men vi kände kanske inte för att hamna i ett väldigt oväder. Det visade sig att det inte blev något oväder utan vi blev ärade med enbart några stänk när vi gick hem.

Solen började sänka sig vi horisonten och vi var på väg hem. Nöjda över en helt underbar dag. En midsommar som jag skulle kunna tänka mig att göra om och om igen. För hur rädd jag än var att det skulle kännas väldigt ensamt så vad kan vara bättre än att få spendera en sådan dag med dom tre bästa personerna som finns. Det är nog inte mycket som slår det faktiskt.

Bus eller Godis?

Då har Halloween även kommit till Hålan.
Jag kan se alla storstadsbor sitta och fnissa nu men det tar tid för saker att komma till småhålor.
Men nu är den här.
Och jag menar inte smyckandet med en pumpa på trappen, för det har funnits ett bra tag faktiskt här. Nej jag menar detta med att knacka dörr, utklädda till häxor eller pumpor eller något annat otäckt, och säga:

-Bus eller Godis?

Nu hade vi inget godis hemma eftersom det aldrig varit inne att göra sådant här. Så vi har skickat iväg några stycken idag.
Och när man gjort det inser man också att dom har inte en aning om vad som menas med Bus eller Godis eftersom dom snällt gick härifrån. Inga ruttna ägg, inga tomater och inga toarullar.
Får kanske kolla bilarna imorgon så där inte är någon lång repa eller något liknande ;-).

Vi hade ju lite kalas igår för vännen och Molly.
Tjejerna fick dekorera tårtorna och dom blev riktigt fina.

Molly planerade sin tårta väldigt väl. Där skulle stå 6 ljus innanför rundningen med nonstop.

Lilly körde lite mer random men den blev väldigt färgglad :-).

Vintertid är fasen ett fördärv för småbarnsföräldrar.
Anledning?
När klockan är halv 7 är barnen riktigt trötta eftersom dom normalt lägger sig halv 8-8. Detta resulterar i att man får försöka hålla dom vakna en stund till för att dom inte ska vakna klockan 5 på morgonen istället. Och detta leder till att Lilly blir övertrött och hon springer fortfarande upp med jämna mellanrum för att fråga oss något eller bara ligga och ropa på oss.
Jag hoppas hon sover länge i morgon nu då och att det inte dröjer allt för många kvällar innan allt är som vanligt igen.
Och man märkte verkligen ikväll vad en timme gör. Började mörkna redan vid 4 idag. Det var i och för sig ganska grått ute men ändå.
Japp, det är en mörk tid vi är på väg till nu.

Sköna maj välkommen

Sköna maj välkommen.
Hade kunnat börjat lite varmare tycker jag allt för idag är det smådassigt ute. Björkarna har dock blivit ganska gröna så färgerna börjar verkligen komma. Så härligt. För det är just färgerna ute som jag saknar under vinterhalvåret. Men nu börjar paletten fyllas på :-).

Ett annat säkert vårtecken är tranparet som varje år kommer tillbaka till samma åker. När jag körde förbi i går var dom nästan uppe vid vägkanten men innan jag hade lyckats få upp kameran hade dom traskat iväg ner på åkern igen. Klicka på bilden så syns dom lite bättre.

Valborg är väl nästan härliga tecken på vår.

 

Det blåste ganska bra när brasan precis var tänd. Jag tycker faktiskt det är lite otäckt när det är så mycket glöd som blåser omkring. Och det var inga små flagor heller.

Det såg ut som om där låg en halv gran i brasan så det är kanske inte så konstigt att det blev mycket glödflagor. Men till slut brann det. 

Ser ni gubben i elden?
Ser ut som ett otäckt ansikte överst.
När man står så och tittar på elden kan man nästan förstå fascinationen över den som vissa människor får. För det är så vackert när den dansar fram. Men samtidigt inser man hur chanslös man skulle vara om man skulle råka ut för brand. Usch.

Vet ni förresten varför vi firar Valborg?
Det kan du läsa HÄR.

Äggmålning och grillpremiär

Fullt schema blev det igår.
Äggmålning och annat påskpyssel tog barnen hand om med glädje.

Koncentration när man både ska hålla ägget, blöta penseln och sedan ta färg.
Sa till Lilly att hon var tvungen att blöta den först varav hon doppade hela ägget i vattnet istället. Får kanske förklara lite bättre ;-). 

Bara för att det var så fin färg :-). 

 

Mollys ägg till vänster och Lillys till höger. Lilly har bara råkat få så fina prickar på sina. Mollys ser nästan ut som planeter.

Alla dom fina äggen. 

Påsk = Grilla. Och i år betydde det dessutom grillpremiär.
En smarrig potatisgratäng var vad som serverades till. Jag kan väl säga att här var lite ojjande sedan över att vi var mätta. Men vad gott det var. 

Så sött.
Josse och Lilly tog sig en lite tupplur i väntan på maten. 

 

Och naturligtvis hade påskharen hittat hit och gömt lite påskkaniner. Dom är inte dom bästa letarna. Sprang ut och bara yrande runder på gräsmattan. Vi fick ge dom lite hintar.

Men till slut var alla hittade. Det var dock inte det lättaste att få alla att posera bra samtidigt.

En helt underbar dag blev det.
Vi slutade nere i källaren med lite wii.

Ikväll blir det en tjejkväll med hemmalagad taimat. Ska bli spännande och se om jag gillar. 
Ha en skön påskafton.

Da family

Det har verkligen varit fullt hus idag.
2 systrar, 5 barn, 1 mamma, 1 pappa, 1 hund, 2 katter och även jag har varit med. Och sedan kom då även 1 make hem också.
Här har varit storkok eller vad man nu ska kalla det. 10 liters grytan för att kunna koka potatis, dock inte full vill jag påpeka.
Det har gått åtskilliga liter kaffe och en och en annan kaka.
Men det gör inget för det är sådana här dagar som är så härliga när man bara kan umgås utan några konstigheter. Sitta i soffan och bara prata.

 

Mamma och pappa sitter i ett varsitt hörn i soffan och ser nästan lite rädda ut för varandra ;-).

 

Och mamma kom som vanligt med härliga påskägg till kidsen.
Har varit en helt underbar dag med min kära familj.

Och min kväll avslutade jag, förutom att jag troligtvis kommer att spendera lite tid framför tv:n sedan, med en andra utbildning på Röda Korset o hjärt- lungräddning.
Vi har tittat lite på prioritering på skadade på en olycksplats och vi har även agerat skadade och hjälpare samt att det då varit en tredje grupp som observerat vad som hänt och om allt gick rätt till. Det har varit mycket lärorikt och jag rekommenderar alla att gå en kurs. Ser fram emot kursen till hösten om barnolycksfall. Jag tittade på mitt kusintyg om det och det var enda sedan –06 så jag behöver verkligen en uppfräschning i dom kunskaperna. Kan bara hoppas att jag kan gå också på grund av mina jobbekvällar men det blir en senare fråga.

En bra dag har det varit i alla fall.

Årets påskgrill inbokad

Jaha då var snart påsken här igen.
Men jag tvivlar på att det kommer att bli en lika härlig påsk som det var förra året. För vädret var helt underbart då. Jag hittade dom första vitsipporna under påsken men i år ska jag vara glad om krokusarna och påskliljorna har kommit upp riktigt.

Men syster yster med son kommer på måndag eller tisdag och jag längtar så att få träffa dom. Får väl se vad vi ska hitta på. Jag har tagit semester torsdag och fredag så jag jobbar bara måndag och tisdag.  

 

Grilla tillhör påsken. Det är en tradition vi har haft i många år. Oavsett väder så har vi en grillkväll.
Förra året kunde vi sitta ute på altanen i bara tröja. Solen värmde helt otroligt. Så till långfredagen beställer jag sol för då ska vi ha årets grillkväll. Mys, mys, mys.

 

Får väl köpa upp en massa ägg också så kidsen kan måla. Var väldigt uppskattat förra året.

Och skattjakten efter kaninerna i trädgården var också väldigt uppskattat.
Jag ser verkligen fram emot denna påsk. Som vanligt får jag kanske säga för det gör jag alltid när jag vet att syster kommer ner.

Mycket raketer, lite ufo-saker

Vilken lugn och skön nyårsafton vi hade.
Kom innanför dörren vid kvart över 10 och möttes av en hungrig syster. Hon hade varit snäll och väntat in mig så vi kunde äta tillsammans.
Pojkarna hade gjort en grymt god potatisgratäng och grillat kött.

Lilly klockade vid halv 11 men dom andra tjejerna var vakna och spända inför 12-slaget. Så när det närmade sig var det bara att pälsa på dom full ute mundering för det var riktigt kallt ute. Vi stod och tittade ute på altanen, vuxna med bubbel i sina glas och barn med bubblande pärondricka i sina.
Och sedan brakade det loss. Det var otroligt mycket raketer här nere. Och det var många som hade sådana där ufo-saker. Dom är så fina när dom svävar iväg.

Barnen fortsatte att leka när vi kom in. Vid 2 gick vi och la oss och Molly var också vaken till dess. Hon kom upptassandes strax innan 11 idag.
Och här sitter vi, fortfarande i morgonrock och pyjamasar och bara tar det lugnt. Inte för att vi är dåliga på något vis utan för att det bara är skönt. Rickard går här och visslar och ska ner och fixa lite tvätt nu. Undra när han senast klarade av att tvätta en nyårsdag. Han frågade själv. Brukar annars vara ett rytmiskt snarkande från soffan till och från hela dagen annars. Innebär kanske att vi kan se hela Ivenho (stavning?) idag ;-). Men det är otroligt skönt att det var så lugnt igår.

Jag har lite svårt att förstå att det är 10 år sedan det var sådant hysteri kring att allt skulle krascha när det blev ett nytt millennium. Men inget hände. Inga undergångar, inga kraschar. Och här är vi nu 10 år senare. Med risk av att låta last gammal måste jag ändå säga det.
Tiden går så jäkla fort.

Gott nytt år

Passa på att önska alla er som läser om mina tankar och funderingar ett riktigt

Gott nytt år

Nytt år. Nya möjligheter

Midsommarbilder

Midsommarfina tjejer som stod stilla tillsammans så länge att det blev en bild:-)
Molly har fått så pass långt hår nu så jag lyckades göra två flätor på henne. Hon var så söt.

Lilly poserar i hembygdsparken. Vi råkade ut för ett regnoväder med åska när vi gick ner. Kan väl lungt säga att så snabbt som vi kom fram har nog aldrig hänt. Vi sprang och jag lyckades skrämma upp Molly med eftersom jag blev skärrad själv. Bra jobbat mamman;-)

Det regnade hela tiden medans dom klädde stången. När det var dags för dans slutade det regna. Då var klockan omkring 3. Har sedan haft uppehåll ända till vid 10 nu ikväll. Vi hade tur med vädret kan man väl säga:-). Försökte få Lilly att dansa lite också men hon ville hellre stå och titta på när dom andra dansade. Hon så lite skeptisk ut faktiskt.Dom hade så otroligt mycket blommor till stången. Den var hur fin som helst.

Obligatoriskat:-)

Passade på att spela lite kubb. Gjorde en barnvänlig spelplan med kortare sträcka för dom att kasta. Det blev uppskattat eftersom deras pinnar kom fram iaf.

Vi har haft en riktigt härlig midsommar. Och jag är så glad att vi fick bra väder också.

Nu ska jag gå och sova. Jobbar imorgon men inte förren på em. Önskar alla en fortsatt skön kväll. Kram:-)