Den lilla telningen är i himmelriket. Inte för att hon får gå bärsärk i en godisaffär eller att hon får kolla på Winx hela dagen

Den lilla telningen är i himmelriket. Inte för att hon får gå bärsärk i en godisaffär eller att hon får kolla på Winx hela dagen. Nej inget sådant.

Imorgon är det nämligen dags. Fritids har stängt och då kommer det att hända stora saker.

Hon kommer att bli hämtad av sin största idol. En person som hon troligtvis hade flyttat till om hon hade fått.

Imorgon är dagen då bästa grannen ska hämta henne på fritan. Hon har pratat om det hela veckan och räknat ner. Hon har planerat så det ska bli rätt imorgon och tassade bort med sin bilkudde, som hon själv hämtade i bilen, ikväll för att bästa grannen inte skulle glömma den.

Hon fick frågan av en kompis om hon ville följa med henne hem imorgon. Med tårar i ögonen tittade hon på mig:

“Men mamma, det kan jag inte för Pia ska hämta mig på skolan.”

Det spelade ingen roll att jag sa att bästa grannen säkert skulle förstå men detta var stora saker som man inte bara kunde ändra på.

Hon älskar verkligen våra grannar. Jag tror nog att hon i princip nästan dagligen är där borta. Ibland kommer hon hem med en gång och ibland är hon iväg i timmar. Hon bara älskar att bara vara där. Tror inte ens de behöver underhålla henne för hon kan sitta i ett hörn och leka med Pet shop eller andra saker.

Det är inte lönt för oss att säga att hon inte får gå bort till dem när vi tycker att hon är där för jämnan. Då blir det riktigt stora tårar och tandgnissel. Hon accepterar när de säger nej för att de inte kan och så har vi kommit överens att det är ok att göra.

Så ja, imorgon är en riktigt stor dag för henne. Jag tror till och med att det är på snudd till hennes födelsedag. Att bli hämtad på skolan av bästa grannen och sedan få spendera några timmar med henne. Hennes stora idol.

Jag anser mig vara en mycket smart och intelligent kvinna

Jag anser mig vara en mycket smart och intelligent kvinna. Så pass smart så jag vet vad som är smart att genomgå.

Så när den då blivande 7-åringen, som nu är 7-åringen, meddelade att hon gärna ville ha ett övernattningsparty som kalas så sa jag naturligtvis ja. Smart som jag är så visste jag vilket hennes tjejgäng är och hur de är. Nema problemas tänkte jag. Inte mer än att vi kommer att lösa det enkelt.

Ja sen kom de då, fyra stycken förväntansfulla tjejer. De lekte och stojade. De åt tacos i storarummet som de vuxna gör när de bjuder hem folk. De fnittrade och skrattade när de spred majs och riven ost omkring sig och av någon konstig anledning var jag helt lugn hela tiden. Inget manande över att de faktiskt inte fick sprida majsen sådär.

De åt chips, ostbågar, godis och drack vanlig läsk när det satt uppkrupna i soffan framför den hyrda Barbie-filmen.

Dit hade jag inga som helst problem att tackla. Sedan blev det svårare.

Läggdags. Förberedelserna var inga som helst problem när de stod och fnittrade och borstade sina tänder. De kröp ner under sina täcken på madrasserna och vi sa godnatt.

Sedan var det fem olika viljor som satte in. En ville ha släckt, en annan ville ha tänt, en tredje ville ha tänt jättemycket, en fjärde ville prata och en femte ville ha tyst.

Som förälder har man genom årens lopp lärt sig medlingens härliga konst. Man har ibland funderat på att söka som medlare hos någon myndighet som sköter medling. Så pass bra medlare är man emellanåt faktiskt. Jajamensan.

Medlingskunskaperna kom till användning och på något vis så blev det lite tänt och tyst, nästan tyst i alla fall. Så kommer då det där krypandes. När man som 7-åring för första gången ska sova hos en kompis. Att vara borta från mamma och pappa och inte ha dem att få tröst av om det behövs. Att bara ha en annans mamma och pappa där. Det ser annorlunda ut, det luktar annorlunda och sovplatsen känns annorlunda.

Jag satt inne hos dem och läste sagor och jag spelade lugn musik. De två första klockade ganska snabbt med det var värre för de andra tre, därav födelsedagsbarnet. När jag själv satt där och ögonen blev tyngre och tyngre av vaggvisorna som jag spelade för tjejerna så tyckte jag det var lika bra att hämta min egen kudde. Alla tjejerna låg huller om buller på madrasserna så det vara bara för mig att invadera den lilla telningens säng.

Två till klockade och så var det bara en stackare kvar som hade det jobbigt. Tårarna rann med jämna mellanrum och jag tröstade. Tycket så synd om henne så jag ville ringa efter hennes mamma men det fick jag inte för hon ville verkligen sova borta. Och till slut lyckades även hon somna.

Tre timmar senare, 02,23, petade hon på mig. Klarvaken och ledsen igen. Vi flyttade över i en varsin soffa men hon fortsatte att vara ledsen. Och till slut sa hon det själv. Hon ville ha sin mamma och ville hem. Då hade hon kämpat på länge och varit modig men så gick det inte längre. 15 minuter senare vinkade vi hejdå när mamman kom och hämtade henne, 03,40.

Ja sedan la jag mig i min egen säng och hade själv svårt att somna igen. 5,45 vaknade tjejerna. Det gjorde inte jag fullt ut utan lyckades slumra en liten stund till. Jag är ganska glad att jag glömt vad vaknätter gör med en.

När de sedan strax innan 9 ville gå ut på lekplatsen så sa jag varsågoda. Idag tänker jag inte på grannarna. Det gör jag resten av dagarna på året men inte idag. De behövde få komma ut.

Nu har lugnet lagt sig här. Alla är hämtade och åter i sina hems trygga vrår. Alla verkade mycket nöjda över tillställningen.

Idag ska jag ta min hålögda nuna och spendera några timmars sovande på soffan. För det är jag värld. Supermorsa som man känner sig som. Not… Och den där intelligenta och smarta kvinnan som jag anser mig vara har fått sig en liten törn. Men vad gör man inte för sina telningar.

I veckor har jag gått och hållit en hemlighet för kära maken

Äntligen. I veckor har jag gått och hållit en hemlighet för kära maken som jag varit livrädd att han skulle få reda på. Men idag var det dags att låta det komma ut i dager.

Veckors väntande är äntligen över och jag känner mig ganska lugn nu. Framförallt känner jag mig helt tillfreds med mig själv och vad jag har gjort nu.

Så efter en massa planerande, surprise liksom det är mig vi pratar om, klaffade allting. Ett litet brev låg färdigskrivet i min arbetsdator. Ett brev som jag skrev ut igår, la i kuvert och körde hem till syrran som sedan la det i postlådan idag. Vem vågar lita på att posten levererar sådan viktiga saker. På kuvertet stod det följande:

“Kära makens för och efternamn
BRÅDSKANDE”

I kuvertet låg följande brev:

I ett sms fick jag reda på att han faktiskt ville äta kräftor imorgon eftersom vi ska/skulle på den årliga skivan. Det var bara att upplysa honom om den andra meningen i brevet. Förhandlingsbart, tror inte det.

Sedan fick han ett brev till. I det fanns följande:

Dessa hade jag omsorgsfullt vikit dubbla och numrerat med 1 till 5, lite som en svårighetsgrad. Det jag missade i det hela var naturligtvis hans vänsterhänthet. Detta innebär ungefär att han gör saker tvärt emot alla andra. Vilket innebar att han efter att ha dragit ut bilderna hade dem uppochner mot vad jag planerat. Vilket innebar att den första bilden var den lättaste, Pink, och han fattade liksom galoppen nästan med en gång. Även om jag inte tror att han har kommit på vad jag menar med höjdhopparen. Ni fattar kanske?

Och han som trodde det skulle bli en helg med kräftsörplande. Shi fick han. Men jag tror han smälte förlusten av kräftor ganska snabbt. Han sken upp som en sol och naturligtvis kom frågan.

-Hur har du lyckats med detta?
-Tja, en kvinna har väl kontakter liksom men bry du dig inte om det.
-Ja, jag förstår nu varför du inte tyckte att jag behövde gå på bolaget för mer öl.
-Mm, svarade jag honom. Du kan ju tänka dig vad jag garvade inombords häromdagen när du frågade om du skulle ordna skjuts till lördag och dessutom skulle du fråga M. Visst att M skulle köra men på ett helt annat håll om jag säger så.

Så med hjälp av våra underbara vänner och grannar har jag nu lyckats skicka iväg honom och han sitter nu i bilen upp till Göteborg. Imorgon äntrar han någon arena där uppe för att se The Wall med Roger Waters. En konsert han pratat om sedan i våras men aldrig kommit till skott. Så det är tur att han har en fruga som mig då.

Hoppas du har det underbart roligt. Och var rädd om dig, du vet hur frugan kan oroa sig. Och tack till alla som hjälpt mig att genomföra denna lilla överraskning till honom.

Livet är bra hårt nu

Livet är bra hårt nu.

Husvakt vilket innebär vedeldad bastu med tillhörande svalkande i poolen och några sippande på ett glas kallt vitt vin.

Livet är bra hårt nu. Det är väl bara att masa sig in i bastun igen. Det är verkligen hårt att sitta husvakt. Ja det dessutom ha två "fredagskvällar" men lediga onsdagar.

Pust, så jobbigt ;-).

Jag njuter om någon mot förmodan skulle tro något annat.

Det där är saker som kan få livet att vara sådär underbart

Ibland är livet bara sådär underbart.

Som efter några timmars bastande hos grannen i deras vedeldade bastu. Med jämna mellanrum med ett svalkande dopp i polen och några sipp på ett glas vin. Det bästa är nog efteråt när man “duschar” i bastun. Att kunna stå och skrubba sig i värmen och skölja av med det svala vattnet som finns tillgängligt i den stora spannen. Skrubba och smörja.

Att det sedan råkade finnas nostalgi i detta var kanske lite otippat. Nostalgin stavades Jane Hellen schampo och balsam. Mer 80-tal kan det nog inte bli. Så med jämna mellanrum kom jag på mig själv med att sniffa på mitt hår och drömma mig bort. Drömmar om gångna campingturer med bästisen Mia och hennes familj. Jag tror jag själv måste köpa in några flaskor, för jag har stått och pillat på dem i affären och tänkt köpa, för att kunna använda någon gång ibland.

När man sedan är helt färdig känner man sig som en nyutsprungen nyponros som doftar av vårmorgonens daggfräschhet. Och man mår så bra i kropp och själ att man skulle vilja genomgå denna lilla minispa varje dag.

Det där är saker som kan få livet att vara sådär underbart. 

 

Barnuppfostran? Vi verkar ha missat något

Jag trodde vi hade uppfostrat våra barn väl. Vi verkar har missat något.

Nu när det börjar bli lite varmare och ljusare ute så spenderar de sin tid ute för det mesta. I alla fall den lilla. Hon har dessutom en tendens till att hänga borta hos grannarna. Detta har förstås inte våra kära grannar något emot, självklart när de är hemma och vet om det.

För nu visar det sig att den lilla donnan har blivit så hemmastadd hos dem att hon bara går in. Det är kanske inte är det värsta ändå för inte nog med att hon bara går in. Hon går dessutom in och parkerar sig i soffan eller något annat trevligt ställe där hon vet att det finns trevliga saker att pilla med. Sedan sitter hon där och leker.

Hon har då inte meddelat sig på något vis att hon är där så häromdagen stötte de bara på henne, i sitt eget hus, och jag tror kanske att det blev ett litet pafft möte.

Idag hade hon gjort likadant. Gått in och satt sig, lekt och väntat på att bli upptäckt. Nu var grannen dessutom ute med hunden så när hon kom in så stod där ett par skor innanför dörren som kanske inte riktigt stämde in med deras storlekar. Och det var väl tur att de stod där för jag tror nog hon hade kunna skrämma stackars grannen ganska mycket annars.

Vår kära granne hade pratat med henne om att hon måste knacka på och vänta till någon öppnade. Lilly hade förstås nickat och jag kan tänka mig att hon såg lite skamsen ut. Men det blir till att påminna henne varje gång hon traskar bort nu då. Och jodå, vi har faktiskt lärt våra barn detta innan men tydligen är det mycket en 5–åring måste ha i sitt huvud och saker som är basic är kanske många gånger för basic och glöms bort.

Men sen kom de båda två för att hämta en bilkudde och Lilly följe med till Grannhåla och handlade färg. Ja sen så stannade de på affären och åt glass också.

De där grannarna är så underbara.