2014/12/20

Swing, partytime liksom

Kära maken hade jeansen med den trasiga dragkedjan i påsen när han gick fram till kassan.

Han berättade att han varit inne och fått ny dragkedja för två månader sedan och nu var den sönder igen. Han fick då välja ett par nya jeans istället. Han, ok jag då, hittade ett par snygga som satt fint på hans rumpa. Viking detalj det där.

Så stod han där i kassan och fick påsen med de nya jeansen och tackar genom att utbrista:

"Excellent service det här"

Jag väntade mig nästan att han skulle få en blond kalufs och börja gå runt och säga swing med en juckande rörelse samtidigt som någon sjungit foxy i bakgrunden. Partytime liksom. Men det blev som tur var inte så.

Ibland funderar man på om man inte skulle kunna välja normal ord. Vad det är som gör att man under en bråkdel av en sekund väljer till exempel excellent istället för det enkla bra eller kanske till och med jättebra. Visst det låter lite ner sofistikerat med excellent men för en 70-talist som var ung i början av 90-talet är det bara så Garth-igt. Swing...

2014/12/18

Det började som en krusning på övre däck

Det började som en krusning på övre däck. Man kände det svagt och sakta sakta rörde det sig framåt. Krusningen övergick i vibrationer innan det med kraft slog till längst fram. Och med ens var aktern helt deformerade.

Och där låg jag och kved i min säng när krampen fick mina tår att se ut som Jan Boklövs V-stil när de spretade på alla håll och kanter. Att försöka få styr på dem är helt omöjligt när de stenhårt pulserar av varje krusning i musklerna. Så släpper det och man tror man är säker. Så råkar man röra tårna och inser att så inte alls är fallet när tårna åter igen står som en överkörd kalkons klor. De fortsätter liksom att vara lite överallt. Och man kvider igen.

Så nästa gång det känns som om det släppt så vågar man inte röra foten alls. För den där krusningen vill man fasen inte ha igen. Den är liksom aldrig trevlig att stöta på.

2014/12/15

Nattliga äventyr

Tänk att man kan spendera en hel natt åt att söka efter sin övernattningsväska så att man ska kunna lägga sig.

Jag menar, av någon anledning ställde jag bilen med väskan i i Jönköping och tog sedan tåget hem till Hålan i norra Skåne. När jag sedan kom hem insåg jag ju då att väskan var kvar i bilen. Så jag började min färd att hitta den igen så jag skulle kunna gå och lägga mig.

Min resa började på slingrande skogsstigar med tät skog runtomkring mig. Det gällde att hålla sig på stigen för att inte gå vilse. Stigen övergick i smala vägar utmed höga berg. Tittade jag ner kunde jag inte se marken. Hjärtat bultade kraftigt i bröstet på mig när jag tryckte mig mot med skrovliga bergväggen för att inte falla. På min rygg öppnade sig en lång reva när en vass sten skar mig och en varm strimma av blod blötte ner min tröja.

Till slut kom jag fram till en sjö. En ensam båt tog mig ut på det mörka vattnet. Plötsligt tog det stopp när stora sanddyner bara steg upp från botten och tog tag i botten. Där satt jag fast, mitt i sjön på sanddyner som kapslat in båten.

Jag klev ur båten och tog mig gåendes över sjön. Jag var nästa framme vid stranden när sanddynerna försvann lika fort som de framträtt och jag försvann i ett mörker.

Inte konstigt att jag varit trött idag efter ett sådant äventyr. Och inte fasen hittade jag min övernattningsväska heller. Det skulle kanske vara lite Hobbit-maraton med ettan och tvåan i helgen som ställt till den säkra vägen till min väska. Kan undra om jag hittar den inatt?

2014/12/14

Årets mysigaste stund?

Årets mysigaste stund är nu över.

Fadern gick ner i källaren och hämtade upp den gröna tingesten. Han satt försiktigt ihop de två delarna och framför oss stod nu granen.

Telningarna började dra ut de slokande grenarna. Med suckar drog de ut några innan de tyckte att det såg bra ut. Granen hade ingen typisk granlik form alls ännu om det nu inte skulle vara så att föräldrarna var väldigt innovativa och hänga den upp och ner från taket och det var de inte.

Fadern gav sig på den för att ge den form och modern gav sig snabbt iväg, för den mysiga stund ville hon ju inte missa typ, för att inhandla de attiraljer som de nu upptäckte att de fattades.

När hon kom tillbaka hade fadern satt upp ljusen som hon annars med mutter och icke så juliga och välsignade ord brukade få göra. Nu behövde hon bara rätta de ljus som prydde halva granen. Även i år var sladdarna mellan ljusen förkorta vilket naturligtvis ledde till lite mutter och förbanande över hur de tänkt när de gjorde den.

Sedan gav sig telningar, med lätta suckar från den stora som mycket hellre hade spenderat sin viktiga tid med plattan och någon Skillet-låt än denna mysiga stund, på att hänga kulor.

"Inte där, häng där, men åh inte så, du har hängt fler hjärtan, det räcker nu, nej jag vill att det ska vara mer, nej det räcker nu, jag vill att det ska vara mer, MAMMA."

Ja sedan fick de ett varsitt packet kastglitter och jag tror minsann att den ena fick 2 gram mer. Och med kastglittret kommer snart kattskrället med längtansfulla ögon att se till att nederdelen på granen är kastglitterfri eftersom hon kommer att mumsa i sig det med glädje för att sedan lägga pimpade, glittriga spyor lite överallt.

Så ja, årets mysigaste stund är nu över. Hur fasen ska vi kunna överglänsa denna mysighet? 

2014/12/11

Jag har tyvärr inte öga för sådant

Jag ska bli sambo. Det ska bli riktigt spännande efter att varit ensam sedan i somras.

I början av året någon gång kommer jag att ta mitt pick och pack och få sällskap av tre andra. Jag ska helt enkelt få ett nytt kontor som jag ska dela med några andra av det manliga könet. Och eftersom jag är kvinna fick jag äran att välja färg på väggarna och fixa gardiner.

Jag harklade mig lite vid detta påståendet och deklarerade bestämt att några gardiner kommer jag inte att fixa.

Jag har tyvärr inte öga för sådant. Kära maken är så imponerad av grannen och alla hennes otroligt läckra projekt som faller henne helt naturligt. Det gör det inte för mig. När vi renoverade hallen ville han gärna att jag skulle fixa en fotovägg inspirerad av grannens läckra vägg där foto i olika storlekar med olika ramar liksom smälter ihop till en enhet. Här hänger det några foto på jämna avstånd och inte ser det läckert ut utan bara som några foto som bara hänger där.

Det finns liksom inget pyssligt eller heminrednigt i mig. Tyvärr får jag säg. Jag kan liksom inte ens sätta ut några ljusstakar och få det att se mysigt ut. Det se bara vanligt och trist ut.

Så vill de ha alla de där typiskt kvinnliga sidorna så har de dragit en ordentlig nitlott. Jag bryr mig inte ett dugg om där är gardiner eller inte. Jag är ju till och med så okvinnlig att jag inte ens sköter maktjänsten här hemma. Kära maken är den som för det mesta både tvättar och städar. Han har hand om hämtningar och lämningar av barnen Jag kan dessutom säga att jag älskar sex och det verkar nog vara det okvinnligaste av okvinnligast.

Men, men det ska i alla fall bli riktigt trevligt att bli sambo även om någon annan får ta hand om gardinandet.      

2014/12/09

Var finns förståelsen mot andra?

"Men 20 kronor har ju alla råd med"

En mening som etsat sig fast i mig och som alltid kommer smygandes så här års. Som en sur uppstötning ger den mig en sur smak av äckel i munnen.

För nu är det snart insamlingarnas tid och jag får en klump i magen för de som dagligen kämpar för att få vardagen att gå ihop. Jag menar inte det normala livspusslet med lämningar, hämtningar, aktiviteter, läxläsning och middagsplanerande. Jag menar de som verkligen behöver vända på varenda krona för att få mat och de absolut nödvändigaste kläder.

Så nej, alla har inte råd att undvara 20 kronor för att läraren ska få en julklapp. De där 20 kronorna hade kunnat bli en middag istället.

Det som gör så ont i mig är att så många verkar ha noll förståelse över att det faktiskt finns familjer idag som faktiskt kämpar såhär. Och att säga att barn ska ha samma förutsättningar i skolan är ganska skrattretande när inte ens föräldrar kan tänka lite längre.

Jag tycker verkligen inte om alla dessa insamlingar som kommer att komma nu. Jag funderar starkt på att inte lägga på grund av att verkligen visa att jag inte tycker det är ok. Blä.

2014/12/02

Vacker som en dag och dansar som en kung

Jag gjorde ett storslaget intåg i november med ett bröllop och avslutade november med en julfest med jobbet.

Antalet centiliter berusningsmedel jag intagit vid dessa två tillfället motsvarar troligtvis min normala årskonsumtion. Men ibland får man släppa hämningarna som ligger där och gnager.

För plötsligt är jag vacker som en dag och dansar som en kung. Och det är fasen inte ofta det händer. Det kan även vara så att det är en del av berusningsmedlet som vilseleder lite också. Men vad fasen gör det när man har så jäkla roligt och inte ville att kvällen skulle sluta.

Det kan dock hända att kära maken inte var lika imponerad av mig. Då hade han inte ens spenderat kvällen med mig utan ställde, som den gentleman han är, upp och hämtade mig. Jag försökte svara på hans sms. Om man säger så att jag är riktigt dålig på att skriva sms i vanliga fall så skulle jag troligtvis ha vunnit priset som universums sämsta sms-skrivare då. På riktigt alltså, helt obegripliga.

Till slut lyckades jag hitta rätt var han stod och kunde sätta mig i en varm bil. Den lilla chipspåsen var nu min räddning när jag plötsligt överfölls av en hunger som bara ett spädbarn kan förstå. Medan jag moffade chips för fullt så började jag trolla för plötsligt tog jag ut en krona ur munnen. Hur jag gjorde det är min hemlighet men det kan hända att jag inte har en jäkla aning.

Väl hemma gav jag mig hän åt två tabletter Bakis och en Ipren som verkade vara någon sorts sockerpiller för de där hjälpte inte ett dugg. Det var faktiskt väldigt synd om mig dagen efter min vacker som en dag och dansade som en kung kväll. Det var till och med väldigt, väldigt synd om mig. En hel dags synd om mig.

Fast sedan, när det slutat vara synd om mig, så insåg jag vilken helt jäkla rolig kväll jag haft. Och då gör det inte så mycket att jag faktiskt inte är vacker som en dag eller dansar som en kung. Det är jag och jag älskar sådana kvällar då jag kan släppa allt. Dock med lite mindre berusningsmedel än det blev men annars är det så jag. För sådan är jag liksom.

2014/11/29

Den längtande sucken är tonåringens suck av snuskiga fantasier

Det kan hända att det finns tillfällen då hon känner sig lite extra gammal. Sådan tillfällen när det är dags att kora de där sexiga männen.

För när den där listan med världens tio sexigaste män kommer upp och man måste googla godingarna för att veta vilja de är, ja då är man lite till åren kommen.

För jag minns, en gång för länge sedan när frugan var ung, när den där topp tio på sexigaste männen gjorde att man dreglade bara man såg namnen.

Tom Cruise, George Clooney, Johnny Depp, Mel Gibson och Jon Bon Jovi var namn som fick tonåringar att smällta då. Nu när de där tonåringarna är kvinnor i 40 minus åldern så är det fortfarande namn som får en att dra lite efter andan.

Men den där längtande sucken är tonåringens suck av snuskiga fantasier som fanns då. För på något vis har dessa sexiga männen inte längre den släta hyn, det mörka håret och de svällande musklerna längre. På något vis har de åldrats medan en annan naturligtvis fortfarande är ung och fräsch. Ja eller kanske inte men en flicka kan väl drömma.

Man inser dessutom att man inte är någon ungdom längre när man faktiskt kan tycka att de där grånande, åldrande männen med rynkor kring ögonen fortfarande är väldigt sexiga, vissa i alla fall. Att ålder faktiskt är en stark sexfaktor det också.

Det i alla fall tills en pojkspole på 25-isch kommer och råkar ha uniform. Brandman, polis, militär you name it. Då kan det hända att det pirrar lite extra i tant.

2014/11/27

Tiltat i pannan "Pålitlig lyssnare"?

Så har vi det där klassiska syndromet "Kom och prata med tant Nettan även om ni inte känner henne".

Jag kan inte förstå hur det kommer dig att helt okända människor kan börja prata och berättar saker för mig. Helt klart känner jag mig lite ärad men jag vet inte vad det är som göra att folk öppnar sig så för mig. Jag börjar tro att det står tiltat i panna "pålitlig lyssnare" eller något liknande.

Idag när jag traskade in på affär ett möttes jag av en medelålders kvinna. Och plötsligt började hon berättar om sonen som höll på att renovera ett torp, hur det mitt i allt grävande hade fått gräva ner hunden eftersom den blivit dålig och dött,  hur de väntade på pannan, hur de funderar på värmesystem som för tillfälligt bestod av en kamin, hur de hade fått måttbeställa ytterdörren och så vidare. Allt detta berättade hon för mig för att komma fram till att hon i sin korg hade lite ljusstakar till fönstrena för att liva upp det tomma torpet.

Jag har absolut inget emot att folk pratar med mig men blir så konfunderad vad det är som gör att de verkar kunna vara så öppna. Jag har inte en aning faktiskt men ett väldigt intressant fenomen. Det är vid dessa tillfällen man önskat man kunnat lite mer om mänsklig psykologi. Det hade varit intressant och ställt frågan till den som börjat prata om varför de valde just mig. Troligtvis hade de inte vetat det och jag hade ju inte velat göra dem generade.

Jag hade dessutom en äldre dam på samma affär som började diskutera pepparkaksbak med mig. Hon hade bakat pepparkakor hela sitt liv och nu kunde hon inte riktigt komma på vilka kryddor hon skulle ha i.

Nettan till undsättning när jag lotsade henne på rätt spår när vi stod där och diskuterade pepparkakskryddor. Den där nöjdheten i tantens ögon när vi löst pepparkakskrisen var helt obeskrivlig. Att mina ord hade hjälpt henne att minnas vad hon skulle ha utan att på något sätt förminska henne gjorde min kväll.

Det behövde jag för affär två var helt ärligt en nära döden upplevelse. Helt sjukt mycket folk och jag fick en riktig Ullaredskänsla fast på Maxi. Men det är en annan historia.    

2014/11/24

Tant Noj nojjar till det

Tant Noj nojjar för tillfället över vissa djur.

Då Tant Noj nu är ute och springer om kvällen, på ett sådant där ställe som förr benämndes som elljusspår men som idag består av helt vanliga lyktstolpar som står på lagom avstånd från varandra. Om kvällarna är det nu mörkt så in i skogen ser man inte. Men man hör saker.

Och Tant Nojs hjärta slår inte bara fort av ansträngningarna av löpningen utan även av nojjande över att stöta på något skogslevande djur.

Prasslande, grenknäckande och andningar gör att Tant Nojs ögon troligtvis, om det varit ljust ute och något kunnat se, varit vitt uppspärrade. Samtidigt har Tant Noj koll på vilka träd man skulle kunna gömma sig bakom ifall det skulle komma ett vildsvin eller en älg utrusandes. För det är just dessa, vildsvin och älg, som Tant Noj faktiskt är säker på att hon kommer att springa på där ute i skogen, på den trygga upplysta slingan.

Nu visade det sig att det borde vara något helt annat Tant Noj borde nojja över. För när hon kom springandes, där den upplysta slingan hade övergått till asfalt med hus vid sidan om, som det hände.

Från ingenstans, fast det var ju inte riktigt sant eftersom Tant Noj såg precis varifrån, kom en stor svart hund rusandes mot henne. Den svarta hunden skällde arg och Tant Noj utstötte ett skrik som inte riktigt går att beskriva men som var som ett löjligt falsettskrik blandad med andfåddhet och samtidigt tog hon något balettliknande , skutrande löpsteg med armarna viftande med händerna vid ansiktet. Tant Noj såg troligtvis mycket rolig ut för utomstående just då.

Hussen ropade på hunden och Tant Noj hörde hur hunden vässade sina klor mär den gled på asfalten när den tvärnitade.

Tant Noj, som var väldigt trött innan denna händelse, fortsatte den lilla biten hem fullpumpad med adrenalin.

Så nu är Tant Noj en erfarenhet rikare. Ibland nojjas det över helt fel saker även om det troligtvis fortfarande är vildsvin och älgar som kommer finnas i tankarna vid nästa löprunda. 

2014/11/21

Hur fasen hamnar de där?

Vissa saker är ett mysterium som man liksom inte kan nysta upp hur mycket man än funderar på det.

Skor kan vara ett sådant. Nu menar jag inte de som ockuperar hallen även om det också kan vara ett mysterium var alla skor förökar sig någonstans. Kan vara i den mörka garderoben då jag har hört att spännande saker kan hända i mörker.

Skor som är ett mysterium är de ensamma skorna som kan vara liggandes vid vägkanten. En ensam sko men hur hamnade de där?

Hade det varit en mobil, nycklar, kaffemugg hade det varit lite mer förståeligt då det faktiskt kan hända att de hamnar på biltaket när andra grejer ska lastas in. Och kör man sedan så kan jag tänka att de där andra sakerna kan bli luftburna. Swisch, borta.

Men jag har lite svårt att föreställa mig att man skulle lägga vänsterdojan på biltaket. Jag kan liksom inte ens komma på en möjlig anledning till att göra det så det är inte därför det ligger en ensam doja lite varstans på någon random vägren.

Det skulle kanske kunna vara så att när någon i bilen blir varm om tassar och vill lufta dem så kanske detta sprider en odör som gör att någon annan öppnar fönstret för att vädra och samtidigt hänga ut skorna gör att lufta dem varav den ena flyger iväg. Eller kanske inte.

Det skulle kanske kunna vara så att ett grällsjukt par åker bil och som straff sliter den ena av den andra den ena skon och hivar ut den från fönstret. Haha, du får minsann hoppa rundor på ett ben för du har bara en sko. Typ. Eller kanske inte.

Det skulle kanske kunna vara så att det är något utkast från någon skoätande svart hål som finns i en mörk garderob där skor förökar sig och som kastar ut de gamla.  Eller kanske definitivt inte.

Så de där ensamma skorna som ligger ut med vägen är fortfarande ett mysterium för mig. Hur fasen hamnar de där?
   
Viktiga saker fyller mitt söta huvud. Verkligen.

2014/11/18

Omättliga och ständigt hungrande efter varandra

Några toner som strömmade ur högtalaren. Toner som jag så många gånger hört men som idag tog tag i mig.

Som i ett trollslag hade de transporterat mig 23 år tillbaka i tiden. Välbekant dofter och känslor strömmade över mig.

Lukten av välbekant duschtvål blandades med doften av cigarettrök. Känslan av halvfuktig rulltobak mot mina fingertoppar. Känslan av den gammal, sticksig 70-talssoffa mot mina ständigt nakna lår. Känslan av nyförälskelsen som likt en orkan drog genom min kropp som aldrig kunde få nog av honom. Omättliga och ständigt hungrande efter varandra. 

Du underbara ungdom som hade sin charm. 

De där tripperna är så underbart att få. Ibland är det en doft, ibland en känsla och idag var det en låt. Den underbara nostalgitrippen.

2014/11/13

För sådan är någon

Ibland kan det helt enkelt bli fel. Det kan bli väldigt, väldigt fel. I alla fall om det är så att man inte stannar upp några sekunder för att verkligen se vad man håller på med.

Om man säger att någon skulle få för sig att skriva ett meddelande med väldigt, väldigt vuxet innehåll i som är ämnat för en viss person så är det väldigt, väldigt viktigt att det hamnar hos denne också.

För låt säga att någon är på väg att skicka detta meddelande med väldigt, väldigt vuxet innehåll till någon som absolut inte är ämnad att läsa det som dessutom skulle råka vara avkomma till någon och en viss person. 

Det hade varit risk för men för livet för avkomman då det faktiskt är så enligt avkommor att någon, alla någon, och en viss person, alla viss personer, enbart skulle få för sig att göra sådant som stod i meddelandet vid avling av avkomnor om ens då.

Men som tur var såg någon det stundade misstaget i tid, innan fingret hamnade på sänd, och situationen var räddad och en viss person fick det istället. Ja även avkomman räddades från men. Ja någon också, i alla fall från den där jobbga förklaringsbiten.

Någon kommer fortfarande ihåg när denne i sina barndoms glada dagar tittade på Sköna söndag eller var det kanske i smyg på Fräcka Fredag och krävde förkkaring från sin egen avlare att förklara vad oralsex var. Vad någon kommer ihåg så fick denne ingen förklaring på detta men någon minns att avlaren började skärs salladen i ett rasende tempo. Någon förstår plötsligt avlaren mycket bättre nu, hur sådana där frågor liksom överrumplar.

Någon minns också hur denne faktiskt lyckades, eller snarare misslyckades, att skicka ett sådant där meddelande med väldigt, väldigt vuxet innehåll till sin andra avlare. Någon kan tänka sig att det var en väldigt, väldigt jobbig situation men insåg att någon faktiskt var tillräckligt gammal för att skicka sådan meddelande även om det var ämnad till en viss person.

Någon har i alla fall lärt sig något idag. Att alltid kontrollera vem pilen står på. För meddelande som är ämnade till en viss person är just ämnade enbart för denne. Helt klart är någon klokare nu, mycket klokare. I alla fall till nästa meddelande skyndsamt ska skickas iväg. För sådan är någon.

2014/11/11

Nöjd och tillfredsställd pustar man sedan ut

Vissa saker ska man helt enkelt hålla bakom stängda dörrar i hemmets lugna vrå.

Stängda, och gärna låsta, dörrar och persienner som är väl skevade för att grannar inte ska chockas. I ett insynsskyddat rum kan man sedan plocka fram alla attiraljer som behövs för att kunna bli totalt urlakad.

Så kan man äntligen starta tv för att få rörliga bilder på de lättklädda männen och kvinnorna. De rör sina blanksvettiga kroppar i ett hårt tempo. De pustar och stönar när tempot ökar.

Själv tar man fram hjälpmedel och pulsen ökar. Svetten tränger fram i pannan när man försöker följa med i deras tempo.  De hejar på varandra och självklart vill man inte vara sämre än de och slits med i deras hejarop.

Till slut faller man ihop i en hög, med hjälpmedel slänga till höger och vänster, när man nått målet med svetten lackandes.

Nöjd och tillfredsställd pustar man sedan ut.

Hemmaträning är fasen da shit. Dock ser man inte så graciös ut som de på tv:n när man ligger där på magen intrasslad i gummiband som liksom drar ihop en på ett väldigt icke sensuellt vis. Man ligger där böjd som en banan men problemet är bara att man normalt inte ska vara så värst böjbar på det hållet. Men vad fasen,  kan de hurtbullarna det på tv:n så kan väl jag.

Fast jag försökte fnittrade, fortfarande intrasslad i det där gummibandet, ta mig loss och det enda man kan göra är att släppa handtagen som i en rasande fart begav sig ner mot fötterna. Swisch och jag var lös.

Vem har påstått att hemmaträning bara är tråkigt? Inte jag.

2014/11/10

Bara för att män har ett eget namn på sin onani måste vi kvinnor också ha det?

Ibland tar det lite tid att bearbeta saker. När man hör något och tycker att det låter toppen. Men så börjar man fundera och plötsligt låter det inte alls så toppen som det gjorde från början. Startsträckan är liksom lite lång.

Kvinnlig onani har varit på tapeten igen. Det är väl bra att det kommer ut i ljuset för att få bort den där tabustämplen som verkligen är fastetsad vid detta ämne. Men målet var denna gång att ge kvinnlig onani ett eget namn.

Joho, toppen tänkte jag först. Sedan såg jag förslagen och började fundera på om det verkligen var nödvändigt att namnge något som faktiskt redan har ett namn.

Men allt är ju för att män har ett eget namn på sin onani även om det kanske inte är det mest läckra och tändande ord som finns. Det var de som tyckte att vi kvinnor också kunde använda runka. Nej, säger jag direkt. Runka är för det manlig könet som har något att runka av så att säga.

Andra förslag var:

Pulla: Alltså pulla är en höna. Känns inte alls som om det skulle vara ett namn på onani. Tummen ner.

Gnugga: Men snälla, vi är väl inga trisslotter även om målet är att uppleva extas när högsta vinsten delas ut. Tummen ner.

Klittra: Det var många som gillade det. Inte jag. Det känns som ett tramsigt ord som kommit till av att förvränga en del av det kvinnliga könet. Det känns absolut inte som ett ord man skulle kunna använda. Känns nästan som om det skulle bli ännu mer tabu. Tummen ner.

Ibland känns jämställdheten lite överdriven. Bara för att män har annat ord än onani på sin akt måste vi kvinnor också ha det? I detta fallet tycker jag faktiskt inte det. Jag tycker att onani funkar alldeles utmärkt. Jag får kanske ändra mig sen när alla börjar diskutera klittra men jag tycker det låter genant. Mycket mer tabu-aktigt än onani

Så vi får väl se vad som kommer att hända med den kvinnliga onanin. Förhoppningsvis fortsätter vi alla oavsett namn.

  

2014/11/09

Får familjen plutt fason på plutteriet?

Då var det dags att vara lite experimentell. Visst låter det spännande?

Att experimentera är ofta spännande. Men i detta läget vet jag inte om det kommer att bli så spännande som det låter.

Sköljmedel, detta mjukgörande medel som är fullproppad med härliga kemikalier. Kemikalier som vi sedan har inpå våra kroppar och som gnider sig in, dag efter dag.

Jag har under en tid funderat på detta. Främst eftersom både jag och tjejerna har väldigt känslig hy och får pluttar hur enkelt som helst. Den lilla telningen har dessutom eksem på benet som inte vill ge med sig. Så nu är det dags.

Jag släppte bomben igår, kanske ingen bomb då eftersom det mer var ett förslag men experiment och bomb hör ihop i många fall. Det blev inga hejarop från min kära make precis. Det blev till och med kalla handen.

Det går faktiskt inte att ta på sig ett par jeans som inte har blivit tvättade med sköljmedel sa han. Jag hoppas inte han har rätt för då får jag kanske ställa klockan tidigare för att lyckas åma mig i mina byxor. För våra, mina och tjejernas,  kläder är nu tvättade utan sköljmedel.

Det är helt klart värt ett försök för att se om familjen plutt kan få ordning på plutteriet. Det är helt klart värt ett försök.

Det är detta jag måste tänka på under första tiden innan man har vant sig vid icke, supermjuka kläder. Så nu håller vi alla tummarna för att det hjälper.

2014/11/07

Gammal, kränkt och räddad

Man, si sådär normalstor sådan, hund, si sådär normalstor medel a' 40 kg.

Hund tillhör den äldre sorten. Den riktigt gamla sorten som inte är så lätt på tassen längre.

Mannen tillhör dock inte den äldre sorten. Fast de är kanske beroende lite på vem som tillfrågas. Mannen tillhör det där mellanlägget, lite lagom helt enkelt.

Mannen släppte ut hunden som snällt tassade bak för att uträtta sina behov. Mannen gick efter med sitt pannlampa a'la pussylight i pannan. Och det var då det hände.

Hunden tassade lojt upp för den lilla smala trappan, på sina gamla stolpiga hundben, till altanen. Mannen som för sin inre syn kunde se hur hunden tog sig rumlandes ner för trappan gjorde det enda han kunde för att rädda situationen.

Med ett stadigt, starkt tag lyfte han upp hunden. Hunden muttrade lite, bara sådär som en gammal lättkränkt hund kan göra, och efter två steg ner började han även att sprattla lite. 

Mannen höll honom i sitt stadiga grepp, för skulle han tappa honom nu hade liksom hela räddningsaktionen varit förgäves. Hunden sprattlade mer och visade sitt missnöje tydligt. När mannen kände gräset,  ja kanske inte bokstavlig men fast mark i alla fall, så satt han ner den sprattlade, kränkta hunden på marken. Gammal och lätt dement tassade hunden iväg och hade troligtvis redan lagt händelsen bakom sig.

Det hade dock inte mannen som snällt berättade det för sin kvinna när han kom in. Kvinnan, som hade en otrolig förmåga att visualiserar saker både på gott och ont, såg hela scenariot för sitt inre. Och eftersom kvinnan såg allt var det lika bra att visa alla andra vad som hände också.

Som vanligt har mannen och kvinnan inget men kära maken och frugan att göra. Yeah right. 

2014/11/04

Jag funderade på om jag vågade titta på bilden. Vad kunde jag vänta mig?

Jag läste de två meningarna som stod skriven på en av de alla sociala nätverk som finns på stora internätet.

“Fick en ny soffa. Gav den nytt liv med hjälp av min mamma”

Jag funderade på om jag vågade titta på bilden. Vad kunde jag vänta mig? En ny skinnklädsel? Tunn beige med något mönster av någon blomma, några namn, några födelsedatum och en svart tribal. Nya nitar med amalgamfyllning? Ny stomme av vita polerade ben? Fransar som hänger i nederkanten av något som kommer från Rapunzel?

Jag tog mod till mig. Men se där, en helt vanlig soffa. Målad och omklädd. Kan undra om personen lagt mamma som stoppning då?

2014/10/23

Jag såg ut som en hög Bambi på hal is

Vi har fått äran att medverka på bröllop nästa helg. Så underbart roligt.

Det innebär lite klädpanik för frugan då hon fortfarande ser sig som smällfet fast bildbevis, före och efter, faktiskt motbevisar detta. Men känslan är mysko och lever sitt eget liv. Men kläder är i alla fall hittade som jag tror kan bli bra.

Det som sedan skulle lyfta hela grejen med kläderna är ju ett par snygga skor. Tro det eller ej men jag tillhör en liten skara av det kvinnliga könet som faktiskt inte är speciellt intresserad av skor. Jag har liksom aldrig haft råd till ett sådan nöje vilket alltid resulterat i en billig ballerina som aldrig höjt någon outfit.

Men ballerinaskor är ett säkert kort om jag ska kunna föra mig. Framhäver kanske inte mina vader men bekvämt och inget man behöver fundera på. De hänger liksom bara med.

Nu har jag då lånat några skor, med både lite mer klack och lite mindre. När jag såg de med lite mer klack kände jag bara att de vill jag ha. Klacken var bredare så jag kände mig ganska säker på att detta skulle jag klara.

Alltså, herregud säger jag bara. Jag tog på mig båda när jag kom hem och började sakta mannekänga genom hallen.

Men mamma, du kan ju absolut inte gå i dem sa de snälla telningarna mellan fnissningarna.

Och min gång, alltså jag vet inte ens hur jag ska kunna beskriva den, var inget de någon gång sett innan. Försiktiga steg tog mig framåt och jag såg ut som en hög Bambi på hal is samtidigt som jag skulle ha haft en vuxenblöja på mig som jag fyllt. Närmare än så kan jag nog inte beskriva det. Det går ju inte att gå i höga skor. Hur jag än försökte såg jag ut som en misslyckad transvestit. Inte för att det var vingligt utan för att det helt enkelt inte går att sätta den ena foten framför den andra på något som ens är i närheten att kallas graciöst.

Så övningstiden är knapp så jag tror det är helt kört faktiskt. Man ska inte ge upp men jag känner inte för att vara samtalsämnet i veckor efter, “är ni säkra på att den där kvinnan inte hade rökt på och gjort ner sig”. Så där försvann möjligheten att visa snygga ben. Det är tur att jag lånade ett par till med lite mindre klack. De ska jag nog klara.

Fuck ballerina, heja mig vad våglig jag blivit.

2014/10/22

Med de orden nämnda for en kall kår längst min ryggrad som sakta spred sig till en rysning och varje hår på min kropp stod i givakt

Den stora telningen kom stolt och talade om att hon gjorde något i slöjden till mig. Jag frågade lite diskret, sådär lite för att verkligen verka intresserad för att jag är intresserad och för att jag inte hade en baktanke med min fråga, om det var sy- eller träslöjd.

I mitt inre ekade en röst: sy, sy, sy, sy.

Ur hennes mun kom det trä. Och med de orden nämnda for en kall kår längst min ryggrad som sakta spred sig till en rysning, som inte var diskret, och varje hår på min kropp stod i givakt.

Åh vad snäll du är sa jag men var orolig för vad hon verkligen hörde.

Ska jag berätta vad frågade hon.

Normalt vill jag ju inte alls veta överraskningar men idag kunde jag bara nicka.

Jag gör ett grytunderlägg sa hon stolt och jag kunder med ärlighet säga åh, spännande. För med det ordet yppat, grytunderlägg, kunde jag nu slappna av.

Ingen smörkniv. Jag är räddad från denna onda sak, för denna gången i alla fall. Smörknivar i trä går helt enkelt inte att hålla i. Att ta i en sådan får dels allt hår att resa sig på varenda millimeter på min kropp. Det är ytan, den där otäcka ytan, som gör det. Allt med den ytan är bannlyst i i detta hemmet. Så hur skulle man bannlysa en sak som en stolt stor telning skulle ha gjort?

Så ja, jag är räddad och jag är framförallt räddad att slippa glömma den framme, naturligtvis när någon annan använt det, med extra mycket smör på. Doggen, nytt tuggben? Nä, sa jag verkligen det högt? Blinkar

Jag hade helt enkelt fått köra en Johan Glans. Nej vi kan inte ta fram den, den är till speciella tillfällen. Någon gång i framtiden. Typisch.

Så hoppet finns nu att ingen sådan tingeste kommer att göras. De har ju avancerat till mycket svårare saker. Herregud, vad jag är bra på att intala mig saker som jag nästan tror på. Verkligen.

2014/10/20

Han lät som om han bad om ursäkt för att behöva be mig om det

Jag blev så jäkla glad och överraskad idag. Kanske inte av något typiskt glatt ämne eller så utan av en liten händelse. En händelse som kanske många hade reagerat negativt på eftersom man kanske hade känt sig misstrodd och ansett bara var trams. Men jag blev bara glad och tacksam.

Vi befinner oss i den delikata situationen att vi inte har något fungerande värmesystem, om man inte räknar elen då men som ni vet så är kära maken halvt smålänning. Och nya grejer kostar en liten slant. En liten slant som vi faktiskt inte har. Och har man inte den slanten som man verkligen behöver så får man låna den.

Så när vi då skickat in alla handlingar som krävdes så fick jag ett litet samtal idag.

“Jo vi har fått in era papper men din namnteckning stämmer inte riktigt överens med din id-handling så vi behöver lite extra uppgifter där du sätter din id-handling och sedan skriver din namnteckning på samma lapp. Det är ju ofta så att namnteckningar förändras.”

Han lät som om han bad om ursäkt för att behöva be mig om det. Men det var detta som jag blev så otroligt glad över.

För på grund vet jag att ingen försöker blåsa mig. Jag vet att de har reagerat på om det verkligen är jag eftersom namnteckningarna skiljer sig lite åt.

Jag har sett vad förfalskad namnteckning kan göra. En person i min omgivning har råkat ut för det och hamnat hos kronofogden på grund av detta. När det plötsligt dyker upp påminnelser på lån som ej är tagna. Hur omöjligt det är att motsätta sig att denna inte tagit lånet eftersom inget yppats tidigare. Hur det yppandet skulle gå till utan att veta om det vet jag inte. En namnteckning som ett barn hade kunnat säga att det inte var samma men ändå gick det inte att göra något. Att personen på grund av andra fått leva på existensminimum och kämpa med sin tillvara.

Så ja, jag är otroligt glad och tacksam över att vår långivare är observant. Synd att inte alla är det då jag tror att det som hände min person i min omgivning inte är helt ovanligt. Så tack till er.

2014/10/13

Tänk vad mycket som förändras under årens gång men som ändå är sig likt

Tänk vad mycket som förändras under årens gång men som ändå är sig likt.

En gång i tiden fanns det en man men rödlätt skägg och mörkt hår på sin bringa som och en kvinna med släta händer och tuttarna i rätt höjd.

Men tiden går och vi förändras sakta med den. Håret grånar, rynkor börjar framträda och gravitationen gör sitt med kroppsdelar. Vi följer med, ibland lite motvilligt, och växer in i våra roller. Nyförälskslse som övergår och blir förälskelse. Kärlek som växer sig starkare och tryggare.

Under vägens gång fanns en och en annan prövning som vi tagit oss genom och som gjort oss starkare. Att gråta tillsammans och trösta varandra men framförallt att ha roligt tillsammans och få skratta tillsammans stärker våra band som håller oss samman.

Efter 24 år känner jag fortfarande pirret av längtan efter fjäderlätta fingrar på ryggen eller en klapp på rumpan när jag inte är i närheten av honom. Jag blir fortfarande lika varm när jag ser honom och längtar alltid lika mycket efter hans beröringar. Han, min klippa, stöttepelare, älskade, älskare och bästa vän.

Vad skulle jag gjort utan dig, min kära älskade make.

011 (2)

2014/10/12

Fototriss ~Så här ser det ut där jag är~

Var ute på en lång runda igår. Dimmigt, fuktigt, ensamt, underbart och otroligt vackert. Blev några bilder och vad passar då inte bättre än att vara med i veckans fototriss.

IMG_20141011_130006 

IMG_20141012_101922

IMG_20141011_205647

Fler trissar hittar du HÄR

2014/10/09

Den lilla telningen är i himmelriket. Inte för att hon får gå bärsärk i en godisaffär eller att hon får kolla på Winx hela dagen

Den lilla telningen är i himmelriket. Inte för att hon får gå bärsärk i en godisaffär eller att hon får kolla på Winx hela dagen. Nej inget sådant.

Imorgon är det nämligen dags. Fritids har stängt och då kommer det att hända stora saker.

Hon kommer att bli hämtad av sin största idol. En person som hon troligtvis hade flyttat till om hon hade fått.

Imorgon är dagen då bästa grannen ska hämta henne på fritan. Hon har pratat om det hela veckan och räknat ner. Hon har planerat så det ska bli rätt imorgon och tassade bort med sin bilkudde, som hon själv hämtade i bilen, ikväll för att bästa grannen inte skulle glömma den.

Hon fick frågan av en kompis om hon ville följa med henne hem imorgon. Med tårar i ögonen tittade hon på mig:

“Men mamma, det kan jag inte för Pia ska hämta mig på skolan.”

Det spelade ingen roll att jag sa att bästa grannen säkert skulle förstå men detta var stora saker som man inte bara kunde ändra på.

Hon älskar verkligen våra grannar. Jag tror nog att hon i princip nästan dagligen är där borta. Ibland kommer hon hem med en gång och ibland är hon iväg i timmar. Hon bara älskar att bara vara där. Tror inte ens de behöver underhålla henne för hon kan sitta i ett hörn och leka med Pet shop eller andra saker.

Det är inte lönt för oss att säga att hon inte får gå bort till dem när vi tycker att hon är där för jämnan. Då blir det riktigt stora tårar och tandgnissel. Hon accepterar när de säger nej för att de inte kan och så har vi kommit överens att det är ok att göra.

Så ja, imorgon är en riktigt stor dag för henne. Jag tror till och med att det är på snudd till hennes födelsedag. Att bli hämtad på skolan av bästa grannen och sedan få spendera några timmar med henne. Hennes stora idol.

2014/10/04

Jag anser mig vara en mycket smart och intelligent kvinna

Jag anser mig vara en mycket smart och intelligent kvinna. Så pass smart så jag vet vad som är smart att genomgå.

Så när den då blivande 7-åringen, som nu är 7-åringen, meddelade att hon gärna ville ha ett övernattningsparty som kalas så sa jag naturligtvis ja. Smart som jag är så visste jag vilket hennes tjejgäng är och hur de är. Nema problemas tänkte jag. Inte mer än att vi kommer att lösa det enkelt.

Ja sen kom de då, fyra stycken förväntansfulla tjejer. De lekte och stojade. De åt tacos i storarummet som de vuxna gör när de bjuder hem folk. De fnittrade och skrattade när de spred majs och riven ost omkring sig och av någon konstig anledning var jag helt lugn hela tiden. Inget manande över att de faktiskt inte fick sprida majsen sådär.

De åt chips, ostbågar, godis och drack vanlig läsk när det satt uppkrupna i soffan framför den hyrda Barbie-filmen.

Dit hade jag inga som helst problem att tackla. Sedan blev det svårare.

Läggdags. Förberedelserna var inga som helst problem när de stod och fnittrade och borstade sina tänder. De kröp ner under sina täcken på madrasserna och vi sa godnatt.

Sedan var det fem olika viljor som satte in. En ville ha släckt, en annan ville ha tänt, en tredje ville ha tänt jättemycket, en fjärde ville prata och en femte ville ha tyst.

Som förälder har man genom årens lopp lärt sig medlingens härliga konst. Man har ibland funderat på att söka som medlare hos någon myndighet som sköter medling. Så pass bra medlare är man emellanåt faktiskt. Jajamensan.

Medlingskunskaperna kom till användning och på något vis så blev det lite tänt och tyst, nästan tyst i alla fall. Så kommer då det där krypandes. När man som 7-åring för första gången ska sova hos en kompis. Att vara borta från mamma och pappa och inte ha dem att få tröst av om det behövs. Att bara ha en annans mamma och pappa där. Det ser annorlunda ut, det luktar annorlunda och sovplatsen känns annorlunda.

Jag satt inne hos dem och läste sagor och jag spelade lugn musik. De två första klockade ganska snabbt med det var värre för de andra tre, därav födelsedagsbarnet. När jag själv satt där och ögonen blev tyngre och tyngre av vaggvisorna som jag spelade för tjejerna så tyckte jag det var lika bra att hämta min egen kudde. Alla tjejerna låg huller om buller på madrasserna så det vara bara för mig att invadera den lilla telningens säng.

Två till klockade och så var det bara en stackare kvar som hade det jobbigt. Tårarna rann med jämna mellanrum och jag tröstade. Tycket så synd om henne så jag ville ringa efter hennes mamma men det fick jag inte för hon ville verkligen sova borta. Och till slut lyckades även hon somna.

Tre timmar senare, 02,23, petade hon på mig. Klarvaken och ledsen igen. Vi flyttade över i en varsin soffa men hon fortsatte att vara ledsen. Och till slut sa hon det själv. Hon ville ha sin mamma och ville hem. Då hade hon kämpat på länge och varit modig men så gick det inte längre. 15 minuter senare vinkade vi hejdå när mamman kom och hämtade henne, 03,40.

Ja sedan la jag mig i min egen säng och hade själv svårt att somna igen. 5,45 vaknade tjejerna. Det gjorde inte jag fullt ut utan lyckades slumra en liten stund till. Jag är ganska glad att jag glömt vad vaknätter gör med en.

När de sedan strax innan 9 ville gå ut på lekplatsen så sa jag varsågoda. Idag tänker jag inte på grannarna. Det gör jag resten av dagarna på året men inte idag. De behövde få komma ut.

Nu har lugnet lagt sig här. Alla är hämtade och åter i sina hems trygga vrår. Alla verkade mycket nöjda över tillställningen.

20141004_101926

Idag ska jag ta min hålögda nuna och spendera några timmars sovande på soffan. För det är jag värld. Supermorsa som man känner sig som. Not… Och den där intelligenta och smarta kvinnan som jag anser mig vara har fått sig en liten törn. Men vad gör man inte för sina telningar.

2014/09/27

Jag borde fasen vara ett geni på matte

Jag borde fasen vara ett geni på matte. För är det något som jag är jäkligt bra på så är det att räkna, i alla fall om vi tänker tid.

När jag går och lägger mig på kvällen och jag har gjort alla sista rundor på internätet med min telefon så tittar jag på klockan. Sedan börjar räknandet. Det är inte får, kossor, ekorrar eller katter som räknas. Det hade det kanske kunnat vara men det mina vänner hade varit den enkla matten.

23,05, åh då är det 6 timmar och 5 minuter till klockan ringer. Bom, där är det. Det är väl ok de kvällar man somnar med en gång, ska jag vara ärlig så är det ganska ofta så, men värre de kvällar man inte gör det.

23,55, åh nej nu är det bara 5 timmar och 15 minuter. 01,10, åh nej nu är det riktig kris och det är bara 4 timmar till klockan ringer. Nu måste jag verkligen somna. Ja hur lätt är det då när man haussar upp sig över det. Inte superlätt. Men jag är en jäkel på att räkna ut det eftersom man ser det med en gång. Det där glappet mellan gå-och-lägga-sig-tiden och klockan-ringer-tiden som i sakta mak drar ihop sig och blir mindre och mindre.

Kroppen skriker att skärp dig knoppen och sluta stressa upp dig över glappet för jag måste verkligen få sova nu. Det är inte mycket jag begär men tycker att du skulle kunna undvara 7 timmar på mig men nejdå du tycker att det är viktigare att få några timmar på kvällen att bara slappa framför en serie. Jag försöker säga till dig att det är dumt eftersom jag inte mår bra i längden att inte få min tid hos John Blund men knoppen är verkligen så urbota dum ibland. Fast den är bra på att räkna hur länge jag får sova.

Sedan är det då detta med att slå upp de blå i ett mörkt rum och när man vänder sig för att titta på de röda lysande siffrorna.

03,58, åh nej måste somna om. Klockan ringer ju om 1 timme och 12 minuter. Absolut första tanken som far genom mitt huvud. Den magiska tiden fram till att klockan tar mig från drömmarnas land till de där zombieliknande första 30 minuterna av dagen.

Så ja, jag är en fena på att räkna. Det är kanske bara synd att det inte är lika lätt när man står på affären. Om jag handlar för detta så har jag bara såhär mycket kvar. Äh, screw that, min huvudräkning är inte att lite på. Yeah right.

2014/09/24

Har jag varit stygg så det är någon bad karma?

Jo men ni vet den där känslan av förvirring när man kommer innanför dörren till ett helt tomt hus. Ingen kära maken, inga barn eller kompisar till barnen. Ett helt tomt och tyst hus. Vad gör man?

Så vad passar då inte bättre än att få lägga sig ner en stund. Att få sluta ögonen och bara sväva bort. Jag kräver inte någon längre stund men en timme var mitt mål.

Det är bara att inse att vissa mål inte går att uppfylla. För när man ligger där och precis är på väg att omfamnas av sömndiset så ringer telefonen. Lite lack blir man när man tittar på displayen och inser att det är någon jäkla försäljare. Så det är bara att bre ut det vackra hårsvallet över den sköna kudden igen och sluta de blå, för ännu finns det hopp. Det tyckte inte de där försäljarna eftersom de ringde en stund senare igen.

Nu började jag bli riktigt lack och tryckte av igen. Fan ta dem om de ringer igen. Telefonen kan vara tyst i dagar och tro sjutton att den ska börja låta vid det tillfället man är helt själv vilket händer typ aldrig.

Telefonen var tyst och den där dåsigheten började återkomma till min kropp. Ja i alla fall tills att doggen börjar klia sig. Han är inte så smidig längre den där doggen så jag kan väl säga att det låter om honom när han febrilt arbetar sin tass mot örat och daskar i golvet med klorna vartannat kli-tag. Bank, bank, bank, fnatt, fnatt, fnatt.

Och de blåa är öppna igen och ett morrande ljud lämnar strupen, nästan lite Linda Blair-varning där, när jag ryter till stackars doggen att genast sluta med det han håller på med. Var inte så ego, matte vill vila.

Så envis som jag är, vila är dyrbart att få göra, sluter jag dem igen. Då kommer något annat blått in i bilden. Eller snarare så börjar det där blå att väsnas.

Utanför började den där jäkla glassbilen plinga på sin jäkla melodi “Vi lurar små barn, vi lurar små barn på deras veckopeng” som  den lilla telningen sjunger. Jag muttrar nu den där låten istället och tänker att den lurar minsann de vuxna på en dyrbar egenstund också. För inte är det bara så att den låter en gång. Nejdå, den rör ju på sig i kvarteret också och varje gång den stannar så plingar den. Minst tre gånger gav jag den innan jag insåg att det är lönlöst.

Så när tassarna åter är i backen känner jag mig inte ett dugg piggare än jag gjorde 44 minuter tidigare. Jag känner mig bara lite bitter. För vad är oddsen att allt ska låta precis under den lilla stund jag hade? Har jag varit stygg så det är någon bad karma? Inte en aning.

Men jag gjorde ett helhjärtat försök i alla fall och undrar när en sådan stund, tyst utan yttre påverkan, kommer att komma igen och en vällust av längtan ilar längst ryggraden.

2014/09/23

Var mycket klok och lyssna på vad jag har att säga

Var mycket smart och lyssna på vad jag har att säga.

Det är en sak som skulle kunna hjälpa dig att klara dig i livet. Detta eftersom det skulle kunna leda till jobb. Jobb kan leda till möjligheten att uppgradera boende om man är lagd åt det hållet. Uppgraderat boende skulle kunna leda till familj. Familj skulle kunna leda till livslång glädje att leva i tvåsamhet. Den livslånga glädjen skulle kunna innebära att du får uppleva en massa saker tillsammans med den du lever med. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Så var klok och lyssna på vad jag har att säga.

Någon gång i dina tonår tyckte du det var så häftigt och coolt. Och eftersom det är väldigt populärt att vara häftig och cool så är det en vanlig företeelse. Det var coolt att heta något som rimmade, var lite wild and crazy eller till och med något utmanande. Det var cool då. Observera ordet då. För nu är det inte det.

Efter att jag idag rensat bland lite gamla cv så inser jag hur många som fortfarande heter de där gamla tonårsnamnen. Och i ett cv är det inte det smartaste. Jag pratar e-postadresser.
Jag har av någon anledning just hakat upp mig på e-postadresserna. Kanske av den enkla anledningen att jag har svårt att känna det seriösa i ett mail där man kan nå personen på:

pussiljumsken69 @ hotmail
sexxyemma66 @ hotmail
enrosakanin @ hotmail
solskensjonte @ hotmail
gummsegumman_85 @ hotmail
carl_kisses_u @ Hotmail


Nej jag har svårt för dessa och det är kanske tur att jag inte är den som sållar bland ansökningar. Risken att de hade åkt på grund av e-postadresserna är nämligen stor. Kanske dumt men jag känner bara att söker man arbete så ska det kännas seriöst. Det gör inte det på grund av att e-postadresser kan heta liknande som de jag har lagt förslag på.

Så var klok och ta mitt tips till er. Var kloka och byt e-postadress när det kommer till att söka arbete. En e-postadress där namnet ingår kommer man långt med. Eller något annat. Det är en annan person som du inte känner ska bedöma dig och det är väldigt dumt att behöva åka ut på en e-postadress.
 
Så shot, är det bara jag som är överkänslig för sådant här eller det ligger något i det? Snälla säg att det ligger något i det så jag inte får ytterligare konstiga saker som jag tycker.

Och naturligtvis är det inga riktiga e-postadresser jag har skrivit. 

2014/09/14

Att hela tiden bara se till sig själv utan att ha förmågan att se vad det gör mot andra

Det florerar en bild på Facebook nu. En bild som ska försvara rätten att får fortsätta att förminska människor. En bild om rasism.

Det är tre skrivna meningar som deklarerar följande:

“Rasism i USA=Ku Klux Klan
Rasism i Europa=Skinheads
Rasism i Sverige=Tintin, Pippi Långstrump, negerbollar och pepparkaksgubbar”

Jag kan inte förstå hur de som delar ett sådant påstående tänker, förutom att enbart tänka på sig själva. För det är det hela debatten handlar om, att försvara sin rätt att få läsa och säga ord som de alltid sagt utan att tänka på vad det innebär.

Det finns ord och nidbilder som inte är ok. Ord och bilder som på grund av dess ursprung kränker och förminskar människor något fruktansvärt. Jag som medmänniska har ingen som helst rätt att försvara mig själv att det alltid varit så. Är man så fyrkantig utan att kunna förstå vad det gör? Det verkar ju så eftersom vissa fortfarande hävdar sin rätt att det alltid hetat så eller att det är ok att förminska andra med bilder som alltid visats.

Men bara för att de tidigare har ansetts ok är det inget som säger att det är det idag. Folk har blivit klokare, det är vad jag inbillar mig i alla fall, och förstår innebörden av dessa ord och bilder. Hur det förminskar ett helt folk. Ett folk som genom århundraden har blivit förnedrade med ord. Ord som folk idag försvarar sig själva att det är ok att använda för att det alltid gjorts.

Vi har alltid fått aga barn. Gör det det rätt för det? Nej självklart inte och det förändrades som tur var.
Kvinnorna har alltid varit hemmafruar. Var det bättre? Nej alla behövs i arbetslivet.
Homosexualitet ansågs som en sjukdom. Var det bättre? Knappas, hur kan kärlek mellan två personer någonsin vara en sjukdom.
Det finns hur många saker som helst som var ok förr men som inte är det idag på grund av att människan förstår innebörden av vissa handlingar.

Bara för att saker alltid varit på ett visst vis är det inget som säger att det inte ska ändras. Synen på hur människor ska vara och behandlas har som tur är förändras för många genom året. Att alla har samma värde oavsett hudfärg, sexuell läggning och så vidare borde vara en självklarhet idag. Du ska inte behöva utstå skällsord och förnedringar på grund av detta.

Det som gör hela debatten ännu sjukare är sedan, förutom försvarstalen att det alltid sagts och gjorts på vissa vis och då är det ok att fortsätta, försvaret om andra ord som borde förbjudas.

Ord som ständigt kommer upp är förstås finska pinnar, vitlök och kinapuffar. Det som är skrämmande är att dessa debattörer inte har förmågan att se skillnaden. Skillnaden på varför det är förminskande och kränkande med N-ordet men inte dessa orden. Det finns inget förnedrande i dessa ord. Det finns ingen historik bakom dessa ord om hur ett folk har behandlats.

Jag vet tyvärr om att denna debatt inte kommer någonstans. Just av den anledningen att vissa fortfarande hävdar sin rätt att använda dessa ord och nidbilder för att de alltid varit så. Att hela tiden bara se till sig själv utan att ha förmågan att se vad det gör mot andra. Det tycker jag är skrämmande, 2014.

2014/09/08

Återbruk är bra. Återbruk i lite mer kontrollerade former är ännu bättre

Böcker är härliga saker. Sida efter sida med bokstäver som bildar ord. Ord som sakta får oss att bilda oss en uppfattning. En uppfattning om personer, platser, tider och händelser. Ord som svävar där sida upp och sida ner och som tar oss djupare och djupare in i handlingar. Handlingar som är svåra att släppa eftersom vi söker svaret på vad som kommer att hända.

Böcker är sådant som många av oss drömmer om att få skriva. Att få vara den där som skapar allt det där som fängslar läsarna. Som fängslar och bestämmer över deras öden. Att kunna få ihop alla dessa ord till något man själv skapat.

Böcker är väldigt svårt att göra sig av med. Får andra tillgång till dem så går det ofta bra men att slänga böcker skär i hjärtat. De är ju så oändliga. De kan nyttjas om och om igen av många olika läsare. Läsare som läser samma ord i dem men tolkar dem olika. Handlingar, personer och platser som olika läsare ser olika. Personer som förklaras på samma sätt tolkas av två olika på helt skilda vis.

Nu pågår en kampanj eller event, tydligen i olika länder samtidigt, där det går ut på att lämna en bok någonstans. Kanske på bussen, caféet, jobbet eller var man nu kan tänka sig. Att skiva en liten lapp ingår, där man skriver något i stil med att “Jag har lämnat denna bok här för att du ska ha möjlighet att njuta av den. Håll till godo”

Jag är med i detta event. Jag har dock inte lämnat något bok. Jag vill lämna en  bok. Mitt problem just nu är inte att skiljas från en eller flera böcker utan tanken på att “skräpa” ner ute. Vad händer om ingen tar min bok. Då ligger den där och skräpar. För även om det är en bok så blir det skräp om den bara lämnas.

Jag vill inte skräpa ner ute. Jag är alltid nog med att det man har med sig någonstans tar man med sig tillbaka för att slänga där det ska vara eller för att ta med sig hem igen. Men jag vill gärna lämna den bok men, ja ni ser mitt dilemma. Men jag sprider i alla fall iden vidare för den tycker jag är riktigt bra. Återbruk är bra. Återbruk i lite mer kontrollerade former är ännu bättre.  

2014/08/30

Kunde det vara så att jag i min halvblindhet bara inbillade mig?

Vet ni hur hårt ett hjärta kan slå? Jag kan meddela att det kan slå i en takt som känns helt omöjlig att ett hjärta ska klara av.

Förra helgen hade vi den eminenta möjligheten att tälta då vi var iväg på Äskebergafestivalen. Det här med att tälta har jag nog inte gjort sedan jag var 12 år eller något liknande och blev upphånglad av en av bröderna. Vi hade någon konstig dragning till varandra för vi var aldrig tillsammans, som att fråga chansen ni vet, utan vi bara var hk, hångelkompisar. Skulle vi vänner ha en mysig kväll, eller bara en helt vanlig kväll fungerade också, så nog fasen hamnade vi där i en hångelorgie, han och jag. Vid de många tillfällena slog förstås hjärtat lite extra. Lite extra av mysigheten.

Men av mysighet var det inte förra helgen. Nerkrupen i en sovsäck, som kära maken envist menade skulle klara –15 grader, höll jag på att frysa ihjäl vid ca 5 plusgrader. Troligtvis hade jag frusit ihjäl om det gått ner till minusgrader, helt allvarligt. För där låg jag med underställ vantar och en filt och skakade så mycket att bara skakningarna borde alstrat så pass mycket energi att jag skulle blivit varm. Men nopp ingen värme kom.

Så när jag låg där och det började ljusna ute och jag fortfarande inte hade somnat så var det liksom dags att uppsöka huset. Så jag pinnade bort till utedasset, och jag var mycket nöjd över att jag faktiskt klarade av att uppsöka det både kvällen innan och nu på morgonen, och det är tur att det är stor plats att sitta på för annars hade jag skakat utanför. För jag där satt jag och frös så jag hoppade.

Sedan gick jag tillbaka mot tältet och det var då det hände.

I ögonvrån såg jag en skugga. Ett litet lätt frustande hördes och jag vände på huvudet. Halvblind, med glasögon som snyggt låg kvar i den lilla fina fickan i tältet, såg jag ett stort jäkla vildsvin. Den stod där i gläntan och den frustade.

Mina ben började trumma framåt och hjärtat var bokstavligt i halsgropen på mig. Jag slängde mig in i tältet med ett panikslaget pipande när jag med fumliga fingrar drog igen tältet.

Kära maken tittade på mig med förskräckt min. Vildsvin, vildsvin var vad jag lyckades få ur mig.

Jag ålade mig ner i sovsäcken, som om den skulle vara något vadderat skydd mot en vildsvinsattack. Det tog ett tag innan hjärtat lugnade ner sig när jag låg och lyssnade efter den ankommande attacken. Inget hände.

Jag hade dock fått upp värmen så pass mycket nu att jag lyckade somna i två timmar innan jag vaknade av en fnissande kär maken. Fnissande övergick i raketfart till ett hulkande skrattande.

“Vildsvin gumman. Allvarligt. Där står en grävskopa”

Han hävdar bestämt att det måste varit grävskopan jag såg. Jag vet att jag så det där jag såg bredvid grävskopan. Och det lät. Och vad jag vet så låter inte grävskopor om det då inte sitter på en maskin och gräver i backen. Då hade jag gått med på att den låter. Denna skopa låg i sin ensamhet och någon maskin fanns inte att skåda i närheten.

Jag började naturligtvis tvivla på mig själv. Kunde det vara så att jag i min halvblindhet bara inbillade mig? Jag hade ju faktiskt under nattens frysattacker både hört vargar, funderat på att ställa ut chipspåsen så inte björnarna hittade dit och inväntat spindelinvasion. Men den där grävskopan såg jag vid sidan om faktiskt. Så det så.

Men det där med tältade är inte riktigt min grej. Jag får säkert ge det en chans till, minst, eftersom tjejerna vill ut och tälta. Men jag tänker då inte göra det när det är 5 grader varmt ute. Om jag inte får dra med duntäcke samt hela arsenalen med filtar vi har hemma. Då kanske.

Men festivalen var helt otroligt rolig. Ser fram emot nästa års upplaga. Och då får jag kanske ta spikklubban med mig för säkerhetskull liksom.

2014/08/27

Ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder

Ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder.

Ibland skulle jag önska att det fanns en parlör som förklarade för mig hur en sådan liten människa fungerar. För även om jag känt den där lilla människan i hela hennes liv så kan jag minsann se ut som ett stort jäkla frågetecken över saker hon får för sig.

I denna lilla telnings liv existerar inte byxor. Att nämna byxor är som att tända den korta stubinen till dynamitgubben. Det pyser till sedan smäller det liksom. Direkt.

Ibland kan det gå lite väl långt. Som när hon kom hem med en kompis tight på sig eftersom hon var blöt efter utelek.

“Men har du inga extrabyxor på skolan?”
”Men åh, det är byxor. Jag använder faktiskt inte byxor”

Nu har dock den sluga mamman kommit på en lösning som fungerar de flesta gånger. Hur? Det stavas TIGHTS. Enkelt kan man tycka men så länge det kallas tights så är det ok att använda. Så tighta byxor med knapp eller gylf går under arbetsnamnet tights. Än så länge köper hon det.

Ibland kan man nästan vara på väg att säga fel och det har hänt också varav en ilsken blick och en suck följt av:

“Men åh, jag använder faktiskt inte byxor”

Naturligtvis får man då dumförklara sig själv lite lätt i dessa sammanhäng medan man förklarar att oj, jag sa ju fel. Tights menar jag. Situationen räddad.

Så, så länge de där byxorna är tighta och kallas tights så fungerar det. Men glöm de där mjukisbrallorna som ligger som extrabyxor. Då frågar hon bästisen om hon kan få låna hennes extratights.

Så ja, ibland skulle jag vilja veta vad som rör sig i huvudet på en liten människa som inte ännu kommit upp i en tvåsiffrig ålder.

2014/08/26

Var finns nästa Einstein?

Vi kan göra skottsäkra västar av kevlar som skyddar bäraren. Vi kan dela atomer för att göra energi. Vi kan flyga till månen och vandra omkring i ett lufttomt inte. Vi kan utveckla telefoner i en rasande fart så att vi konsumenter inte hinner skaffa senaste modellen innan nästa modell är på väg ut.

Vi kan köra bilar på fossilt bränsle, etanol och el. Vi kan dyka i världshaven och utforska havsdjur som ingen tidigare sett men som funnits på vår jord sedan urtiden. Vi kan kommunicera med varandra genom enkla knapptryckningar på datorn eller genom att prata live via datorn och ändå befinna oss på varsin sida av jorden.

Vi kan göra mediciner som rädda tusentals. Vi kan operera i hjärnan samtidigt som patienten är vaken. Vi kan skapa embryon utanför kroppen som sedan planteras in och blir en fullt fungerande människa.

All denna kunskap och teknik och ändå finns det inte en skolbok som inte måste kläs. Den som kommer på skolboken som tål att användas som den är kommer fasen få nobelpriset i någon lämplig kategori.

Hur jäkla svårt kan det vara att klä en jäkla bok. Boken ska helst gå att öppna och ligga plant på bänken. Den ska liksom inte ha krökta pärmar så ser ut som om de hotar att flyga iväg.

Man får inte tejpa på pärmen för då håller boken inte. Det som inte finns med i beaktningen är att boken har hög risk att dö genom att någon ger den onda ögat och kanske är på väg att slänga den i väggen. Vi har förhalat detta måste i flera dagar. Det kan hända att vi faktiskt är uppe i veckan nu också. Men nu gick det inte längre. Det började nog bli genomskinligt. Tålamod är inte min starka sida vad gäller sådana här saker men det gick.

Men herregud, hur svårt ska det vara att göra böcker som håller med tanke på vad vi kan göra. Just saying

2014/08/20

Bad hairday

Låt mig säga några väl valda ord om hår.

Detta otyg som en mängd av alla människor för en ständig kamp mot. Då menar jag inte de lätta delarna som under armarna och könshår. Dessa delar kan med enkelhet rättas till med en hyvel och lite intim-“raklödder” (som faktiskt inte löddrar). Enkelt, borta. Hur man väljer att göra tycker jag är helt upp till var och en. Vill man ha buske så har man buske, vill man ha porrpung så har man porrpung. Det är liksom bara man själv som ska avgöra det, ingen annan. Så nej, det är inte detta hår jag väljer att prata om idag.

Idag ska huvudhåret dissekeras. Detta hår som finns i en miljon olika färger, längder och strukturer. Så med tanke på att det finns i så många olika utföranden så är ju frågan om det finns något lättskött sådant.

DSCN3376 (2)En gång i min barndom, då dinosaurierna vandrade på vår jord och vi var apor om man får tro det mindre skaran av människor, hade jag ett sådant lättskött hår. I alla fall om man gillar “Vilket rakt hår du har. Jaaa” Det bara hängde där, spikrakt och nästan vitt i färgen. Flätor var inte att tänka på eftersom det var så fint så det liksom gled upp. Men lättskött var det.

003Sedan försvann både barndomen och dinosaurierna. Och även det där spikraka, nästan vita håret. Färgen övergick mer och mer åt det råttfärgade hållet och med färgen verkade även håret transformeras till något råttbo. Så här i efterhand skulle man kunna skylla på det 10 000-tals literna med hårspray man hade i det hårt tuperade håret. Det skulle mycket väl kunna vara därför. Det skulle vara stort och det skulle vara mycket. Men redan där började det visa sitt rätta jag. Inte skulle jag få ha en lugg som var en halv meter hög. Med en hyffsad hög lugg kunde jag lämna hemmet för att känna hur den gav med sig sakta men säkert likt en tillfredsställd man. Mindre och slakar. Till slut var där bara en liten böj på min från början vältuperade lugg.

2004_1021Image0001Sedan vet jag inte vad som hände. Tror inte ens att hormoner kan rädda vissa situationer. Tyvärr.

10584020_845585452120060_7568014399310074087_nNu har jag ett hårstadie där håret är som mig. En känslig liten blomma som inte tål mycket. När det nytvättade håret är torrt så är det yvigt som tusan. Yvigt och rufsigt med någon ensam liten lock här och var. För att få ordning på detta är det plattången som gäller. Så varje morgon står jag där och drar den varma tången över mitt hår. Sedan kommer lunchen. Lunch i augusti innebär inte det torraste vädret. Och lunch den senaste veckan har inneburit regn. Så varje lunch tar jag mitt paraply och beger mig ut på en lite promenadrunda. Så fort jag kommer utanför dörren så börjar förvandlingen. Mitt hår gottar sig åt den fuktiga luften och suger och suger åt sig så mycket det bara kan. Och plötsligt är det inte så platt längre. Det är inte platt alls. Det har nu istället fuktat upp sig och antagit den där 70-tals stuket med flärpar som står utåt på alla håll och kanter. Lite frottekläder så hade jag passat in på det årtiondet också.

Vissa har någon dålig hårdag då och då. Nu är det snart höst. Då har jag en dålig hårdag varje dag. Jäkla högabsorberande huvudbonad.

2014/08/13

Och där kommer han att stå och titta ner på mig innan han naturligtvis kommer att börja jaga mig

Jag har fått för mig att jag kommer att möta en älg när jag är ute i skogarna och lufsar. Jag känner ju att detta inte är så troligt men logiken är väl inte alltid så glasklar i det söta lilla huvudet. Jag menar, vem tycker normalt att det är otäckt med tända ljus eftersom risken att det ska börja brinna är nästan 100% (eller sub zero).

Så varje gång det knakar i skogen så är jag säker på att Hälge ska komma utspringandes med en krona (eller vad det nu kan heta) stor som en mindre Ford Ka. Och där kommer han att stå och titta ner på mig innan han naturligtvis kommer att börja jaga mig. Man ska ju inte springa från djur i skogen har jag läst men jag hade nog kutat som tusan med ett fint personbästa som resultat.

Nu har jag som tur är inte träffat på den där Hälge ännu. Jag har dock sprungit parallellt med två rådjur häromdagen.

Det prasslade naturligtvis och jag försökte låta bli att titta in i skogen för att verkligen slippa stå öga mot mule med Hälge. Men en rörelse i ögonvrån gjorde att jag sneglade. Och där kom de. Först en utan horn och sedan en med en liten hornkrona. Det frustade och stånkade och jag var väl nära att lägga några harlortar bakom mig. Så där sprang vi, sida vid sida, och jag hade nog en puls på 350. Jag vände blicken framåt och försökte ignorera dem. Lite av det där försöket att det jag inte ser finns inte. Det gjorde de för de fortsatte att frusta och stånka medan de sprang där bredvid mig.

Jag hade dock tur. Jag är inte så snabb som de är, denna gången, för de förvann bort framför mig. Puh, jag klarade mig.

Sedan kan det hända att man kan bli jagad av en hord med kossor också. Och när en hord med kossor sätter fart så låter det mycket. Det låter mycket och man kan känna hur marken vibrerar. Och allt började med en liten kossa som lyfte på sitt huvud när den stod där och mumsade gräs. Den lyfte huvudet lite sakta och tittade på mig med sina stora koögon. Alltså koögon är fasen enorma.

I alla fall så gav den ifrån sig ett lite irriterat muande innan den började röra sig i samma färdriktning som jag sprang. Och alla andra kossor i hagen gjorde denna kossa sällskap. Man hade väl kunnat tycka att det skulle vara lite trevligt med sällskap men jag springer hellre ensam.

Och det är när den där horden med kossor rör på sig vid sidan om en själv som man innerligt hoppas att de vet vad den där taggtråden kommer att göra med dem om de vill gå en närkamp med mig. Och än så länge har de varit kloka för de har bara följt mig en bit innan de har upptäckt att gräset ser väldigt mumsigt ut och stannat för att fortsätta sitt idisslande.

Jag vet inte om jag kanske låter som en frustande, flåsande tjur när jag kommer för det där har hänt några gånger.

Så vem säger att det är tråkigt att springa? Det kan minsann vara mycket spännande. Ibland lite väl spännande faktiskt. Men jag hoppas att jag slipper spänningen i att möta Hälge.

2014/08/12

“Du skall icke komma för nära och trycka på för du kommer att bli straffad med det onda ögat”

Oskrivna regler är lika viktiga som skrivna. Även om de oskrivna kan vara lite svårare att följa på grund av att de är just oskrivna.

Kö. Vad är det med oss och denna linje av människor? Det finns få saker som kan få en hop med okända människor sluta upp som en kö-hoppare. En liten kö-fuskare som liksom smyger sig in mellan två andra som redan befinner sig i denna rad. Är det något dessa människor vet så är det vem som står framför och det märker med en gång om det är någon sådan där kö-fuskare som försöker sig på något mygel.

Det harklas, blickar spänns och med ett vasst “Ursäkta men kön börjar faktiskt där borta” nickar hela kön instämmande över denna modiga själ som har satt ner foten och försvarat sin kö-plats och således resterande kö-platser. Kö-platsen är en helig och nästan minerad plats.

Lika mycket är kö-utrymmet det. Utrymmet människorna ska hålla mellan varandra i denna linje med folk. Detta utrymme är hårfint. Skulle det visa sig att en person står en halv meter för långt bakom den som står framför kan man nästan se hur folk bakom nästan vill trycka på för att visa att de vill komma framåt. Vilket naturligtvis inte kommer att gå fortare. Detta eftersom den person som nu har lämnar en för stor lucka fram till den framför helt enkelt gör det av artighet.

För medan den personen nu står med en halv meters lucka framför står nästa efter istället med en halv millimeter mellanrum. Så nära att andedräkten träffar nacken och varje gång den bakom rör sig gör den detta med en lite buff på framförvarande. Det där är en av kardinalsynderna i köandets värld.

“Du skall icke komma för nära och trycka på för du kommer att bli straffad med det onda ögat”

Det onda ögat är inte att leka med. Jag har själv delat ut det några gånger (ok många då). Med en smal springa till öga avfyras en mycket svart och vass blick. Den som inte förstår då kan inte förstå mycket. Det borde dessutom göra skitont när den träffar.

Det är en sådan stor synd så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna fortsätta. Vissa oskrivna regler hade inte mått dåligt av att bli skrivna faktiskt. Inte när det gäller så viktiga saker som den heliga kö. Vem lämnar in den motionen?  

2014/08/10

Not to do list

Vissa saker ska man bara undvika. Och som den medmänniska jag är så kan jag säga följande:

1, Vill man ha rena kläder så ska de tvättas utan saker i fickorna. Ett kvarglömt trosskydd i skjortsfickan är inte att rekommendera. I alla fall om man inte är ute efter byxor som ser ut att vara fulla med bebiskräks. Och den tiden är ju förbi för längesedan.

2, Står man i duschen och får hår i munnen så är det en bra idé att inte ta ut det utan att tänka sig för. Balsamindränkta händer smakar inte gott alls. Inte nog med att det smakar väldigt illa man har smaken kvar väldigt länge också. Det kan förstöra kommande middagar faktiskt. Jag borde har tänkt mig för, jag har ju ingen speciell vass tunga som behöver mjukas upp. Den är ganska mjuk och snäll redan från början. Så inga balsamindränkta fingrar är att rekommendera att stoppa i munnen.

3, Var väl förberedd när du sätter dig och tittar på film med en snart 7-åring. Varför?
A, Är det en film hon sett innan så räkna med att du vet de sista 30 minuterna innan 2 minuter har gått av filmen. Ett jäkla minne som berättar in i minsta detalj hur det går. Det spelar ingen roll att man ber henne låta blir att berätta vad som händer för 1 minut efter händer det något nytt som måste berättas hur det går senare.
B, Är det en film hon inte sett innan så räkna med att hon kommer att ställa frågor. Massa av frågor. Hela tiden. Konstant faktiskt. Varför, när, hur, hurdå i ett ständigt flöde. Mest varför får jag nog säga och det är inte alltid lätt att svara på varför de väljer att göra på ett sätt och inte ett annat. Jag vet ju liksom inte vad manusförfattaren hade att välja på, alls.

4, Se till att ställa klockan i tid om det är så att ni väntar besök från sotaren. Annars kan man mötas av en väldigt leendes sotare när man väl öppnar dörren. Detta kan bero på att när man vaknar med ett ryck och tänker “Jäklar, sotaren” och sedan lämnar sängen i all hast och går genom storarummet precis när sotaren går utanför fönstret. Kanske inget konstigt alls om, jag säger det ingen om, man inte har en pinal på kroppen. Man är lika klädd som den dagen man först anlände till denna jord och tog sitt första andetag. Helt jäkla naken med andra ord. Men han verkade väldigt glad i alla fall och jag fick inte någon stämning för blottning eller förargelseväckande beteende. Alltid något. Obs! Vi har fortfarande samma sotare nu så då. Undra om han själv valt placeringen.

Så är det så att ni springer omkring och funderar på dessa normala saker så behöver ni inte fundera längre. Jag har gett er svaren. Det enda jag gör om och om ingen är punkt nummer 3. Men det är enbart för mysighetsfaktorn med att ha en 7 åring uppkurad vid sin sida vid detta soffhäng. Men de andra sakerna avråder jag er att testa. Så nu vet ni det viktiga.

2014/08/08

Let´s rock the world

Vissa dagar är bara lite bättre än andra. Det kan hända att det kan kännas lite diskriminerande men så är det faktiskt.

För att nämna någon dag så kan jag ta fredag. Fredag faller mig väldigt bra i smak. Fredagen rockar fett för att tala klarspråk. Det är liksom början på helgen. Det är den kulinariska dagen då det obligatoriskt serveras taco. Det är då man kan komma hem och njuta av förväntningarna över lediga dagar.

Sedan finns det fredagar och så finns det fredagar med stora bokstäver (skriver förstås inte men stora bokstäver, det ser så skrikigt ut, utan jag ville liksom bara påpeka det så ni kan tänka er det).

Idag är en sådan fredag med stora bokstäver. Inte enbart för att det är tacomys och alla de där andra fredagsgrejerna. Nej idag är det något sådant stort som den Internationella orgasmdagen. På en fredag. Världen kommer att gunga ikväll.

Helt klart att det är en dag värd att firas. Detta kroppens eget elixir som släpper lös endorfiner som man kan surfa på under lång tid. Kroppen mår bra och själen mår bra. Världen försvinner för ett ögonblick och varenda stressfiber som har knutit sig i kroppen raderas ut. Så ja, det är helt en dag värd att fira.

Så det är nu det är dags att leta i era gömmor. Leta upp Sven, Rune, Johnny Depp eller vad ni nu döpt era saker som ligger gömda på något mörkt ställe. Leta upp era fjärilar, delfiner och rabbitar. Köp slut på batterierna på affären. För det är helt klart en dag värd att firas.

Har du turen att ha en partner så utnyttjar du ju självklart det. Fyra händer är så mycket bättre än två.

Låt inte bara dagen gå dig förbi. Passa på att njut av den, det står faktiskt så i kalendern (kanske inte riktigt men det borde göra det, den är ju faktiskt internationell) och temadagar är till för att ta till vara på. I alla fall de man gillar. Och vem kan inte gilla en sådan här dag. Så det är helt klart en dag värd att firas.

Let´s rock the world eller något liknande.

2014/08/01

Eftersom vi befinner oss i detta avlånga land så vet alla exakt vad normal är. Lite sådär lagom för att vara mer exakt.

Tänk er följande scenario.

Det kan givetvis hända var som helst i vår avlånga land men vi kan väl för enkelhetens skull tänka oss någonstans i den södra delen av vårt land. Det skulle kunna vara så att vi kan tänka oss att det är i Skåne och för att precisera kan vi tänka oss att det skulle kunna hända i den norra delen av detta vackra landskap. Vi skulle kunna tänka mindre och tänka oss en liten håla i norra delen av det vackra landskapet Skåne. En liten Håla som har en känd djurmarknad, en affär som är vida känd för sitt exotiska kött, en brottarklubb som fostrat kända medaljnamn, en badsjö som är en av Skånes populäraste och en liten allt-i-allo-affär som är över 100 år gammal.

I denna Håla kan det hända att det finns en vacker slinga runt en liten sjö. Slingan som leder runt denna vackra sjö är grusad. Grusad på så vis att det är skönt att springa på om man nu är lagt åt springhållet. Denna grusade gång har en bredd på cirka 3,5 vuxna människor i normal storlekar. Eftersom vi befinner oss i detta avlånga land så vet alla exakt vad normal är. Lite sådär lagom för att vara mer exakt.

På denna grusgång kom en kvinna gåendes. Hon var lite bredare än normal, alltså lite lagom med lite extra volang. Bredvid henne gick två barn. Dessa barnen var mindre än en normal, lagom vuxen. Kvinnan och barnen skulle nog kunna räknas som 2,5 vuxna eller ska vi vara snälla så kanske 2,25 för att göra kvinnan lite sådär extra lagom glad.

Så det skulle innebära att kvinnan och barnen lätt skulle få plats med en normalt, lagom vuxen till i sitt sällskap. I vanliga fall, om allt hade varit en perfekt värld.

Men vi kan tänka oss situationen om de inte befinner sig i den perfekta världen. Bara för att vi kan låtsas liksom.

Tydligen hade kvinnan bara en vänstersida. Fråga mig inte hur hon såg ut men barnen som gick med henne tjafsade hela tiden om att de skulle gå på hennes vänstra sida. Det spelade ingen roll om kvinnan gick mitt på den 3,5 normala vuxna breda grusgång för att underlätta för det ena barnen att upptäcka att hon faktiskt hade en vänstersida och en högersida. Dessa sidor fungerade dessutom väldigt unisont så hon förstod aldrig problemet.

När de båda barnen inte kunde gå på samma sida så såg det lilla barnet till att gå precis framför det stora barnet. Det stora barnet trampade naturligtvis då på det lilla barnet varav det lilla barnet kinkade. Under någon minut hittade det lilla barnet kvinnans högra sida och kvinnan kände sig hel och ohalt. Men ack den glädje som vara för kvinnan för snart hade hon åter bara en vänstersida.

Kvinnan var vid något tillfälle på väg att säga till barnen att nästa gång skulle hon minsann gå själv men hon kom på att då skulle liksom hela rundan förlora sitt syfte. Detta eftersom kvinnan dragit ut barnen för att få lite frisk luft efter att de i barnens värld varit sociala och tjattrat med sina vänner framför skärmen. Så kvinnan bet sig i läppen för att inte ge dem den lycka att slippa promenad nästa gång. Samtidigt gick hon och funderade på varför de inte bara kunde gå på en varsin sida om henne på den 3,5 normalt vuxna breda grusgången och diskutera viktiga saker som om de skulle bada när de kom hem.

Men den där kvinnan har fortfarande inte kommit på varför hennes barn alltid måste bråka. Bråka om allt. Tjafsa om allt. Tetas om allt. Jag tror inte att kvinnan någon gång kommer att komma fram till något svar i den frågan.

Så tänk er följande scenario. Det skulle kunna har hänt var som helst i vårt avlånga land eller så skulle det kunna ha hänt i en liten Håla som har en känd djurmarknad, en affär som är vida känd för sitt exotiska kött, en brottarklubb som fostrat kända medaljnamn, en badsjö som är en av Skånes populäraste och en liten allt-i-allo-affär som är över 100 år gammal. Men det förtäljer inte historian. Det är ju trots allt bara ett helt vanligt scenario. Yeah right.

1406906255442

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails