Är du känd får du ta det?

Jag läste idag en sak på nätet som gjorde mig så illa berörd. Många gånger kan jag läsa dumheter men bläddrar liksom vidare men detta berörde mig så djup och jag fick en klump i magen.

Några kommentarer om en känd person på ett mycket nedlåtande sätt fick mig att känna såhär. Det är så otäckt att bara för att man är känd så är det ok att mobba personen? Vad är det som gör att man känner att kändisar får stå ut med andras glåpord bara för att de är kända? Jag har svårt att tro att man skulle uttrycka sig på samma sätt mot en icke känd person efter det anser som ren och skär mobbning. Men mot kända är det ok? Jag förstår inte detta.

Vi lär våra barn att vi ska acceptera varandras olikheter och ändå är det precis detta som kommenteras och hånas. Vi lär vår barn att inte mobba, verken i riktiga livet eller på nätet och ändå är det precis detta jag läser.

Hur kan vi lära våra barn hur de ska bete sig om vi inte själva kan vara goda förebilder? Nu vill jag tro att denna händelse faktiskt var att man inte tänkte på vad man faktiskt gjorde. Men jag har inte kunnat släppa det under dagen eftersom det väckte en sådan känslostorm i mig eftersom jag vet hur glåpord känns att bli träffad av.

Att man inte tycker om allt och alla är en fullt naturlig känsla men det är inte ok att smäda för det.

Vi behöver alla lite till mans få en påminnelse hur vi beter oss på nätet mot andra. För jag skulle bli mycket ledsen om jag läst nedlåtande saker som andra skrivit om mig. Jag tror säkert du också skulle bli det.

Den längtande sucken är tonåringens suck av snuskiga fantasier

Det kan hända att det finns tillfällen då hon känner sig lite extra gammal. Sådan tillfällen när det är dags att kora de där sexiga männen.

För när den där listan med världens tio sexigaste män kommer upp och man måste googla godingarna för att veta vilja de är, ja då är man lite till åren kommen.

För jag minns, en gång för länge sedan när frugan var ung, när den där topp tio på sexigaste männen gjorde att man dreglade bara man såg namnen.

Tom Cruise, George Clooney, Johnny Depp, Mel Gibson och Jon Bon Jovi var namn som fick tonåringar att smällta då. Nu när de där tonåringarna är kvinnor i 40 minus åldern så är det fortfarande namn som får en att dra lite efter andan.

Men den där längtande sucken är tonåringens suck av snuskiga fantasier som fanns då. För på något vis har dessa sexiga männen inte längre den släta hyn, det mörka håret och de svällande musklerna längre. På något vis har de åldrats medan en annan naturligtvis fortfarande är ung och fräsch. Ja eller kanske inte men en flicka kan väl drömma.

Man inser dessutom att man inte är någon ungdom längre när man faktiskt kan tycka att de där grånande, åldrande männen med rynkor kring ögonen fortfarande är väldigt sexiga, vissa i alla fall. Att ålder faktiskt är en stark sexfaktor det också.

Det i alla fall tills en pojkspole på 25-isch kommer och råkar ha uniform. Brandman, polis, militär you name it. Då kan det hända att det pirrar lite extra i tant.

I veckor har jag gått och hållit en hemlighet för kära maken

Äntligen. I veckor har jag gått och hållit en hemlighet för kära maken som jag varit livrädd att han skulle få reda på. Men idag var det dags att låta det komma ut i dager.

Veckors väntande är äntligen över och jag känner mig ganska lugn nu. Framförallt känner jag mig helt tillfreds med mig själv och vad jag har gjort nu.

Så efter en massa planerande, surprise liksom det är mig vi pratar om, klaffade allting. Ett litet brev låg färdigskrivet i min arbetsdator. Ett brev som jag skrev ut igår, la i kuvert och körde hem till syrran som sedan la det i postlådan idag. Vem vågar lita på att posten levererar sådan viktiga saker. På kuvertet stod det följande:

“Kära makens för och efternamn
BRÅDSKANDE”

I kuvertet låg följande brev:

I ett sms fick jag reda på att han faktiskt ville äta kräftor imorgon eftersom vi ska/skulle på den årliga skivan. Det var bara att upplysa honom om den andra meningen i brevet. Förhandlingsbart, tror inte det.

Sedan fick han ett brev till. I det fanns följande:

Dessa hade jag omsorgsfullt vikit dubbla och numrerat med 1 till 5, lite som en svårighetsgrad. Det jag missade i det hela var naturligtvis hans vänsterhänthet. Detta innebär ungefär att han gör saker tvärt emot alla andra. Vilket innebar att han efter att ha dragit ut bilderna hade dem uppochner mot vad jag planerat. Vilket innebar att den första bilden var den lättaste, Pink, och han fattade liksom galoppen nästan med en gång. Även om jag inte tror att han har kommit på vad jag menar med höjdhopparen. Ni fattar kanske?

Och han som trodde det skulle bli en helg med kräftsörplande. Shi fick han. Men jag tror han smälte förlusten av kräftor ganska snabbt. Han sken upp som en sol och naturligtvis kom frågan.

-Hur har du lyckats med detta?
-Tja, en kvinna har väl kontakter liksom men bry du dig inte om det.
-Ja, jag förstår nu varför du inte tyckte att jag behövde gå på bolaget för mer öl.
-Mm, svarade jag honom. Du kan ju tänka dig vad jag garvade inombords häromdagen när du frågade om du skulle ordna skjuts till lördag och dessutom skulle du fråga M. Visst att M skulle köra men på ett helt annat håll om jag säger så.

Så med hjälp av våra underbara vänner och grannar har jag nu lyckats skicka iväg honom och han sitter nu i bilen upp till Göteborg. Imorgon äntrar han någon arena där uppe för att se The Wall med Roger Waters. En konsert han pratat om sedan i våras men aldrig kommit till skott. Så det är tur att han har en fruga som mig då.

Hoppas du har det underbart roligt. Och var rädd om dig, du vet hur frugan kan oroa sig. Och tack till alla som hjälpt mig att genomföra denna lilla överraskning till honom.

Master and Servent?

Vi rollspelar väl alla på våra egna vis.

Vissa drar på sig sjuksköterskedräkten och med ett klatschande ljud drar på sig handskarna för att vara lite omvårdande.

Vissa drar på sig polisuniformen och haffar uslingar och brottslingar som muddras framåtlutande mot en bil.

Vissa leker helt enkelt bara den enkla leken av master and servent. Dominitrixa och slav, så enkelt så.

Vissa tar helt enkelt med sig sina roller hem från sitt faktiskt jobb. Dock borde detta vara lite schizofren kan man tycka. Jag menar, hur läckert skulle det inte vara att få hem Wolverine i sängkammaren? Kanske lite förutsatt att man inte hade haft vattensäng då. Man vill ju liksom bli blöt av rätt anledning.

Men hade man kunnat slappna av?

“Älskling du får gärna pilla men helst inte med händerna. Jag vill ju inte att du ska råka släppa fram vilddjuret i dig just då precis.”

“Kom gärna insmord med dina svällande muskler och pulserande ådror och gärna dina välodlade polisonger men lämna klorna kvar på jobbet. Det är de sista lakanen som är hela.”

Ibland är det till och med så att vaniljsex låter mer praktiskt. Patetiskt men sant.

Så säg mig nu, hur lyder din Lassie-historia?

Jag har sprungit på en hel del jag mötte Lassie-trådar på sista tiden. Jag hade ingen aning om vad det var när jag först gjorde det men börjar nog få kläm på det. De är riktigt roliga att läsa i alla fall.

En jag mötte Lassie är när man kan berätta hur man på olika vis “känner” eller sprungit på kända personer. Det är i alla fall vad jag har kunnat läsa mig till att det är. Och som sagt så är de riktigt roliga att läsa.

Så jag tänkt jag skulle utmana er och se om ni har några jag mötte Lassie-historier liggandes på lager. Jag har faktiskt några stycken som jag kan dela med mig av innan det är er tur.

1. Min mormor och morfar ägde ett kafé i de norrländska skogarna en gång för länge sedan. Dit kom en 3-årig blivande konung med sitt följe och den där lilla ungen var så bortskämd att han fick springa rundor på borden utan att någon sa något. Min mormor höll på att krevera och kunde inte förstå hur den lilla skitungen fick göra på detta viset. Jag har hört berättelsen några gånger.

2. Jag är släkt med Jussi Björling men dock har jag inte fått hans pipa. Kanske lite men inte är den stämd i alla fall.

3. Min bästa kompis, från högstadiet, mamma hade fistävlingar med Kikki Danielsson när de var mindre.

4. Shanti Roney springer man ofta på när det är marknad i Hålan. Dock är han ofta så jäkla skäggig då så man känner knappt igen honom. Kan kanske vara för att han inte vill vara med i några Lassie-trådar.

5. Min syster har haft en liten fling med ICA-Ulf, way back om man säger så.

6. Eagle Eye Cherry brukar jag köra förbi när han kommer gåendes med sina sopor, mitt ute i de skånka skogarna.

7. Min syster delade en öl med Markoolio och vill inte slänga flaskan på väldigt länge efteråt.

8. Jag gick i skolan som var granne med Kikki Danielssons hus. Dock använde hon det bara som sommarhus då så det var inte ofta man såg henne. Det var på den tiden hon faktiskt var känd för sina sånginsatser och de flesta av oss kunde text och koreografi till Bra Vibrationer.

9. Min syster är barndomskamrat med Anna Sköld, sångerskan i Wizex.

10. Min kusins mans kompis var tillsammans med Frida Snell som vi var på kräftskiva tillsammans på. Hon sjöng inte för oss med drog av ett rejält dragspelssolo.

Så det var några av de jag kunde komma på nu.

Så säg mig nu, hur lyder din Lassie-historia?

Molly skriver om sin träff med Robin Stjernberg

Han här skäner alla igen eller?Eller skäner ingen igen honom? Man vet inte än!

Här skriver robin stjernberg i cd-singel! Robin skäner ni nog bra allt?

Här håller jag molly up den som Robin har singnerat!

Så här ser fram sidan ut!Visst ser fram sidan tråkig och grå ut vad tycker ni da? Den är fin med autografen på i alla fall.

/Molly

Originalet här. Tjejerna var väldigt nöjda över eftermiddagen i stan. Perfekt väder med sol även om det var kallt i luften. Och det där kallt i luften fick vi erfara när vi stod i kö till skivsigneringen. Två timmar närmare bestämt. Ja, vad gör man inte för sina barn.

Efter fjärde gången i bilen på vägen hem fick det faktiskt räcka. Lär nog bli ganska mycket wailande med You här hemma redan som det är. När de dessutom fick en vars ett exemplar så lär det säker bli lite kreativa stämmor också.

Nu blir det till att försöka få upp värmen lite. Passar nog ganska bra med lite helgrillad ytterfilé, grillad potatis och tzatziki. Tro vi alla är hungriga som vargar efter en hel eftermiddag ståendes ute med mycket väntat. Maaat.

Vilket är ditt frikort?

Har ni några frikort liggandes där hemma?

Inga kort som ger dig var 6:te kaffe gratis eller gratis inträde på Andys var 10:de gång. Inte heller menar jag kort som ger dig extra mycket poäng när ni spelar något spännande kortspel.

Nej jag menar något mycket smarrigare.

Frikort att när tillfälle ges få idka vuxenlekar med någon annan än den du lever med men att den du lever med har sagt att det är ok.

Det är väl mest på skoj skulle jag tro att ha sådan. Detta med anledning av att det kanske inte är så att man bestämmer sig för att ha ett frikort när man går på kvartersfesten för att få leva loppan med grannen precis. Det är väl snarare så att de där frikorten är på personer som är helt onåbara.

Alltså på kändisar som är lite sådär wow, wow, wow. Den där fantasin kanske. Där tanken är att ges tillfället så ska det minsann gå hett till. Är det månne groupies-genen som försöker locka lite? Locka med det häftiga att blivit påsatt av en kändis som troligtvis skulle visat sig att det är en helt vanliga människor som säkert hade skjutit på 4 sekunder. Skulle kunna bero på att det är jag som är alldeles för het för dem.

Observera att det är tanken. Jag har kanske ändå lite svårt att se att man skulle genomför det om tillfället verkligen skulle ges. Ja, om det inte gäller Robban då vill säga.

Så vem är ditt frikort?

Det finns alltid media- och pengakåta människor

Det var ett jäkla tjatande om att John Travolta är homosexuell.

Vad är det som gör att det så “spännande” för andra att veta vilken sexuell läggning andra folk har och speciellt de kända. Ett rykte startar så lätt det borde alla vara medvetna om för jag skulle kunna tänka mig att de flesta antingen varit med och startat, medvetet eller omedvetet, rykten eller varit de som varit utsatta för dem.

Är det spännande att spekulera ännu mer för att nekar till det? Lite tramsigt kan jag tycka. Nekar du så måste det vara så för att du nekar? Hör ni inte hur jäkla korkat det låter.

Om det nu skulle vara så att han skulle vara homosexuell så är det ju han som förvägrat äkta kärlek under sitt liv eftersom han han inte vågat komma ut. Det är han som lider i så fall. Men behöver vi spekulera i om han smyger.

Så fort det handlar om homosexualitet kablas det ut med stora bokstäver. Man kan ju tycka att om det handlar om otrohet så borde det vara lika illa om han har en affär men en kvinna eller en man. Varför skulle det vara värre otrohet om han har en affär med en man? Jag får faktiskt inte riktigt ihop det.

Men det är väl så när man är känd. Ett lätt offer som man kan tjäna pengar på. Det finns alltid media- och pengakåta människor som offrar mycket för 15-minuter i rampljuset. För är det sant så är ju frågan varför man tycker att det är ok att gå ut med att man har haft ett förhållande med en person som inte kommit ut. Och är det inte sant så är det enbart för att tjäna en liten hacka på en “gammal vän”.

Låt honom ha den läggning han har och sluta spekulera. 

Att träffa en kändis

En helt vanlig skogspromenad slutade som en helt unik skogspromenad. Där gick jag och en vän och drog in doften från den regndruckna skogen. Mossa, jord och alla de andra dofterna som mötte oss gjorde oss glada.

Så kom vi fram till ett litet torp. Det visade sig att det var min väns torp så vi började arbeta lite på den gröna trädgårdsplätten. Och det var då, när vi stod där med jord i ansiktena och jordiga händer som det hände. Ur skogsdungen kom han, messias, och gick mot oss. Han kom fram till oss och vi frågade om vi fick fota honom tillsammans med oss. Han var ödmjuk och ställde naturligtvis upp på detta. Så där stod jag med hans arm omkring mig och följde hans andetag. Jag log på bilderna men i mig var det uppror av lycka.

Sen suddades allt sakta ut. Jag försökte hålla mig kvar men klockans gälla toner ville annat. Drömmar kan vara härliga när man är i dom. Jag vet inte om ni anade. Kanske avslöjade jag mig själv i att jag var ute och påtade i trädgården eller så var det helt enkelt så att det var faktum att Paul Scholes var ute och traskade, ensam, i dom skånska skogarna. Mm, denna man.

Please Mr Hussey

The Mission, The Mission, The Mission. Wayne Hussey, Wayne Hussey, Wayne Hussey. Just i skrivande stund ger det mig våta drömmar. Riktigt våta drömmar. Det visar sig att dom kommer att göra en spelning i Prag och en i Budapest till sommaren. Det var så våta drömmar att jag under en litet klimaxögonblick var ute och kollade flygresor till Prag. Detta säger inte lite om hur mycket jag vill se dom men tanke på vad jag anser om flygmaskiner, fina att titta upp på när man står på marken (undra om Stesolid räknas som narkotika?). Sedan insåg jag vad det var jag höll på med och överlade med mig själv att det troligtvis inte var så långt att köra. Och 918 km på 11 timmar och 17 minuter känns helt ok. Dock innehöll vägen säkert 20 vägtullar, bara i Tjeckien, men jag tror vi lägger i en högre växel för att vinna lite på lotto nu.

När jag hade lagt ner allt detta jobba på hur vi eventuellt skulle kunna ta oss ner, kallas väl inte klassmamma för inget av mina klasskamrater, så ställer kära maken en väldigt korkad fråga.
“Vad kostar biljetterna”. Say what, ska man kolla dom också? Så nästa uppdrag var att luska på detta då. Skulle ha frågat mig nu hade jag kanske ryckt på axlarna och sett ut som ett frågetecken. För jag måste erkänna att tjeckiska är jäkligt svårt att läsa om jag nu inte ska säga omöjligt. Hittar ingenting, någonstans om detta. Så jag skulle vilja veta hur fasen man söker upp konserter utomlands för en annan som är så jäkla berest i konsertandet har inte en aning. Jag menar det är ju faktiskt så att Danmark, där jag varit på konserter som längst “utomlands” är liksom inget svårt att hitta på våra egna biljettsiter. Men tjeckiska är tyvärr lite värre och allt förvärras av min dåliga tjeckiska också.

Nu väntar jag på att Mr Hussey ska släppa bomben “Vi kommer till Köpenhamn”. Ja herregud vilken upplevelse det hade varit. Det är den upplevelsen jag har allra överst på min att göra lista. Jag skulle men glädje och hopplasteg bockat av det.

So, please Mr Hussey come and visit us. You know, the dance goes on and on and i like to dance here in Copenhagen. (Ursäkta min dåliga engelska men man vet ju aldrig var the man läser).

Det har inget med den svenska avundsjukan att göra utan med ren och skär medmänsklighet

Det finns många människor som kämpar för sin överlevnad i vårt land. Människor som blivit sjuke eller arbetslösa och på grund av regler som finns idag nu sitter helt utanför systemet. Dessa människorna blir bara fler och fler. I en artikel kan man läsa om hur en kvinna kämpar för att få pengar från försäkringskassan. Men intyg från läkare som säger att arbetsförmågan är lika med noll och ändå får hon inget. Det gör ont i en när man läser hur dessa människor bara ramlar rak igenom hela systemet och dessutom hamnar utanför skyddsnätet som tidigare i alla fall har fångat ut dom.

I nästa artikel läser man om att kungen vill har mer pengar. Under en treårs period vill hovet nu ha närmare 400 miljoner kronor. Detta skulle bli en ökning på 12 miljoner kronor och resonemanget är “Det kostar med en familj som fortsätter växa”. Det sjuka i allt detta är att det är vi skattebetalare som snällt får betala detta för att dom ska kunna representera vårt land. Helt ärligt så tror jag att det kostar mer än vad det smakar. Att välja mellan monarki och republik är för mig ganska enkel. För mig är hela kungahuset en ganska förlegat statsskick och det kostar betydligt mer än vad en president skulle göra. Ett kungahus bara finns där och åker runder och visar upp sig och skakar hand med en del diktatorer som hyllas. Det bara rullar på och vi har ingen valmöjlighet vad vi vill ha. En president hade vi i alla fall fått välja samt att han hade fått ge sig in mer i politiken, vilket skulle gynnat oss betydligt mer. Visst att båda skicken kostar men vi hade fått igen betydligt mer genom en president.

Men det jag tycker är sinnessjukt i allt detta är mängde pengar som pumpas in för arrangemang som känns totalt oviktiga. För att dom ska kunna leva på en nivå som för normalt dödliga inte ens existerar utbrett på en livstid bara. Det är detta våra dyrbara skattepengar går till. Inte till människor som kämpar för sin överlevnad varje dag utan till människor som lever i slott med ett överflöde av utrymme, personal och pengar runt omkring sig.

Det pratas om att bidragen måste minska och ändå ska mer pengar betalas ut till dom som har det största bidraget i vårt land. Frågan är väl bara när någon vågar sätta ner foten och meddela att även detta bidrag ska minska. Som det ser ut i dag så får sjuka gå på socialbidrag, om dom har tur att få detta, arbetslösa blir sparkade på eftersom dom bara “går hemma och dräller” istället för att bara gå ut och ta sig ett jobb. Vanliga föräldrar får vända på varje öre för att få ihop vardagen med föräldrapenning och barnbidrag, helt klart helt självvalt när man valde att bilda familj. Så om nu vinsten är så stor av att ge dessa miljoner till vårt kungahus istället så kanske det är dags att börja fundera på att privatisera. Det är ju den nya innegrejen så varför inte eftersom vi nu vinner så mycket på det. Då slipper i alla fall vi betala för det och vi kan lägga det på dom som verkligen behöver det. Dom som har jobbat och slitigt  och som nu bara blir bortskuffade för att dom inte kan prestera längre. Det är dessa människor som behöver pengar och inga andra.

Detta har jag gjort/varit med om/önskat

Jag måste säga att det var riktigt roligt att få era svar. Alla har trott att jag har haft en dikt publicerad och det känns lite smickrande ju. Att ni har så höga tankar om mitt skrivande. Till och med kära maken var inne på det spåret. Han klarade för övrigt inte heller det. Så här såg era kombinationer ut:

Kära maken: 1, 8, 10
Tant Skarp: 1, 3, 10
Katarina: 1, 7, 10
Lena: ‎1, 3, 8
Pia: ‎1, 9, 10
Katrin: 1, 3, 7

1. Jag har haft en dikt publicerad i Mitt livs novell
Tyvärr inte. Dom jäklarna ratade den jag skickade in. Så dom får väl ta på sig nu att jag inte kan skriva min bok av rädsla för att bli ratad igen.

2. Jag har vunnit 10 000 kronor på triss en gång
Om det ändå hade varit så väl. Det mesta jag vunnit på någon skraplott är 500 kronor. Jag var överlycklig för det då.

3. Jag har hånglat framför scen när The Creeps spelade
Om jag har. Började hångla med en kille framför mig och vi missade hela uppträdandet på Balders på grund av det. När det var slut gick vi på ett varsitt håll. Kan tillägga att jag 14 år då så det var ok med riktiga fjortisfasoner.

4. Jag vill ha fler barn
Nopp. Trodde väl aldrig att jag skulle säga nej med tanke på vårt kämpande innan vi fick barn. Men helt ärligt vill jag absolut inte ha fler barn. Jag är så nöjd med mina två tjejer.

5. Jag har varit kär i en tjej
Jag har aldrig varit kär i en annan tjej. Däremot har jag varit tänd på en annan tjej men det är inte samma sak.

6. Jag har dansat på scen framför ca 100 personer
Hehe, vilken syn det skulle varit. Hade varit häftigt att få stuffa lite disco framför andra men det är inget jag gjort.

7. Jag har haft Dr Albans autograf på bröstet
Ingen Dr Alban autograf på bröstet. Jag har däremot stått och druckit cola med honom och pratat med honom efter ett uppträde på Balders.

8. Jag tycker “halvsunkiga” rockkillar med tatueringar är läckert
JA, herregud var heta dom är. Lite taniga, lite långt hår och en massa tatueringar på armarna. Lite Dregen-stuk. Jag får ilningar i hela kroppen bara jag skriver det.

9. Jag ville bli lastbilschaufför när jag var liten
Jajamensan, det var min första karriärdröm. Det var innan jag började drömma om sjuksköterska. Lite komiskt att jag jobbat snart 17 år i vården som undersköterska men nu utbildar mig till logistikledare och skulle mycket väl kunna dirigera lastbilarna istället.

10. Jag har kramat Dag Finn i Shaboom
Nej det blev inget med det. Jag har däremot sett när hans jeans gick sönder på scenen på Silverdalen och han var kommando under. Så ut kom hela paketet. Så jag har inte kramat honom men jag har sett hans snopp live och inte enbart på en bild i ett badkar i Okej.

Vågar du slå vad?

Jag är inte någon rojalist på något vis. Jag tycker bara att det är väldigt gammalmodigt med ett kungahus. Och speciellt ett kungahus som vi ska betala multum med pengar till fast dom redan har minst lika mycket. Jag kan inte lagar och regler för apanage och sådant men jag gillar inte alls sådant.

Men hur lite rojalist jag än är så gläds jag för deras skull nu när dom snart ska ha barn. Och spekulationerna är i full gång om när den lilla parveln kommer. Jag ser vadslagningar med lockande vinster som övernattningar på hotell och jag tror säkert att man kan spela på oddset om det mesta rörande både nedkomst, kön och namn. Samtidigt som det på något vis känns lite groteskt att gissa om ett ofött barn så kan man ändå inte låta bli att fundera på allt detta. Dom kungliga blir plötsligt lite mer “normala” när något sådant väntar dom. Dom är liksom som vilken dödlig som helst som ska genomgå våndan i en förlossning. Fast istället för att dela rum med någon omföderska eller dylikt har hon säkert en hel avdelning för sig själv. Så det där normala försvann lika fort som den kom. Men oavsett normal dödlig eller kunglighet så kommer snart ett litet barn att se världen för första gången. Helt ovetande om vilken uppståndelse det är kring den.

Nu har jag själv dragits med i gissande om när bebisen kommer. Vem vill inte vinna en övernattning på hotell av en sådan enkel sak. Så jag tänkte att vi skulle ha en lite gissningslek här också. Helt i ärans tecken förstås. Fast bor du i närheten så kan jag säkert slänga in en vinst bestående av en god cupecake-fika. Så då kör vi.

Vad blir det för kön, vikt, längd, datum och tid?

Man borde inte bli Blue av The Cure

Såg en liten, liten artikel som gjorde mig alldeles euforiska.

“The Cure till Hultsfredsfestivalen”

Blodet rusade och jag blev varm i hela kroppen. Det fanns alltså en chans till att få uppleva dom. Det skulle inte bli några fler turnéer men detta var inte fy skam det heller. Robban, here i come tänkte jag och började youtuba lite härlig musik. Jag var sådär härligt hög som man blir av glädje.
Letade genast upp biljetterna och min euforiska stämning byttes snabbt ut mot grusade drömmar. Biljetterna kostar 1400-1800 kronor och detta är inga pengar en studerande småbarnsmorsa med en kär make som är elevassistent har att lägga för att åter få se dessa underbara personer på scen. Jag kände mig väldigt melankolisk med en gång. Fan, fan, fan att man inte är rik.

Jag läste lite senare att idag var årets deppigaste dag, blue monday, och jag förstod vad dom menade. Kanske inte så mycket av det just denna dagen egentligen var utan för att jag inte skulle få uppleva pulserna genom kroppen när man står nedanför scenen och musiken fyller en mer än vissa andra saker. Jag är inte deppig för att det är mitt mellan pengar eller att det är mörkt ute. Utan idag är jag enbart lite deppig för att detta troligtvis var sista chansen att få vara där. Sista chansen att få dregla över en Robert Smith som sakta rör sig som ingen annan. Fan, fan, fan.

Kurre pratar engelska

Molly är helt säker på att Kurre från Tjuvarnas jul är med i nya Hamilton-filmen.
-Och mamma, han kan prata engelska. Häftigt va?
Vad besviken hon kommer att bli när hon inser att det inte är någon barnfilm så hon inte får se den.Det är en vuxenfilm som Lilly brukar säga även om jag nog inte tycker att Hamilton är så mycket vuxenfilm. Möjligtvis om det stått en massa xxx efter.

Är kändisskapet värt allt?

Ibland får man uppfattningen om att bara för att någon är känd så verkar det vara helt ok att studera denne oavsett när det är. För har jag inte helt fel för mig så när man inte jobbar så har man ett privatliv men det verkar inte gälla kändisar.

Det är väl det som är baksidan men kändisskapet, säger en J-kändis. J-kändis är väl ungefär när man blir känd genom singstar eller något liknande och ens skicklighet sprider sig. Ok, jag degraderar till K-kändis för ännu har det inte spridit sig. Ja, baksidan var det ju. Baksidan är väl att det verkar vara många som inte inser att även dessa kändisar vill ha ett privatliv. Att som kändis vara utsatt 24/7, vecka in och vecka ut av andra människor som verkar gotta sig i deras liv måste vara hemskt. Men varför gör andra folk det? Vad är det som fattas i deras eget liv förutom pengar och kändisskapet? För på något vis måste man som vanlig dödlig dras till dessa människor för annars hade det inte funnits en massa jäkla skvallerpress till exempel. Jag skulle faktiskt vilja ha reda på, rent psykologiskt, vad andra vinner på att gotta sig i andras liv och rikedom eller kanske till och med i deras förfall och misslyckande. Är det misslyckandet som gör att dom är mänskliga, att dom inte sitter som små gudar över oss andra?

Det händer att jag läser en skvallertidning ibland men det är inte ofta kan jag lova. Men det som slår mig är väl mest detta om vad jag får ut av att läsa om andras liv. Är det att dessa kändisar faktiskt har ett liv också? Men det får dom ju i och för sig inte leva i fred eftersom vi andra måste gotta oss i det.

Det jag själv tycker är riktigt vidrigt är alla dessa spekulationer om graviditeter hit och dit. Det är säkert för att jag har våra IVF bakom mig men jag lider med alla dessa kvinnor som det kablas ut om.
Är inte magen lite större? Har hon ändrat sitt beteende? Jag såg minsann henne utanför en fertilitetsklinik så därför måste hon har bebis på g.
Fy fasen att konstant bli bevakad och allra minsta ens kropp förändras så får skvallerpressen det till graviditet.

Läste precis om Jennifer Aniston. En granna har meddelat pressen att hon ser gravid ut. Detta kunde göras eftersom grannen såg deras sovrum från sitt kök.
Nu är det så att jag kan se denna granne, sittandes bakom gardinen med kikaren i ena handen och något helt annat i den andra. Jag vet inte riktigt men det känns väldigt perverst att gå ut med en sådan sak för jag skulle nog tro att dom flesta får samma bild som jag. Och det skulle inte förvåna mig om det är därför det är så intressant att spekulera i kändisars graviditeter. För oj, dom har verkligen ett privatliv någonstans i alla fall.

Bara lite Sisters of Mercy till

Måste bara dela med mig av några bilder till från i lördags. Fortfarande usel kvalitet men så speciella att jag måste visa. Säkert bara jag som ser tjusningen men so be it.

Jag vet inte riktigt varför jag gillar dessa bilder så mycket men jag tycker det är lite mystiskt när man har det otroligt motljuset så man bara får “skuggfigurer”. Speciellt dom två översta bilderna. Jaja, nu har jag fåt njuta en stund i dag också med färska, härliga minnen. Det kommer jag göra länge känns det som.

I was there

Ja jäklar vilken bra helg det varit.

Tåget ner till Lund i går middags, incheckning på hotellet och sedan ut och letade matställe som var något att ha. Mätta och belåtna var det tillbaka till hotellet för att intaga några öl. En snabb dusch, lite smink och tillpiffning av håret samt några oanständiga mms till kära maken, ja sedan var vi ganska klara att bege oss. Vi hade fått reda på att Mr Eldrich bodde på vårt hotell så jag var snabb att ordna mitt frikort för kvällen .

Vilket mysigt stället det där Mejeriet var. Gick in hyfsat mycket folk men ändå fick man en liten klubbkänsla. Folk överallt men enbart mycket trevliga folk. Det är ganska roligt att titta rundor på folket för det var en enorm blandning. Allt från dom typiska depprockarna till propra medelålders män med skjorta. Och det roliga var att det spelade ingen roll för alla vara hur trevliga som helst mot alla.

Jag lyckades få en riktigt bra plats på en av balkongerna där jag såg kanonbra. Sedan är det inte det bästa bandet att försöka fota. Jag fotade mobilt första timmen och bara matade in bilderna. Blev nästan 500 bilder men där är inte många som är något att ha. Dom använder ganska mycket rök så dom försvinner i ett rökhav samtidigt som dom har ett enormt motljus. Men jag är glad att jag fick någon bild som ändå går att urskilja vad det är även om det är usel kvalitet.

Men jäkla vilken underbar konsert. Mycket blandat men där var 2 stycken som jag inte ens kände igen. Så härligt att bara släppa loss och verkligen njuta. Sådan här konserter gör att man nästan känner sig hög. Man bara följer med musiken och bryr sig inte om hur man rör sig eller hur mycket man sjunger. Man bara är ett med musiken, ett med Sisters of Mercy. Så underbart.

Men om nu lördagen var underbar så kan jag lugnt säga att idag har varit en mycket kämpigare dag. Jag har varit riktigt jäkla kass och det är dagar som idag som gör att jag förstå varför jag dricker så sällan som jag gör. Hotellfrukostar brukar vara det som man ser fram emot men jag fick sitta länge innan jag lyckades få ner lite. Jag tror inte ens jag har gått på halv låga idag. Men när vi väl var tillbaka i stan strax efter lunch så var jag faktiskt hungrig så vi hann ta en pizza innan bussen gick hem. Väl hemma bäddade jag ner mig och lyckades sova några timmar. Det är väl dags för det nu också känns det som.

Tack älskade vänner för denna underbara helg.

Ps. Jag fick inte användning för mitt frikort heller

Sexhämnden?

Ett par går i terapi för att rädda sitt äktenskap efter makens snedsteg. Det låter väl väldigt bra att man tar tag i saker och verkligen vill rädda det.

I nästa rad kan man läsa, ja det är ett känt par naturligtvis, att hon sexhämnas genom att ha sex med hans bästa vän.

Alltså hur gamla är dom. Jäkligt gamla faktiskt, i alla fall den ena parten. Men om man nu vill rädda sitt äktenskap känns det då så smart att gå och ha sex med någon annan för att hämnas. Har man inte kommit längre än till hämnden så ska man nog fundera på om där är något att rädda. Känns väldigt fjortis faktiskt. Gör du så, så gör jag såhär för att såra dig tillbaka. Antingen eller kan man tycka. Släpp taget och sexa runt som du vill eller stanna och förlåt och bearbeta det som hänt med den du är gift med.

Jag tycker det känns så jäkla b att använda sex som hämnd. Sex är bland det bästa som finns men man använder det inte som hämnd eller vapen som man ser en hel del av. Kvinnor som går i sexstrejk för att mannen inte plockar efter sig. Väldigt moget måste jag säga. Och inte fasen hade jag gått i sexstrejk, det hade ju drabbat mig själv också och det vill man ju inte. 

Ja, vad sjunger han egentligen?

Jag är totalt kass på låttexter. Jag sitter gärna och trallar med i sånger för jag har helt enkelt svårt att låta bli att sjunga till musik. Det som hade varit ännu bättre hade varit om det hade blivit rätt också. Men många gånger tror jag inte ens att jag vet att det är fel förrän jag hör någon annan sjunga alldeles “fel” (läs rätt). Och många gånger tror jag säkert att den som sjunger rätt egentligen sjunger fel eftersom jag då har den rätta. Någon som överhuvudtaget är med mig. Se kan jag faktiskt bli lite avundsjuk på dom som kan texter efter en eller två gånger. Min kära syster Emelie är grym på texter och hon verkar kunna vilken text som helst också. Även sådan som man inte väntar sig att en 18-åring ska kunna. Så sitter jag då, ska vi kalla mig 30+:are och kan fortfarande inte sjunga rätt på Brian Adams “Summer of 69”. Fast jag tror faktiskt inte att jag är ensam om det. För visst sjunger han:

I got my first real sexdream och inte I got my first real six string.

Jag kommer fortfarande på mig själv att sjunga om den där sexdrömmen. Fast ska det vara någon felsjungning ska det väl vara om en sexdröm i alla fall. Jag vet att där finns fler sådana klassiska fel som gärna lämna min mun med för tillfället kommer jag inte på någon. Men jag lovar att där kommer att komma ännu fler.