Men annars är jag normal

Hur man normalt, definition valfri på ordet normalt, tar sig in i ett rum man normalt inte brukar vara i. Det kan hända att det är ett rum i en källare, naturligtvis inredd sådan, som man inte brukar vara i men ändå kan gå in och ur några gånger om dagen om det vill sig illa.

För så fort man öppnar dörren händer det. Avsökarblicken startar.

Dörrkarm, uppe, nere, runtom. Steg in. Vänster hörn, höger hörn. Tak, tak. Lister, lister. Golvsvepning med blicken.

Säkert att fortsätta in för att öppna nästa dörr. Samma avsökning görs innan man säkert kan gå in.

Problemet är bara att man inte gjort avsökningen bakom sig så när man vänder sig hoppas man på det bästa.

Ibland är inte turen men en. Ibland, ja eller någon enstaka gång, så sitter den där. Den sitter där och stoppar den enda utgången som finns. Sitter där och stirrar på en med en blick som smider planer hur den ska göra slut på mig.

Tankarna flyger i rasande fart i huvudet hur det stora problemet ska lösas. Det brukar sluta i ett panikartat skrik.

Skriket skrämmer inte odjuret som bara har en tanke. Jodå, jag vet nog att det är så. Världsdomination.

Ja, tillslut kommer kära maken till undsättning och räddar mig när han drar fram snabeldraken och som ett under försvinner odjuret in, naturligtvis skrikandes att den nog ska hämnas och skicka andra till oss. Det stämmer ju när jag nästa gång står öga mot öga med en Mr Spidder. Jäkla otäckingar som tror att de får vara var de vill.

Men annars är jag normal

Blad 14

Det är vad jag hört av en vän i alla fall

Det finns vissa saker som är bra att tänka på när man gör vissa saker.

1. Att köra ett ordentligt benpass en lördag känns kanske som ett bra val med tanke på ledighet. Dagen efter känns det inte alls som en bra idé. Det kan till och med kännas som om det faktiskt aldrig är en bra idé att köra ett benpass och tankarna vandra att man troligtvis inte är riktigt klok. För vid varje rörelser och uppresning är det som om varenda muskel i låren och rumpan skriker att det där vill de inte vara med om utan de vill bara ligga där i sin soffa. Låt oss vara.

Dag två, måndagen, kommer man med tårar i ögonen ta sig upp och ner i trappan på sitt kontor. Tanken har slagit en att man faktiskt borde gå baklänges ner för att slippa se ut som om man gjort ner sig. Den där känslan att benen inte klarar ett steg till utan kommer att tvärnita mitt i trappan samtidigt som resten av kroppen inte fattar det. Den känslan av hatkärlek till legday.
Det är vad jag har hört av en vän i alla fall.

2. Att börja äta det där danska rågbrödet igen, fullproppat med härliga, hela rågkärnor och annat gott, och tro att magen mår bra på det. Alltså det är kanske så att magen mår bra på det när den vant sig igen. Typ efter ett tag. Några som dock inte mår bra på det danska rågbrödet är omgivningen. De klagar högljutt med lätt ulkande läten. En dam luktar hallon. De håller inte med och sätter upp fingrarna som ett kors mot en. Vik hädan väser de. Nästan.
Det är vad jag hört av en vän i alla fall.

3. Att tekniska grejer har en helt obeskrivlig avsky mot en. Som när man ska spola det där pausade programmet och naturligtvis gör likadant som alla andra men den tekniska prylen känner av att denna gillar vi inte så vi spolar tillbaka, säg två timmar, istället för bara fram över reklamen. Vi får denna person att känna sig helt värdelös som inte ens kan spola men vi gillar det. Men det är ju bara denna personen, alla andra låtet vi fixa det utan problem. Ja, då är det bättre att ge fasen i att ens försöka igen. Att det ska vara så svårt att bli omtyckt liksom.
Det är vad jag hört av en vän i alla fall.

Ibland är det tur att man hör en hel del av vänner så man slipper prova själv. Det har jag hört av en vän i alla fall.

Blad 11

Vacker som en dag och dansar som en kung

Jag gjorde ett storslaget intåg i november med ett bröllop och avslutade november med en julfest med jobbet.

Antalet centiliter berusningsmedel jag intagit vid dessa två tillfället motsvarar troligtvis min normala årskonsumtion. Men ibland får man släppa hämningarna som ligger där och gnager.

För plötsligt är jag vacker som en dag och dansar som en kung. Och det är fasen inte ofta det händer. Det kan även vara så att det är en del av berusningsmedlet som vilseleder lite också. Men vad fasen gör det när man har så jäkla roligt och inte ville att kvällen skulle sluta.

Det kan dock hända att kära maken inte var lika imponerad av mig. Då hade han inte ens spenderat kvällen med mig utan ställde, som den gentleman han är, upp och hämtade mig. Jag försökte svara på hans sms. Om man säger så att jag är riktigt dålig på att skriva sms i vanliga fall så skulle jag troligtvis ha vunnit priset som universums sämsta sms-skrivare då. På riktigt alltså, helt obegripliga.

Till slut lyckades jag hitta rätt var han stod och kunde sätta mig i en varm bil. Den lilla chipspåsen var nu min räddning när jag plötsligt överfölls av en hunger som bara ett spädbarn kan förstå. Medan jag moffade chips för fullt så började jag trolla för plötsligt tog jag ut en krona ur munnen. Hur jag gjorde det är min hemlighet men det kan hända att jag inte har en jäkla aning.

Väl hemma gav jag mig hän åt två tabletter Bakis och en Ipren som verkade vara någon sorts sockerpiller för de där hjälpte inte ett dugg. Det var faktiskt väldigt synd om mig dagen efter min vacker som en dag och dansade som en kung kväll. Det var till och med väldigt, väldigt synd om mig. En hel dags synd om mig.

Fast sedan, när det slutat vara synd om mig, så insåg jag vilken helt jäkla rolig kväll jag haft. Och då gör det inte så mycket att jag faktiskt inte är vacker som en dag eller dansar som en kung. Det är jag och jag älskar sådana kvällar då jag kan släppa allt. Dock med lite mindre berusningsmedel än det blev men annars är det så jag. För sådan är jag liksom.

Jag vill bara känna köttets lustar

Så står man där och sopar av bilen igen. Snön har blivit listig på något vis eftersom den sakta smyger sig på oss.
Kommer jag lite och lite så är det ingen som reagerar så mycket förrän det är några decimeter. Hmpf.

Medan jag står där och sopar av bilen så trallar jag med i musiken som skrålar inifrån bilen.

“Jag vill bara känna köttets lustar
Höra hur du snuskar
Tränga in i dig minst ett par meter
Du är våt... och jag är ung och kåt

Ung och kåt - ung och kåt

Kärleken är blind, kärleken är blind
Jag vill gärna se, jag vill gärna se
Någonting”

Ja och sedan inser jag att tjejerna sitter i bilen och väntar. Och lyssnar på musiken.

Så jag slänger mig lite lojt in in bilen och trycker förbi. Troligtvis var det bara min modersinstinkt som sa mig att de skulle slippa.

Jag menar, vem vill se en 40 minus stå och vråla “Ung och kåt” på infarten samtidigt som hon med ett stadigt tag om skaftet på borsten har en lite sådär drömsk blick. Snacka om dubbelmoral, ung var längesedan jag var.

Den där synen är något man inte enbart vill skona barnen från utan även resten av kvarteret.

Är jag fantastisk eller är jag fantastisk

Det är bara att inse. Jag är så fantastisk på så många vis så det är svårt att komma ihåg allt bara.

Jag är till exempel helt fantastisk på att samla på gamla bh:ar. Ni vet de där som blivit lite misspassande av någon anledningen, de som blivit dassiga i färgen eller de som helt enkelt har gått sönder. Dessa är jag helt fantastiks på att låta hänga lite var stans. Jag har inte en aning om vad jag ska ha dem till. Jag behöver liksom inte en amnings-bh längre efter 5 år och jag tror inte det är speciellt sexigt att använda den i någon lek heller. Den är ju faktisk ganska inte vit längre.

Jag är dessutom otroligt fantastisk på att lyckas ta sönder de där bh:arna. Det är liksom inte lätt att ha vackra, svällande behag som på något vis lyckas antingen knäcka bygeln eller helt enkelt pressa ut den så det blir något dödligt vapen när den trycks upp mot halsen.

Jag är även helt fantastiks på att ha något slags rekord i hur mycket man kan få ner i en soppåsen innan den verkligen måste bytas. Detta experiment har gått snett några gånger när jag måste plocka upp lite saker från golvet som liksom ploppar upp när slasken öppnas. Experimentet har även många gånger, och jag menar verkligen många gånger blivit avbrutet på grund av att kära maken tagit den innan den har avslutas. Även han är fantastisk på många vis.

Jag är dessutom fantastisk på att titta på datum på mat eller hålla koll på hur länge något varit öppet. Öppet i tre-fyra dagar? Detta är jag fantastiskt duktig på att dissa. Kära maken är fantastisk på att äta upp sådant jag dissar för enligt honom är det absolut inget fel alls på det. Man skulle kunna säga att jag och kära maken kompenserar varandra väldigt bra.

Jag är fantastisk duktig på att ta pinsamma egobilder. Många egobilder blir det och alla är lika pinsamma. Själva bilden är kanske inte så pinsam med tanken på att denna fantastiska kvinna har stått och tagit foto efter foto det är pinsamt. Men det blir fantastiskt många.

Så jag är fantastisk på många sätt och jag lovar att jag är fantastisk även på fantastiska saker.

Vad är ni fantastiska på att vara fantastiska på?