2013/02/26

Det sägs ju att plötsligt händer det och ja, jag kan intyga att så är fallet

Det sägs ju att plötsligt händer det och ja, jag kan intyga att så är fallet.

Plötsligt yr den lilla omkring efter middagen. Hon tömmer diskmaskinen, det hon når, hon sätter i diskmaskinen, hon tömmer handlepåsar, hon sätter in i skåpet, hon ska sätta saker på rätt plats i matkällaren.

tasmanian devilOch där står vi och funderar vad som hände liksom. Vi har blivit Tasmanian devilade utan att vi hunnit med att inse det. Men det är bara att inse, och att tacka och ta emot för denna gången, att plötsligt bara händer det. Och det gäller att njuta av det för imorgon kommer det garanterat plötsligt vara precis som vanligt.

 

2013/02/25

Det kan nog bli något bra av det till slut

Biverkningar är ofta riktigt tråkiga saker som kommer när man minst anar det. Fast många gånger är de ju väntade men man hoppas kanske att man ska slippa.

Men ibland kan man faktiskt råka ut för trevliga biverkningar också. Som till exempel att jag nu inte kan springa någon längre sträcka på löpbandet på grund av att jag konstant tappar mina byxor.

Och att tappa “bysorna” är ju inte helt fel när man vill bli mindre. Det är till och med jäkligt bra när man vill bli mindre eftersom det är ett ganska tydligt kvitto på att man blivit just detta.

booty delicious

Booty delicious, bild på Beyoncé eller? Nja ibland får man bjuda lite på sig själv helt enkelt.

Det kan nog bli något bra av det till slut.

Nej nu får jag snart börja fundera på att lägga mig. Ska börja klockan 5 i morgon och med tanke på att jag behöver lite tid på morgon måste jag ställa klockan på 3. Det är ju mitt i natten. Så härligt med tanke på vilken morgonmänniska jag är.

2013/02/24

Mello, jag får rysningar

Jag hatar Mellon. Jag får rysningar av detta larviga ord och förstår fortfarande inte varför vuxna människor envisas med att använda detta ord. Mello är något som Bolibompa-ungar använda sig av och har kommit på för att de tycker det är cool eller något liknande.

Jag har alltså stora bekymmer när vuxna börjar använda ord som barn och ungdomar använder.

Mello, mellis, promis, kramiz (varför?) och listan kan göras hur lång som helst. Är det så jobbigt att säga mellanmål så man måste förkorta det det mellis? Usch, där kom en rysning till. Är det inte så att vi vuxna ska lära barn ett korrekt språk? Ledsen att vara den som meddelar detta men mello och mellis är inga korrekta ord. Och jag hoppas verkligen inte att någon nisse från SAOL får för sig att föra in dessa heller. 

Jag kan känna mig som en gammal kärring som klagar på ungdomar och konstant går och säger:
”Det var bättre förr”
men det spelar ingen roll för jag kan inte förlika mig med detta larviga fenomen.

Jag gillar däremot Melodifestivalen. Jag älskar inte det men jag tycker det är ganska trevligt att sitta där en lördagskväll och förfäras över svenska folkets smak.

Jag tycker det är rätt trevligt att introducera detta fenomen till tjejerna. Dock verkar inte den lilla tycka det är lika roligt. Hon har ju fått någon slags mystiska ben som jag inte riktigt blir klok på. Hon kan liksom inte gå utan studsar i princip alltid fram. Hon kan inte stå still utan hon studsar. Fjäderben. Så det är ett himla studsande fram och tillbaka framför tv:n när jag sitter där och försöker förfäras ännu mer över den konstiga musiken. Jag skulle tro att hon är “intresserad” bara för att få vara uppe lite längre. Det är liksom redan genomskådat, med hot varje vecka att om hon inte slutar studsa rundor så blir det minsann inge melodifestival nästa vecka. Det går sådär kan jag tala om.

Det brukar bli lite tjafs här också. Det är lite så att den lilla bestämmer sig alltid efter att den stora har bestämt sig om vilken hon gillar. De gillar aldrig samma kan jag säga och det är mest troligt att det är så bara för att det ska få tjafsas om det.

Men det brukar ändå vara trevligt och rätt låtar brukar inte gå vidare, förutom igår då, så det är precis som det ska. En melodifestivallördag som den ska vara.

 

2013/02/22

Det kan vara grymt irriterande ibland

Ibland kan man inte sluta att fundera på saker.

Kära maken hittade ett paket med muffinsformar i brevlådan idag. De bara låg där, som någon ville säga något. Som om någon tyckte att det var alldeles för länge sedan jag bakade och bjöd på något smarrigt.

Men ingen vill ge sig till känna så jag får kanske göra något gott till min kära familj istället.

Men det är grymt irriterande att inte veta var de kommer från. Och det kan nog hända att någon har en fnissig kväll, där på andra sidan skärmen när jag sitter här och spekulera.


2013/02/21

Här är det torka som får Sahara att verka blött


Jag hittar ingen inspiration alls och jag avskyr det. Jag kollar tidningar för att kanske få något litet intressant att skriva om men inte ens där känns det som om det finns något där heller.

Så jag hoppas att det snart kommer en rejäl störtskur som ger denna torka vätska att börja gro.

2013/02/20

Jag vill förpassa honom till träsket nere i skogen och jag hoppas jag lyckas

Då har Mr Kräk lyckats nästla sig in i det Nettuanska hemmet.

Jag hade hoppats att han är lite som vampyrer som måste ha en inbjudan först men så var inte fallet denna gången heller.

Molly har haft ont i huvudet sedan i måndags och varit lite småhängig men hon har varit väg på fritids, så glada de kommer att bli nu. Men idag när hon kom hem var hon så blev om nosen med en temp som närmade sig 39 grader.

Middag ville hon inte ha när vi åt. Och det var då han kom. Vidriga, jäkla åkomma som bara dyker på.

Problemet är ju nu att vi vet att vi kommer att avverka denna helg med honom på besök. Vi vet bara inte vilken av oss som kommer att drabbas först. Blä och örk.

Kära maken hade tagit ledigt torsdag och fredag för att de skulle få lite lov. Han hade bokat bowlingbana i morgon men det blir inget med det. På fredag är Molly bjuden på monsterkalas men det lär nog inte bli något med det heller. Och på lördag ska hon på liten snabbkurs i att dekorera cupecake men det återstår att se.

Usch, lider verkligen med barnen när de är sjuka. När hon ligger och kippar efter andan när hon kräks och man inte kan göra något för att underlätta. Måtte det gå över snabbt.

Jag vill förpassa honom till träsket nere i skogen och jag hoppas jag lyckas.

Följ mitt finger och gå tills marken blir mjuk. Men ingen fara, det är bara att fortsätta att gå. Det är precis som det ska vara. Mohahaha.

Försvinn från vårt hur.

2013/02/19

Har inte gjort sin plikt och förmedlat viktiga saker till omvärlden

Bloggen ber om ursäkt för att ägarinnan varit lite slarvig och inte gjort sin plikt och förmedla viktiga saker till omvärlden.

Men ägarinnan anser att hon har en giltig anledning att det varit lite lite uppmärksamhet till bloggen dessa dagar.

Idag har hon liksom spenderat sin dag halvliggandes i soffan, iklädd mjukisbyxor, tröja, morgonrock  och täcke. Stackars, stackars henne som varit lite sjuk och denna sjukan bara flög på henne i gårkväll. Frossa och feber men inget mer.

Så ägarinnan har varit lite off skulle man kunna säga. Men hon måste bara säga att det där Netflix som finns nu, där man kan välja filmer och titta på hur mycket som helst, verkligen varit toppen under dagen. Man skulle kunna säga att det blivit några filmer under dagen, där nerkrupen under täcket.

Ägarinnan mår nu lite bättre som tur är så nu kanske det kan bli lite ordning igen. För detta duger ju inte, sådant slarv.

Ordning och reda, pengar i morgon.

2013/02/17

Snälla tänk er för innan ni sprider en massa statusar på Facebook

Ibland blir jag förfärad över hur folk beter sig.

En person går hastigt bort och två minuter senare börjar RIP florera på Facebook.

Inte en tanke på att nära och kära kanske inte ens har hunnit nås av det tragiska. Ingen respekt alls för de närstående som precis har tagit emot det hemska som har hänt.

Människor borde tänka ett steg längre. För dig är det kanske bara en gest för att visa din egen sorg men är det ok att sprida ett dödsbud som en löpeld på nätet när inte alla i närheten ens har fått reda på det.

Respektlöst och otäckt tycker jag att sådant är.

Så snälla tänk er för innan ni sprider en massa statusar på Facebook. Har det gått tillräckligt med tid för att alla har hunnit få budet? Är du tveksam så posta inte.

Tänk er för lite vill jag väl bara säga.

2013/02/16

Jag klev upp på monstret och startade det

Ibland händer det saker som man inte trodde var möjliga.

Jag har gått och sneglat på det där löpbandet nere på gymmet men inte vågat mig upp. Men idag när folkmassan skingrade sig med en kvarlämnad varm, svettlukt som det ska lukta på gym och jag åter var själv kvar och hade gjort alla mina övningar så tyckte jag det var dag.

Jag har alltså sprungit. Då menar jag inte efter pojkar, efter barn som slåss, efter barn som bråkar, efter barn som smiter eller efter barn helt allmänt.

Och det är just det jag har velat prova. Hur jag skulle klara av det. Jag har av två anledningar undvikit detta innan.

Första är att jag helt enkelt inte har orkat. Ganska simpel anledning.

Andra är att jag alltid har fått ont i knät de gånger jag har försökt och därför undvikit det.

Men nu har jag ju sådan där fancy skor med stötdämpande shit i och efter höstens hemska promenader innan fötterna vant sig så är de nu riktigt bra.

Så jag klev upp på monstret och startade det. Jag för noga med att spänna fast mig i nödstoppen för detta kunde nog bli lite farligt. Jag speedade upp farten och plötsligt kom gränsen jag inte längre kunde gå utan det kändes naturligt att övergå till löparsteg.

Mina ben pumpade sig framåt på en illusion av skog och sjöar. Jag hade ingen Kipketer-fart precis men jag sprang. Jag såg inte ens ut som någon Barnängens-reklam med någon blond brutta som springer på en sommaräng men håret fladdrande bakom sig men jag sprang. Jag sprang inte ens i närheten av var Forest Gump gjorde men jag sprang.

Och jag sprang i hela 7 minuter. Det är en otrolig lång tid för en sådan som mig som inte sprungit en ansenlig sträcka på säkert 25 år.

Så just nu känner jag mig nästan lite hög av stolthet faktiskt. Och jag håller tummarna att knät också kommer att gilla det för det var otroligt skönt att avsluta passet med lite löpning. Man skulle kunna tro att jag blivit blogg-raped men jag lovar det är jag, Nettan, Blobben, Frugan som sitter här.

Jag är så duktig. 

spöke

2013/02/14

Vad som är rätt och fel med träning vet jag fortfarande inte så jag kör mitt race

Jag tycker det är riktigt svårt detta med träning. Inte att utföra den utan att veta vad man ska utföra.

För är man en sådan där blobb så vet man inte så mycket om träning. Det stora problemet är för mig att jag hör och läser en massa saker om vad som är rätt och fel om träning. Och det riktigt stora problemet är att många säger olika saker.

Så där står jag, inte ett dugg klokare eftersom jag nu istället har en som säger tummen upp åt en viss träning och en annan tummen ner.

Träna innan frukost så förbränner du mer. Ät frukost innan du tränar så förbränner du mer. Värm upp. Värm inte upp. Kör bara en muskelgrupp åt gången. Integrera gärna flera muskelgrupper. Och så vidare.

Så jag har väl kommit till den slutpunkten nu då, helt själv eftersom jag inte får mycket hjälp utifrån, att jag gör det som känns bra. Jag ska stärka min kropp i ren hälsosynpunkt och få bättre kondition.

kettlebell swingIdag har jag gett mig på kettlebells, det är sådan som ser ut som de där klumparna märkt med 500 kg i tecknade serier som någon mustaschprydd man lyfter med ett finger, för första gången. Fick tips, som jag gick på men jag vet ju inte om de stämmer, att jag skulle intervallträna med pulshöjande och sedan de där kettlebellsen. Så jag testade och tänkte att jag fick gå ut lite försiktigt.

3 minuter i tufft tempo på crosstrainern sedan 20 swing med en 8:a kettlebell. Detta gjorde jag en upprepning på 5 gånger och jag var helt slut efteråt. Blev lite utfall med kettlebellsen också samt lite mage.

Jag funderar helt ärligt på om jag kommer att ta mig ur sängen imorgon. Mina skinkor är inte att leka med redan. Jag hade ett grymt skönt gympapass igår också.

Jag känner mig väldigt nöjd med mig själv just nu. Ont men nöjd. I mitt träningsblock har jag dessutom efter varje pass börjat skriva några rader hur jag kände det på passet. Avslutar förstås med att tala om att jag är duktig och nöjd med mig själv. Med pepp kommer man jäkligt långt. Faktiskt mycket längre än man kan tro.

Men vad som är rätt och fel med träning vet jag fortfarande inte. Så jag kör mitt race så länge det känns bra och ger de resultat jag vill ha.

Är det positivt eller bara creepy

Är du en gäspare som gång på gång gäspar när någon annan gör det?

Det där lite pinsamma när man befinner sig i en folksamling och upptäcker en gäspare och med ens försöker du svälja din egen gäspning men istället gapar du själv stort, andas in djupt så ögonen tåras och gäspar. Och detta händer gång på gång på gång så fort du ser en annan gäspare. Det finns liksom inget att göra åt det utan de bara kommer.

Men visste ni att ju större empatisk förmåga du har ju lättare har du att bli smittad av gäspningarna. Både studier från USA och England visar på samma sak. Det sätter det hela i helt andra dager. Då vill man vara den som ständigt gäspar om det är så att det speglar ens empatiska förmåga.

Jag smittas väldigt lätt av gäspningar. Gäspar någon annan så kommer jag också att göra det. Så jag känner mig ganska lugn inför detta med empati. Men det är liksom ingen nyhet för mig faktiskt eftersom jag räknar mig själv som en mycket empatisk människa.

Jag har till och med suttit här och gäspat nu medan jag har skrivit om det. Det vet jag inte om det är positivt eller bara creepy men så har det varit i alla fall. Fem stora gäspningar och fem gånger där ögonen fylls med tårar som jag måste torka bort.

Smittas du lätt av gäspningar?

 

 

2013/02/13

It´s a kind of magic

Datorsnillet har idag lyckats trolla bort en rad ovanför bilden på internetet som är väldigt bra att ha. Där e-posten ligger bland annat.

Fråga inte hur det gick till för många gånger vet inte snillen hur saker händer utan de bara blir som de blir helt plötsligt. Poff och sedan är den borta. It´s a kind of magic.

Först fick datorsnillet lite panik, för sådär kan det ju inte vara, men sedan lugnade hon ner sig och började tänka lite.

En lite lätt doft av brända sågspån började sprida sig samtidigt som en liten vit rökpelare sipprade ut från öronen. Hur var det nu igen den eviga supporten hade sagt. Nej, inget svar dök upp.

Men snillet är ju inte snille för inget. Högerklicka brukar lösa mycket tänkte hon medan hon började fingra på musen. Klick, klick.

Ner föll ett fällt och se på den, där var alla. Nu var det bara att lista ut vilken det gällde. Snillet markerade en rad och memorerade namnet för att kunna byta om det behövdes.

Poff, och raden var tillbaka. It´s a kind of magic. Snillet kände sig mycket nöjd med sin bedrift. Mest var det nog att ha klarat det själv utan förmanade ord från supporten: Lyssnar du aldrig på vad jag berättar?

Jo men se, det skulle mycket väl kunna vara att snillet hade lyssnat eller så råkade hon bara ha otrolig tur.

2013/02/12

Man har ju nästan hunnit tröttna innan man ens har satt tänderna i sin egen

Men herregud, hela cyberrymden svämmar idag över av en fluffig bulle som är fylld med gulaktigt klet och toppad med en vit, kompakt kräm.

Och är det inte bilder som vi blir överrösta med så är det recept. För herregud, hela cyberrymden svämmar verkligen över av dessa idag. Helt otroligt hur många sätt man kan göra denna bulle på.

Man har ju nästan, men bara nästan, hunnit tröttna innan man ens har satt tänderna i sin egen.

För hur mycket jag än tränar och ligger i så är en sådan här sak inplanerad. Nu blev det dock lite oplanerat ändå eftersom jag faktiskt inte hade tänkt att ta en idag men så blev det i alla fall så nu är det gjort.

Det finns bara en av dig och det är du. Eller i alla fall originalet. Det ska inte vara några konstigheter med den. Det ska vara bulle, mandelmassafyllning och grädda. 

Det ska inte vara muffins, det ska inte vara med saffran, det ska inte vara med choklad, det ska inte vara platta kakliknande saker, det ska inte vara med sylt och så vidare och så vidare. Keep it simple, original helt enkelt.

2013-02-12 14.21.07
Men hur äter man den? Som den är, hetvägg, med fingrarna, med sked, locket först, locket på?

Jag äter helt enkelt min semla som den är men jag äter locket först som jag doppar i lite av grädden. Sedan gör jag nog en kardinalsynd för jag skrapar alltid av lite av grädden för jag tycker det är alldeles för mycket på dem. Men sedan när detta är gjort äter jag den med sked. Det kan att göra med det där med att annars behöva bli kladdig om fingrarna och det vill man ju inte. Så äter jag runt så jag har det allra godaste till sist. Mitten med det goda klägget.

Så äter man en riktig semla.

Hur äter du din? 
 

Jag vill bara känna köttets lustar

Så står man där och sopar av bilen igen. Snön har blivit listig på något vis eftersom den sakta smyger sig på oss.
Kommer jag lite och lite så är det ingen som reagerar så mycket förrän det är några decimeter. Hmpf.

Medan jag står där och sopar av bilen så trallar jag med i musiken som skrålar inifrån bilen.

“Jag vill bara känna köttets lustar
Höra hur du snuskar
Tränga in i dig minst ett par meter
Du är våt... och jag är ung och kåt

Ung och kåt - ung och kåt

Kärleken är blind, kärleken är blind
Jag vill gärna se, jag vill gärna se
Någonting”

Ja och sedan inser jag att tjejerna sitter i bilen och väntar. Och lyssnar på musiken.

Så jag slänger mig lite lojt in in bilen och trycker förbi. Troligtvis var det bara min modersinstinkt som sa mig att de skulle slippa.

Jag menar, vem vill se en 40 minus stå och vråla “Ung och kåt” på infarten samtidigt som hon med ett stadigt tag om skaftet på borsten har en lite sådär drömsk blick. Snacka om dubbelmoral, ung var längesedan jag var.

Den där synen är något man inte enbart vill skona barnen från utan även resten av kvarteret.

2013/02/11

Åh, jag får nästan rysningar av vällust

Jag har helt enkelt vågat vägra mobilfodral.

Allt på grund av den enkla anledningen att det inte funnits några tillräckligt fina. Jag är inte kräsen på något vis men det kan hända att jag bara har lite krav.

Och dessa krav är hur enkla som helst och innehåller fyra bokstäver.

R.O.S.A

Så enkelt, så enkelt. Denna färg som überfeministerna hatar och troligtvis vill utplåna. Men inte jag. Jag bara älskar denna färg. Inte så att jag väljer att gå i rosa leopardfärgade tights eller något liknande utan bara sådana där vanliga saker.

Jag vill ha rosa när jag köper saker, praktiska saker. Pennfodral, miniräknar, träningslock och så vidare. Enkla saker.

Jag hittade ett mobilfodral när kära maken beställde senast men av någon anledning vägrade han betala flera hundra för det. Men hallå, det var ju faktiskt bling-bling på det också. Det där argumentet bet inte på honom.

Så jag har helt enkelt vägrat mobilfodral. Fram till idag. Men det kan ha att göra med att det är rosa också. Vackert pastellrosa.

Åh, jag får nästan rysningar av vällust.

Mobilfodral rosa

2013/02/10

Fototriss ~Hårt~

030

036

045

Fler trissar hittar du HÄR

Han har gått bakom ryggen på oss

Jag är lite chockad.

Doggen har gått bakom ryggen på oss och skaffat sig en sida på Facebook. Han vill tydligen bli känd skrev han.

Jag undrar hur detta kommer att sluta. Kommer han att baktala oss, hans ägare? Fast vi är ju så snälla så vad finns där att säga om oss? Det är väl bara att vänta och se om han väljer att avslöja något som vi inte vet om.

image

Klicka på bilden så kommer du till hans sida om du vill se vad han har att avslöja.

2013/02/09

Den såg ut som en död råtta där den låg med sin krökta rygg

Periodvis tappar jag väldigt mycket hår. Det är en sådan där period nu.

Detta är inte alltid bra för duschen dock.

Så när jag står där och ser några ensamma hårstrån sticka upp ur golvbrunnen tar jag mod till mig och börjar försiktigt dra med stortån. Några beklagande kvidningar utstöttes från mitt inre.

Ju mer jag pillade med tån ju mer kom där upp från brunnen och ju mer kved jag. Jag ville liksom slut med det jag gjorde och bara vända på duschen och låta det åter igen försvinna ner i det mörka hålet. Men jag fortsatte.

Till slut låg där en stor korv med hoptrasslat hår. Den såg ut som en död råtta där den låg med sin krökta rygg. Jag kände mig lite lätt illamående.

Samtidigt när jag stod och tittade på den funderade jag hur den stora saken hade kunnat ta sig ut ur det lilla golvbrunnshålet. Många av oss kvinnor kan nog känna igen känslan. Det borde vara en omöjlighet men det går liksom.

Men nu ligger den där “död” råttan nere i duschen. Jag har varit tillräckligt modig tycker jag och jag tänker inte ta i den. Herregud så äckligt.

Kära maken till undsättning tror jag det får bli.

2013/02/08

Kan man inte hantera sin irritation över händelser i trafiken har man inget där att göra

Om du är en liten mus väljer du då att leta upp en katt? Väljer du då att ställa dig framför katten och sakta in i din snabba marsch för att katten ska komma närmare?

Nej, jag trodde inte det heller.

Men som bilist i en liten Fiesta, Ka eller Clio väljer du att lägga dig framför en lastbil och sakta in för att sedan bromsa?

Nej, jag trodde inte det heller. I alla fall inte som normal bilist.

Mötte en liten bil när jag körde hem. Han körde sakta och hade rutan nerrullad. Utanför rutan hade han stuckit ut hela underarmen och lite lojt räckte han finger åt den stora lastbilen bakom honom.

Lastbilen blinkade med lysena medan den närmade sig den lilla bilen. När jag passerat såg jag den lilla bilen bromsa igen och så även lastbilen. De försvann runt kröken och jag såg inte dem längre men jag tänkte desto mer.

Det finns liksom saker som man som normalt funtad människa borde ha i åtanken.

Man bromsar inte framför en lastbil som ligger väldigt när. Nu menar jag på en helt vanlig väg där det inte finns någon anledning att bromsa. En lastbil är tung och har liksom inte alls samma möjlighet att stanna som en liten bil har. Detta skulle mycket väl kunnat sluta med att den lilla bilen hade haft en stor lastbil fastklistrad i häcken och kanske till och med in i halva bilen.

Men vad tänker man som bilist när man väljer att leka en sådan katt- och råttalek? Det är inte så att man är själv i trafiken utan man måste faktiskt tänka på de andra också.

För inte nog med att den lilla bilen bromsade in framför den stora lastbilen som tvingades bromsa. Det låg sedan bilar bakom lastbilen också som tvingade bromsa in hårt.

Och vad ska vi säga om väglaget? –1 grad med våt vägbana och lite modd här och var. 

Det är inte ok att bete sig på det viset i trafiken. Det är andra medmänniskor som sitter i de andra fordonen. Kan man inte hantera sin irritation över händelser i trafiken har man inget där att göra.

Jag kan visst bli irriterad på andra bilister men jag har ändå så mycket vett innanför pannbenet att jag vet att man inte kan agera ut denna irritationen.  

 

2013/02/07

Det finns äckliga saker och så finns det äcklig saker

Låt mig säga några ord om disktrasor och min mentala hälsa.

Dessa trasor är bland det äckligaste som finns och det är det enda som jag ständigt har hemma, till kära makens förtret när jag liksom har fyllt en hylla med bara lasar. Jag är normalt en förespråkare på att man ska vara rädd om resurserna vi har och återvinna och sådana viktiga saker. Detta gäller inte disktrasor.

Jag är ledsen men jag vägrar att tvätta dessa saker utan de går i sopen med en gång.

erki och perkiJag har svårt att använda dessa saker hos någon annan för jag tycker det är så äckligt. Detta var till och med innan tjejerna introducerade mig i Erki och Perkis värld. Jag kan liksom för mitt inre se de där sakerna festa loss på trasan. Och festar de loss så vet vi också att det är stor risk att de förökar sig i snabb takt också när det görs snedsteg efter snedsteg. Så nej, jag undviker trasorna hos andra. Hemma vet jag i alla fall att den är använd på bord och bänk och när jag tog en ny. Jag är liksom Erki och Perkis värsta fiende skulle man kunna säga. En riktig party pooper med andra ord och jag älskar det.

disktrasorInte nog med att det är bland de äckligaste sakerna man har här hemma så envisas de med färger. Vad färger har med det att göra? Det kommer att vara glasklart om en stund.

Jag kan inte förstå hur de fortfarande, 2013, väljer att ha en röd trasa med bland de andra. Det vet väl alla hur det ligger till med det ;-). En gång i min ungdom, säg en sådär tre-fyra år sedan för att inte avslöja för mycket, utbildade jag mig till undersköterska. Och vissa delar sitter djupt rotade inser jag ibland. Som detta med färger.

För det är så att man helt får lära om detta med färger när man läser inom vårdyrket. Nu var färger inte bara vanliga vaxkritor som man kunde färglägga en målarbok med. Nej nu fick färger en mening.

Ni förstår att såhär ligger det till:
Grön = sterilt
Blå = rent
Röd = smutsig

Och där har ni hela förklaringen. Eller? Men det säger sig själv ju. Röda trasor använder man på toaletten = smutsigt. Så därför tar man trasorna i en viss ordning också.

Grön, blå, gul och röd. Den röda sparas alltid till sist. Jag tror jag hoppas att den ska transformeras till en annan färg men lik förbannat är där alltid en röd kvar som förbli röd. Behöver jag säga att jag är förespråkare för reklamjippon på disktrasor. Då blir de vita i grunden med lite rosa- eller blåa band eller andra symboler på istället. Problemet löst.

Jag så ju att det skulle bli glasklart.

Ja, hujedanmej var är världen på väg egentligen?

Men annars är jag fullt normal.

2013/02/06

What the fa..

Så var det detta med svordomar och fula ord. Det har visat sig att det inte alltid är så lätt att veta när ett vanligt ord övergår till ett fullt ord.

-What the fa.. sa den lilla när hon satt på toaletten. Vad hon sa det till vet jag inte eftersom jag inte var närvarande så jag sprider härmed en hörsägen.

Kära maken tittade på henne.

-Jag sa faktiskt inte fan så jag får säga så gav hon till svar mot hans blick.

Kära maken förklarade att man inte fick säga så för det var ändå fula ord. Jag tror inte riktigt hon förstod eftersom hon inte är en fena på engelska, om man inte räknar in one, two, three, och därför inte förstår att What the fa.. faktiskt är det samma som det fula fingret.

Men det lilla liven har en otrolig förmåga att vända på allt. Som när hon går runt och säger bajskorv, bajsrumpa och alla andra ord som man kan sätta in ordet bajs i och man säger till henne.

-Men mamma, jag säger bara det till mig själv.

Det har blivit lite av en standardreplik:

-Jag säger det bara till mig själv.

Men det spelar ingen större roll försöker man säga men det är kanske inte lika illa som att gå runt och kalla andra bajsunge eller något annat hittepå-ord.

Så visst är det underbart lätt att vara förälder.

Toxic

“Hämtas gratis hemma hos dig om det får plats i din miljöbox.
Beställ hämtning, se ovan.”

chockrosa nagellack

-Hej. Jag skulle vilja beställa hämtning av miljöfarligt avfall. Ja, visst kan vi ställa ut miljöboxen vid vägen.

Helt ärligt vet jag inte de hade blivit så glada om vi ringt och beställt och de hade hittat ett nagellack i miljöboxen. Vet inte riktigt vad miljövinsten hade blivit på det om de hade kört ur men en sopbil enbart för detta. Undra om vi hade fått en saltad räkning då ;-).

2013/02/05

Ibland hittar man kombinationer som man inte riktigt hade väntat sig

Ibland hittar man kombinationer som man inte riktigt hade väntat sig. Som till exempel:

Skolarbete, billig färs, ett kallt hus och bra musik.

2013-02-05 11.04.50

Denna kombinationen har faktiskt fungerat alldeles utmärk.

Skolarbetet består i att hitta en logistisk lösning för nyetablering. Detta innebär att jag inte slaviskt behöver sitta vid datorn utan kan göra annat medan jag tänker (kvinna vet ni).

Så medan jag tänker ger jag mig på den billiga färsen.

2013-02-05 11.17.48

Detta resulterar i 1 kilo köttbullar och 1 kilo cevapcici.

Och medan jag tänker och arbetar håller jag mig även lite varm och ugnsvärmen kunde jag även ta lite nytta av (hej och välkommen till Nettans husmorsskola. Håll till goda för jag tror inte det kommer hända så många fler gånger).

Musiken då? Ja den gör allt så mycket lättare när man kan stå och bröla för halva kvarteret.

Jag är fasen imponerad av vad jag hunnit idag men nu har jag nog inget annat val än att försöka sätta mig och få ner min lösning på papper. Får väl bli efter att jag hämtat lite koftor och filtar för här är riktigt kallt. Och behöver jag säga att kaminen bråkar idag när jag verkligen behöver den. Det har liksom gått bra hur länge som helst men inte idag. Men, men koftor och filtar till mig.

IMG_20130205_110842

En blomma tycker jag att jag är värd idag. Jag har ju varit riktigt duktig.

2013/02/04

Jag kan ju nästan känna mig ensammas i världen med detta. Finns det fler där ute?

Vissa saker tycker man borde vara lite av en omöjlighet.

I mitten av det ljuva 80-talet tjatade jag till mig att ta hål i öronen för att det var häftigt. Jag fick 100 kronor i födelsedagspresent som jag skulle använda till detta ändamål.

Så satt jag då där i den där stolen i en undangömd vrå i den där parfymbutiken som har funnits sen urminnes tider i Grann Hålan. Då hade jag tur för då reagerade jag inte på alla dofterna. Hade jag gjort det hade det nog inte blivit några hål utan snarare ett besök på akuten. Förstår fortfarande inte hur man klarar att arbeta i den odören som parfymaffärer har. Usch, det är ju äckligt bara att gå förbi en i en galleria.

Nåväl, jag satt där och väntade i alla fall. Jag hade fått varningar att jag skulle tänka på att det gjorde ont men eftersom jag kände mig tuff så slog jag bort det.

-Ett, två, tre sa hon. Nu skjuter jag.

Aj som fan ville jag skrika men bet ihop. Jag hade ju faktiskt min bästa kompis med mig och hon var ju två år äldre och hade redan en massa hål. Var tuff tänkte jag samtidigt som ögonen svämmade över.

Är det inte lite häftigt med ett hål frågade jag min kompis. Av någon anledning sa hon nej. Det var bara killar och bögar som hade det och jag hade det tydligen i “bögörat”.

-Ett, två, tre. Nu skjuter jag.

Men för helsike människa, sluta räkan tänkte jag. Bara skjut då när jag minst anar det. Men nejdå, där satt jag och väntade in smärtan. Och pang, där var den men samma reaktion för mina ögon.

Och där var de äntligen på plats. Och örsnibbarna dunkade som om de var på väg att sprängas men jag hade gjort det.

Nu, sådär en 25 år senare sitter jag här med hålen kvar plus två till. Japp, så modig var jag. Men jag har normalt inga öronhängen i eftersom det bara kliar men kanske en gång om året om det är något speciellt så trycker jag i ett par.

2013-02-04 17.07.09Så nu har jag fyra obrukbara hål, i öronen förstås, men dessa hål bråkar fortfarande med mig emellanåt. Jag tycker det skulle vara en omöjlighet att de plötsligt bara börjar ömma och bli inflammerade men så är fallet. Det kan komma i alla hål utom det översta som nästan är i brosket. Men helt ärligt så borde det inte hålla på såhär efter så lång tid men lika förbannat har jag en illröd, svullen örsnibb ikväll.

Jag kan ju nästan känna mig ensammas i världen med detta. Finns det fler där ute?

Ibland kan tre vara riktigt trevligt

Många gånger kan det vara en för mycket med tre men ibland kan det vara riktigt trevligt. Att få känna den där euforiska glädjen när man blir omhuldan från två håll och man bara längtar till nästa gång.

våg, måttband

Kan väl säga att jag idag har nya buddies, vänner och kanske till och med BFF.

Sedan jag började i höstas så har jag sammanlagt tappat 12 kilo. Att bära hem ett sexpack med 2 liters cola är väldigt tungt. Detta sexpack har jag tidigare burit på dagligen. Det är lite intressant när man gör en sådan jämförelse eftersom man då verkligen inser hur tungt 12 kilo är. Kanske helt enkelt ska börja tänka allt i mängd cola. Det är ju liksom ett mått jag är välbekant med.

Jag har dessutom tappat 10 centimeter runt midjan och en massa centimeter på andra ställen också med en sammanlagd längd av 64,5 centimeter. Det där låter helt sjukt när man skriver ut det på det viset. Det är nästan två tvåliters cola på höjden. Jodå, jag kan min colahistoria.

Så behöver jag säga att jag är nöjd över veckans resultat och även vad jag presterat hittills? Tro kanske inte det.

Ny vecka, nya möjligheter och jag kör på.

2013/02/03

Tydligen är det spelvåldet som sätter vapen i händerna på de som gör det. Eller?

Amerikaner och deras vapen. Det är så frustrerande att jag bara vill skrika. Det är så frustrerade att de är så otroligt korkade att de inte själva ser sammanhanget.

Men istället för att se sammanhanget så hittar de hela tiden andra “vägar” som de kan lägga skulden på.

Nu är det åter igen spelvåldets fel att det sker dödsskjutningar i USA. För tydligen är det spelvåldet som sätter vapen i händerna på de som gör det. Eller?

Det går liksom inte att komma från. Så länge det finns vapen och vapenlagar som ger dig rätt att bära dem så är det detta som måste beaktas. Det går inte att skylla på allt annat och försöka projicera över ansvaret.

Det kan finnas hur mycket yttre påverkan som helst men det går inte att komma från att det är de fysiska vapnen som dödar.

Om det nu är så att det ska skyllas på spelvåldet så är det ändå så att man som amerikans politiker kanske borde tänka ett steg längre. För påverkar nu spelvåldet så mycket som de påstår så är det kanske ytterligare en god idé att skärpa vapenlagar istället för att som små barnungar protestera och säga att jag minsann inte tänker ändra på min rätt att få bära min pistol så vi pumpar ut ännu fler i omlopp.

Allt mynnar ut i ordet ansvar. Ansvar är inte att låta varje person bära vapen för att kunna skydda sig. Ansvar är att se till att detta inte behövs.

För är det ingen som ser det där moment 22 som hela skiten blir?
Rätt att bära vapen för att skydda mig mot andra som bär vapen som skyddar sig mot den första.

Onda personer finns det alltid och dessa onda personerna kommer att göra onda saker. Men det hade inte varit så lätt att göra dessa om det hade funnits lagar som inte hade gett dig rätt att ha vapen under kudden. Det hade inte varit så lätt att bara ta sina vapen och knata in på en skola. Det hade räddat en massa liv som i kallblod blivit nerskjutna.

Men ge lärarna rätt att bära vapen på skolorna så de kan skydda eleverna var det något ljushuvud som tyckte efter den senaste skolskjutningen.

Men herregud människa. Lägg gärna lite mer bränsle på den redan brinnande brasan så det kan startas en löpeld som äter upp allt brännbart. Och detta är det tyvärr bara en bråk som har förstått. Tragiskt säger jag bra.

Vapen dödar. Det spelar ingen roll om det är en “god” eller “ond” person som håller i vapnet för när fingret pressas mot avtryckaren så kommer kulan att slita sig genom kött, ben och vävnader och släcka ljuset. I detta finns det inget gott och ont utan enbart en person bakom sitt vapen.

Så sluta skyll på allt annat och ta ert ansvar. Vapen dödar.

Fototriss ~Par~

Behöver jag säga något till detta förutom att det inte är färska bilder och kronologiskt. Fick bara upp bilderna i huvudet så det fick bli så.

011 (2)

024

068

Veckans triss är även tävling med priser från Coolstuff.

Fler trissar hittar du HÄR

Recension på dagens outfits och jag skulle inte vilja vara dem som får den

Melodifestivalen är ett kapitel för sig. Jag gillar det samtidigt som jag inte gör det. Jag vill se den samtidigt som jag bara tycker det är pinsamt.

Men mest vill jag nog se det för att få bulla upp med popcorn och cola och kura upp mig i soffan med tjejerna. Det där riktigt mysiga samtidigt som jag överför traditionen med melodifestivalen. Vet faktiskt inte om den är primär eller sekundär anledning.

Ikväll hade Molly kompis som ska sova över och de satt uppkurade tillsammans i en soffa. Lilly satt själv uppkurad med sin stora elefant i en fåtölj så jag fick inget mys alls med någon.

Molly och hennes kompis har varit väldigt tydliga om vilken de ville skulle vinna. Men förutom det har de inte varit sådär jätteintresserade av musiken. De har lyssnat och så men det de har lagt sitt krut på är kläderna.

De har recenserat alla kläder och skulle jag varit artist och läst deras recensioner hade jag inte haft min bästa dag om man säger så. De har varit mycket kritiska recensenter kan jag meddela.

“Men hade jag varit med skulle jag absolut inte valt de kläderna. Då hade jag tagit på mig något fint istället, min fina klänning som är svart och vit. Man måste faktiskt tänka efter lite mer.” Recension om Cookies N Beans

“Men uh. Sånna kläder kan man ju inte ha på sig i tv. Hon ser ju hemsk ut.” Recension om Mary (tror jag hon hette).

“Alltså det måste vara hans fru som har valt de kläderna. De var inte fina.” Recension om Eric Gadd

“Han klär sig som en tjej för att han tycker om tjejer.” Recension om Yohio

“Min mamma brukar tycka om sådana där lugna fina låtar men med sådana kläder tror jag hon ångrar sig” Recension om Anna Järvinen

Varje gång Danny visade sin bringa hördes ett Uh från dem. Jag höll dock inte med dem så från min soffa hördes det snarare ett Mm som bara en drömsk 40 minus kan låta över en bar bringa på en 30 minus.

Och så sitter man där med skämskudden och funderar på hur de ratade låtarna måste ha låtit precis som man undrat året innan och året innan dess och året innan dess.

Men det är melodifestivalen och det är precis som det ska vara.

2013/02/02

Så jag längtar efter dig, du födelsens årstid

När jag igår satt på skolan och varje liten rast smet ut för att lapa lite härlig sol tänkte jag i min enfald att nu kommer den.

Att stå där vid väggen och bli smekt av de första, härligt värmande strålarna är underbart. Att liksom ta vara på den lilla värme den alstrar för att ladda upp batteriet som nästan blivit tomma av den kalla årstiden som precis flutit förbi. Helt gratis egenvård.

När jag satt där och lapade sol tänkte jag att imorgon kan jag nog ta en härlig stavpromenad runt sjön. Jag gör inget utomhus om det är kallt och risk för halka. Jag är, som det flesta känner till, en riktig fegis så allt som kan innebära otäckheter går bort big time. Men igår slog jag klubban i bordet och beslutade, helt enhälligt, att stavpromenad fick det bli.

När jag i gårkväll tittade ut och möttes av ett vitt landskap såg jag nog först ut som en fågelholk. När hände detta liksom. Jag tittade lite snabbt på klockan för att se att jag inte råkat somna några timmar utan att själv vara medveten om det. Men nej, klockan blängde tillbaka på mig och visade siffrorna 20.59.

Suck och stön, men det skulle töa bort under natten. Jag hade ju klubbat en stavpromenad så det hade faktiskt inget val. Så det så.

Så gick natten och när jag i morse slog upp de vackra blå så gjorde jag det till oväsen. Ska jag vara ärlig så var det faktiskt två oväsen. Molly hade disco på sitt rum klockan 07.26. Jag morrade lite som den morgonperson jag är men insåg snart att det var inte det primära oväsendet som hade väckt mig.

Det kom utifrån. Det var en traktor. Och den hade skopa.

Här kommer bara traktor med skopa ut av en anledning. Tillräckligt med snö. Det är anledningen och med ens visst jag att någon härlig stavgång med en värmande sol i ryggen skulle det inte bli idag.

Men jag hade fått en försmak, teaser, av vad som väntas komma. Och jag visste att den låg där och lurade men att den ändå var i antågande.

Så jag längtar efter dig, du födelsens årstid.

äppelträd i vinterskrud 

2013/02/01

Det är ganska underbart faktiskt

Jag är känd för att vara en riktig periodare. Jag kan vara periodare på det mesta utom sådant som man kanske normalt tror att en periodare periodar på. Och denna periodens periodaregrej är följande.

grapefrukt

Jag är helt lost på grapefrukt just nu. De är sådär underbart goda och otroligt saftiga. Och det bästa med det hela är att ingen annan tycker om dem eller ens vill smaka. Detta betyder att jag i lugn och ro får äta en hel frukt utan att dela med mig. Det är ganska underbart faktiskt.

Det som dock inte är så underbart är när man upptäcker blåsan man har i munnen. Den bara var där och den upptäcktes när underbar grapesaft träffade den. Saften var då inte så underbar.

Men vad fasen, det är väl bara att bita ihop. Man är väl kvinna för sin grapefrukt. Dags för dagens ranson.

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails