2014/09/27

Jag borde fasen vara ett geni på matte

Jag borde fasen vara ett geni på matte. För är det något som jag är jäkligt bra på så är det att räkna, i alla fall om vi tänker tid.

När jag går och lägger mig på kvällen och jag har gjort alla sista rundor på internätet med min telefon så tittar jag på klockan. Sedan börjar räknandet. Det är inte får, kossor, ekorrar eller katter som räknas. Det hade det kanske kunnat vara men det mina vänner hade varit den enkla matten.

23,05, åh då är det 6 timmar och 5 minuter till klockan ringer. Bom, där är det. Det är väl ok de kvällar man somnar med en gång, ska jag vara ärlig så är det ganska ofta så, men värre de kvällar man inte gör det.

23,55, åh nej nu är det bara 5 timmar och 15 minuter. 01,10, åh nej nu är det riktig kris och det är bara 4 timmar till klockan ringer. Nu måste jag verkligen somna. Ja hur lätt är det då när man haussar upp sig över det. Inte superlätt. Men jag är en jäkel på att räkna ut det eftersom man ser det med en gång. Det där glappet mellan gå-och-lägga-sig-tiden och klockan-ringer-tiden som i sakta mak drar ihop sig och blir mindre och mindre.

Kroppen skriker att skärp dig knoppen och sluta stressa upp dig över glappet för jag måste verkligen få sova nu. Det är inte mycket jag begär men tycker att du skulle kunna undvara 7 timmar på mig men nejdå du tycker att det är viktigare att få några timmar på kvällen att bara slappa framför en serie. Jag försöker säga till dig att det är dumt eftersom jag inte mår bra i längden att inte få min tid hos John Blund men knoppen är verkligen så urbota dum ibland. Fast den är bra på att räkna hur länge jag får sova.

Sedan är det då detta med att slå upp de blå i ett mörkt rum och när man vänder sig för att titta på de röda lysande siffrorna.

03,58, åh nej måste somna om. Klockan ringer ju om 1 timme och 12 minuter. Absolut första tanken som far genom mitt huvud. Den magiska tiden fram till att klockan tar mig från drömmarnas land till de där zombieliknande första 30 minuterna av dagen.

Så ja, jag är en fena på att räkna. Det är kanske bara synd att det inte är lika lätt när man står på affären. Om jag handlar för detta så har jag bara såhär mycket kvar. Äh, screw that, min huvudräkning är inte att lite på. Yeah right.

2014/09/24

Har jag varit stygg så det är någon bad karma?

Jo men ni vet den där känslan av förvirring när man kommer innanför dörren till ett helt tomt hus. Ingen kära maken, inga barn eller kompisar till barnen. Ett helt tomt och tyst hus. Vad gör man?

Så vad passar då inte bättre än att få lägga sig ner en stund. Att få sluta ögonen och bara sväva bort. Jag kräver inte någon längre stund men en timme var mitt mål.

Det är bara att inse att vissa mål inte går att uppfylla. För när man ligger där och precis är på väg att omfamnas av sömndiset så ringer telefonen. Lite lack blir man när man tittar på displayen och inser att det är någon jäkla försäljare. Så det är bara att bre ut det vackra hårsvallet över den sköna kudden igen och sluta de blå, för ännu finns det hopp. Det tyckte inte de där försäljarna eftersom de ringde en stund senare igen.

Nu började jag bli riktigt lack och tryckte av igen. Fan ta dem om de ringer igen. Telefonen kan vara tyst i dagar och tro sjutton att den ska börja låta vid det tillfället man är helt själv vilket händer typ aldrig.

Telefonen var tyst och den där dåsigheten började återkomma till min kropp. Ja i alla fall tills att doggen börjar klia sig. Han är inte så smidig längre den där doggen så jag kan väl säga att det låter om honom när han febrilt arbetar sin tass mot örat och daskar i golvet med klorna vartannat kli-tag. Bank, bank, bank, fnatt, fnatt, fnatt.

Och de blåa är öppna igen och ett morrande ljud lämnar strupen, nästan lite Linda Blair-varning där, när jag ryter till stackars doggen att genast sluta med det han håller på med. Var inte så ego, matte vill vila.

Så envis som jag är, vila är dyrbart att få göra, sluter jag dem igen. Då kommer något annat blått in i bilden. Eller snarare så börjar det där blå att väsnas.

Utanför började den där jäkla glassbilen plinga på sin jäkla melodi “Vi lurar små barn, vi lurar små barn på deras veckopeng” som  den lilla telningen sjunger. Jag muttrar nu den där låten istället och tänker att den lurar minsann de vuxna på en dyrbar egenstund också. För inte är det bara så att den låter en gång. Nejdå, den rör ju på sig i kvarteret också och varje gång den stannar så plingar den. Minst tre gånger gav jag den innan jag insåg att det är lönlöst.

Så när tassarna åter är i backen känner jag mig inte ett dugg piggare än jag gjorde 44 minuter tidigare. Jag känner mig bara lite bitter. För vad är oddsen att allt ska låta precis under den lilla stund jag hade? Har jag varit stygg så det är någon bad karma? Inte en aning.

Men jag gjorde ett helhjärtat försök i alla fall och undrar när en sådan stund, tyst utan yttre påverkan, kommer att komma igen och en vällust av längtan ilar längst ryggraden.

2014/09/23

Var mycket klok och lyssna på vad jag har att säga

Var mycket smart och lyssna på vad jag har att säga.

Det är en sak som skulle kunna hjälpa dig att klara dig i livet. Detta eftersom det skulle kunna leda till jobb. Jobb kan leda till möjligheten att uppgradera boende om man är lagd åt det hållet. Uppgraderat boende skulle kunna leda till familj. Familj skulle kunna leda till livslång glädje att leva i tvåsamhet. Den livslånga glädjen skulle kunna innebära att du får uppleva en massa saker tillsammans med den du lever med. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Så var klok och lyssna på vad jag har att säga.

Någon gång i dina tonår tyckte du det var så häftigt och coolt. Och eftersom det är väldigt populärt att vara häftig och cool så är det en vanlig företeelse. Det var coolt att heta något som rimmade, var lite wild and crazy eller till och med något utmanande. Det var cool då. Observera ordet då. För nu är det inte det.

Efter att jag idag rensat bland lite gamla cv så inser jag hur många som fortfarande heter de där gamla tonårsnamnen. Och i ett cv är det inte det smartaste. Jag pratar e-postadresser.
Jag har av någon anledning just hakat upp mig på e-postadresserna. Kanske av den enkla anledningen att jag har svårt att känna det seriösa i ett mail där man kan nå personen på:

pussiljumsken69 @ hotmail
sexxyemma66 @ hotmail
enrosakanin @ hotmail
solskensjonte @ hotmail
gummsegumman_85 @ hotmail
carl_kisses_u @ Hotmail


Nej jag har svårt för dessa och det är kanske tur att jag inte är den som sållar bland ansökningar. Risken att de hade åkt på grund av e-postadresserna är nämligen stor. Kanske dumt men jag känner bara att söker man arbete så ska det kännas seriöst. Det gör inte det på grund av att e-postadresser kan heta liknande som de jag har lagt förslag på.

Så var klok och ta mitt tips till er. Var kloka och byt e-postadress när det kommer till att söka arbete. En e-postadress där namnet ingår kommer man långt med. Eller något annat. Det är en annan person som du inte känner ska bedöma dig och det är väldigt dumt att behöva åka ut på en e-postadress.
 
Så shot, är det bara jag som är överkänslig för sådant här eller det ligger något i det? Snälla säg att det ligger något i det så jag inte får ytterligare konstiga saker som jag tycker.

Och naturligtvis är det inga riktiga e-postadresser jag har skrivit. 

2014/09/14

Att hela tiden bara se till sig själv utan att ha förmågan att se vad det gör mot andra

Det florerar en bild på Facebook nu. En bild som ska försvara rätten att får fortsätta att förminska människor. En bild om rasism.

Det är tre skrivna meningar som deklarerar följande:

“Rasism i USA=Ku Klux Klan
Rasism i Europa=Skinheads
Rasism i Sverige=Tintin, Pippi Långstrump, negerbollar och pepparkaksgubbar”

Jag kan inte förstå hur de som delar ett sådant påstående tänker, förutom att enbart tänka på sig själva. För det är det hela debatten handlar om, att försvara sin rätt att få läsa och säga ord som de alltid sagt utan att tänka på vad det innebär.

Det finns ord och nidbilder som inte är ok. Ord och bilder som på grund av dess ursprung kränker och förminskar människor något fruktansvärt. Jag som medmänniska har ingen som helst rätt att försvara mig själv att det alltid varit så. Är man så fyrkantig utan att kunna förstå vad det gör? Det verkar ju så eftersom vissa fortfarande hävdar sin rätt att det alltid hetat så eller att det är ok att förminska andra med bilder som alltid visats.

Men bara för att de tidigare har ansetts ok är det inget som säger att det är det idag. Folk har blivit klokare, det är vad jag inbillar mig i alla fall, och förstår innebörden av dessa ord och bilder. Hur det förminskar ett helt folk. Ett folk som genom århundraden har blivit förnedrade med ord. Ord som folk idag försvarar sig själva att det är ok att använda för att det alltid gjorts.

Vi har alltid fått aga barn. Gör det det rätt för det? Nej självklart inte och det förändrades som tur var.
Kvinnorna har alltid varit hemmafruar. Var det bättre? Nej alla behövs i arbetslivet.
Homosexualitet ansågs som en sjukdom. Var det bättre? Knappas, hur kan kärlek mellan två personer någonsin vara en sjukdom.
Det finns hur många saker som helst som var ok förr men som inte är det idag på grund av att människan förstår innebörden av vissa handlingar.

Bara för att saker alltid varit på ett visst vis är det inget som säger att det inte ska ändras. Synen på hur människor ska vara och behandlas har som tur är förändras för många genom året. Att alla har samma värde oavsett hudfärg, sexuell läggning och så vidare borde vara en självklarhet idag. Du ska inte behöva utstå skällsord och förnedringar på grund av detta.

Det som gör hela debatten ännu sjukare är sedan, förutom försvarstalen att det alltid sagts och gjorts på vissa vis och då är det ok att fortsätta, försvaret om andra ord som borde förbjudas.

Ord som ständigt kommer upp är förstås finska pinnar, vitlök och kinapuffar. Det som är skrämmande är att dessa debattörer inte har förmågan att se skillnaden. Skillnaden på varför det är förminskande och kränkande med N-ordet men inte dessa orden. Det finns inget förnedrande i dessa ord. Det finns ingen historik bakom dessa ord om hur ett folk har behandlats.

Jag vet tyvärr om att denna debatt inte kommer någonstans. Just av den anledningen att vissa fortfarande hävdar sin rätt att använda dessa ord och nidbilder för att de alltid varit så. Att hela tiden bara se till sig själv utan att ha förmågan att se vad det gör mot andra. Det tycker jag är skrämmande, 2014.

2014/09/08

Återbruk är bra. Återbruk i lite mer kontrollerade former är ännu bättre

Böcker är härliga saker. Sida efter sida med bokstäver som bildar ord. Ord som sakta får oss att bilda oss en uppfattning. En uppfattning om personer, platser, tider och händelser. Ord som svävar där sida upp och sida ner och som tar oss djupare och djupare in i handlingar. Handlingar som är svåra att släppa eftersom vi söker svaret på vad som kommer att hända.

Böcker är sådant som många av oss drömmer om att få skriva. Att få vara den där som skapar allt det där som fängslar läsarna. Som fängslar och bestämmer över deras öden. Att kunna få ihop alla dessa ord till något man själv skapat.

Böcker är väldigt svårt att göra sig av med. Får andra tillgång till dem så går det ofta bra men att slänga böcker skär i hjärtat. De är ju så oändliga. De kan nyttjas om och om igen av många olika läsare. Läsare som läser samma ord i dem men tolkar dem olika. Handlingar, personer och platser som olika läsare ser olika. Personer som förklaras på samma sätt tolkas av två olika på helt skilda vis.

Nu pågår en kampanj eller event, tydligen i olika länder samtidigt, där det går ut på att lämna en bok någonstans. Kanske på bussen, caféet, jobbet eller var man nu kan tänka sig. Att skiva en liten lapp ingår, där man skriver något i stil med att “Jag har lämnat denna bok här för att du ska ha möjlighet att njuta av den. Håll till godo”

Jag är med i detta event. Jag har dock inte lämnat något bok. Jag vill lämna en  bok. Mitt problem just nu är inte att skiljas från en eller flera böcker utan tanken på att “skräpa” ner ute. Vad händer om ingen tar min bok. Då ligger den där och skräpar. För även om det är en bok så blir det skräp om den bara lämnas.

Jag vill inte skräpa ner ute. Jag är alltid nog med att det man har med sig någonstans tar man med sig tillbaka för att slänga där det ska vara eller för att ta med sig hem igen. Men jag vill gärna lämna den bok men, ja ni ser mitt dilemma. Men jag sprider i alla fall iden vidare för den tycker jag är riktigt bra. Återbruk är bra. Återbruk i lite mer kontrollerade former är ännu bättre.  

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails