Traditioner

Ikväll suger vi ut det sista av jul och nyår.

För som att påsk har sina ägg och chokladharar och midsommar har sina kransar, stångar och snapsar så har även jul och nyår sitt.

För när vi nu njutit av god mat, dock inga överraskningar precis eftersom det år efter år är Jansson, skinka, brunkål och sillar, och umgåtts med våra nära och kära när mannen med det stora skägget kommit. Dock missade vi honom i år även om han varit och lämnat ett och ett annat paket under granen.

Vi har avslutat året tillsammans med underbara vänner och varit med om ett frieri och skålat in det nya under en färgsprakande himmel. Allt som ska göras är gjort och nu avslutar vi det.

Vi spenderade årets första dag genom att se hur alla von Trappare brister ut i sång var de än är, vi funderade på att införa detta men tjejerna dissade det tvärt, medan de dansade på bergstoppar. Ivanhoe valde dessutom fel brud som vanligt också.

För alla högtider har sina traditioner. Och ingen jul och nyårshelg är komplett utan John McClane.

Igår sprang han halvnaken i en skyskrapa och räddade alla. Idag är han snart halvnaken igen, ja eller kanske inte men bilderna lever från gårdagen, och springer runt på en flygplats och räddar alla. Och jag njuter av att se hur han behandlar skurkarna och svarar med rappa kommentarer. Precis som det ska vara.

Vissa traditioner vill man verkligen hålla fast vid. Halvmögiga, halvnakna män är sådana.

Blad 3

Swing, partytime liksom

Kära maken hade jeansen med den trasiga dragkedjan i påsen när han gick fram till kassan.

Han berättade att han varit inne och fått ny dragkedja för två månader sedan och nu var den sönder igen. Han fick då välja ett par nya jeans istället. Han, ok jag då, hittade ett par snygga som satt fint på hans rumpa. Viking detalj det där.

Så stod han där i kassan och fick påsen med de nya jeansen och tackar genom att utbrista:

"Excellent service det här"

Jag väntade mig nästan att han skulle få en blond kalufs och börja gå runt och säga swing med en juckande rörelse samtidigt som någon sjungit foxy i bakgrunden. Partytime liksom. Men det blev som tur var inte så.

Ibland funderar man på om man inte skulle kunna välja normal ord. Vad det är som gör att man under en bråkdel av en sekund väljer till exempel excellent istället för det enkla bra eller kanske till och med jättebra. Visst det låter lite ner sofistikerat med excellent men för en 70-talist som var ung i början av 90-talet är det bara så Garth-igt. Swing...

Nattliga äventyr

Tänk att man kan spendera en hel natt åt att söka efter sin övernattningsväska så att man ska kunna lägga sig.

Jag menar, av någon anledning ställde jag bilen med väskan i i Jönköping och tog sedan tåget hem till Hålan i norra Skåne. När jag sedan kom hem insåg jag ju då att väskan var kvar i bilen. Så jag började min färd att hitta den igen så jag skulle kunna gå och lägga mig.

Min resa började på slingrande skogsstigar med tät skog runtomkring mig. Det gällde att hålla sig på stigen för att inte gå vilse. Stigen övergick i smala vägar utmed höga berg. Tittade jag ner kunde jag inte se marken. Hjärtat bultade kraftigt i bröstet på mig när jag tryckte mig mot med skrovliga bergväggen för att inte falla. På min rygg öppnade sig en lång reva när en vass sten skar mig och en varm strimma av blod blötte ner min tröja.

Till slut kom jag fram till en sjö. En ensam båt tog mig ut på det mörka vattnet. Plötsligt tog det stopp när stora sanddyner bara steg upp från botten och tog tag i botten. Där satt jag fast, mitt i sjön på sanddyner som kapslat in båten.

Jag klev ur båten och tog mig gåendes över sjön. Jag var nästa framme vid stranden när sanddynerna försvann lika fort som de framträtt och jag försvann i ett mörker.

Inte konstigt att jag varit trött idag efter ett sådant äventyr. Och inte fasen hittade jag min övernattningsväska heller. Det skulle kanske vara lite Hobbit-maraton med ettan och tvåan i helgen som ställt till den säkra vägen till min väska. Kan undra om jag hittar den inatt?

Not to do list

Vissa saker ska man bara undvika. Och som den medmänniska jag är så kan jag säga följande:

1, Vill man ha rena kläder så ska de tvättas utan saker i fickorna. Ett kvarglömt trosskydd i skjortsfickan är inte att rekommendera. I alla fall om man inte är ute efter byxor som ser ut att vara fulla med bebiskräks. Och den tiden är ju förbi för längesedan.

2, Står man i duschen och får hår i munnen så är det en bra idé att inte ta ut det utan att tänka sig för. Balsamindränkta händer smakar inte gott alls. Inte nog med att det smakar väldigt illa man har smaken kvar väldigt länge också. Det kan förstöra kommande middagar faktiskt. Jag borde har tänkt mig för, jag har ju ingen speciell vass tunga som behöver mjukas upp. Den är ganska mjuk och snäll redan från början. Så inga balsamindränkta fingrar är att rekommendera att stoppa i munnen.

3, Var väl förberedd när du sätter dig och tittar på film med en snart 7-åring. Varför?
A, Är det en film hon sett innan så räkna med att du vet de sista 30 minuterna innan 2 minuter har gått av filmen. Ett jäkla minne som berättar in i minsta detalj hur det går. Det spelar ingen roll att man ber henne låta blir att berätta vad som händer för 1 minut efter händer det något nytt som måste berättas hur det går senare.
B, Är det en film hon inte sett innan så räkna med att hon kommer att ställa frågor. Massa av frågor. Hela tiden. Konstant faktiskt. Varför, när, hur, hurdå i ett ständigt flöde. Mest varför får jag nog säga och det är inte alltid lätt att svara på varför de väljer att göra på ett sätt och inte ett annat. Jag vet ju liksom inte vad manusförfattaren hade att välja på, alls.

4, Se till att ställa klockan i tid om det är så att ni väntar besök från sotaren. Annars kan man mötas av en väldigt leendes sotare när man väl öppnar dörren. Detta kan bero på att när man vaknar med ett ryck och tänker “Jäklar, sotaren” och sedan lämnar sängen i all hast och går genom storarummet precis när sotaren går utanför fönstret. Kanske inget konstigt alls om, jag säger det ingen om, man inte har en pinal på kroppen. Man är lika klädd som den dagen man först anlände till denna jord och tog sitt första andetag. Helt jäkla naken med andra ord. Men han verkade väldigt glad i alla fall och jag fick inte någon stämning för blottning eller förargelseväckande beteende. Alltid något. Obs! Vi har fortfarande samma sotare nu så då. Undra om han själv valt placeringen.

Så är det så att ni springer omkring och funderar på dessa normala saker så behöver ni inte fundera längre. Jag har gett er svaren. Det enda jag gör om och om ingen är punkt nummer 3. Men det är enbart för mysighetsfaktorn med att ha en 7 åring uppkurad vid sin sida vid detta soffhäng. Men de andra sakerna avråder jag er att testa. Så nu vet ni det viktiga.

Fast den var inte så stor och den befann sig inte på någon hemlig militärisk anläggning heller

Är det någon som minns Stargate? Filmen om ett gäng som hittar en portal till andra planeter i vår galax. Den där portalen var rund och när de väl kom på hur de skulle få igång den, de lyssnade inte alls på mig där jag satt och talade om hur det skulle gå till, så burrade den igång och sedan var det bara att äntra den för att följa maskhålet.

På andra sidan mötte de egyptiska gudliknande varelser som Ra och Anubis. Naturligtvis var de inte så snälla som de utgjorde sig för att vara. Så startade en tapper kamp för att rädda vår planet i vår galax eftersom de där egyptiska gudliknande varelserna hade en egen Stargate. En rund portal som brummade och transporterade dem till andra planeter i andra galaxer.

Det där är precis vad jag som har hänt mig idag. Kanske inte riktigt med de där varelserna och så men annars. Kanske inte heller att jag hamnade i en annan galax men annars. Ja, ska jag vara ärligt så är det kanske bara portalen som stämmer. Fast den var inte så stor och den befann sig inte på någon hemlig militärisk anläggning heller.

Min portal stod i ett sterilt rum på ett sjukhus i staden. En datortomografi är vad jag varit utsatt för idag. När jag låg där och den där maskinen började snurra och brumma så var jag säker på att jag skulle hamna i ett maskhål. Ok kanske inte säker men jag kom i alla fall att tänka på den där filmen.

Som tur var kunde jag en minut efter att maskinen startat sitt snurrande och burrande resa mig upp i samma rum på samma sjukhus. Alltså jag vet, ganska tråkigt att det inte blev någon resa men jag är ändå ganska glad att jag är kvar här jag är. Jag hade blivit så nojig annars.

Frost, Frozen, Surgelé, 凍った

Frost är en typisk Disney-film. Urgullig, pampig, ledsam och ett lyckligt slut. Det fick vi erfara i lördags.

Så när musiken spelades dagarna efter var det sådär gulligt. När man sedan kom till jobbet och var på väg att gå fram till någon jobbekompis och utbrista:

“Vill du inte ut och leka, bygga snögubbar i snön”

Var det lite sådär lagom gulligt. Vädret hade i och för sig tillåtit det men jag vet inte om de hade ringt männen med det vita rockarna då. Den hade satt sig rejält.

Sedan la de till det internationella. Samma låt om och om och om och om igen fast på olika språk. Och där satt den lilla telningen och nynnade med för glatta livet. Danska, engelska, franska, japanska, det spelade liksom ingen roll för hon lyckades nynna med ändå.

Så la de till en andra växel och lade till andra låtar. Timme efter timme gick de på eko mellan deras rum. Snögubbar och Slå dig fri på repeat.

Och som tredje växel blev även den internationell. Om och om och om igen. Det är ju tur att jag inte fått denna på huvudet i alla fall. Lite riskabelt om jag börjat sjunga denna till chefen.

Så nu återstår det att se hur länge dessa sånger kommer att eka i det Nettuanska hemmet. Antagligen ett antal dagar till.

Men filmen var bra, samt att det var Lillys premiär. Hon har inte velat följa med innan. Man är ju tvungen att både sitta still och vara tyst länge. Hon längtar till nästa. Påminn mig bara att det inte ska vara någon sångfilm.

Nu vet jag bättre. Det är dagen efter som gäller. Yeah right.

Alltså det har hänt något konstigt med mig.

Jag har alltid varit en sådan där person som med arg stämma gång på gång muttrat till kära maken när han somnar och drar timmerstockar i soffan framför tv. Att han har mage att störa mig i någon spännande film. Jag har aldrig behövt fundera på att missa något spännande på tv för att jag själv faller i samma tillstånd som honom för det har liksom inte hänt.

Inte förrän nu då vill säga. Jag drar förstås inte några timmerstockar eftersom jag bara utstöter några söta små suckar emellanåt, sådan är jag liksom. Men missa slutet på filmer började jag göra och det var mycket irriterande eftersom jag alltid har sett slutet på alla filmer jag sett. Det har liksom varit jag som har berättat för kära maken hur alla filmer slutar eftersom har mest troligt har missat dem.

Det var då det. Så jag kom naturligtvis på den smarta iden att sätta boxen på inspelning när jag började nicka första gången. Så det gjorde jag och jag fortsatte och fortsatte och fortsatte och, ja ni fattar.

Det där var ju ett väldigt smart drag av mig och jag var naturligtvis mycket stolt över min klokhet. Det var i alla fall till att jag började fylla boxen med halva filmer. För nu är det ju så då att jag har ju inte blivit färdig att se slutet på alla filmer som jag bara har sett början på. Och tiden går och när den går så börjar ju minnet bli lite grått över vad som egentligen hände i den där filmen. I början vill säga.

Så nu kan jag ju inte se slutet på alla filmer som ligger där och väntar på att få ett avslut från frugan eftersom jag måste ju se första delen igen. Och då kommer vi till ett litet problem då. Det finns ju ingen början eftersom jag hade kloka planer på att se det där slutet dagen efter då. Och det ser jag ju hur bra det var, nu några månader efter.

Kära maken tyckte naturligtvis att jag skulle sätta boxen på inspelning när jag började titta för att ha hela. Men hålla, då vet jag inte var jag är tyckte jag. Jag ville bara låta klok där och inte kunde jag erkänna att han nog hade rätt. För de där hela filmerna hade varit riktigt bra att ha nu. Verkligen bra eftersom jag funderar på hur de där filmerna slutar. Fast jag vet ju inte riktigt hur den började heller egentligen.

Så kollade vi genom vad där låg för filmer. Kära maken satt och fnittrade lite när han började se vad jag spelat in.

Vantage Point: Tid kvar 3 minuter. Men hallå, det där känns väldigt mycket overkill att jag inte klarade de sista 3 minuterna. Uppgörelsen, vem kan somna ifrån sådant. Tydligen jag nuförtiden.

The Punisher: Tid kvar 48 minuter. Funderar fortfarande på vad det är för film men jag verkar ha sett en bra bit på den ju.

The Rock: Tid kvar 1 tim, 29 minuter. En gammal klassiker som jag troligtvis bänkade mig framför och som skulle ge mig lite nostalgi. Det blev tydligen en liten film på insidan av ögonlocken istället.

Resident Evil: Afterlife: Tid kvar 1 tim, 31 minuter. Denna satt jag mig vid och försäkrade för kära maken att jag inte hade sett. Jag skulle minsann se den så jag visste vad som skulle hända. Jag har då lite dåligt minne här om det är så att det är en ny eller gammal Resident-film. Säg inget till kära maken men jag vet fortfarande inte om jag har sett den.

2012: Tid kvar 1 tim, 59 minuter. Katastroffilmer is da shit och jag skulle naturligtvis se den dagen efter. Har ju sett den innan men den tål att ses igen. Jag väntar in till den kommer nästa gång. Kan ju se en bit i alla fall men jag behöver inte spela in den för den ligger ju redan där och väntar på mig.

Killer Elite: Tid kvar 1 tim 51 minuter. ???? Inte en susning vad det är för någon.

The Imaginarium of Doctor Parnassus: Tid kvar 1 tim 20 minuter. Vet att jag gillade den för att den var så olika alla andra filmer. Jag ville verkligen se den men det såg jag hur det gick med det. Jag kommer inte att kunna se den därifrån jag har spelat in den för det var ju det där med minnet.

The Librarian 3: Tid kvar 53 minuter. Alltså sådan där äventyr är lite som katastroffilmer. Nästan så jag går igång på dem. Men det hjälpte inte tydligen eftersom det är 53 minuter kvar att tråna efter.

V för Vendetta: Tid kvar 1 tim 54 minuter. Mysko sak den där men vad jag minns från förr så gillade jag den. Men tydligen inte tillräckligt.

Inglourious Bastards: 2 tim 22 minuter. Alltså här blir jag riktigt besviken på mig själv. Denna helt otroliga film som jag återigen hade sett fram emot också händer det igen, film på insidan av ögonlocken. Ridå. Det är fasen tragiskt.

Den siste scouten: 1 tim 11 minuter. Mitt planerade dreglande över en ung Bruce Willis övergick till ett dreglande av en annan orsak när jag med halvöppen mun blixtsnabbt vandrade in i John Blunds värld. Det är fasen orättvist.

Ja vad ska man säga. Jag är inte riktigt att lita på när jag säger att jag ska krypa upp och njuta i soffan av en film. Det har inte gått så bra den senaste tiden om jag säger så.

Så nu återstår projekt rensa boxen. Jag måste ju få plats med de där filmerna som jag inte lyckas se. För nu vet jag bättre. Det är dagen efter som gäller. Yeah right.

Funderar på vad det blir för vuxenfilm ikväll

Ibland kan saker bli lite fel utan att man tänker på att det kan bli det.

Som när kära maken möttes av en leendes fritidspedagog som stoppade honom för att berätta något.

Den lilla telningen och hennes kloka klasskompis hade suttit och diskuterat när de var tvungna att gå och lägga sig.

-Jag måste lägga mig vid sju eller halv åtta berättade hon för sin kompis. (Hon har inte riktigt koll när läggdags är faktiskt inser jag nu). Hennes kompis hade nickat och berättade sedan att hon fick minsann lägga sig vid nio eller halv tio.

Den lilla telningen hade spärrat upp sina ögon och i förfäran utbrist:

-Men då hinner ju inte din mamma och pappa titta på vuxenfilm som min mamma och pappa brukar göra.

Fritidspedagogen stod och fnissade medan han berättade. Det kan nog vara lite spännande att jobba på skola när små smarta barn har allvarliga diskussioner.

Jag fick ett samtal av kära maken sedan:

-Alltså vi måste sluta säga vuxenfilm. Jag tror det blivit lite fel.

Funderar på vad det blir för vuxenfilm ikväll.

Det kom ett mail

Det kom ett mail:

“Hej

I våras hade vi en tävling på facebook som du deltog i.

Stort tack för dina bidrag! Som du säkert har sett på facebook så är vinnarna utsedda, men vi  är så glada över alla bilder vi har fått in att har vi beslutat att ge pris till ytterligare några, bland annat till dig. Om du skickar mig din adress så kommer jag att skicka två biobiljetter till dig.

Vi kommer med glädje att använda dina bilder i olika sammanhang på internet, i annonser och i annat tryckt material. Som utlovat kommer vi alltid att publicera den med "Foto: ditt namn". Vid något tillfälle kan det hända att vi kommer att beskära bilderna.”

Det var ett väldigt trevligt mail tyckte jag, som efter lite lusläsande och studerande hur mailet såg ut och att det var en riktigt mailadress det kom från, glatt skickade min adress.

Det kom ett mail till:

“ Tack!
Biobiljetterna är på väg till dig “

Funderar på att bjuda med kära maken faktiskt som den goda hustrun jag är. Så nu kan det hända att jag behöver lite tips på något som är värt att kanske titta på, i en mörk salong med en stor duk, eftersom jag har ganska dålig koll på sådant.

So hit me.

Master and Servent?

Vi rollspelar väl alla på våra egna vis.

Vissa drar på sig sjuksköterskedräkten och med ett klatschande ljud drar på sig handskarna för att vara lite omvårdande.

Vissa drar på sig polisuniformen och haffar uslingar och brottslingar som muddras framåtlutande mot en bil.

Vissa leker helt enkelt bara den enkla leken av master and servent. Dominitrixa och slav, så enkelt så.

Vissa tar helt enkelt med sig sina roller hem från sitt faktiskt jobb. Dock borde detta vara lite schizofren kan man tycka. Jag menar, hur läckert skulle det inte vara att få hem Wolverine i sängkammaren? Kanske lite förutsatt att man inte hade haft vattensäng då. Man vill ju liksom bli blöt av rätt anledning.

Men hade man kunnat slappna av?

“Älskling du får gärna pilla men helst inte med händerna. Jag vill ju inte att du ska råka släppa fram vilddjuret i dig just då precis.”

“Kom gärna insmord med dina svällande muskler och pulserande ådror och gärna dina välodlade polisonger men lämna klorna kvar på jobbet. Det är de sista lakanen som är hela.”

Ibland är det till och med så att vaniljsex låter mer praktiskt. Patetiskt men sant.

Ridå, tack för mig och bara gnid in det lite till liksom

Vab. Och vab betyder lite för mycket filmtittande. Och det betyder att mamman känner sig lite mindre värd.

-Mamma får jag titta på en sådan film som finns i fodral?
-Javisst svarade jag henne och hon startade dvd:n och satt i filmen medan jag faktiskt hittade rätt kanal med en gång. Det var ungefär vad som gick rätt med det.

Filmen var i slutet, fråga mig inte varför, och hur mycket jag än tryckte och hade mig på den förbannade fjärrkontrollen så fortsatte filmen att rulla sin sluttext. Jag tryckte på stopp, spola och säkert en massa andra knappar men inget hände.

Med en suck som fick stormen Gudrun att verka som en vårbris utbrast min sjuka telning såklart:

-Mamma, hade pappa varit hemma nu hade jag kunnat se den.

Ridå, tack för mig och bara gnid in det lite till liksom.

Hon har 100-tals filmer att välja på genom Netflix men skulle naturligtvis se en som hon redan sett minst tjugofem gånger. Typiskt. Men jag fick till slut sätta på datorn, som faktiskt är uppkopplad till dumburken för bästa känsla liksom, och så valde hon bland filmerna.

Film nummer fem eller något liknande men jag kan väl säga till mitt försvar att hon sett ungefär en kvart på varje innan hon valt ny.

Men nu är hon nöjd med valet men mamman kan inte låta bli att känna den där gnagande känslan att de ser pappan som en gud i dessa sammanhang. Han har den magiska förmågan att alltid veta vad han ska göra. Och det kan kanske vara så att han inte alls blir frustrerad efter att första tryckningen misslyckas. Tålamodet är nog det som gör honom gudalik i deras ögon. Ja kanske kunskapen också förstås.

Hur gör djur?

Jag bara vill ge er en oförglömlig kväll. Jag garanterar att det är helt ofarligt eftersom jag normalt inte ens klickar in på sådan klick även om kära maken bedyrar att det är ofarligt. Jag är liksom livrädd för de där sakerna som bara hoppar fram på videon. De där sakerna som mycket väl skulle kunna få mig att börja gråta, skita på och sedan helt enkelt lämna in för gott. Så jag brukar därför inte klicka in och kan därför med gott samvete säga till er, för jag skulle aldrig vilja utsätta andra för sådant, att det är helt ofarligt.

Nu har jag då svamlat så mycket så nu har säkert hälften börjat fundera på om det är så att jag bedyrar min oskuld väldigt mycket bara för att få er att titta och sedan har jag lurat er. Men räds ej.

Så efter en liten utläggning så måste ni se denna. Ni kommer ramla av stolen och då menar jag av skratt och inget annat.  

Och mitt i detta kom jag osökt att tänka på det kloka ordspråket:

If God did not want us to mastrubate, he had given us little T-Rex arms.

A Girls Day Out

Då var det planerat för en Girls Day Out. Shopping, bio och massa popcorn skulle det bli för mig och de två bästa.

Den lilla skulle på sin premiär-bio-dag och vi gjorde klart för henne igår lite om förhållningsregler. Som till exempel att man var tvungen att sitta i sin fåtölj hela filmen samt att man inte fick prata.

Hon gjorde då klart för oss att hon skulle minsann inte alls följa med. Hon hade redan sett Röjar Ralf sa hon, där är jag helt lost, så hon behövde inte se den igen. Ja, och vi känner ju henne ganska väl så vi visste ju redan att hon inte kom att ge sig på denna punkt. Hon hade sett filmen, punkt. Jag anar att det var det där med att sitta still och vara tyst så länge som fick henne på andra tankar. Men sådant kan man ju inte erkänna för sina gamla, pinsamma föräldrar.

Så någon premiär-bio-dag blev det inte för henne.

Men jag tog den stora med mig och vi gick lite bärsärk och shoppade lite innan. Hon är ganska bestämd vad gäller kläder har jag märkt. Det börjar nog bli gränsfall att jag vågar handla till henne längre för de tröjorna jag visade riste hon på huvudet och rynkade på näsan åt.

Det är just vid dessa tillfällen som man inser hur stor hon börjar bli. Hon börjar fixa sin egen stil och vad som helst duger inte längre. Hon fastnade för någon tunn jack-kofta som hon köpte innan vi gick vidare till bion.

Sedan kurade kurade vi upp oss i en vars en fåtölj, med en jättestor balja popcorn mellan oss medan Röjar Ralf tog oss på äventyr i Alien bug spel och godis land.

Och nu är vi så nöjda båda två och vi väntar in att tiden ska gå lite fortare så att melodifestivalen kan börja. Mer mys. Me like.

Ever Dance With The Devil In The Pale Moon Light?

Så var det detta med film.

Hur många gånger kan man egentligen se en film? Jag har fortfarande lite Batman-vibbar här hemma. När jag träffade kära maken för många år sedan var han helt inne på Batman. Nu menar jag den första riktigt filmen med Prince-tema och en Joker med lila kläder, grönt hår och rött leende. Där en Joker avslöjar sig med en fras “Ever Dance With The Devil In The Pale Moon Light?”.

Det borde kanske inte vara något konstigt alls med det. Förutom då att kära maken kunde denna film och på något vis säkert ville styla lite för en flicksnärta och satt och sa alla repliker medan vi tittade på den. Lite, lite osynkat så när han sa det så sa de det på filmen en bråkdel av en sekund efter. Det blev någon konstig ekoeffekt på det hela och de första gångerna sa jag ingen. Ja, flicksnärtan ni vet. Sedan bad jag honom sluta och då blev det inte så mycket mer Batman efter det. Japp, stylandet fick liksom en bekräftelse.

Så när Lilly nu sitter här hemma och viskar replikerna till Barbie och de tre musketörerna så är det naturligt att jag får Batman-vibbar. Och den där Barbiefilmen har hon sett oräkneliga gånger och jag förstår inte nöjet. Speciellt inte när hon vill se den gång på gång efter varandra också. Där finns filmer som jag också kan lite av replikerna på, till exempel Batman. Konstigt va efter alla gånger jag varit tvungen att titta genom den? Men jag sitter inte och viskar ut dem med mörk Batman-stämma för det.

Idag är hon sjuk. Jag skulle ha jobbat men det sket sig. Hon ville faktiskt se en annan film först men mamman misslyckades att få bild på tv från dvd, surprise, så det fick bli från hårddisken istället. Jag tror jag får flytta ut i köket för att kunna plugga idag för den där hårddisken kommer att gå varm och det är svårt att koncentrera sig när det är en massa “En Garde”.

Kan du replikerna till någon film? 

 

De onda blir alltid eliminerade till slut

Där ser man. Det verkar som om Ninja Turtles äntligen har fått tag på Shredder och gjort slut på honom. Sedan har de visst lämnat det som återstod av honom på min vindruta. Det är tur att de är goda för annars hade jag nog fått lite Gudfadern-vibbar.

En analys om superhjältar

Visst är det något speciellt med superhjältar?

Jag vet inte varför men jag är lite fascinerad av dessa hjältar faktiskt. Det kan vara så att det är mystiken i att kunna förvandla sig till någon annan. Att kunna gömma sig bakom en mask för en stund och bli någon helt annan. Tänk att vara den som räddar världen.

Men samtidigt verkar de så ledsna. Ledsna när de dras mellan att få vara hjälten och rädda världen till den melankoliska känslan av att vara missfoster. Och den där balansgången till galenskap verkar ligga och vippa hela tiden men på något vis är det ändå alltid det goda som vinner och hjältarna får vara hjältar.

Det är kanske det jag är ute efter. Att det alltid är det goda som vinner. Att det på något vis finns hopp för oss vanligt dödliga när vi får svart på vitt att det finns de som kämpar för godheten och dessutom vinner även om de bara är fiktiva.

Eller så kan det vara så att de bara är vackert att titta på.

(Bilder från Google)

För när godheten glorifieras med män och kvinnor med fantastiska kroppar så pirrar det lite extra. Inte nog med att de är hjältar som räddar alla utan de är hjältar som är som gjorda för att förföra en uttorkad värld. Så mystiken kring dem tätnar samtidigt som den växer.

(Bilder från Google)

Sedan kan jag naturligtvis inte låta bli att fundera på att det inte enbart verkar vara superkrafter de har fått utan även superorgan. Alla superhjältar, speciellt de med kalsongerna utanpå eller de med tighta spandexdräkter, verkar fått en superbralla också. Så de har liksom fått superkrafter överallt.

Så visst är superhjältar lite fascinerande och eggande. De osar självsäkerhet i sina dräkter medan de verkar känna sig vilsna utan. Ändå är de alltid där för oss. Så vem skulle inte vilja vara den som Batman sveper sin kappa runt eller den som Wolverine drar sina vapen för att rädda.

Så superhjältar är fascinerande på många sätt. Men framförallt så är det de goda som vinner och det är det vi behöver. Hoppet.

Jag vet och jag börjar härmed spridningen

Jag har kommit på mig själv med att jag nu iakttar filmer på ett lite annorlunda sätt och beter mig därefter.

Det är inte att jag vid någon spännande scen sakta vänder bort ansiktet för att istället titta lite i ögonvrån. Jag vet inte vad det skulle hjälpa till men på något vis känns det kanske tryggare eftersom jag kommer längre från tv. Och inte är det heller, i samma scen, att jag högt och ljudligt talar om att jag vet att det snart kommer att hända något. Att jag viftar lite lätt med händerna och gnyr, enbart för att göra mig beredd på den där saken som snart kommer att dyka upp när man tror att det är över. Min förberedelse hjälper dock sällan eftersom jag varje gång blir rädd så jag håller på att skita på mig och jag tror att hjärtat ska stanna. Ja, jag låter också så alla andra blir nog mer rädda över mitt tjut än över den dumma blondinen som borde veta att man inte ska göra vissa saker eftersom det alltid slutar illa. Att de aldrig lär sig liksom.

Det är inte att jag i tid och otid bölar till olika filmer. Det spelar inte så stor roll vad det är för någon eftersom jag nuförtiden kan gråta till det mesta. Jag kan med hulkande snörvlingar och sminket rinnandes titta på Armageddon, någon tecknat, något glatt, något pinsamt. Ja, ni förstår. Det fungerar till det mesta faktiskt.

Men inte heller detta är så irriterande som min nya “last” i filmtittningsvärlden är. Nej, nu är det så att jag under en längre tid numera ser väldigt mycket och jag menar verkligen mycket smygreklam eller produktplaceringar som det så fint heter i filmer. Och detta är väldigt irriterande eftersom jag nu ser detta istället för att koncentrera mig på filmen. Jag menar, var har en stor Shellskylt att göra i en trång gränd i Spanien? Man skulle nog kunna säga att det är en ganska misslyckad smygreklam för den kunde nog ingen missa. Och hade någon missat det hade de fått reda på det när jag ifrågasatt det vilket mycket väl kan vara irriterande bara det.

Telefoner, bilar, musikanläggningar och datorer är nog det som är lättast att se. Men eftersom mitt öga för sådana saker numera även blivit helt omedvetet upptränat så finns det saker överallt. Drycker, sprit, matkedjor, tvålar, försäkringsbolag, mackar, väskor, skor, vapen bara för att nämna några saker som brukar vara med och man ser en skymt av. En liten förlupen logotyp någonstans men för det mesta passar de i alla fall in där de är lagda.

Jag vet faktiskt inte riktig varför jag plötsligt börjat lägga märke till detta så mycket. Irriterande är det i alla fall. Men jag skulle tro att det mest går ut över mig även om det händer att jag kommenterar.

Nu känner jag mig nästan som en sådan där filmnörd som till exempel se vissa återkommande sifferkombinationer i olika filmer och dessutom vet innebörden i dessa kodade meddelanden. Men jag behöver ingen avkodningsmaskin för att veta vad mina dolda meddelanden betyder. Att sätta griller i huvudet på oss tittare utan att vi vet om det. Ha, good luck liksom. Jag vet och jag börjar härmed spridningen .

Lite om vuxendricka och vuxenfilm

Det finns vuxendricka. Detta är alkoholhaltiga drycker och vi har döpt dessa till vuxendricka för att tjejerna ska veta att det just är enbart för vuxna. Enkelt och skulle man ta en öl till maten så vet dom att det enbart är till vuxna. Inga konstigheter alls.

Det finns vuxenfilm. Detta är filmer som bara vuxna får se och tjejerna har döpt dessa till vuxenfilmer för att vi ska veta att det just är enbart för vuxna. Dock är inte detta enkelt för oss eftersom det gör oss vuxna lite förvirrade. För enligt oss vuxna så är vuxenfilm precis enbart för vuxna men inte av den anledningen dom tror. Inte för att det hoppas från höghus och folk blir skjutna, i alla fall inte skjutna pang pang, utan för att det är filmer med helt andra skjut. Detta kan bli lite konstigheter när tjejerna frågar om jag och kära maken ska titta på vuxenfilm. Vi förstår men det kan bli lite sisådär när dom kanske meddelar andra att mamma och pappa kollar vuxenfilm på kvällarna. Då kan det bli lite konstigt. Bara en liten tanke.

Borde jag bli orolig nu?

Do, do, do, do, do………

Borde jag bli orolig?

Japp, nu borde jag nog bli det när jag vet vad det var dom egentligen sa .

Sen när väljer man sin sexuella läggning?

Det är fasen bara folk i landet over there som kan vända på saker som dom gör.

Nu är det tydligen ett ramaskri om Star Wars-spel. Det är inget fel på att det dödas i det. Med vapenlagar som ger folk rätt att skjuta hej vilt omkring sig och “försvara” sig med gards om någon ser misstänksam ut så skulle det väl vara konstigt över en sådan sak. För ser du misstänkt ut så kan du inte vara säker på att du klarar dig oavsett om du är en helylleperson eller inte. För det avgör inte du eftersom det är betraktaren som avgör det likväl som ditt öde. Men det är försåts ingen som reagerar över detta verkar det som. Nej det en familjeförening i Florida nu reagerar på är att speltillverkarna vill införa homosexuella förhållanden i spelet. Och bara genom att säga ordet så går dessa människor i taket. För nu är deras största skräck följande:

”Barn och ungdomar som aldrig tänkt annat än heterosexuella tankar nu ges valet att vara lesbiska, bögar, bisexuella eller transsexuella”

Och jag blir så jäkla trött på att dessa människor envisas med att tro att det är ett val som ges. För att du ser öppen homosexuell kärlek så det inget som “smittar”. Kommer tankarna så har dom funnits där oavsett om man sett eller inte. Vad är det som gör att folk är så förbannat rädda för hbt-personer? Den religiösa biten kanske? Men det blir så falskt att påstå detta när man ser hur resten av samhället ser ut. För är det inte så att det står någonstans i den där bibeln, nej jag kan inte den för jag gillar inte sagor utan är mer för science fiction, att man inte får döda men det faktiskt inte står någonstans att homosexualitet inte är tillåtet. Men det är väl lite som med Nostradamus profetior, att man läser ut lite vad man själv vill att det ska stå så det passar ens eget ändamål. Så det måste vara skönt att ha en bok som tala om allt för en istället för att man ska behöva fundera på det själv.
Fundera på vad kärlek är och hur man känner sig när man är kär. Känslan av kärlek som blossar i ådrorna på en och detta kommer att blossa oavsett vem man är kär i. Ja, jag tjatar men kärlek är kärlek oavsett ålder, kön, ras och vad mer man nu kan tänka sig. Det finns liksom inget val utan när kärleken kommer så kommer den och det är inget som väljs. Som heterosexuell har jag inget val vem jag blir kär i så förklara gärna för mig hur en person som är homosexuell kan göra det valet.

Är nu dessa föräldrar oroliga över sina ungdomar så skulle dom nog ta sig en funderare på något annat istället. Att kalla Star Wars-filmerna för familjevänliga är lite väl magstarkt tycker jag i alla fall. Det jagas, det dödas och det huggs av händer. Men dom är familjevänliga eftersom det inte finns några sexuella scener. Men det är som jag säger att det är en jäkla dubbelmoral. Man kan låta sina barn se våldsamma filmer och spela våldsamma spel men gud nåde dig om dessa barnen ser två samkönade personer hålla handen eller ännu värre kyssas. Då kommer deras “rena” tankar att grusas och med en gång kommer dom att konvertera till homosexualiteten. För gud nåde dessa ungdomar om dom skulle råka ut för kärleken.