För att dra en lång historia kort eller något

Jomen, då har jag vätsketestat vårt ny kök. Jag måste erkänna att utfallet blev ju inte riktigt vad jag hade för förväntningar precis.

För att dra en lång historia kort eller antagligen göra den exakt så lång, om inte längre, som den faktiskt är så kan jag säga några ord om iste först.

Iste är fruktansvärt gott när det är vart ute och det är precis sådär nygjort. Iste är troligtvis inte alls gott när man hittar det i en bringare efter någon vecka. Detta kan jag dock inte svära på eftersom jag inte testade men kände väl att det inte var värt det. Temperaturerna hade ju sjunkit drastiskt nu så vem behöver sådant svalkande liksom.

I denna bringare fanns cirka 1/2 liter iste vars andra halva en gång i tiden svalkat en torr strupe. 1/2 liter kanske inte verkar så mycket i en bringar. Jag kan då upplysa om att det är betydligt mer än vad man tror. I alla fall om man tar den här bringare och den på något konstigt vis, jag menar verkligen konstigt, sliter sig ur mina pianofingrar, studsar på bänkkanten innan den liksom spinner neråt golvet. Och alla som vet hur vätska beter sig från en behållare som spinner kan nu ta upp handen mot munnen och i förfäran utstöta en väsande, åh nej.

Jag kan väl säga att jag var inte så finkänslig i mitt språk precis och den lilla telningens öron fick skrubbas hela kvällen för att hon skulle bli av men mammas ordval.

Så där står jag, torr faktiskt, och drar nog genom de svordomar som finns plus att jag troligtvis hittade på några också. Mina fina vita lådor är nu gulprickiga i princip hela köket faktiskt. Det såg nästan ut som en full karl hade tagit fel på toaletten och köket om man säger så.

Min besvikelse kom nu smygandes. Ingenting hände. Jag hade nästan väntat mig att lådorna skulle torka sig själv och att det blöta på golvet skulle försvinna. Vi har ju dock ett nytt och modernt kök nu. Men nej, här var det fortfarande samma gamla procedur som gällde. Trasa, spann och svabb och efter en stund, fortfarande svärandes troligtvis, så såg köket åter ut som vanligt.

Dock gäller det att inte stå still för länge på samma ställe eftersom golven är sådär klistriga som två varma kroppar som nästan fastnar ihop en varm sommardag, som vi åtskiljande blir skinnet nästan en meter långt innan det motvilligt släpper varandra. Lite sådär klistrigt helt enkelt.

Men nu är det gjort i alla fall. Vätsketestet är gjort. Jag ångrar bara lite att jag inte tog ut bubbelvattnet istället.

Oumbärlig som hon verkar tro att hon är

Jag förstår om livet känns ledsamt, tomt och allmänt hopplöst för er just nu. Jag vet att det kan känns lönlöst att gå upp om mornarna och att trycka på den där lilla knappen som startar upp livet.

Jag vet att The Bloggerska, som ni har ett sådant craving efter, har varit lite frånvarande.

Jag vill egentligen inte erkänna det men ibland måste man prioritera the real thing så att säga. Det är hårt men ett måste. Men snart, mycket snart, kommer Bloggerskans liv att återgå till det normala och då kommer hon att stilla era begär.

Ja, eller hur? Oumbärlig som hon verkar tro att hon är.

  
The real thing…

Det var liksom magiskt

Jag har minsann lagat mat på min nya spishäll idag.

Jag var dock helt oförberedd som som väntade mig. Detta efter att jag i vanliga fall får sätta på grytan med vatten till spagetti minst en kvart innan jag kan börja med köttfärssåsen. Idag gick det liksom lite snabbare. Inte bara lite snabbare heller utan snabbaste snabbast faktiskt. När jag svurit färdigt över att panelen inte ville tändas och den till slut gjorde det så smekte jag de där osynliga knapparna och vips så var där bubblor i vattnet. Kanske inte riktigt så men det var fasen inte långt ifrån. Så när nu spisar är i en ny utvecklingsfasen eller något liknande så hoppar vi på den gamla trenden. Se sådär tio år efter alla andra som vanligt. Men skit samma, det var liksom magiskt för mig.

Och inte nog med att vasken, diskmaskinen och spisen nu fungerar så har vi även den nya side by side-kylen på plats.

Den var jag och familjen snabba på att inviga.

Nu börjar det verkligen se ut som ett kök igen. Sista maskinen kommer troligtvis på plats imorgon då ugnen förhoppningsvis kommer invigas. Kan undra vad jag ska göra för gott då?

“Vi packar, du muttrar och skruvar”

“Vi packar, du muttrar och skruvar”.

Jomen, det ska gudarna vet att jag gjorde. Ett köksbord, som gick utmärk när jag till slut fattade att det var två olika sorters ben. Fyra stolar som jag trodde skulle gå som en dans att sätta ihop. Detta eftersom den första gick helt enligt planerna. Den andra däremot ville liksom inte som jag ville. Jag sa några meningar, som i filmer mycket väl maskeras med följande #%!¤#&%%*#%/ och så vidare. Kära maken försökte hyscha mig när jag blev som mest uppspelt och irriterad men det fungerade väldigt dåligt. Men plötsligt hände det. Allt gled in och kom på plats och jag var åter igen på god min med IKEA-skruvar och konstiga verktyg. Resterande stolar var inga som helst problem med.

Jag vågar knappt nämna det men jag har spenderat några timmar och ett antal tusen kronor på just detta varuhus även idag. Åter igen vågade kära maken släppa lös mig, själv, på detta stället. Men sitt kort dessutom. Jag hade lite bättre koll på hur låd- och skåpsplaneringen skulle se ut sa han. Så jag gick där och tittade och planerade och allt var så solklart när jag såg det. Problemet är nog nu att jag har lite svårt att skilja alla bra idéer och produkter från varandra och jag kommer troligtvis ha lite grejer till lådorna över. Eller så jag det kanske vara så att jag är så flexibel att jag hittar andra andväningsområden till dem. Det löser sig alltid så gubben som sket i vasken eller något liknande.

Men det är inte min vagn på IKEA som jag är mest nöjd över idag. Idag är jag nog mest nöjd med att jag helt impulsivt stannade till på Fröjd af Sverige när jag körde hem och hittade en helt underbar fruktskål. Jag har jagat fruktskål i flera år men inte hittat den där perfekta, både till utseende och pris, men där stod den och bara lockade på mig. Jag är inte den som är den utan jag föll pladask, både för utseendet och priset, och nu står den på mitt nymonterade bord. Det kunde liksom inte bli bättre. Just löving it.

Förövrigt har vi nästan blivit färdiga med matplatsdelen i köket. Jag är riktigt nöjd över resultatet såhär långt. Och nu kan jag visa er den delen av köket så länge. Och skåda lite extra på min fina fruktskål.

Känns lite overkill även för mig

Är det så att vägen mellan Hålan och Ikea skulle börja kännas lite sliten och guppig så kan det mycket väl vara så att jag har en liten aning om anledning.

Jag erkänner, “viftar lite generat med handen”, att det kan vara den Nettuanska familjens fel helt enkelt. Det är ju så att planeringen har inte varit den bästa för vad som ska inhandlas till det nya köket, fast vi fick färdig planering av kökspersonalen i Kamprardlandet med antal och allt, så vi har redan nu kört några gånger. Fyra gånger för att vara exakt eftersom jag tuffade upp idag för att köpa en upphängning till de nya skåpen.

Fyra gånger på ca en och en halv vecka känns lite overkill även för mig. Fast idag var jag själv och “råkade” ju handla lite mer än bara den där skenan. Lite dumt kan man tycka då det faktiskt är så att vi är väldigt trångbodda nu med grejer i hela huset, utom i köket då där de ska stå sedan. Men vem tänker på det liksom när man är själv och ingen som påpekar detta uppenbara för mig. Aja, det löser sig nog ska ni se.

Jag har dessutom fått “flyttstäda” då vi måste lämna tillbaka hus och kök till grannarna som kommer hem idag. Jag är så tacksam att jag haft tillgång till deras hus denna vecka men börjar förstås fundera på hur kommande vecka ska se ut. Men jag har hopp om att det ska lösa sig inom de närmaste dagarna. Kära maken jobbar så det glöder om verktygen. Och glöder det inte om verktygen så ryker det ur öronen på honom när han funderar på hur han ska lösa allt. Han är händig, min man, så jag tror han fixar det alldeles snart.

Sedan längtar jag förstås också att få visa före och efterbilder och få er alla att häpna. “Åh, är det verkligen samma kök liksom?” Jomen kommer jag säga. Så snart ska jag visa.