Tiltat i pannan "Pålitlig lyssnare"?

Så har vi det där klassiska syndromet "Kom och prata med tant Nettan även om ni inte känner henne".

Jag kan inte förstå hur det kommer dig att helt okända människor kan börja prata och berättar saker för mig. Helt klart känner jag mig lite ärad men jag vet inte vad det är som göra att folk öppnar sig så för mig. Jag börjar tro att det står tiltat i panna "pålitlig lyssnare" eller något liknande.

Idag när jag traskade in på affär ett möttes jag av en medelålders kvinna. Och plötsligt började hon berättar om sonen som höll på att renovera ett torp, hur det mitt i allt grävande hade fått gräva ner hunden eftersom den blivit dålig och dött,  hur de väntade på pannan, hur de funderar på värmesystem som för tillfälligt bestod av en kamin, hur de hade fått måttbeställa ytterdörren och så vidare. Allt detta berättade hon för mig för att komma fram till att hon i sin korg hade lite ljusstakar till fönstrena för att liva upp det tomma torpet.

Jag har absolut inget emot att folk pratar med mig men blir så konfunderad vad det är som gör att de verkar kunna vara så öppna. Jag har inte en aning faktiskt men ett väldigt intressant fenomen. Det är vid dessa tillfällen man önskat man kunnat lite mer om mänsklig psykologi. Det hade varit intressant och ställt frågan till den som börjat prata om varför de valde just mig. Troligtvis hade de inte vetat det och jag hade ju inte velat göra dem generade.

Jag hade dessutom en äldre dam på samma affär som började diskutera pepparkaksbak med mig. Hon hade bakat pepparkakor hela sitt liv och nu kunde hon inte riktigt komma på vilka kryddor hon skulle ha i.

Nettan till undsättning när jag lotsade henne på rätt spår när vi stod där och diskuterade pepparkakskryddor. Den där nöjdheten i tantens ögon när vi löst pepparkakskrisen var helt obeskrivlig. Att mina ord hade hjälpt henne att minnas vad hon skulle ha utan att på något sätt förminska henne gjorde min kväll.

Det behövde jag för affär två var helt ärligt en nära döden upplevelse. Helt sjukt mycket folk och jag fick en riktig Ullaredskänsla fast på Maxi. Men det är en annan historia.    

Tänk vad mycket som förändras under årens gång men som ändå är sig likt

Tänk vad mycket som förändras under årens gång men som ändå är sig likt.

En gång i tiden fanns det en man men rödlätt skägg och mörkt hår på sin bringa som och en kvinna med släta händer och tuttarna i rätt höjd.

Men tiden går och vi förändras sakta med den. Håret grånar, rynkor börjar framträda och gravitationen gör sitt med kroppsdelar. Vi följer med, ibland lite motvilligt, och växer in i våra roller. Nyförälskslse som övergår och blir förälskelse. Kärlek som växer sig starkare och tryggare.

Under vägens gång fanns en och en annan prövning som vi tagit oss genom och som gjort oss starkare. Att gråta tillsammans och trösta varandra men framförallt att ha roligt tillsammans och få skratta tillsammans stärker våra band som håller oss samman.

Efter 24 år känner jag fortfarande pirret av längtan efter fjäderlätta fingrar på ryggen eller en klapp på rumpan när jag inte är i närheten av honom. Jag blir fortfarande lika varm när jag ser honom och längtar alltid lika mycket efter hans beröringar. Han, min klippa, stöttepelare, älskade, älskare och bästa vän.

Vad skulle jag gjort utan dig, min kära älskade make.

Ibland är det jäkligt bra att man sparkat jantelagen där bak

Ibland är det jäkligt bra att man sparkat jantelagen där bak.

Vi har varit iväg i helgen hos underbara nyfunna vänner. Lite panikartat insåg jag för någon vecka sedan att jag har absolut inget att ha på mig. Jag kan faktiskt ärligt säga det eftersom det jag har är lite stort till mig och jag kände jag vill minsann ha något som jag känner mig fin i.

Så förra helgen var jag på jakt efter en tunika som jag kunde ha på mig. Denna tunika slutade med att det blev en klänning istället. Ingen som hotade mig eller som tvingade mig. Jag valde detta inköp helt själv, förstås helt opartiskt från kära makens hejarop att det var fint, och jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag verkligen köpte den.

Jag ältar detta för jämnan känns det som men jag har verkligen svårt att förstå och se att jag inte är megasize längre.

Så jag visade mig på bild, med klänningen, på facebook som jag hade lovat. Och jag är så otroligt glad och tacksam för alla som fortfarande orkar och vill heja på mig. Det är en otroligt stor del av min lyckade viktnedgång som beror på er. Klyschigt? Kanske det men det är helt ärligt. För det är det som hjälper mig när det känns jobbigt och jag känner mig misslyckad. När den där gamla Nettan, hon som klankade ner på sig själv alltid och som hade en självkänsla som någon hade dragit i gruset, tittar fram då är det skönt att kunna får stöd, stöttning och hejarop. För även om den nya Nettan kommit en bra bit så har hon svårt att släppa taget av den gamla ibland.

 
Min klänningsbild bredvid mitt gamla jag. Jag fick en kommentar som fick mig att frenetiskt vifta med handen framför mitt ansikte, som någon annan primadonna, för att inte börja fälla tårarna som fyllde mina ögon. Jag ville ju inte förstöra en festmakeupp liksom.

“Förstår & inser du vad du har gjort & gör??!!!! Du är så duktig & stark & fy satan vad du bevisar det!!! En person som du är en sann förebild för många! Fortsätt alltid som du gör. You go!!!!♥”

Jag hoppas ni aldrig tvivlar på att det är ni som hjälper mig på vägen.

Stunder att njuta av

Oj, oj, oj säger jag bara. Vilken måndag. Vi traskade bort till grannarna för att umgås lite. De hade bjudit in oss till en spa-kväll med mat och dryck efteråt. Lite som tack för att kära maken hade hjälp till att bygga deras pool och spenderat ganska mycket tid där borta.

Vi fick inta gästrummet på gården. Det kändes lite konstigt måste jag säga att vara där borta men inte umgås med värdfolket. I alla fall till en början men sedan var det som vilken hotellvistelse som helst en stund. Fast vi är inte så vana vid kyld champagne.

Och eftersom vi inte är vana vid kyl, eller för den delen varm heller, champagne så har jag aldrig fått göra såhär innan. Jag har faktiskt sett det på film att det är lite tufft att göra såhär. Lite brats-aktigt.

Bastun var sedan varm och kunde njutas och varvas med ett dopp i poolen. Att få en hel pool själva var hur lyxigt som helst. Att känns sig lite sådär tonårig av att leka runder för att i nästa stund bara vara omslingrade.

Det där med att vi faktiskt var hos våra kära granna släppte ganska fort och tiden vi fick att spendera med varandra de timmarna var guld värd. Det är det där lilla som kan göra en så gott under så lång tid efteråt. De där små stunderna som man kan leva på.

Inte nog med det så blev vi bjudna på en trerättersmeny efteråt med massa gott att dricka. Nu fick vi sällskap av “tjänstehjonen” och sedan fortsatte kvällen men god dricka och singstar. Kvällen övergick i natt som sedan övergick i morgon innan vi var hemma.

Det är fantastik att vi har så underbara människor runt oss som gör en sådan här sak för oss. Det finns underbara grannar och sedan finns det våra som är snäppet över.  

Gårdagen? Den förstör vi inte ett kärleksfullt inlägg med. Det räcker med att säga, I´m to old for this shit liksom.