Och

Ibland funderar jag på hur man för en konversation med en 8-åring.

Jag: Plocka undan det du har plockat fram.
Hon: Ofta
Jag: Va?
Hon: Fatta
Jag: Vad är det du säger. Prata riktigt så man förstår vad du menar.
Hon: Och

Äh, total vuxenförvirring. Någonstans på vägen verkar hon tappad det där med meningsuppbyggnad som vi jobbat så hårt med under hennes första del av livet. Jag fattar ingenting mer än att det troligtvis är saker som sägs i skolan och med vänner för jag lovar att vi använder inte den uppbyggnaden på ett samtal allt.

Jag: Kan du plocka undan i köket?
Maken: Ofta
Jag: Vad menar du?
Maken: Fatta
Jag: Vill du inte ha någon middag eller?
Maken: Och
Jag: Typ

Snacka om skilsmässovarning.

Så irriterande är det i alla fall att bara få ett ord till svar som dessutom låter hur nosigt som helst. Får nog ta ett ordentligt snack med donnan tror jag och se om det hjälper.

Fatta att alla pratar så typ. Ofta tänker jag. Eller?