2013/01/02

Det går så sakta att man börjar fundera på fysikens lagar och annat viktigt trams

Ibland funderar man på om man har alla chipsen i påsen alltså.

Det är speciellt vid dessa tillfällen då jag i en svag sekund tänker tanken att pannkakor nog hade smakat gott. Tanken är tänkt och fanskapen börjar gro så pannkakor blev det.

Så fram med grejerna och börja vispa ihop på måfå. Jag har hört att det ska finnas recept men jag är alltid lite vild och galen när jag ska göra pannkakor, läs första meningen igen om ni tvivlar.

Jag har aldrig riktigt blivit klok på hur man får en sådan där smet oklumpig. För på ytan ligger där alltid små blobbar som guppar rundor och som jag försöker få bort. Och det slutar nog alltid med att det inte går och än så länge är det ingen som har klagat på små mjölklumpar i pannkakan. Det gäller liksom att våga vara originell och inte som alla andra, lite av ett signum. För inte tänker man smutsa ner en sil för en sådan sak inte.

Sedan börjar en av de längsta transportsträckor som finns för det är inte mycket som slår tristessen i att steka pannkakor, faktiskt. Man häller i, man vänder, man tar bor, man häller i, man vänder, man tar bort i en oändlighet. När det liksom inte händer något i skålen fast högen med färdiga pannkakor växer börjar man fundera på var slangen är som fyller på hela tiden. Och när barnen för 10 gången frågar om de inte är färdiga ännu och man för 10 gången svara snart eftersom det varit 3 laggar kvar att steka i 10 omgångar. Man börjar liksom tappa tron på sitt ögonmått.

Det går så sakta att man plötsligt börjar fundera på fysikens lagar och annat viktigt trams.

2013-01-02 14.30.11

För hur kommer det sig att första sidan man steker är sådär pannkakigt fin?

2013-01-02 14.30.28
Och den andra sidan blir sådär prickigt opannkakig? Det är just sådan saker som man hinner stå och fundera på för att det aldrig finns ett slut på det. Man försöker komma på en lösning när man står där och funderingen bara blir större och till slut är det en mycket viktig fråga. Svaret uteblir dock även denna gången.

Men så till slut så tar det nästan slut. Det kan hända att det beror på att det sista, till 3 laggar skulle jag tro om jag har ett ögonmått jag kan lite på vill säga, hälls i vasken.

Så efter lång tid vid spisen tar allt slut på ingen tid alls. Armar går så fort fram och tillbaka från fatet med färdiga pannkakor att det blir fartränder efter dem. Men det njuts och mmm:as och det kan hända att det faktiskt var värt det.

Som grädde på moset eller pannkakan, jag tror jag dör av min otroliga fyndighet så kom det upp en diskussion om vilken som var starkast. Mamma eller pappa, det var den stora frågan. Lilly kom fram till att det var mamma med motivationen:

-Mamma är starkast för hon har störst muskler som hänger här. Vad heter de nu igen mamma?
-Gäddhäng svarade jag henne.
-Ja, gäddhäng. Mamma är starkast för hon har störst muskler i gäddhäng sa hon samtidigt som hon tryckte mig på mitt vinnarhäng.

Kära maken höll på att ramla av stolen och jag är glad att han inte drack samtidigt. Jag har redan duschat idag. Hmf.

5 kommentarer:

katarina sa...

*skrattar högt o hjärtligt* yay då vinner jag med ;D

Unknown sa...

Hahaha bra där! Har för mig att man ska vispa i lite vetemjöl i taget för att motverka klumpandet (om det ens är ett ord?)... Gott nytt år! :)

Tommy sa...

Sv: Vi hade det riktigt mysigt och mycket bus och skratt :)

Jag lånar med gärna andras barn , speciellt detta lilla livet:)

Unknown sa...

Ett helt underbart inlägg sitter här på jobbet och små ler åt det

Ha en fortsatt bra vecka

Nettan sa...

Katarina: Jag tror faktiskt inte att du vinner över mina muskler ;-).

Maggan: Det där provar jag varje gång med samma resultat, klumpiliklump. Gott nytt år önskar jag er också :-).

Mikael: Jag underlättar gladeligen för alla som jobbar ;-). Det är bara att kika in.

/ Nettan

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails