2013/01/10

Det är svårt att smälta att jag har gjort något sådan “förbjudet”

Ibland gör man saker som är helt emot hur man normalt brukar agera. Idag är en sådan dag och helt ärligt vet jag inte riktigt hur jag ska tacka mina känslor.

Jag går in på sluttampen, om man kan säga det med 22 veckor kvar, på min utbildning och om några veckor går vi ut på LIA. Så sökandet är i full gång och jag har funderat och funderat på vad jag vill.

Jag har nu helt tänkt på mig själv i första hand istället för på andra. Och det är detta som gör mina känslor så svallande. Att sätta sig själv i första rum är normalt inte alls jag eftersom jag alltid är så mån om att andra ska ha det bra. Jag kommer liksom efter det.

Jag skäms samtidigt som jag är riktigt glad. Jag skäms för min handling men är glad för responsen.

Jag har alltså varit och pratat med min förra LIA-plats fast jag vet att två andra klasskamrater varit där. Detta med risk att ta någon annans plats. Jag har resonerat med mig själv hela vägen hem när samvetet hållit på att slita mig i stycken.

Resonemanget jag försökte föra med mig själv var att i arbetslivet är det såhär det går till. I arbetslivet är mina klasskamrater och jag rivaler om samma arbeten och det är i slutet av utbildningen så jag tänker ett steg längre.

Jag skulle kunna tänka mig att arbeta för företaget och kände att jag då faktiskt ville göra min LIA där igen. Jag vill ha den platsen och jag vet riskerna med det. Och jag känner mig som en stor skit för vad jag gjort, hur mycket jag än resonerar med mig själv. För detta är så olikt mig och i grund och botten så tycker jag inte att man gör så men, där kom det, det är mitt framtida arbetsliv det handlar om.

Jag kan bara visa framfötterna igen och sedan är det upp till företaget att välja. Jag vet hur de vill ha det och det gör mig sådär euforisk med tanke på hur mycket beröm jag fått under den timmen vi pratade. Men jag får se hur de gör när jag ska ringa i nästa vecka igen.

Men ändå är det så svårt att smälta att jag har gjort något sådan “förbjudet” även om jag tycker att jag för ett helt resonligt resonemang.

3 kommentarer:

Anna T sa...

Ja inte dåligt samvete.. Det är precis som du skriver, Stå på dig. NETTAN! Jag håller tummarna! Kram!

Anna T sa...

Ha skulle vara.... T9 på tåget du vet... ;-)

Nettan sa...

Tack Anna :-). Och jag vet precis hur det där med T9 fungerar. Eller snarare kära maken vet när har får mystiska medelande från mig ibland ;-) / Nettan

LinkWithin

Related Posts with Thumbnails