Vi kommer att stressa ihjäl oss

Allvarligt så känns det som om vi kommer att stressa ihjäl oss på jobbet.
Efter att ha jobbat 3 veckor efter semestern är all den härliga semesterkänslan som bortblåst. Finns inte mer än trötthet i min kropp nu.
Personalbrist är den största boven i det hela.
Har inte hunnit mer än lösa ett problem så har nästa kommit. Så har de 2 senaste veckorna sett ut. och försöka att lösa personalbrist med personal som inte finns det säger sig själv hur det går. Jag har byggt om i scheman för att få loss några timmar här och där. Och jag kan lugnt säga att det tar tid att sitta med det. Och samtidigt har man samvete för att kollegor jobbar häcken av sig. Men det måste ju lösas på något vis och tydligen är det på min lott som teamledare även om där finns vikarierande chef. Men hon verkar inte bry sig tyvärr. Bara flyter runder.

Det är verkligen inte roligt att gå till jobbet.
Man ska kunna gå till jobbet och känna tillfredställelse med det man gör och presterar. Men hur ska man kunna göra det när man inte ens vet vart man ska när man kommer på morgonen för man inte vet hur mycket som sak fördelas.
Men det var som en av mina kollegor sa. Så länge inte våra vårdtagare klagar så lär vi inte komma någonstans heller. 
Ursäkta att jag är sen är nog en av våra vanligaste fraser just nu. Vi hinner aldrig i tid. Vi hinner aldrig göra vårt bästa hos varje utan vi får lämna lite disk här och lite där för att inte komma allt för sent till nästa.
Men det är klart det ska sparas in på tjänster. Fotfolk finns det gott om så när vi är körda så kan man nog lura in någon annan.
Vi är fan viktiga och det är vi som ser hur våra vårdtagare har det och mår av vår stress.
Även om man försöker gå in hos någon och med en stressfri attityd så lyser det igenom på oss och våra vårdtagare känner av det ändå.

Jag är så trött i hela kroppen.
Igår satt vi ute på altanen och pratade och jag höll på att somna ett par gånger. Det värker i kroppen av tröttheten.
Det gör ont i magen av stressen och jag har svårt att tänka klart i vissa tillfällen. Känns tryggt när man har hand om mediciner.

Jag måste verkligen hitta något annat att göra.
Problem.
Vad vill jag bli när jag blir stor?