Maken och jag satt och pratade lite innan om våra barndomars jular. Vi kom då in på förväntningar och jag berättade en sak för honom som jag fortfarande skäms för. Jag skäms för hur jag reagerade.
Jag var nog 10-12 år och hade önskat mig en stor skivspelare med kassettspelare och radio, allt i ett, ganska länge. Och där i hallen Stort ett stort paket som vi började undersöka. På lappen som vi till slut hittade stod mitt namn. Så äntligen skulle jag få min efterlängtade nya spelare.
Tomten kom och när jag äntligen fick paketet slet jag upp det för att hitta……
ett sängbord på hjul.
Kan kan fortfarande känna hur hela mitt kroppsspråk ändrades och bara skrek besvikelse. Hur mitt leende förvandlades från äkta till falskt.
Och detta mina vänner skäms jag än idag över. Att visa sådan besvikelse över en julklapp när jag förväntade mig något annat. Jag vet inte hur mycket mamma och pappa såg av allt detta men jag tror nog dom så. Jag gillade att vara i centrum så jag hade nog tyvärr sett till att dom såg på mig när jag öppnade.
Jag hoppas inte tjejerna kommer att uppleva en sådan känsla men på något vis tillhör den kanske någon gång. Eller?
Har ni något sådant minne av en typisk julklappskatastrof som du skäms över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar