Jag läste en tråd på Familjeliv tidigare idag.
Och jag kan inte släppa den.
Trådstartaren hade sett en film, fiktiv naturligtvis, om ett par som fick reda på att deras väntande barn troligtvis skulle bli homosexuellt. Hela filmen gick sedan ut på dilemmat om dom skulle behålla barnet eller inte. Allt på grund av att det var homosexuellt.
Trådstartaren har sedan ställt frågan:
Jag har gått med en liten olustig känsla i magen efter att sett att det faktiskt finns dom som skulle välja att avbryta graviditeten på grund av det.
Att välja bort sitt barn bara för dess sexuella läggning. Att det finns folk, i moderna Sverige, som fortfarande är så trångsynta och rädda för människors läggning så att dom skulle ta bort sitt barn. Jag blir faktiskt lite illamående över sådana tanka. Att lycka och kärlek kan vara fel. För är det inte det allt handlar om med ens barn. Att man önskar att dom ska bli lyckliga och finna kärlek. Vem ska då tala om och sätta sig över vad lycka och kärlek är. Oavsett kön.
Undrar om världen någon gång kommer att bli en tolerant plats att leva i där människor kan acceptera varandra oavsett sexualitet, kön och ras.
Det känns ju ganska hopplös när det finns dom som faktiskt skulle välja bort sitt eget väntande barn.
Och stackars dom barn som har föräldrar som kommer att förkasta dom när dom kommer ut. För jag har svårt att se att alla dom som svarat att dom skulle abortera är barnlösa.
Tanken hade inte ens funnits för min del.
Jag blir så upprörd och illa berörd över sådant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar