Hmm, vad ska man säga om mina föräldrar.
Jag har fått berättat för mig att dom träffades genom bekanta och att dom först blev tillsammans genom att åka bil som körde “min kurva, din kurva”. Alltså att dom kanade mot varandra hela tiden i baksätet.
Mina föräldrar är inte så värst gamla. Båda är födda i mitten av 50-talet.
Mamma har alltid funnits där för oss. Hon jobbade halvtid, jag har fått för mig att det var på grund av oss. Hon var alltid den som var hemma med oss om det var något. Hon var den som alltid planerade in vår tid. Hon var med på aktiviteter och fixade disco med alla andra 80-tals mammor.
Det var kanske därför det gjorde så ont och att det blev så fel när dom skiljdes och hon hittade en ny. Att vi plötsligt inte kom i första hand längre. Men sedan var ju mannen som han var också och det tänker jag inte gå in på.
Jag hade väldigt svårt att förlåta väldigt länge. Jag kände mig väldigt illa och fram för allt orättvist behandlad eftersom det inte var mitt fel något av det som hände. Inte enbart mitt fel i alla fall och det var så det kändes när det var jag som fick flytta.
Men när vi väl lyckades få Molly kände jag att det var dags att verkligen lägga all min bitterhet över situationen åt sidan för hennes skull.
Idag är jag tacksam att jag svalde min stolthet.
För mamma är en otroligt omtänksam person som bryr sig väldigt mycket om oss och barnen. Det har hon alltid gjort.
Jag tycker väldigt mycket om min mamma idag.
Pappa var väldigt frånvarande under vår uppväxt.
Han jobbade alltid och när jobbet var slut var han och tränade på gym. Jag tror hans största dröm var att få bli en erkänd bodybuilder. Han prenumererade på tidningar om bodybuilding och kunde namnen på många av dom välpumpade männen i tidningarna.
Det är ganska skrämmande att säga men det är så jag minns honom när vi var små.
Jag fick bättre kontakt med honom när dom skildes sedan.
Jag bodde hos honom ett tag. Det var en väldigt turbulent tid. Jag saknade mamma väldigt mycket.
Pappa hade det nog inte heller så lätt under den tiden eftersom han hamnade som medlare mellan mig och hans kvinna. En kvinna med väldigt bestämda åsikter men det tänker jag inte gå in på.
När jag fick småsyskon såg jag en helt annan pappa-sida hos honom. Den sidan som jag inte kan komma ihåg att vi hade. Att han var närvarande med mina syskon. Att han var en pappa som lekte och busade ibland.
Pappa är en väldigt varm och omtänksam person även han.
Jag älskar båda mina föräldrar.
Båda är omtänksamma och måna om oss. 
Nu när jag har ett mer distanserat sätt på saker och ting så förstår jag bättre även om vissa saker kan vara svåra att förstå.
Det blev inte alls som jag tänket när jag började skriva. När jag nu läser det så känns det väldigt negativt det jag skrivit. Men det är det inte och eftersom det var detta som kom när jag började skriva så är det detta som stannar.
Blev kanske inte riktigt om mina föräldra som “ Min pappa heter Bengt och är 57 år gammal och han jobbar där på det stora möbelvaruhuset”.
Detta blev mina ord om mina föräldrar.
I morgon: Dag 4 ~Det här åt jag idag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar