Sen utbröt full kalabalik med gråt och förtvivlan

I bilen hem från fritids och dagis idag.

Molly: Lilly lyssna på mig.
Lilly: Jag hör inte vad du säger.
Molly: Är du hörselskadad eller?
Lilly: Jag håller faktiskt bara för öronen. Mamma Molly säger att jag är hörselskadad.

Ja sedan var det igång igen.

För ett tag sedan var det nästan fullt slagsmål i bilen. Anledningen den gången var följande:

Molly: Åh, vad det är härligt när det är sol ute.
Lilly: Jag ser ingen sol. Jag tycker det är fult ute.
Molly: Men det är faktiskt sol ute.
Lilly: Nej det tycker jag inte. Visst får man tycka vad man tycker?

Sen utbröt full kalabalik med gråt och förtvivlan över att den lilla talade osanning. Osanningen var väl snarare att det var roligt att trycka på storasysters minitonåringskänslor.

Det är inte mycket som behövs för att tussarna ska yra. Ett ord, en handling eller bara för att den ena (läs lillasyster) känner för det.

Min vardag.