Finns inget sunt i att ge sin 6-åriga dotter bröstimplantat

Jag läste precis det värsta och mest tragiska jag läst på länge.

En brittiska vars mål är att se ut som en mänsklig Barbie har gett sin 7-åriga dotter presentkort på bröstimplantat och fettsugning. Jag skulle så önska att detta är en pluffartikel men tyvärr tror jag inte det.

För det första. Hur tänker man som vuxen när man ger sin då 6-åriga dotter presentkort på bröstimplantat? Visst hon får inte använda det förrän hon är 16 år men det är inte där dilemmat ligger. Vilka signaler ger men detta stackars barn?
“Du måste ändra dig fysiskt för att bli tillräckligt fin”
Att få detta inpräntat som barn att man inte duger som man är tycker jag är ren misshandel. Det är sådan barn som växer upp i en låtsasvärld och inte vet hur verkligheten ser ut för att ständigt jaga den där kicken det måste vara. Fasen låt barn vara barn så länge dom är det. Det är så kort tid innan allt allvarligt börjar så varför ta det från henne redan som 6-åring?

För det andra.
“– Poppy bönade och bad om bröstimplantat, så jag gav henne ett presentkort”
Sedan när är det barnen som bestämmer hur det ska vara. Som vuxen ska du kunna vara en vägledning för dina barn och kunna led in på rätt och fel. Det finns inget rätt i att en 6-åring tjatar sig till bröstimplantat. Har man något som helst bakom pannbenet så säger man nej till en sådant befängt tjat. Att sedan försöka förklara för ett sådant litet barn att hon är fin som hon är och all det där är nog ganska lönlöst tyvärr när man som mamman själv inte kan vara nöjd utan behöver bekräftelse genom att ändra sig själv till oigenkännlighet.

Det är fruktansvärt att sådan sjuka ideal förs över på våra barn. Barn som behöver uppmuntran och kärlek. Och uppmuntran är inte det samma som att ge efter och försöka vara en “bra kompis”. Att köpa sina barn på det viset är bara äckligt och patetiskt. För det finns inget värre än när vuxna förstör sina barn, vad det än må vara. Och detta är definitivt ett sådant fall. Ska vi på något vis kunna bryta det sjuka idealet med oproportionella kroppar måste vi för fasen börja med oss själva. Är det värt att visa våra barn att man inte duger för att vi själva ska ha läppar som sticker ut som ankläppar eller tuttar som är fasta som kanonkulor och är tre nummer för stora för våra kroppar? Nej fy fan för sådan här misshandel.