Parkeringsplanering

Vi har planerat in ett besök på Tropikariet i Helsingborg i veckan. Och när vi ändå är där nere tänkte vi ta en tur över till Helsingör också och ha det lite mysigt. Allt har varit frid och fröjd tills jag hörde på radion att Rix Fm hade sin festival i Helsingborg just denna dag. Och tror ni inte dom ska vara där vi parkerar, och alltid har parkerat, vilket innebär problem. Jag gillar att köra bil när jag vet var jag ska och att det inte är mycket bilar och högt tempo. Jag avskyr att parkera men så länge jag vet vad jag ska så brukar det gå ganska bra. Men nu vet jag inte det och det är riktigt otäckt. Trams säger säkert någon eftersom hela Helsingborg är full med parkeringar. Men dom vet jag ju inte var dom ligger. Så här ska jag in i storstan med en massa bilar som ligger upp i häcken och tutar och har sig och samtidigt ska där letas parkering. Får lite rysningar av tanken. Så då sitter jag här nu och googlar parkeringar i Helsingborg för att hitta dom stora parkeringarna, för fickparkera kan ni bara glömma. Hittar en massa stora men att parkera vid lasarettet är kanske ingen höjdare eftersom vi ska ner till båtarna. Inte nog med att jag måste veta var jag ska parkera så måste jag veta hur jag lättast och säkrast tar mig från parkeringen. När jag parkerar hos någon sa har jag alltid klart för mig hur jag ska köra när det är dags. Är det lättast att vända bilen för att sedan köra så gör jag det när jag parkerar så det bara är att köra sedan. Herregud vad jag har många saker för mig som inte verkar helt friska ibland . Jag får överlämna körandet till kära maken så jag enbart kan sitta bredvid och stimma.

Jag hade aldrig klarat att bo och köra i en riktigt stor stad. Jag vet när jag var mycket nere i Malmö när vi gjorde IVF. För att komma till Cura skulle man bara köra rakt in och bara följa vägen bredvid kanalen och vidare ut igen. Detta gav mig svettiga händer och hjärtklappning varje gång för folk är fasen inte kloka i storstan att köra. Här visas ingen hänsyn alls för en liten lantlolitta som mig inte. Här pressas det på både bakifrån och från sidan samtidigt som det ska tutas och blinkas med ljusen också. Jag var ett totalt nervvrak varje gång jag kom ner. Och inte tala om att jag alltid fick tid så jag hamnade alltid i världens rusningstrafik, fortfarande ur en lantlolittas syn, utanför Lund. Bilar överallt. Nej usch och fy. Tacka vet jag en grusväg alldeles själv. Det är grejer det.

Ja vi får väl se hur det går med parkeringen, om männen i dom vita rockarna som bjuder på en spännande tablett och har med sig en skjortan med lite annorlunda knäppning kommer inom innan. Annars kommer det säkert att bli en bra dag.