Det är helt ofattbart att sådana här saker kan hända. Det känns svårt att smälta att en idyllisk stad förvandlas till en krigszon på några sekunder. Att över 90 liv bara har släckts för att det finns onda människor.
Att en människa kan vara så fruktansvärt ond att denne väljer att kallblodigt avrätta ungdomar. Jag kan inte för mitt liv förstå varför man väljer att göra något sådant. Att kunna planera något sådant vansinnigt och inte en enda gång stanna upp och säga att detta är fel och sluta. För mig känns det som om själva bomben i Oslo skulle vara en undanmanöver för att kunna komma ut till lägret på Utöya. Tänker inte spekulera mer om det för det finns säkert en mängd av det redan.
Som jag sagt tidigare så finns det allt för många onda människor i vår värld, som gör att världen är så otrygg som den är istället för att vara en lugna och vacker plats att vara på. Jag känner mig fysiskt illamående när sådana saker händer och när dom hände helt utan anledning. För det kommer aldrig att finnas en anledning som är ok eftersom all ondska människor mellan är helt fel.
När jag igår satt här och såg att det varit en kraftig explosion i Oslo tänkte jag inte så mycket på det. Sedan började det kablas ut om 2 döda och mitt hjärta började skena när jag insåg att syster var hemma. Fick iväg ett sms och fick ett lugnande svar att dom var hemma och inte inne i Oslo. Aleks hade dock varit där några timmar innan och detta får min mage att vända sig ett varv. Att inse att sina nära och kära mycket väl kan befinna sig på ett sådant ställe och vara utsatta är fruktansvärt. Men jag kan inte ens föreställa mig hur alla anhöriga känner som väntar på svar från sina ungdomar på Utöya.
Mina tankar går till alla anhöriga som mist någon samt alla som överlevt denna tragedi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar