Topless, ok eller inte?

Sommar, sol och bad. Så härligt som det kan bli. Man sitter på stranden och njuter av solens värmande strålar som speglar sig i en spegelblank sjö. Barnen tjoar och leker vid stranden och dyker runt som fiskar. Stranden är full med människor i alla dess färger och former, som alla njuter av den välkomnande värmande solen. Kön till kiosken ringlar sig lång för att alla känner ett behov om en liten svalka med en glass. Detta är vad jag bryr mig om på stranden. Att njuta av vädret, vattnet och barnens plaskande.

Jag struntar fullständigt i hur folk ser ut på stranden. Smal, tjock, kritvit eller pepparkaksbrun. Jag struntar fullständigt i om där finns tjejer som är topless.

Detta sista kan tydligen vara lite känsligt för vissa. Jag har så svårt att förstå att folk går in i diskussioner mot topless med inställningen att barn ska slippa se bara bröst. Är det några som bryr sig minst om ett par bara bröst på en strand så är det barnen. Sen beror det säkert på hur man är hemma också. Har man skuldbelagt nakenhet redan där så är det kanske lättare att förstå att barn ser det som något onaturligt. Men är man öppen och anser att nakenhet är ok hemma så tror jag barn också ser det så. Väljer jag som förälder att aldrig visa mig naken tillsammans med mina barn så blir det en konstig kontrast för dom. Jag väljer att lära mina barn att det inte är skamligt att visa sig naken. Att duscha tillsammans eller att byta om tillsammans är något helt naturligt för oss. Barn har frågor och dom frågar hemma. Dom frågar kanske varför jag har stora bröst och då är det bara för mig att svara att “brösten växer när man blir större och att dom kan vara olika stora”. Jaha säger barnen och fått svar på det. Dom ser det som naturligt och det är först när man sätter in att det är sexuellt som det blir fel tänk. Och det är detta tänket som dom som skuldbelägger nakenhet verkar ha. För vill man inte att barn ska se bara bröst så är det för att dom sexualiseras. Man måste skilja på tillfällen när det är sexuellt och inte sexuellt. Kan man inte göra det så tycker jag att den som säger nej till all nakenhet, förutom när dom har vaniljsex med respektive i ett mörkt rum, som ska stanna upp och fundera på varför allt på kroppen ska sexualiseras vid alla tillfällen.

Vi är sexuella varelser, ja, men inte vid alla tillfällen. Så vad är man egentligen rädd för med ett par bara bröst på en strand? Ser man nakenhet som ok så ser man heller inte brösten där på stranden som något sexuellt, om man ens har lagt märke till att där finns någon som är topless. Men jag kan tänka mig att den som inte ser det naturliga bara ser brösten i sexuella sammanhang. Och då kan jag förstå rädslan om man inte vill att mannen i ens liv sak se dessa. För åter igen ska mannen sättas i sitt rätta jag enligt denna mobb, som en kåt, jag-kan-inte-hejda-mig varelse som så fort dom ser ett par bröst ska sätta på. Jag tycker verkligen synd om dom som tycker på detta viset. Och att dom sedan överför denna tron på sina barn också.

Så gillar man inte topless så säg då den verkliga anledningen. Lämna barnen utanför för jag lovar att ur deras synvinkel bryr dom sig inte.