Lite tom och sorgsen

Jag känner mig lite tom och sorgsen. Efter att ha haft följe med Roland så länge så plötsligt är det bara slut. Att det faktiskt fanns ett slut trodde man inte men så blev det i alla fall. Det jobbiga blir faktiskt att hitta en annan följeslagare nu efter att det varit givet vem som tar mig i säng om kvällarna. Kommer jag hitta någon ny som honom? Kommer jag hitta någon som fängslar mig så som han har gjort? Kommer jag hitta någon som vågar bjuda in fler att dela vår stund tillsammans? För tillfället känns det inte så men någon måste där väl ändå finnas.

Så bokhyllan får genomsökas nu när Rolands sökande efter Det mörka tornet är till enda. Blir svårt att ersätta.