Nej, ja, ja, nej

Idag kände jag mig som en riktigt usel mamma.
När jag hämtade Lilly på dagis blev hon riktigt glad som hon brukar bli. Gick för att klä på henne och där kinkade hon ihop över något som jag inte har en aning om vad det var.
Hon skulle helt enkelt inte ha kläderna på sig. Och när jag då började plocka ner dom skulle hon ha dom. När jag kom med jackan skulle hon inte.
Ja, ni förstår. Precis som hon gör här hemma när det är något som blir fel. Erbjuds det är det nej och tar man bort ska det var ja.
Hela denna incidenten slutade i alla fall med att jag stoppade ner jacka och skor och bar en gråtandes och skrikandes Lilly, jag vill ha mina kläder, ut till bilen. Jag kan tänka mig hur sammanbiten denna mamman såg ut. Lyckades knäppa fast henne och sedan fick jag köra runt skolan för att hämta Molly. Lite onödigt men idag hade jag inget val. Hon lugnade ner sig och när jag parkerade ville hon ha kläderna och det gick bra. Och sedan var allt som det skulle igen.
Det är så frustrerande när hon bli på det viset.
Ett typiskt exempel är när hon blir ledsen. Hon avskyr att ha snor i näsan så då kommer hon och vill ha bort det. Så tar man papper och då ska hon inte. Så gör man sedan så några gånger innan det slutar med att hon står och stutsar bredvid mig eller vänner och vill ha näsan torkad medans vi har gett upp den striden.
Det positiva i dagens händelse är att det inte var minusgrader ute i alla fall ;-).

Molly ser fram emot morgondagen när vi ska fira henne och Rickard.
Hon kommer att börja redan imorgon på dagen om hon inte får ta på sig finkläderna. Hon fick välja kläder när pappa var ner och valet hamnade på en sådan tuff skjorta med skärp i midjan. En riktig Molly topp :-).