När jag hämtade Molly idag och när vi gick till bilen träffade jag en vän som jag gick och pratade med. Lilly höll jag i handen men Molly gick själv som hon brukar. Så när min vän går till sin bil säger jag till Molly att vi ska gå bort till vår.
Då är hon bort. Tittade mig runt och ropade på henne men fick ingen respons. Kände hur paniken började välla upp men jag kunde liksom inte fatta var hon hunnit ta vägen på några sekunder.
Ropar lite högre och jag kan tänka mig att jag nu låter lite panikslagen. Inget svar.
Så går jag runt en av bilarna och då ser jag hur hon är på väg ut från den. Känner en lättnad släppa från mitt bröst.
Bilen hon gått in och satt sig i är en likadan som vi har fast den var vit så hon måste ha sett fel och satt sig och sedan insett att det var fel bil.
Mamman som hade den bilen såg det också och vi kunde inte låta bli att skratta åt det. Det var ju tur att det upptäcktes så hon inte kommit hem med ett bonusbarn ;-).
Vi hade i alla fall ett bonusbarn med oss hem men det var helt enligt planerna. Julia följde med hem. Hon hörde nog att det skulle serveras pannkakor så hon blev nog lite sugen.
När jag stekt 2 pannkakor kom Lilly och frågade om det var klart.
-Nja inte riktigt tyckte jag och tittade på det nästan tomma fatet.
Men Lilly pinnade snabbt iväg in till Molly och Julia och jag hörde henne säga:
-Kom nu alla flickorna. Det är mat.
Tror hon var hungrig ;-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar