Jag hann inte mer än blunda igår så ringde klockan i morse. Vad hände liksom?
Påsar, size ICA-påsar, har intagit en plats under mina ögon. Dock är de inte vita och röda utan har en liten blå-lila-grå ton. Det är tur att det finns handtag på dem så de kan fästas runt öronen i alla fall.
Det känns som om mina muskler består av slappa gummiband som bara hänger där utan någon spänst.
Det skulle kunna vara så att två nätter på havet har satt sina spår. För när man ligger där och försöker somna så är det alltid så att båten kanske är på väg mot ett isberg och är den inte på väg mot ett isberg så kan det vara så att det kanske finns en pyroman ombord för luktar det inte lite rök nu. Så det har inte blivit många timmars sömn och det känns nu. Jag har ju kommit förbi småbarnsåren och förträngt hur det är att ha sömnlösa nätter.
Har jag sagt att jag gör denna resan frivilligt varje gång. Jag måste nog förtränga detta med isberg och pyromaner varje gång vi beställer också. Jag behöver kanske gå på någon minnesträning. Fast kanske inte ändå för jag hade kunna rita upp kartan på båten med nödutgångar, uppsamlingsplatser och livbåtar.
Men annars är jag fullt normal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar