En lite annorlunda midsommar

Då var det åter igen midsommar. Den där tiden som man för ett halvår sedan, när snön och kylan höll oss i ett stadigt tag, skojade och sa att det snart var. Och som vanligt har det gått fort hit.

Denna midsommar kommer att vara lite annorlunda för vår del. Efter att alltid haft folk runt oss så kommer vi i år att vara själva. Detta har faktiskt aldrig tidigare hänt. Inte ens mina barndomars midsommar, ser ni den svartvita filmen som knastrar lite och där människorna går väldigt fort, kan jag påminna mig om att vi hade en enda midsommar själva. Dom midsomrarna jag kommer mest ihåg är när vi var hos min syster i södra Småland, i en Håla mindre än vår. Där var vi några midsomrar och vi var alltid iväg i någon park med dansbana där det var dans runt stången och en massa vuxna som var alldeles för berusade. Riktigt många sådan där medelålders män som knappt kunde stå på benen. Men det är framförallt dessa jag kan minnas.

Men i år blir vi själva. Och detta ger mig lite tudelade känslor
faktiskt. Vi har planerat en mysig midsommar som kommer att bli bra. Först ner och klä stången och dans i hembygdsparken. Detta har blivit en tradition sedan barnen kommit och jag gillar att vara där nere och strosa i vår fina park. Det kan bli väldigt fina bilder därifrån om ljuset är på rätt ställe. Hem och äta den efterlängtade sill och päror, som jag i år inte tjuvstartat med en enda gång. Längtar i att få ta första tuggan och känna dom härliga smakerna blandas i munnen. Luta mig tillbaka och njuta av den pikanta sammansättningen. Mumma.
Sedan kommer dagen kritiska moment. Vi ska packa ner jordgubbar med tillbehör samt kanske lite badkläder och bege oss ner till sjön för lite bad och att äta lite härliga jordgubbar. Vi har lånat en skrinda så vi ska slippa bära allt samt att lillan säkert blir trött efteråt. Detta moment är i stort behov av att vädergudarna är med oss. Det behöver inte vara varmt och gassande sol men bara det är uppehåll. Detta moment är även lite kritiskt eftersom jag aldrig varit vi sjön en midsommar och har inte en aning om det är ett tillhåll för överförfriskade ungdomar eller något liknande.

Jag ser fram emot vår mysiga midsommar men ändå kan jag inte hjälpa att jag på något vis känner mig ganska ensam. En känsla av att man inte har några vänner som vill vara med oss. Visst kan man vara lite konstig ibland när man ser fram emot något med ändå har motsatta känslor. Inte att jag inte ser fram emot det utan det är den där ensamhetskänslan som spökar tror jag. Vi kommer att få en kanonbra dag. Kanske så bra att det blir tradition, vem vet?

Passar på att önska alla där ute i cyberrymden en trevlig midsommar. Samtidigt påminna om att vara rädda om varandra för det kommer en morgondag också och vi vill alla ha våra nära och kära här då.

Puss och kram Cyberspöket