Den kända mannen

Den stora silvriga bussen med hans kända namn, skrivit i svara stora bokstäver på sidan, krängde till när föraren lutade sig framåt för att komma åt chokladbiten som låg där. Samtidigt drog han lätt i ratten och bussen följde med ett ryck efter hans kommando. Men föraren rättade snabbt till sig och bussen kom på rätt köl igen. Så framför den stora rutan såg föraren en ändlös dammig väg som slutade någonstans där framme i horisonten. En och en annan mack dundrade dom fort förbi. Han gäspade lätt med piggnade till när han slängde en blick i backspegeln.

Längst bak i bussen på den stora sängen som täckte hela bakre delen av den stora bussen låg mannen med det kända namnet. Under honom låg en kvinna med benen brett isär samtidigt som mannen låg ovanpå. Han var djupt begravd i hennes varma fuktiga väta samtidigt som hon stönade lätt och sakta mötte hans rörelse. Hon låste benen på hans rygg för att låta honom komma djupare och han lutade sig ner mot henne för att kyssa henne. Han viskade ord i hennes öra, ord som någon älskare aldrig hade sagt till henne och detta gjorde henne ännu mer villig. Bussens rytmiska vibrerande förde dom närmare den där punkten som var så nära. Andhämtningar blev till flämtningar. Han reste sig upp på armarna för att kunna se henne i ögonen. Hon såg lusten i ögonen och när dom nådde klimax höll dom fortfarande fast varandras blickar. Blickar som gjorde att den sköna känslan drogs ut eftersom den speglades i den andras ögon.
-Du är så jävla vacker viskade han fram medan hans andetag lugnade sig. Hon log mot honom.

Föraren var inte trött längre utan kände sig upprymd av det han sett. Sakta började bussen fyllas med folk som inte varit med innan. Men bussen körde fortfarande så folket som kom var som spöken som plötsligt materialiserades. Bussen fylldes med tyst viskande innan det utvecklades till fullt prat. Bussen hade för några minuter sedan varit tom, förutom det älskande paret, och nu var det fullt liv.
Kvinnan och den kända mannen fanns inte kvar i bussen längre. En buss som hade förvandlats till en helt vanlig silvrig buss, utan något känt namn skrivit i svart på utsidan.

På en mack stor en kvinna och en man. Dom tittade ut på den dammiga vägen utanför när en silvrig buss dundrade förbi och lämnade kvar ett stråk av damm efter sig. Mannen, som var känd, tog kvinnan i handen och dom öppnade dörren till den lilla macken. Dom gick sakta in och den uttråkade expediten tittade upp. Han kände igen den kända mannen men trodde bara att det var någon som var lik honom. Han nickade till honom och den kända mannen nickade tillbaka innan dom försvann bakom en hylla. Dom öppnade dörren ut till lagret men istället för att komma till ett lager öppnade sig en scen, en liten intim scen. Och framför scenen stor ett litet hav av människor. Han vände sig till kvinnan och kysste henne lätt.
-Du väntar väl på mig frågade han och hon nickade till svar. Så försvann han ut och för några sekunder stod hon kvar, där på gränsen mellan macken och scenen.

Så kände hon havet av människor runt sig och hon stod nu nere på golvet tillsammans med alla andra. På scenen stod en känd man. En man som det kändes som om hon varit mycket nära en gång i en annan värld. Känslan av detta ville inte släppa, att hon kände honom och att han var hennes. Men från en liten dörr på scenen kom en kvinna ut. Hon gick över scenen för att slutligen omfamna den kända mannen. Kvinnan på scenen hade lika gärna kunnat vara kvinnan i havet av människor. Och tittade man riktigt noga kunde man se den trötta expediten bakom disken innan den lilla dörren stängdes. Minnet på kvinnan i havet av människor suddades sakta ut tills hon nu bara var en av många som kommit för att lyssna på den underbara kända mannen.