Låt mig berätta om en lite annorlunda midsommar. En midsommar som jag var lite oroligt över att jag skulle tycka synd om oss för att vi var själva. Jag kan avslöja att det blev en av dom bästa midsomrar jag har varit med om. Helt underbart.
Som vanligt, helt enligt gällande tradition, var vi och reste stången och dansade. Fast det var ju tjejerna som dansade och jag fotade. Ibland har man tur att man är fotograf. Molly och Julia var väldigt måna om att dom hade Lilly med sig. När dom lämnade ringen glömde dom henne och Julia blev väldigt oroligt över att Lilly dansade med en dam och dom drog in i ringen för att komma till undsättning. Molly kikade upp och hör henne säga samtidigt som hon tar upp sin hand i en litet stopptecken:
-Nej, nej det är ingen fara. Det är bara farmor svarade hon innan dom sprang iväg på andra hållet. Lättade över att Lilly var i tryckt förvar.
Kristallglasen och finporslinet. Både väntar på något gott.
Och äntligen var allt färdigt. Äntligen var det bara att hugga in på den svenskaste av svenska maträtter. Och till detta blev det en snaps bestående av Läckö aquavit, rumstempererade så alla goda smaker kommer fram. Ja jäklar vad gott det var. Så under några veckors tid kommer jag troligtvis äta päror och sill 2-3 gånger i veckan innan jag börjar tröttna lite och det bara blir en gång i veckan i resterande sommarveckor eller till familjen tröttnar på sina köttbullar. Behöver kanske inte säga att jag upplever denna mat som väldigt som en av dom bästa sommarsakerna.
Och där satt vi sedan en stund för att smälta maten. Satt och njöt ute på altanen när det började knäppa lite lätt i altantaken. Ett knäppande som sakta övergick till ett smattrande. Dom mörka molen hade sakta rullat in över oss och släppte nu sitt innehåll på oss. Under en timmes tid var här lite turbulent och oroligt över hur vårt slut på danen skulle bli. Vi hade verkligen inte beställt något regn.
Men så såg vi några blå, molnfria fläckar på himlen. Snabbt på med kläderna och så packade vi ut allt i den lånade skrindan. Lilly fick det bra för vi valde att ta vagnen i alla fall eftersom klockan ändå hade tickat iväg lite och det tar lite tid att gå ner. När vi närmade oss hörde vi massa vrål från det hållet vi skulle. Nojiga mamman såg genast en hord med stupfulla ungdomar som tog upp hela stranden. Men så var naturligtvis inte fallet utan på fotbollsplanen pågick en nog så spännande brännbollsmatch. Men denna visade vi inget större intresse av utan gick ner till stranden och hittade en fin plats.
Lite foto på bryggan innan dom trotsade den något kalla vinden och doppade sig. Molly gillade inte alls att ligga ute på bryggan för den rörde sig och Lilly hade inte tid för hon skulle bada. Men det blev hyffsade kort ändå. Tåprovet i vattnet var inte många grader enligt en säker källa, moi. Men tjejerna badade en stund i alla fall.
Sedan satt vi där i den härliga kvällssolen, klockan halv nio, och åt jordgubbar och gräddmjölk. Helt underbart mysigt att bara sitta där och njuta av vågornas kluckande och solens något värmande strålar som glittrade på sjön. Att sitta där på stranden som var helt tom förutom lite folk som kom gåendes förbi och bara njuta var en underbar upplevelse. Att ha en hel strand själva var ganska häftigt.
Men med stora, tunga moln som sakta tog sig inåt land fick vi börjar röra på oss igen fast vi egentligen kanske hade velat sitta kvar en stund till. Visst att vi bara skulle gå hem men vi kände kanske inte för att hamna i ett väldigt oväder. Det visade sig att det inte blev något oväder utan vi blev ärade med enbart några stänk när vi gick hem.
Solen började sänka sig vi horisonten och vi var på väg hem. Nöjda över en helt underbar dag. En midsommar som jag skulle kunna tänka mig att göra om och om igen. För hur rädd jag än var att det skulle kännas väldigt ensamt så vad kan vara bättre än att få spendera en sådan dag med dom tre bästa personerna som finns. Det är nog inte mycket som slår det faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar