Roland har hängt med mig så väldigt länge så jag hade lite blandade känslor när jag tog upp nästa bekantskap. Det kändes lite sådär när jag började på Hypnotisören av Lars Kepler. Det tog mig ett tag att komma in i det mycket enklare ordflödet som fyllde sida efter sida. Att ha läst Stephen King så länge som jag har gjort och sedan gå över till denna kändes faktiskt lite b. Och det var enbart för att språket var så mycket enklare. Inga knasig ord eller världar utan ett helt vanligt, enkelt språk i ett vintrigt Sverige. Och när jag väl kom över den där tröskeln att det kändes tråkigt så gick det som på räls. Spänningen byggdes upp och jag kunde inte sluta läsa. Så efter en vecka, vilket är otroligt snabbt för mig, var boken slut och upplösningen färdig. Så jag kan med glädje rekommendera denna boken. Jag gillade den skarpt.
Så hittade jag den andra boken, Paganinikontraktet, och jag har kommit en bra bit. Även den är spännande och jag vill gärna lägga mig igen för att komma vidare. Det återstår väl att se vad jag tycker om den sedan när jag är färdig.
Det känns skönt att ha hittat lättlästa böcker som jag med fart kan plöja genom. Jag kände att jag behövde det efter året med Roland, även om jag saknar honom.
2 kommentarer:
Usch, jag är så dålig på att läsa böcker... De gånger jag har tid att läsa håller jag mig till veckotidningar (inte skvallersorten dock!)
Men om jag får en batch bullar eller två så kanske jag kan övertalas... Ha ha!
Ha en skön söndag!
Jag är lite av en periodare. Jag kan plötsligt sluta läsa i ett halvår för att sedan börja igen och sedan kan det dröja innan jag slutar igen. Beror nog lite på var i livet jag är. När tjejerna varit små har det blivit mindre läsande av naturliga själ, orken. Jag gillar därimot inte veckortidningar. Jag har Må Bra, ja sedan får jag ju facktidningen också ;-). / Nettan
Skicka en kommentar