Jaha då har man faktiskt skolbarn också. En liten förstaklassare med en glugg i överkäken, precis som många förstaklassare har.
Det var med nervösa steg hon traskade in på fritids i morse.
-Jag är nervös mamma sa hon och jag kramade om henne.
-Vad är du nervös för gumman frågade jag henne. Är det någon speciellt du tänker på?
-Ja mamma, jag ska ju ha ett nytt klassrum och en ny fröken. Också börjar jag i 1:an.
När jag hämtade henne i eftermiddags såg jag att klassrummet stod öppet så jag frågade henne om hon inte kunde visa mig. Och det gjorde hon med glädje.
-Titta mamma, jag har fått suddgummi och en penna. Här bredvid har vi en egen sax fortsatte hon och och visade mig den lilla kroken vid sidan om bänken där saxen hängde. Sen kan man öppna bänken såhär sa hon och lyfte på locket. Här har jag mina egna böcker som jag ska lära mig läsa. Och vi har läxa också.
Läxan pratade hon om hela vägen hem. Vi blev dock inte kloka på vad det var för läxa hon pratade om och inte blev det bättre när hon drog upp en läsebok. Hon bläddrade fram och visade var de stod Elin och var mycket stolt över detta. Tror mest att hon kände igen namnet. Och den där läxan vet vi fortfarande inget om. Skulle kanske kunna vara att dom skulle klä sina böcker. Nu hade hennes bok redan bokskydd så jag får fixa nytt sedan. Men där var någon sida som var lösa så jag får se om hon får en ny eller inte.
Jag har verkligen svårt att fatta att jag har så stora barn som går i skolan. Helt ofattbart. Känns som inte alls länge sedan som vi var i IVF ruljangsen för att få äran. Och här är vi nu 7 år senare men den envisaste, trotsigaste och tonårsaktiga guldklimp som finns. Otroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar